Nu i maj fick jag chansen att besöka Korsholms bibliotek på nytt, den här gången i sällskap av Gåblin. Det blev ett jättemysigt tillfälle där jag läste Gåblin och de vilda dammråttorna i flera omgångar, pratade om hur viktigt det är att hjälpa andra – och så räknade barnen att Gåblin hade hela 26 bullar i magen! Som grädde på moset fick jag också en varm kram på slutet.

Tack alla som kom och lyssnade och tack till biblioteket som ordnade så fint!

Anna Hallander skriver fantasy och gav ut sin debutroman Genom skuggan i september 2024. Hon skriver helst åt det vemodiga, mörka hållet, men det behöver innehålla hopp och ljus också. Favoritplatsen hemma i lägenheten är vid bokhyllan. Den rymmer en stor samling svenskspråkig fantastik och såklart massa andra böcker också.
​

Tiomiljonersfrågan som många kämpande fantastikförfattare ställer sig är; hur får jag folk att köpa mina böcker? För handen på hjärtat, visst vill vi alla sälja böcker? Visst vill vi bli lästa? Ofta tas förlagens engagemang upp. Hur de stora förlagen skyr svenskspråkigt fantasy för att det inte säljer. Förlag bedriver inte välgörande arbete. Säljer inte en viss typ av böcker blir de skeptiska till att ge ut det. Så är det. Såvida det inte är mega-super-bästsäljare som bara behöver översättas och sedan glida vidare på hypen.

Fantasy är populärt. Många läser det. Jag tror även att de värsta attityderna av att fantasy är skit har försvunnit. Så varför är det generellt svårt att sälja in fantastik på svenska?

Jag skyller faktiskt till viss del på läsarna.

Jag var på sci-fi world tidigare i våras med min bok och veckan efter på Akademibokhandeln i Umeå för författarprat. På båda ställena avfärdades boken av en del personer med orden: ”Jag läser bara på engelska.” Detta har jag stött på många gånger förut. Det pratas om det i skrivgrupper, läsgrupper, människor emellan. Det är mer begripligt om de sagt: Jag läser bara deckare; jag älskar romance; jag föredrar poesi; jag läser bara nobelpristagare. Men att avfärda en hel genre på grund av språket?

Det spelar ingen roll hur välskriven boken är, hur skickligt författaren kan använda sitt språk för att skriva en bra bok, utan viktigt är vilket SPRÅK läsaren möts av. Engelska eller svenska? För vi har väl alla hört att fantasy läses bäst på engelska. Allt annat blir pinsamt, stolpigt och barnsligt. Svenska är ordfattigt, går inte att få till rätt känsla med. Det påstås att nyanserna försvinner när en bok översätts. Innebär det att en bok skriven på svenska inte ens har några nyanser?

Okej ... Till en början. Argumentet att svenska skulle vara ordfattigare än engelska. Jag har inte räknat ord, jag har inte kollat upp exakt hur det ligger till, men säger ändå att det är skitsnack. För även om engelskan skulle ha så enormt mycket fler ord än svenskan finns inte en chans att majoriteten läsare har så stort ordförråd att det spelar roll för läsupplevelsen. Och det pinsamma i det svenska språket? På allvar? Jag tycker det är elitistiskt och föraktfullt mot svenska som språk och alla vi som skriver på svenska att döma ut det som dåligt utan att knappt ens ha läst något svenskspråkigt.

På nittiotalet översattes en hel del fantasy, det gavs även ut en del svenskspråkigt. Jag har hört sägas att en del översättningar inte var bra. De böcker jag själv läste på den tiden var jag mer än nöjd med. Men sedan slutade det översättas, folk började läsa på engelska för att kunna läsa fantasy. Kanske blev vi alla lite för vana vid att läsa på engelska? Engelska blev synonymt med fantasy. Så här ska det vara! Är det inte dags att lära om nu? Testa att läsa på sitt modersmål?

Jag har en teori om varför många läsare tycker fantasy låter bättre på engelska (som kanske förolämpar en del, men det skiter jag i): Folk är inte alls så bra på engelska som de inbillar sig. De missar konstigheterna i engelska texter som märks i svenska.

En annan teori (som säkert trampar andra på tårna, men det skiter jag också i): utgivningen av svenskspråkigt sprudlar, men mycket hade mått bra av tuffare redaktörsarbete, mer kritiska ögon på texten. En grundligare genomgång av manuset innan det blev bok. För de som läst engelskspråkiga böcker som genomgått den här sållningen (för det finns enorma mängder pinsam, usel skit till fantasy skriven på engelska, men det når inte oss) blir första mötet med svenskspråkigt dåligt om de råkar ut för undermåliga böcker. Såklart läsarna i så fall avfärdar svenskspråkigt som skit och återgår till de väl beprövade engelska böckerna.

Så till läsarna vill jag säga: Hoppa ner från din snobbiga språkpidestal och utforska det utbud av svenskspråkigt som faktiskt finns.

Och till alla som skriver: Skriv bra böcker! Våga se kritiskt på dina texter, våga ta emot textkritik. Släpp sargen och inse att bara beröm inte gör texterna bättre. (Ja, jag vet hela snacket om konstruktiv kritik. Visst absolut konstruktiv kritik, men det är inte synonymt med att smeka medhårs hela tiden.) Så vi kan visa läsare och förlag att svenskspråkig fantastik visst håller hög kvalitet.

Hitta Anna!
Hemsida >> www.annahallander.se
Instagram >> www.instagram.com/annahallander_fantasy

En trevlig sak som hände under Österbottens bokmässa var så klart alla branschmänniskor jag fick träffa, bland annat blev jag intervjuad av Nicko (journalist och poet m.m.) för Arbetarbladet. Intervjun kan du läsa i sin helhet om du klickar här.
​

Barn och ungdomars läsande är ofta på tapeten både i media, i politiska uttalanden, i föräldragrupper och förstås bland oss skolfolk. Jag brinner för att barn och unga ska älska att läsa! Det verkar dock vara svårare att få till det nu än det var när jag var barn.

Idag pratar vi om skärmar och annat som tar tid från barnen; tid som kanske annars hade lagts på att läsa en kul bok eller att läsa en serietidning medan man sitter på toaletten (japp, så gjorde jag när jag var barn). Jag minns min tonåriga storebror som tyckte det var aptråkigt att följa med familjen ut i skogen och plocka svamp en gång; han tog med sig en Biggles-pocket och gömde sig bakom ett träd medan vi andra slavade på (ja det var 70-tal: Biggles och svampplockning var tidstypiska inslag). Att skärmar, träning eller annat tar tid från barnen stämmer säkert för många idag. Jag tror dessvärre att det också finns annat som gör att inte alla unga läser så mycket idag: bristen på LITTERACITET (från engelskans Literacy).

Litteracitet innebär att kunna läsa, men har även en bredare betydelse. Det handlar t.ex. om att förstå symboler, skyltar och bilder i omgivningen. Det handlar också om själva omgivningen; böcker, bokhyllor, vuxna som läser osv. Och det är nu vi kommer till det viktiga och intressanta.

Om du är ett barn som växer upp i ett hem utan böcker, utan spännande bokhyllor att gå och titta i, utan vuxna som läser tidningar, böcker, tittar i uppslagsböcker, läser sportmagasin, utan papper och pennor etc., så kommer du inte få med dig läsningen lika naturligt som kompisen, som växer upp i en familj där allt det där finns.

Föräldrar som läser godnattsagor, sjunger rim och ramsor med sina små barn är de absolut viktigaste personerna för att skapa en bra grund i barnets liv för läsandet. Föräldrar som alltid orkar svara på barns varför-frågor på riktigt, går och slår upp svaret i ett lexikon, är guld värda! Om vi visar våra barn hur naturligt det är att det finns text i vardagen, att vi pratar om saker vi har läst, att vi involverar barnen i samtalen så kommer fler barn få chansen att bli goda läsare.

När man spelar sällskapsspel finns många möjligheter att hjälpa sina barn till läsning. Ungdomarna i mitt hem har exempelvis alla varit med och spelat olika frågesportsspel. I yngre år fastnade de på berömda personers konstiga namn, utländska begrepp som används, uppfinningar, historiska händelser och allt vad det nu kan vara. Då frågade de hur man skulle uttala de knepiga orden och namnen, vi vuxna förklarade och vet du vad? Nästa gång vi spelade så kunde de läsa de svåra orden. Så enkelt kan det vara. Genom att spela ett roligt spel kan barn läsa saker utan att de ens tänker på att det är lästräning de får.

Givetvis kan alla hitta på andra bra sätt i vardagen där läsningen kan komma in utan att det känns som ett tvång.

Har du skolbarn? Högläs tillsammans med dem, läs varannan rad, skriv historier tillsammans, skriv små uppdrag till varandra som man måste ha läst och förstått för att kunna utföra dem. Har du lite äldre barn? Gör samma saker på engelska. Under mellanstadiet skrev jag ledtrådar på engelska till var barnen kunde hitta sina påskägg. Då var det inte bara en ledtråd, nej flera stycken. De hittade ett nytt meddelade när de hade förstått det föregående och sådant peppar en verkligen till att vilja förstå.

Förutom att ha spännande böcker i hyllorna hemma så är det påhitt i vardagen som gör att barn får en chans att bli bättre läsare, än om du inte gör något alls. Skolan har sitt uppdrag, absolut, men vi som är föräldrar är otroligt viktiga genom att vara goda exempel. Mina egna böcker kom delvis till utifrån en vilja att försöka skriva lockande barnböcker, så att fler barn läser.

Och du: gå till biblioteket ofta när du har små barn så är chansen större att de går dit av egen maskin när de har blivit äldre.
​

Hitta Lena!
Hemsida >> Lyckhälls universum
Instagram >> Lenalyckhall_skriver_och_laser
Instagram (hantverk) >> Lyckhallshantverk
Facebook >> Lyckhallshantverk

Förra helgen var det Österbottens bokmässa igen samt bokrelease för Ormprästinnan, uppföljaren till Nattkrigaren. Här kommer därför några bilder från mässan. Stort tack till alla som kom och sa hej, köpte böcker samt utbytte tankar! Blev dessutom firad av nära och kära med sushi, skumpa och rosor. En toppenhelg med andra ord!
​