Nästa månad blir det Österbottens bokmässa igen, och det i mycket gott sällskap (hittar ni mig bland alla fantastiska författare?).

På lördag 12–12.30 deltar jag i ett scensamtal på temat: Konsten att berätta och illustrera för barn. Jag kommer även att sälja böcker på plats.

​Den som vill se hela programmet kan kika in hos bottnialitt.fi.

Hoppas att vi ses under mässan!

(Bilden har jag hämtat från @osterbottens_bokmassa.)

Så är vårterminens distanskurs i språkriktighet vid Linnéuniversitetet äntligen avklarad. Det är rätt härligt, tycker jag, att jag som finlandssvensk kan delta i utbildningar som annars hade varit "utom räckhåll" (Kalmar och Växjö ligger trots allt rätt långt ifrån Österbotten).

Det har varit otroligt intressant att djupdyka i det svenska språket och nörda ner sig i sådant som skiljetecken. Nu känner jag mig mer redo än någonsin att tackla ex. framtida språkgranskningar, en tjänst som ingår i mina redaktörsläsningar.

Nu är den stora frågan: Vad ska jag studera härnäst?
​

Malin Gustafsson är grundare och Community Manager för Versum som är en plattform för författare. Med 20 års erfarenhet av produktutveckling och tre utgivna böcker i ryggen tog hon med sig strukturtänket in i bokvärlden och bygger idag en plats där skrivande möter strategi.
​

När jag började bygga en plattform för författare tänkte jag att jag skulle skapa struktur i något som ofta känns rörigt. Jag hade själv gjort resan. Skrivit, tvivlat, gett ut och marknadsfört. Anlitat lektör, illustratör och formgivare. Jag visste hur många beslut som gömmer sig bakom en färdig bok och hur lätt det är att fastna i fel ände av processen. Så jag tänkte, att det behövs en tydligare karta.

Det jag inte riktigt var beredd på var att jag samtidigt skulle få en verklig inblick i hur vi författare faktiskt fungerar, inklusive mig själv.

Här är fem saker som har stannat kvar.

1. Alla vill skriva bok. Färre vill göra jobbet.

Jag har tappat räkningen på hur många som säger ”jag har alltid velat skriva”. Drömmen finns där, ofta sedan barndomen. Berättelsen pockar på uppmärksamhet. Idén lever sitt eget liv i bakhuvudet. Men sedan kommer vardagen. Tröttheten. Prestationskraven. Rädslan för att det inte ska bli tillräckligt bra.

Det tog ett tag innan jag verkligen förstod att det här inte är ett karaktärsproblem utan ett mänskligt. Motivation är opålitlig. Inspiration ännu mer.

Det som faktiskt gör skillnad är struktur. Små, nästan löjligt små steg som upprepas tills de blir en vana. En timme på söndagar. Trehundra ord innan jobbet. Ett kapitel i taget.

Det är inte glamoröst. Men det fungerar.

2. Författare är både extremt modiga och extremt osäkra.
​
Den kombinationen slår mig gång på gång. Att våga skriva en bok är modigt. Att dela ett manus är ännu modigare. Och ändå kan samma person tvivla på varenda mening.

Det är lätt att tro att ett community handlar om pepp. Men det jag har lärt mig är att det viktigaste är något annat: att våga säga ”jag fattar inte” och få ett konkret, respektfullt svar tillbaka.

Det är där utvecklingen sker. Inte i applåderna, utan i samtalen.

3. Ingen vill ha fler råd. Alla vill ha rätt råd i rätt tid.

Vi drunknar i information. Skrivtips, kurser, checklistor, poddar, reels om dramaturgi och algoritmer. Ändå känner sig många mer förvirrade än hjälpta.

Jag har insett att problemet sällan är brist på kunskap, utan brist på kontext. En författare mitt i första utkastet behöver inte en checklista för boklansering. En författare med färdigt manus behöver inte fler skrivövningar.

Det största misstaget är inte att skriva dåligt. Det är att lägga energin på fel saker vid fel tillfälle.

När man förstår var man befinner sig i processen blir nästa steg rimligt. Och plötsligt känns inte hela resan lika överväldigande.

4. Ensam är inte stark

Vi romantiserar gärna det ensamma geniet. Författaren som sitter avskild och skapar. Men det är en ganska ineffektiv strategi.

Jag märkte det tydligt under förra året. Jag försökte länge bära både visionen och genomförandet själv.

Natalie och jag träffades första gången på en författarmiddag under Bokmässan i Göteborg 2024. Sedan visade det sig att vi jobbar i samma kvarter i Stockholm. En frukost blev en lunch. Som blev många samtal.

Ganska snabbt insåg vi att vi pratade om samma sak om och om igen. Hur krånglig bokutgivning upplevs. Hur svårt det är att få överblick. Hur marknadsföring och synlighet ofta kommer in för sent, när energin redan är låg.

Natalie är författare, skrivcoach och marknadsföringsnörd (på bästa sätt). Jag är författare, företagsledare och har ett lätt överdrivet intresse för struktur och produkt.

Nu bygger vi vidare tillsammans och utvecklar Versum Pro, ett community för dig som vill arbeta strategiskt med ditt författarskap. Och precis som i skrivandet märker jag hur mycket snabbare saker lossnar när man tänker ihop.

5. Den perfekta plattformen finns inte. Men den behövs ändå.

När jag började hade jag en ganska tydlig bild av hur allt skulle vara. Funktioner, struktur, progression. Det var logiskt, genomtänkt och i teorin väldigt snyggt.

I praktiken behövde det testas mot verkligheten. Mot riktiga frågor. Riktiga tvivel. Riktiga ambitioner. Och mot en annan människa som vågade säga: ”Fast är det här egentligen det de behöver?”

Det är något ödmjukande i att inse att ens första idé sällan är den bästa. Att riktning uppstår i samtal. Att något växer fram snarare än planeras fram i detalj.

Plattformen är fortfarande under byggnation. Precis som de flesta manus. Precis som de flesta människor som skriver dem.

Och kanske är det just det som är den röda tråden genom allt jag har lärt mig sen Versum lanserades för ett år sedan.

Vi kommer längre när vi vågar visa det ofärdiga. När vi bjuder in någon annan att tänka med oss. När vi släpper idén om att vi måste vara starka på egen hand.

Det gäller skrivande.
Det gäller företagande.
Och det gäller oss.
​

Hitta Malin!
Hemsida: https://versum.se
Instagram: https://www.instagram.com/versum.se
LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/malingustafsson