Tack alla som kom och lyssnade till fantasypanelsamtalet 16.11 vid Tempus i Jakobstad! Ett mycket trevligt och välorganiserat event. Vi hade hela två timmar på oss och kunde grotta ner oss rejält i fantastikens dimensioner. Själv var jag en strömming bland valarna (superförfattarna) Karin Erlandsson och Maria Turtschaninoff. Kändes jättefint att få dela scen med dem och lyssna till deras kloka tankar. Som moderator fungerar Ted Forsström, som naturligtvis gjorde ett snyggt jobb.

Missade du samtalet? Ingen fara! Du kan fortfarande ta del av själva utställningen, Imaginarium, som du skymtar härunder. Passar för såväl fantasy- och sci-fi-entusiasten som den nyfikna. Rekommenderas varmt!
​

Att lära sig nya saker har alltid varit en kantsten i mitt liv. Om det är något nytt spel, en ny sport eller vad det nu kan vara så är jag alltid den som satsar 110%. Jag är den som googlar “Vem är den äldsta Padelspelaren i VM?” direkt efter mitt första padelpass. Bara för att direkt kunna se ungefär var taket är. Sen är det plattan i mattan och jag blir oftast ganska bra väldigt fort. Jag minns en gång när min syster sa “du ser ut som en sån som skulle kunna äga ett bowlingklot” och mycket riktigt, inte lång tid senare vann vi Korpenserien i Eskilstuna första gången jag tävlade i bowling. Givetvis med mina egna klot. Sen började jag spela i lag och slutade någonstans mellan B-A-lag. Och det brukar vara en trend. Fram tills nu.

Vanligtvis går det snabbt upp till 90 på skalan 1-100. Men de sista 10, som kräver mest tid och kämparglöd, fisslar det oftast ut. Något annat fångar mitt intresse och så är det full fart där istället. Många gånger har jag fått med mig vänner och bekanta i diverse upptåg, som sedan blivit kvar när jag drar vidare. Vilket har varit det mindre roliga i det här. Listan kan göras lång på saker genom åren. Från korttrick, StarCraft och andra diverse spel, padel, bowling, YouTube/content creation, Rubiks kub, programmering, skapa hemsidor, språk, springa, discgolf och mycket mer. Oftast är det impulsivt vart energierna tar mig. Jag minns en livestream jag hade där en skrev i chatten att “du borde läsa in sagor eller nåt”. Många hade under årens lopp sagt att dom gillar att lyssna på min röst för den är rogivande och visst hade jag lekt med tanken men aldrig kommit till skott. Men det chattmeddelandet satte nästa sak i rörelse.

Jag började tänka på hur det skulle kunna gå till och kom fram till att en podd där jag läser några kapitel borde kunna vara något. Jag har läst mycket fantasy när jag var ung och min content creator-ådra flaggade för att man ska vara nischad, så fantasy fick det bli. Jag började söka efter svenska fantasyverk och hittade massor med författare som jag försökte kontakta. Det var lite svårt i början att få någon som nappade då jag inte hade ett första avsnitt än, men det var 2 stycken som tyckte det lät som en kul grej och hade det inte varit författarna Mattias Lönnebo och Björn Swendsén så vet jag inte hur det hade sett ut idag. Genom podden En Fantasy-Stund har jag kommit i kontakt med många fantastiska personer som gett mig möjligheten att läsa från deras verk. Därifrån var det många som ville att jag skulle läsa in deras böcker. Och på den vägen är det. Idag finns det tre romaner och en handfull noveller på olika ljudboksplattformar och en drös i pipelinen på väg ut, och kontrakt på romaner att läsa in. För första gången drar inte energierna mig åt något annat håll, tvärtom. Otroligt vad ett chattmeddelande kan åstadkomma om man väljer att följa energin.

Hitta Mathias!
Instagram >> enfantasystund
YouTube >> En Fantasy-Stund

Här kommer också den officiella flyern för evenemanget som går av stapeln 28.11, med start kl. 17.30, vid Folkhälsans hus i Smedsby. Arrangörerna bjuder på fika och det är gratis inträde!

Höstens författarbesök:

L Ö R D A G  16.11  kl. 18
Galleri Tempus i Jakobstad
Panelsamtal om fantasy tillsammans med författarna Karin Erlandsson och Maria Turtschaninoff.

---

T O R S D A G  28.11  kl. 17.30
Folkhälsanhuset i Smedsby
Folkhälsan i Korsholm ordnar en författarkväll. Det blir högläsning, boksnack, signering och försäljning.

---

F R E D A G  6.12  &  S Ö N D A G  15.12
Kvinnornas julmässa och Ritz julbasar i Vasa
Bokförsäljning enligt arrangörernas öppettider. (6.12 har du också möjlighet att träffa feelgoodförfattaren Lena Lindgård eftersom vi delar bord.)

​---

Ses vi? Jag vill jättegärna träffa dig! (Kom och säg hej även om du inte tänkt skaffa några böcker, inget köptvång.)

Ett år har gått sedan jag debuterade med min roman och jag har sakta börjat reflektera över mitt debutantår. Förutom att jag fått viktiga erfarenheter från bokbranschen, förlag och inte minst haft många fina samtal med läsare, var det mycket som inträffade samtidigt som min bok släpptes. Vi flyttade till en ny stad och jag fick ett nytt jättespännande jobb. Samtidigt var jag nybliven mamma med en liten bebis därhemma och skrivandet fick plötsligt stå tillbaka. Ett nytt liv tog sin början där skrivandet som alltid varit och är mitt andningshål sakta krympte vilket gjorde mig astmatisk. Medicinen blev att gå in i författarrollen och året har därför handlat om att kombinera de två nya rollerna som författare och mamma.

Karolina Ramqvist skriver i sin essä ”Det är natten” om hur hon skiljer på författarrollen och modersrollen genom att ha en författarkavaj som hon bara tar på sig vid författarframträdanden. Så oerhört behändigt tänkte jag. Ungefär som en superhjälte som gör sig redo att stå i strålkastarljuset. Fast i detta fall, en författare som är redo att möta sin publik. Sagt och gjort. Jag valde ut några kavajer ur min garderob som enbart skulle bäras i författarsammanhang och hängde dem i ordning. När pressbilderna skulle tas var det bara att kränga på sig en av kavajerna och efter det fortsatte jag bära min superhjältekostym vid mina författaråtaganden och var mycket stolt över att jag hittat ett sätt att urskilja författaren från morgonrocksmamman.

Men så hände någonting. En av kavajerna började plötsligt dyka upp på mitt jobb, och när vi gick ut för att äta hela familjen fann jag till min förvåning mig själv sittandes i min kavaj med min tvååriga son i knät och med fickorna fulla av triceratops. Gränserna började suddas ut vilket inte var ett resultat av att jag desperat ville påminna mig själv att jag också är författare, utan för att kavajerna var de enda klädesplagg som inte låg i tvättkorgen.

Kan man verkligen vara en produktiv författare genom småbarnsåren har jag frågat mig själv många gånger under året. Enligt mitt Instagramflöde kan man det. Jag pådyvlas massor av bilder på glada pappor och mammor som skriver när barnen sover eller leker. Bilderna skaver i mig för jag kan inte känna igen mig och genast får jag dåligt samvete för att jag inte hinner skriva så mycket som jag vill. För när jag leker med min son vill jag vara närvarande, och när han sover är jag oftast för trött för att få ur mig någonting eftersom jag ska jobba dagen efter. I en önskevärld hade jag klagat på min man, men han ger mig all skrivtid jag vill ha och om han kunde skulle han vara hemmapappa på heltid. Så varifrån kommer skrivstressen ifrån?

Har det kanske någonting att göra med det manliga respektive kvinnliga författarskapet? Många av mina författarkollegor på sociala medier som lägger ut skrivrelaterade bilder under småbarnsåren är faktiskt pappor. Virginia Woolf sa redan 1931 att ”de som blev betydande romanförfattare i England under 1800-talet var kvinnor som inte hade barn.” Men idag är det väl annorlunda, man ska inte behöva välja tänker jag. Kanske har det ändå inte så mycket med kön att göra utan mer med klass? Att få barn innebär ändrade prioriteringar och fokus skiftas till att alltid se till att det finns mat på bordet för familjen. Det är naturligt att skrivandet får stå tillbaka. Mer priviligierade författare kanske har råd att frigöra skrivtid i större utsträckning medan många andra får slita för att hinna med barn, hem och jobb?

När Stephen King, som alltid varit produktiv i sitt författarskap, skrev sin debutroman ”Carrie” bodde han i en liten trailer med fru och barn. När han i en intervju fick frågan hur han hade tid till skrivandet samtidigt som han jobbade på det lokala tvätteriet och tog hand om sina tre små barn, svarade han: ”jag satte dem framför tv:n när jag skrev, den lille fick sitta i sin lekhage och titta”.

Jag tänker att det nog finns många pappor där ute som är som jag, som inte heller får tid till skrivandet under småbarnsåren. För att inte tala om alla ensamstående mammor. Men de syns inte för de lägger inte ut bild eller text och beklagar sig över detta i sociala medier. Att sakna något innebär också att man insett hur livsviktigt det är för en. Min son har mitt hjärta och själ men skrivandet är min luft. Samtidigt som jag tänker detta går jag förbi en vägg i vår stad med barnvagnen framför mig där en gatukonstnär sprayat med stora svarta bokstäver: Mammor är superhjältar för att de måste. Kanske, tänker jag, är kavajerna ändå överflödiga.

Hitta Therése!
Instagram >> sandskrifter
Mejl>> [email protected]​

Snart är det dags för fantasypanelsamtal i Jakobstad, närmare bestämt 17.11 kl. 18–20. Plats: Galleri Tempus. I panelen sitter undertecknad tillsammans med Karin Erlandsson och Maria Turtschaninoff. Som moderator fungerar Ted Forsström.

Panelsamtalet är en del av en utställning som handlar om fantasy och sci fi i Österbotten.
​