Bergtagen
Jag blöder. Jag blöder! Huvudet blir lätt av glädje och jag lutar det mot knäna där jag sitter på vattenklosetten. Inget barn. Ingen oäkting som Sven måste göra sig av med. Längre hinner jag inte i mina funderingar kring vad som kunde ha blivit en mardröm, för tjänsteklockan plingar i hallen. Kallar på mig.
Jag hittar min virkade binda och fyller den med trasor innan jag nålar fast alltsammans, rättar till underkläder och kjol och hastar ut ur det minimala badrummet. Ett kort ögonblick blir jag kvar på tröskeln med blicken fäst vid fönstret som vetter mot fiskehamnen.
Det är som att vara i två världar. Min kammare ligger halvvägs under jord och morgonpigga kängor passerar i ögonhöjd längs den snöpudrade gatan. Bortom kängorna … havet, fortfarande isfritt. Månen hänger envist kvar ovan horisonten, får vattenytans krusningar att skimra och lockar mig att lämna land.
Jag borde vara tacksam. Segerstierns är en av Vasas rikaste familjer, så rika att de har råd med en takvåning på Strandgatan, importerad bil och eget rum åt mig, tjänsteflickan. Förmånerna är många: privat kokvrå, rinnande vatten och lediga söndagseftermiddagar där jag får gå i byxor utan att någon protesterar så länge jag inte visar mig på stan.
Men jag vill ha mer.
Kanske är det krigets fel att jag känner som jag gör. Självständighetens. Så mycket elände följde efter det att Finland blev självbestämmande, en tanke jag aldrig vågat säga högt, för visst är jag glad att slippa ryssen. Men det var också upptakten till ett djupt sår. Röda mot vita, fattiga mot rika, granne mot granne. Blod och förändring i en ny värld där allt är osäkert.
Jag har tur som får arbeta. Livet utanför Segerstierns palatsliknande lägenhet är hårt för en ung kvinna utan bakgrund, och ändå är allt de har att erbjuda mig inte tillräckligt. Far var fiskare innan han dog. Jag är uppväxt med en ändlös himmel och Kvarkens vatten som ständigt ropar, lovar äventyr och frihet, kanske på andra sidan sundet. Sverige. Eller ännu längre västerut, Amerika.
Ja, jag vill ha mer.
Gillade du vad du läste?
