​Jag har hört råden så många gånger att jag tappat räkningen. Jag har också själv, i viss mån, upprepat dem i sammanhang där skrivtips har efterfrågats. Har jag följt dessa råd själv? Nej, jag har nog brutit mot varje regel som finns där ute. Gått min egen väg.

Råd: Skriv synopsis, det är superviktigt!
Jag: I början försökte jag, men det blev bara pannkaka av allt och det gjorde att jag fastnade i skrivprocessen. Till sist gav jag upp och bestämde mig för att ha klart ett par tre punkter (starten, slutet och själva premissen för storyn), som jag bara hade i huvudet. Resten fick bli en resa, även för mig.

Råd: Show don't tell.
Jag: Det mesta av skrivandet hos mig sker på känsla (och av lust). Det sätt jag väljer att skriva på är intuitivt och händer bara. Det jag kan efter många kurser och annan skrivrelaterad erfarenhet sitter i ryggmärgen. Jag tänker inte för mycket. Skulle jag göra det så skulle min övertänkande hjärna ta över och resultatet skulle bli en tom skärm utan ord. Alltså kan det också vara så att jag ibland bryter mot denna och andra ”skrivregler”. För att jag tycker att det passar där och då (först när du kan hantverket och dess ”regler” kan du också bryta mot dem).

Råd: Du måste veta allt om dina karaktärer innan du sätter dig ner och skriver!
Jag: Lär känna dem under skrivandets gång (att själv överraskas av det som sker är ljuvligt). Det bästa och härligaste som finns är när karaktärerna tar över och deras energi rinner ut genom mina fingrar över tangentbordet så att det glöder om det. Naturligtvis är det bra att veta en del om karaktärerna innan du börjar, men du behöver inte ha alla svaren. Om detta hade krävts tror jag att färre böcker hade blivit till.

Råd: Skriv inte i en för ”smal” genre eller för nischat.
Jag: Skriv det du själv vill läsa och går igång på! Om inte du är passionerad inför det du skapar kan du inte heller fånga en potentiell publik. Att bara tänka säljmässigt, exempelvis ”vilken genre är störst” eller liknande, kommer dock till sist att stjälpa mer än att hjälpa. Äkthet märks. Har läst många erotiska berättelser där det tydligt går att se att författaren skriver för att hamna på listorna eller styrs för mycket av det man tror ”går hem”. Det blir inte bra och sänker också kvaliteten för just den genren.

Råd: Arbeta med skrivandet många timmar varje dag, som ett ”brödjobb”.
Jag: I och med att jag har kroniska sjukdomar som begränsar mig har jag inte oändligt med tid utan får anpassa skrivandet till när ”kroppen tillåter”. Det blir inte 7-16 varje dag, om man säger så. Gör det som fungerar för dig. Viktigast är att du skriver.

Råd: Producera! Producera! Producera!
Jag: Var och en får välja sin väg men jag tror mer på kvalitet än kvantitet. Naturligtvis vill jag leva på skrivandet och ett sätt är att få ut många titlar. Jag tänker dock att inget kommer att ske över en natt. Det tar tid att bygga upp ett författarskap. Viktigast för mig är alltså inte hur många titlar per år jag får ur mig utan att jag utvecklas som författare och att jag får fortsätta göra det jag älskar och brinner för. Jag råkar tro att det finns många sätt att få göra just det utan att vara en maskin.

Finns det några råd jag följer? Inte slaviskt så att jag alltid gör på ett eller annat sätt, men en sak som jag brukar göra är att vägra mig själv att skriva när jag som mest vill det. Ett bra sätt för att öka glöden och takten är just att stå och varva något dygn innan man startar. Något annat som jag upptäckt är att vara sann mitt ”varför jag skriver” när jag exempelvis tvivlar. Om jag bara minns och håller fast vid mitt varför så hamnar jag rätt på skrivandets väg …

I dag kan du läsa om Österbottens bokmässa i Vasabladet, se hela artikeln här. Det känns jättefint att lokalpressen lyfter österbottniska böcker och kul att få synas i ett sådant eminent sällskap!

26–28.4 är det återigen dags för Österbottens bokmässa, den här gången vid Academill (Åbo Akademi) i Vasa. Jag är där hela helgen, dels som gäst, dels säljer jag böcker – och det blir också releasefest för min bilderbok om samtycke "Nelly säger nej!". Det blir en fantastisk helg för alla bokälskare, stora som små, så kom gärna på besök!

PLATSER OCH TIDER ATT HÅLLA REDA PÅ
​

• Fredag 26.4 kl. 9.30–10 högläser jag ur "Gåblin och de vilda dammråttorna" i Dramasalen, Academill, Vasa. Boken riktar sig till barn 3–6(100) år.
• Lördag 27.4 kl. 14.30– är det releasefest. Dyker det upp barn blir det högläsning, vilket jag hoppas på. Men barn och vuxna i alla åldrar får jättegärna hälsa på, så firar vi boksläppet tillsammans! Du hittar mig i bibliotekets sagohörna, Academill, Vasa. "Nelly säger nej!" riktar sig till barn ca 0–3(100) år.
• Söndag 28.4 kl. 13.15–13.35 står jag på bokmässans Scen Lila i Academill tillsammans med författaren Emily Häggdahl Lund och snackar om att skriva fantasy för unga.
• Lördag och söndag 10.30–17, när jag inte är upptagen med eget program vill säga, kan du också hitta mig vid mitt mässbord där jag säljer mina böcker. Själva mässan sker i foajén, tillgänglig via hiss och trappor.

​
(Hela mässprorammet: www.boklund.fi/osterbottens-bokmassa)
​

Att skriva har alltid kommit naturligt för mig. Som barn hittade jag på egna berättelser och frågade mina lärare om det var okej att jag skrev extra uppsatser i mitt skolhäfte (som tur var det mer än okej). När jag nyligen besökte mitt barndomshem i Nagu fann jag boken “De fyra portarna” av Yvonne Hoffman i mitt rum. Inuti fanns ett kort som gratulerade mig till att vara en av 20 vinnare i Marthaförbundets uppsatstävling. Temat var “Min bästa fiskehistoria” och hela 555 bidrag från svenskspråkiga barn i lågstadieåldern hade skickats in. Tyvärr har jag inget minne av själva berättelsen och inte vet jag om den ligger sparad i någon vrå heller, men det jag minns är den stolthet vinsten gav mig. Det var där och då drömmen om att bli författare fick fotfäste.

Åren gick men drömmen försvann. Jag skrev en novell i högstadiet som jag minns att jag var väldigt stolt över, men efter det har jag inga minnen av något som har med skrivandet att göra. Vart drömmen och stoltheten tog vägen har jag ingen aning om. Dog den i virrvarret av påtryckningar och förväntningar utifrån? Eller var det jag själv som fick drömmen att begå självmord tack vare min låga självkänsla?

Efter gymnasiet fick jag studieplats i Österbotten. Jag utbildade mig till barnträdgårdslärare samt speciallärare och jobbade därefter inom småbarnspedagogiken i cirka 10 år. Att jobba med barn är härligt, men trots att jag trivdes kändes det som att något fattades. Något jag borde göra för att fylla ett kreativt hål inom mig. Vad det var hade jag dock ingen aning om och jakten på att finna det jag sökte fick ångesten att återigen växa sig stark. Jag kände mig malplacerad och fel, samtidigt som jag inte kunde lägga fingret på vad det var jag sökte. Det var då tragedin slog till.

Efter fyra lyckliga år med min sambo var det dags att gifta oss. I februari år 2018 gifte vi oss och ett par månader därefter blev jag gravid. Vi var lyckliga. I december samma år fick vårt liv dock en abrupt vändning. Min dotter Luna dog i magen dagen innan beräknat datum. Jag gick i kras. Att vara moderskapsledig utan ett barn i tre månader kändes både ensamt och fel. Att gå tillbaka till att jobba med barn efter att själv ha förlorat sitt eget var dock påfrestande och ångesten växte sig större och större. Efter en längre sjukskrivning blev jag gravid igen. Det var exakt ett år efter Lunas död. Mitt jobb skavde, coronapandemin tog fart och jag räknade dagarna tills jag skulle få vara moderskapsledig. I augusti 2020 då jag fick en nyfödd liten Stella i mina armar kände jag att det var dags för en förändring, både för hennes och för min egen skull. Jag såg chansen och sökte in till studier i medier och kommunikation vid Åbo Akademi och kom in. Det var dags för en ny era. Under studietiden fick jag chansen att arbeta som journalist. Jag kände att jag äntligen hittat hem. Det var även då författardrömmen började växa sig till liv igen. Jag började även att njuta av att läsa böcker, något som jag inte klarat av att göra på många många år.

Orsaken till att jag berättar om min förlorade och återfunna barndomsdröm är enkel. Jag vet hur otroligt svårt det kan vara att våga se vad som finns bakom den dörr du alltid velat öppna, speciellt om du har en trygg grund att stå på. Men jag vet också hur viktigt det kan vara för det egna måendet att våga. Hela livet har jag levt med en kreativ ådra som inte vetat vilken väg den ska ta. Jag har jagat något som hela tiden funnits inom mig själv.

Trots att jag ibland kan känna att jag har slösat bort min tid, mitt liv, så har jag samtidigt ingen aning om vem jag skulle vara som skribent om jag inte levt det liv jag levt. Jag vet faktiskt inte om jag ännu hade vågat öppna dörren till mina författardrömmar om inte det vore för mina två döttrar. Kanske hade jag fortsättningsvis jagat i blindo. Men nu är det slut med att titta i backspegeln och se dåtidens monster. Nu gäller det istället att enbart blicka framåt. För vem vet vad framtiden för med sig, vem vet vart drömmar kan leda. Det gäller bara att våga ta steget. Om du inte vill göra det ensam, så låt oss göra det tillsammans.
​

Hitta Isa!
Instagram >> www.instagram.com/isamuotio

Fick äran att i egenskap av lektör svara på några frågor inne hos @skrivmani (Instagram, jag har även lånat bilden därifrån). Du kan också läsa hela intervjun här.

Just nu jobbar jag som lektör för såväl Skrivguiderna som BTJ (Bibliotekstjänst) och några mindre, rikssvenska förlag.  Det är verkligen ett fantastiskt givande jobb. Är otroligt tacksam för alla som anlitat mig!
​

Varmt välkommen på releasefest för min bilderbok om samtycke, Nelly säger nej!.

Själva festen ordnas lördagen 27.4 kl. 14.30 under Österbottens bokmässa. Du hittar mig i bibliotekets sagohörna vid Academill, Åbo Akademi, i Vasa. Kika jättegärna in och säg hej, det skulle göra mig superduperglad. Obs! Du kan hälsa på oavsett ålder och måste inte ha barn, jag vill helt enkelt gärna träffa dig och fira tillsammans.

​Det blir boksnack, mingel, pyssel, högläsning (om det finns de på plats som vill lyssna) etc.
Jag säljer också signerade böcker inkl. en liten bokrelaterad gåva till mässpris 15 €. Betalning: MobilePay, bankkort eller jämna pengar i kontanter.

Här hittar du själva Facebookeventet, om du vill meddela mig att du deltar. Eller så meddelar du mig ex. per mejl.

Du kan också förboka ett exemplar!

Här är det, i mina subjektiva ögon, helt underbara omslaget till min bilderbok om samtycke. Nelly säger nej! utkommer 27.4.2024 (mer info om själva releasefesten alldeles strax). Boken, som är skriven på rim, vänder sig till barn i åldern 0–3 år. Den ges ut av Kikkuli förlag som fokuserar på viktiga samhällsfrågor i sin utgivning.

                                                                                                      ***
​
Äntligen är det Nellys födelsedagskalas, hurra! Det vankas tårta och presenter, men måste man tacka med pussar och kramar? Vad händer om man inte vill kramas?

En färgglad bok om samtycke där både barn och vuxna får öva på att sätta och respektera gränser.

Här kommer en liten skrivövning, lånad från ett inlägg jag gjorde för Skrivguidernas Instagram, för dig som vill skriva nu i påsk. Lycka till!

Påskägget

Vad är egentligen ett påskägg? Och nu snackar vi alltså den typ av påskägg som brukar dyka upp i filmer. Jo, det är en liten gåva till tittaren (i vårt fall läsaren), ex. en hälsning, en förvarning eller en ledtråd. Exempel på påskägg i filmer är:

• En bar i Indiana Jones och de fördömdas tempel heter Club Obi Wan (en blinkning till Star Wars).
• I Harry Potter går det att lära sig om flera karaktärers öden bara man är uppmärksam på tidningsrubrikerna som skymtar här och var, ex. fallet med Amelia Bones.
• I skräckklassikern Scream finns det en vaktmästare i bakgrunden iklädd samma distinkta kläder som Freddy Krueger, den populära karaktären från ännu äldre skräckklassikern Terror på Elm Street. (Plus att det är samma skådis i båda rollerna.)
• I Simpsons-avsnittet som handlar om vem som sköt Mr. Burns finns en ledtråd (eller förvarning) om svaret. Spoiler! Alla utom Maggie bryter ögonkontakten när Burns frågar vem som sköt.

Okej, dags för dagens övning!

Tid: 5-15 minuter. (Fortsätt att skriva om det känns kul.)

Gör så här: Applicera övningen på din egen berättelse eller fulskriv något nytt/fristående som du sedan kan spara alt. förkasta. Låt dig inspireras av exemplen ovan eller fantisera fritt. Smyg in någon typ av påskägg i din text (det kan rentav vara ett faktiskt påskägg, som i Rocky Horror Picture Show där skådisarna haft påskäggsjakt och inte hittat alla ägg så att några blev kvar när de filmade). Kanske vill du ge en ledtråd om något som ska hända senare i berättelsen? Kanske låter du din karaktär läsa en bok, som visar sig vara en existerande klassiker? Osv.

Hoppas att du får en fin skrivdag och att du njuter av påskhelgen! Kommentera gärna och/eller dela med dig av en textsnutt om du testar övningen.
​

Jag heter Maria Arell och bor sedan elva år i Söderhamn, Hälsingland, tillsammans med min familj. Jag kallar mig månskensförfattare eftersom jag skriver vid sidan av mitt heltidsarbete som kundtjänsthandläggare på Jordbruksverket. Jag har deltagit i ett gäng novellantologier och romandebuterade 2022 med Äktenskapspakten på Seraf Förlag. Sedan dess har det kommit två böcker till och min nästa bok, del tre i min Hälsingeromance-serie, Vårkänslor & Skrovmål släpps 30 april.
​

​Vill du skriva en bok men tycker aldrig att du har tid att skriva? Du kanske jobbar heltid, har familj och tiden räcker liksom aldrig till. Följ med på en berättelse hur en stressad småbarnsmamma hittade tiden till att skriva varje dag, och faktiskt få ihop 50 000 ord på en månad! Låter det som click bait? Kanske, men det är faktiskt en helt sann historia om hur jag ändrade mina rutiner och fick min familj med på skrivtåget utan större problem.

Den vanligaste frågan jag får är hur jag hittar tiden att skriva eftersom jag dessutom har familj (en make, tre barn och tre katter). Det enkla svaret är att jag har valt att prioritera mitt skrivande, eftersom det är viktigt för mig och jag har förklarat det för min familj.

​Jag har skrivit på ett eller annat sedan jag var liten, då tid funnits och utan något egentligt mål. Men efter att jag vunnit en fanfiction-tävling och sedan fått med en novell i en antologi där förlaget ville ha mer texter från mig fick jag mersmak och behövde prioritera mitt skrivande mer. Ändå var det svårt att hitta tiden och fokusen att sätta mig ner att skriva.

2014 hittade jag National Novel Writing Month och tillsammans med det ordkrigen, det vill säga sprintar på tid där man ska skriva så många ord som möjligt. National Novel Writing Month är en skrivutmaning som går ut på att skriva 50 000 ord på en månad, eller 1667 ord per dag. Jag har nått ordmålet alla år förutom det första året. Jag kände att jag hittat rätt. Tävlingsmomentet var perfekt för mig eftersom jag insåg att jag skriver som bäst under press, men det tog ett tag innan jag helt kom in i en rutin som fungerade för både mig och min familj. Som förälder behöver jag dela upp min tid som just förälder och författare. Det tog ett tag innan jag kom på den perfekta rutinen för mig. En timmes skrivtid om dagen fungerade för både mig och min man (och i förlängningen, barnen). Helst skulle den infalla efter nio på kvällen när barnen ändå gått och lagt sig (det här var för ett par år sedan).

Att avsätta en timme för skrivande var lätt, men att skriva i en hel timme är inte så effektivt eftersom jag lätt tappar fokus, eller blir störd av någon som egentligen kan vända sig till sin pappa. Det var då ordkrigen kom in i bilden. En kvart i taget var perfekt för alla. En timme sammanlagt om dagen, varken mer eller mindre. Det är något med tävlingsmomentet i att försöka skriva så mycket som möjligt på tid som triggar igång både fantasin och flowet i mig. Även om jag inte alla gånger fokuserar på antalet ord så vet jag hur många jag skriver på ett ungefär i kvarten (ca 500). Eftersom jag håller mig till en kvart i taget behöver jag bara fokusera i femton minuter. Barnen kan vänta ett par minuter, huset hinner inte brinna ner … Ja, ni fattar. Win-win.

Det har gått så långt att vår nano-skrivgrupp på discord nu kallar det en ”arellsk kvart” när vi pratar om att sprinta i en kvart. Jag vet att andra hellre kör Pomodoro-metoden som går ut på att jobba fokuserat i 25 minuter för att sedan ta fem minuters rast. Alla funkar olika, så det gäller att hitta den
perfekta sprinttiden för dig själv.

Tycker du fortfarande att du inte har tid att skriva? Testa att sätta timern på en kvart och skriv. Det är faktiskt frigörande att bara skriva helt utan att redigera sig själv. Du får lämna perfektionisten utanför rummet, bara. ;)

Till alla som säger att de gärna vill skriva men inte har tiden så säger jag: Om skrivandet är viktigt för dig, varför prioriterar du det inte mer? Istället för att slöscrolla på Instagram eller TikTok, skriv. Välj bort det där avsnittet av teveserien du gillar, och skriv istället. Gå upp en kvart tidigare på morgonen och skriv.

En kvart om dagen är jag relativt säker på att du har. Så vad väntar du på? Sätt och skriv den där kvarten nu! Men viktigaste av allt, hitta det som funkar för dig och din situation.
​

Nu börjar det snart vara trädgårdstider, så vad passar väl då bättre än att tala om frön? Jag menar så klart inte blomfrön. Vi snackar små, små frön som skapar spänning när du skriver. Det gäller att plantera rätt! 

Några tankar kring det där med frösådd (baserat på material från diverse skrivkurser, -böcker, -videor m.m. och mixat med mina egna funderingar):

1) Du måste skörda det du sår. Har du sått ett frö under berättelsens gång, så gäller det att skörda det. Det betyder att du behöver knyta ihop ev. lösa trådar och besvara de frågor som ev. väckts till följd av ditt frö. Det kan ske i samma bok, eller i kommande (om du skriver på en serie).

2) Reta inte upp läsaren. Med det menar jag att dina frön gärna får vara lite "osynliga", de ska smälta samman med texten. Är de stora (ex. en profetia), kan du skörda dem i slutet av berättelsen/serien i syfte att uppfylla läsarens förväntningar. Gå alltså inte och säg att någon är "den utvalda" och sedan spårar berättelsen ur i en helt annan riktning (ja, det kan den förstås göra, men den behöver ändå knytas samman i nåt skede). Läsaren förväntar sig en utdelning, dvs. vill veta vad som händer med "den utvalda".

3) Har du ett stort och tydligt frö? Då kan du slänga in en twist som förvirrar läsaren (ex. att läsaren tvivlar på vem som egentligen är "den utvalda"). Igen, knyt ihop berättelsen (se punkt 2, reta inte upp läsaren). Även om du sått ett frö med twist, så behöver du "räta ut" fröet och skörda det innan berättelsen/serien är slut.

Exempel på större frön:
- Profetia (hjälten/hjältinnan är utvald av ödet).
- Järtecken (korpar, blodmåne, svart katt etc.).
- "Jag har en dålig känsla inför detta" (kanske en föraning, eller en dröm etc.).
- Bakåt/framåtblickar (du inleder med en tillbakablick, eller med något som sker i framtiden ex. en katastrof, och därefter drar den huvudsakliga berättelsen i gång i nuet. Läsaren vet alltså att något hemskt/spännande/otroligt har hänt, eller kommer att hända, och nu måste de läsa vidare för att få reda på hur och varför.).

Exempel på mindre frön, som tillsammans bildar en helhet:
Små frön (planteringar) kan i princip vara vad som helst, ex. försvinnandeskåpen i Harry Potter. Försvinnandeskåpen dyker upp här och var under seriens gång. Författaren sår ett frö redan i den andra boken där a) Harry Potter gömmer sig i ett av skåpen, det som finns vid Borgin och Burkes, och b) spöket Nick har sönder skåpet, det som finns på Hogwarts, i syfte att hjälpa Harry undkomma Filch. Skåpet dyker även upp lite senare när en Slytherinelev fastnar i skåpet, vilket ger Draco en ond idé. [SPOILERVARNING] Mot slutet av bokserien använder Draco de två skåpen för att smuggla in dödsätare till Hogwarts. Tänk när du som läsare inser detta, läser om serien och upptäcker de "osynliga" fröna. Var för sig bidrar de kanske inte särskilt mycket till den tidiga handlingen, men tillsammans blir de viktiga och skänker läsaren en aha-upplevelse. Och det är det här jag menar med att du ska väva in fröna i texten och, i något skede, skörda dem. För det är de där tydliga fröna, de som sticker ut rejält, som irriterar läsaren om de inte får sin upplösning.

Elin Jäverbrant är 29 år och författare. Hon är bosatt nere i Skåne och när hon inte skriver om dinosaurer, drakar och magiska världar så drömmer hon sig bort i andras. Hon debuterade med sin bok Ruby 2023, en ungdomsbok om dinosaurier. I dagens inlägg tar hon upp ett ämne som många av oss som skriver känner igen oss i. Något som får författare att slita sitt hår och förbanna sig själva.
​

Vi vet att det inte är en dans på rosor att vara författare. Idéerna föds och en glädje sprids inom mig när jag får en ny idé och börjar skriva. Det är nästan som att vara nykär, allt känns bra och texten flyter på. Flitens eld brinner starkt och tangenterna smattrar under mina fingrar. En härlig känsla, inte
sant?

Det är det, tills tvivlet kommer krypandes, texten som jag just har känt mig alldeles pirrig över att få skriva känns skit. Kommer någon vilja läsa den? Kommer ett förlag vilja ha den? Flödet som känts så bra tar helt plötsligt slut. Det är då jag försöker intala mig själv att fortsätta, trots tankarna och tvivlet som snurrar i mitt huvud. Jag försöker fokusera på min värld och mina karaktärer. För jag hade ju blivit nykär, inte sant? Då måste något varit bra med texten jag håller på att skriva.

När en sådan sak händer brukar jag ta en paus från manuset och jobba med ett annat. Så att jag har minst två stycken att jobba med. Ett annat tips är att inte försöka tänka så mycket, jag brukar säga att man ska fulskriva. För skulle det bli en massa strunt i texten går detta enkelt att redigera bort senare. Det är många gånger som jag fastnar på ett ställe för att jag hakar upp mig på en mening eller hur jag beskriver en specifik händelse. Gör inte det, med andra ord skit i det och skriv bara för att texten ska fortsätta att rulla på.

Vad händer sedan då? Manuset blir färdigt och du har överlevt redigeringen utan att slita håret av dig. Då kommer nästa magknip, skicka till förlag ... En mardröm ... Både ja och nej. Jag brukar säga att det värsta du kan få är ett nej. Det är sant, trots det så gör refuseringarna ont att få. För då börjar tankarna att snurra på nytt ... Vad var det som de inte gillade? Vad gjorde jag för fel? Är allt bara skräp?

Och när det där mailet trillar ner i inkorgen att ett förlag faktiskt vill ha manuset. Då kommer det ett rent lyckorus, det var kanske inte skräp man skrivit trots allt. Sedan kommer den där osäkerheten, vi har ett förlag som vill ge ut boken. Men vill du ge ut boken hos just dem? Du kanske fick ett positivt svar från ett hybridförlag? Är manuset lika bra då? Självtvivlet blossar upp ännu en gång. Men vågar man inte satsa så kommer man heller ingenstans, ska man låta självtvivlet ta över kommer dina böcker aldrig få se dagens ljus. Våga tro på dig själv och din historia!

Till sist står du där med en färdig bok i handen och tror att nu kommer allt bli bra. Men det är nu den största rädslan av alla kommer. Nu ska ju folk faktiskt läsa min bok, tänk om de inte tycker att den är bra? Boken skickas till BTJ och du inväntar spänt på att de ska recensera den. All denna väntan och oro. Någon enstaka recension trillar in och du vågar knappt läsa den. Någon är bra och en annan är mindre bra ... Sen kommer den kalla sanningen att BTJ inte vill recensera din bok ... Ett slag i magen. Självtvivlet bara växer och växer, kommer det någonsin att ta slut? Det finns ett enkelt svar på den frågan. NEJ, det kommer aldrig ta slut för den värsta kritikern av dem alla är du själv. Den kommer alltid att finnas där och trycka på dina ömma punkter och försöka fälla krokben för dig. Men det viktigaste av allt är att du aldrig ska sluta tro på dig själv och dina drömmar. För alla kan inte älska alla böcker, jag har själv lärt mig detta. Böcker som jag själv älskar tycker andra är rent skit. Men författaren som skrivit boken slutar inte för det.

​Ingen dröm är för stor och ingen drömmare för liten. Det är vad man gör med drömmen som är det viktigaste.

Fick ett fantastiskt fint mejl som konstaterade att min urban fantasy Nattkrigaren, utgiven av Seraf förlag, efterfrågats av personer med syn- och läsnedsättning och att boken därför blivit talbok (ej detsamma som ljudbok, läs mer om skillnaden här). Jättebra att myndigheterna möjliggör att så många som möjligt får en chans att läsa det de vill läsa!

2024 har fått en fantastisk början vad gäller mitt jobb som lektör och redaktör. Det är verkligen inget jag tar för givet, mycket hänger nämligen på att mina kunder (privatpersoner och förlag) är nöjda med det jag gör. Därför är jag också otroligt tacksam för varje projekt som dimper ner i inkorgen och jag ser fortbildning inom området som något nödvändigt.

Hittills i  år har jag lektörläst fyra fantastiska texter, en episk tegelstensfantasy för vuxna, en spännande kapitelbok för barn, en historisk fantasy för unga samt en romantisk feelgood för vuxna. Jag har även redaktörläst två manus för olika förlag, en romance för unga vuxna och en skräckroman för unga vuxna.

Men vad är skillnaden på att lektör- och redaktörläsa en text?

Oftast när jag lektörläser handlar det om privatpersoner. Det är personer som skrivit klart en text, filat och redigerat, haft testläsare och filat igen. Och nu kommer de inte längre på egen hand. Det är då jag i egenskap av lektör kliver in. Jag djupläser texten flera gånger och återkommer med en analys, där jag lyfter textens styrkor och ger konstruktiva förbättringsförslag. Förhoppningsvis kan analysen ge skribenten verktyg att finslipa sin text, så att den så småningom får ett förlagkontrakt.

Redaktörrollen ser lite annorlunda ut. Det är oftast förlag eller egenutgivare som anlitar mig för att få hjälp med en text som redan genomgått såväl redigering som testläsare, lektör och ännu mer redigering. I min roll som redaktör analyserar jag texten på ett ännu djupare plan än i en lektörläsning, väl medveten om att den här texten redan har ett förlagavtal och/eller snart ska i tryck. Min feedback går därefter till författaren, som gör ändringar innan det är dags för språkgranskning, korrekturläsning och tryck. (Ibland blir det flera redaktörvändor innan det är dags för nästa steg.)

Hoppas att den här texten hjälpte dig se skillnaden  på en lektör och redaktör.

Behöver du hjälp med ditt manus? Ta kontakt via Skrivguiderna, där jag jobbar som just lektör och redaktör.

Här kommer 5 handfasta tips kring vad man ska tänka på när man skriver för barn. Dessa är tips som jag fått av min underbara lektör som lärt mig allt jag kan om att skriva barnböcker.

1. Tänk på vem din målgrupp är!

Förlagen delar in barn- och ungdomslitteraturen i olika åldersgrupper. Om man ska kunna konkurrera hos dessa förlag är det därmed viktigt att tydligt nischa manus man skickar mot en specifik åldersgrupp. Det finns några allmänna riktlinjer för respektive åldersgrupp vad gäller böckernas längd, språkets svårighetsnivå, hur läskig/spännande handlingen kan vara i termer av faror barnen utsätts för, vilken typ av humor som kan förväntas fungera, samt huruvida boken kommer att innehålla bilder eller inte. Läsbarhetsindex (LIX) kan användas för att få uppfattning om hur lätt eller svår en text är att läsa. LIX är baserat på medeltalet ord per mening och andelen långa ord (ord med fler än 6 bokstäver) uttryckt i procent. Det finns flera olika läsbarhetsindex, men i Sverige är LIX det mest använda.

0-6 år, bilderböcker
Böcker för barn 0-6 år. Innehåller en kombination av text och bilder med minst en bild på varje uppslag, där bilderna utgör hälften eller mer av boken. Språket ska vara väldigt enkelt, beroende på ålder kan det vara allt ifrån LIX 3 till max 17.

6-9 år, kapitelböcker med illustrationer
Enklare kapitelböcker, fortfarande med ganska rikliga illustrationer, kanske upp till en helsidesbild per kapitel eller per vartannat kapitel. Text upp till max 15 000 ord. Läsbarhetsindex på max Lix 20 för årskurs 2-3. Så få svåra ord som möjligt då många barn ännu kämpar med att ordentligt knäcka ”läskoden”.

9-12 år, kapitelböcker utan illustrationer
Mer komplexa och lite längre kapitelböcker, oftast utan illustrationer. Lite mer avancerade upplägg kan förekomma, såsom parallellhandling eller ramberättelse. Vanligtvis text upp till max 25 000 ord. Läsbarhetsindex under Lix ca 24-25 för årskurs 6. Handlingen får inte vara alltför ”barnslig”, då läsarna är eller i alla fall närmar sig ”pre-teens”.

För barn över 12 år räknas det som en ungdomsbok. För den mesta barn- och ungdomslitteraturen gäller att huvudpersonen vanligtvis är i ungefär samma ålder som den tänkta läsaren eller lite äldre. Barn vill sällan läsa om huvudpersoner som är mycket yngre än de själva, det uppfattas lätt som ”barnsligt”.

2. Begränsa dina informationsdumpar!

Överlasta inte starten med bakgrundsinformation och ”prat”, utan försök komma igång med handlingen så snabbt som möjligt. Sedan kan berättelsen fyllas på efter hand med saker som verkligen behöver förklaras. Bara det som är helt nödvändigt att säga i början tar man då, allt annat portioneras ut efter hand i så små doser som krävs, så att läsarens förståelse istället fördjupas bit för bit.

3. Skapa en rak dramatisk kurva!

De flesta berättelser fungerar allra bäst för en läsare när man skapar en ganska rak dramaturgisk kurva. De två vanligaste dramaturgiska kurvorna i sagor, kapitelböcker och populärromaner, är antingen den så kallade ”dramaturgiska valen” (som också ibland kallas för tre-akts-modellen) eller den som kallas för fyr-akts-modellen.

4. Arbeta igenom dina dialoger!

Dialogerna behöver också arbetas igenom utifrån målgruppen. För unga läsare är det bra att lägga in anföringar efter replikerna (anföringar är sådant som ”sa jag”, ”viskade Anne”) så att det blir lättare för läsarna att förstå vem det är som säger vilken replik. Om du skriver lågstadieböcker kan det vara bra att satsa på lite kortare, rappare repliker.

5. Lärarhandledning på sikt?

Det kan vara en säljfördel om kapitelböcker har en lärarhandledning när skolor tittar på inköp av klassuppsättningar av nya kapitelböcker. I en sådan lärarhandledning, som ofta kan köpas separat, finns en blandning av kortare och längre uppgifter knutna till varje kapitel i boken, som kan utgöra lektionsunderlag för klassrumsundervisning. Det kan vara ordlistor över svåra ord, läsförståelsefrågor, pysselidéer, olika skrivuppgifter inspirerade av boken, diskussionsfrågor, eller andra saker som kopplar till läroplanen och till värdegrundsarbetet i skolan, med mera.

Men detta bygger såklart på att man kan hitta ett samarbete med en pedagog som kan hjälpa till att skriva ihop denna lärarhandledning så att den blir relevant för läroplanen, och att förlaget också vill satsa på att ge ut den.

Hitta Annika!
Instagram >> www.instagram.com/annikagirod_forfattare
​

I det här inlägget tänkte jag kort lyfta det underbara novellformatet. Själv älskar jag att varva noveller med romanprojekt, eftersom det känns så fantastiskt skönt att kunna avsluta en text på bara några timmar och dagar. Novellen ger en välbehövlig skrivpaus. Och träning! För det är också kul att testa nya genrer och målgrupper utan att behöva förbinda sig att skriva klart en fullång roman.

Men hur gör du då för att skriva en novell? Har novellen egna skrivregler?

Alla de här frågorna besvarar jag i min  novellguide, som du kan  ladda ner alldeles gratis via min kurssida. (Novellguiden har dessutom blivit godkänd av ett rikssvenskt förlag som ger ut just noveller.)

Och var hittar jag motivation till att färdigställa min novell?

Svaren är många, men en lösning är att sikta på att delta i en novelltävling. På så vis får du en deadline att förhålla dig till.

Det finns en sida (Eva Ulleruds Skrivarlya) som länkar olika skriv- och novelltävlingar, besök den gärna. Och du missar väl inte att Kraxa förlag söker noveller nu i februari?