Tack Vasabladet för att ni ville intervjua mig om mitt författarskap, och en särskild eloge till Lisbeth som lyckades knyta ihop allt prat till en fantastiskt fin helhet.

Lite pirrigt var det allt, att få berätta om mitt skrivande, särskilt som jag inte riktigt fattat att jag faktiskt är en författare. Att någon därute läser mina texter. Men jag vet ju att du finns, varje kommentar och meddelande betyder så oerhört mycket för mig. Tack att du vill hänga med på min författarresa!

Intervjun hittar du i Vasabladet 09.01.2022. Du kan också läsa den här.
Vill du prenumerera på tidningen, kan du göra det här.

Häromdagen hittade jag ett sällsynt trevligt mejl i inkorgen. Ett stort tack till Svenska Österbottens kulturfond som beviljat understöd för "Skönlitterärt arbete."! Tack vare ert generösa stöd har jag nu möjlighet att arbeta som författare under 2022, dvs. jobba vidare på kommande böcker tillsammans med mina förlag. Tack! Tack! Tack!
​

Bilderboken tuffar sakta framåt. Efter x antal vändor hos redaktör, har manuset nått en nivå där dramaturgin håller från början till slut. Så, vad händer nu? Jo, texten har vandrat vidare och landat hos illustratören, som skissar på uppslagen. Jag ser verkligen fram emot vårt samarbete, där mina karaktörer får möta hens fantasi innan jag petar in de sista detaljerna vid eget ritbord. Bjuder självklart på en liten smygtitt!
​

Så, vad händer med min urban fantasy, kryddad med mörker och romance (Seraf förlag, 2023)? Jo, jag redigerar. Och redigerar. Och redigerar. Fast just nu är manuset faktiskt hos en testläsare, inför nästa testläsarrunda i november, innan det får gå tillbaka till min förläggare.

För att inte sjunka alltför djupt i redigeringsträsket, roar jag mig med att leta samarbetspartners. Och jag har hittat en i den fantastiska konstnären Emily Haynes! Hon kommer att andas liv i mina karaktärer och skapa goodies inför kommande boksläpp. Yay! 

Härunder hittar du exempel på hennes tidigare konst (inte mina karaktärer), så att du får en känsla för hennes stil:
​

För ett tag sedan outade jag ett spännande bokprojekt via min Instagram! (Det här är faktiskt en tredje bok, och har inget att göra med min fantasy romance som jag firade häromveckan eller bilderboken som är på gång.)

​Det är nämligen så att Victoria Hellberg (bokinstagrammare, lektör och skrivhjälp) jobbar på en inspirerande handbok med avsikt att lyfta den svenska fantastiken, extra fokus på kvinnliga författare? Olika genres kommer att illustreras av exempeltexter (noveller) samt skrivövningar ... och jag är en av de författare som fått möjlighet att bidra med en novell, får jobba med min absoluta favoritsubgenre dessutom. Superglad och peppad! Vill du läsa mer om projektet kan du göra det här. 
​

Kan nästan inte tro det, äntligen är det min tur att debutera! Men ... vilken bok hinner först?

Jag har nämligen skrivit på ett avtal här i dagarna, men ett till är på väg!

Det var kring midsommar som Seraf förlag meddelade att de gärna satsar på min fantasyberättelse, kryddad med mörker och romantik. Och nu, efter att ha bollat med tre olika förlag, har jag också gått vidare med min bilderbok för åldrarna 3–6. (Det stod iofs rätt klart för mig ända från början vilket förlag jag ville jobba med, och så blir det också.) Galet! Mer om allt detta i ett senare skede vartefter detaljerna klarnar. (Vill du hänga med på resan, kolla in mina författarkonton på Instagram och/eller Facebook. Där postar jag nyheter löpande.)

Tack!

• ​Farmor, som lyssnade till alla sagor.
• Anna, som fortsatte lyssnandet.
• Familjen, som stöttat mig i processen, gett mig tid och utrymme att skriva, skänkt skrivarkurser till födelsedag och jul, stått ut med allt skrivprat.
• Förlageldsjälarna, som väljer att satsa på mitt författarskap.
• Jorun, för goda verktyg, kloka tankar och gott kursledarskap.
• Kurskompisar och Instavänner, för ovärderlig input. Att ni peppat och testläst och hjälpt mig på fötter när jag tvivlat. Ni vet vilka ni är!
• ​Alla som känner att de vill läsa det jag skrivit!

P.S.

Ja, det känns dunderlyxigt att ha blivit erbjuden de här avtalen, särskilt när jag läst rapporter om att vissa svenska förlag får in ca 3 000 spontanmanus/år och ger ut en handfull, och att manusskörden ökat med 30 % det senaste året. Jag är den första att erkänna att det varit motigt ibland (typ när du gråter glädjetårar över en positiv refusering, när allt annat än standardsvar är guld), men det är bara att kämpa på. Till slut lossnar det.

Har du en dröm, ett mål? Ge aldrig upp! Och du, lycka till!

Äntligen midsommar, hoppas att du får en riktigt skön helg!

Själv har jag fjärilar i magen. Dags att outa en spännande nyhet ... eller ja, den kan bli spännande!

I början av mars öppnade Drömförlaget upp för nya manus i min genre efter ett längre manusstopp, och jag tappade huvudet totalt. 

Bakgrund: någon gång våren 2020 gjorde jag en skrivövning under en skrivarkurs. Den kändes inte bra. Jag skrev om den, ändrade till första person presens, ökade närvaro och känsla ... och fick en enorm respons av kurskamrater och lärare ("bästa du har skrivit").

Övningen växte till ett flerboksprojekt, jag skapade en övergripande arbetsplan och skrev till och med 15 000 ord innan projektet landade i byrålådan. Inte för att det var dåligt. Tvärtom. Jag kände att det behövde tid att växa till sig. Ända tills Drömförlaget poppade upp i mitt flöde. 

Jag skapade en jättepitch med detaljerat synopsis, allt jag skrivit på projektet, vem jag är, vad jag kan bidra med, själ och hjärta, och mejlade förlaget. 40 minuter senare hade jag ett svar. Ungefär: "Grym pitch! Skicka in manuset så fort det är klart." Inga löften (alla ska ju få bli lästa på lika villkor), men jag visste att jag var tvungen att lägga alla andra projekt till sidan och köra stenhårt på det här. Och det gjorde jag. I stort sett varje dag, oavsett det innebar att jag fick sitta vaken till mitt i natten efter jobb och hushållssysslor, skrev jag. Och i skiftet maj-juni skickade jag in en komplett story. Pirrigt. Så sjukt pirrigt. Ännu pirrigare blev det när ett till förlag meddelade sitt intresse och ville läsa!

Så vad händer nu? Tja. Jag hoppas kunna dela med mig av en glad nyhet väldigt snart!

Och utöver det? Jag tror det blir en novell eller två, och så drömmer jag om att hinna läsa en massa under semestern.

Bli inte rädd om jag skriver lite glesare i bloggen ett tag framöver. Jag har en viktig och hemlig deadline! Vad den leder till, får vi se så småningom. Får återkomma om det. Därtill går jag flera skrivutbildningar (nu i april ska jag börja läsa en kurs i hur man skriver romance, spännande!), drar en skrivarkurs och leder en bokklubb. Mycket roligt men trångt om utrymme i kalendern.

Jag kommer inte överge bloggen, och mina gästbloggare dyker upp varannan vecka med kloka tankar och smarta tips. Dessutom har jag fått äran att själv gästblogga hos eminenta Maria Richardsson, som driver en stor författarblogg med många gästbloggare. Jag länkar mitt inlägg som påskläsning, och där fick också mycket annan härlig läsning.

Glad påsk!

Det har varit ett tungt och långt år på många sätt. Först genomled vi en evighetslång och evighetssvart ickevinter, sedan gick en kär familjemedlem plötsligt bort, och så var det förstås det där med Viruset. Att aldrig veta vem som drabbas näst, vilka restriktioner som gäller, om man får gå till jobbet nästa dag, att inte få träffa släkt och vänner osv. osv. Ja, skrivandet har verkligen varit en livlina.

Samtidigt är 2020 året då jag första gången fick skriva förlagsavtal. Flera avtal blev det dessutom, sex noveller i fem antologier. Lägg till att en veckotidning hörde av sig och undrade om jag ville börja skriva noveller för dem. Och att jag gick olika författarutbildningar, utbildade mig till coach, och fick möjlighet att handleda flera skrivarkurser via jobbet.

2020 var också året jag lärde mig lyssna på böcker på allvar. Pappersboken är fortfarande nummer ett, men jag uppskattar ljudboken mer och mer (e-boken är jag tyvärr fortfarande inget fan av, men man måste ju inte gilla allt).

Ny favorit jag lyssnat till: The Cruel Prince av Holly Black. (Varför har jag inte hittat den förut? Jag älskar ju att läsa och skriva den här typen av berättelser!)

Gammal favorit jag lyssnat till: Quidditch Through the Ages av J.K. Rowling. (Inte så mycket första halvan, som slutet när vi får följa den vuxna Harry Potter m.fl. i ett världsmästerskap som utspelar sig långt efter de ursprungliga böckerna. Stort plus för livereferatet av Ginny & Rita Skeeter).
​
Fick också mitt första recensionsex, Betonghjärta av Emma Simu, en dystopisk fantasy romance med starka inslag av hbtqia+. Stort tack för spännande läsning!

Apropå det där med att tacka. Jag är så oerhört tacksam för alla möjligheter som öppnat sig för mig, alla samarbeten, alla förläggare, lektörer, redaktörer, korrläsare m.fl., alla författarvänner ... Tänk att jag får göra den här resan tillsammans med er!

Förut var skrivandet bara en dröm, nu är det verklighet.

2021 då? Vad för det med sig? Förhoppningsvis fler skrivarkurser (både sådana jag drar, och sådana jag deltar i). Kanske fler noveller, i antologier och i veckotidningar. Och så var det den där Stora Drömmen, en egen bok. Vi får se. Hårt jobb betalar sig alltid ;)

Vad drömmer du om? Vad är du tacksam för?

Ha ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Äntligen är den här, Karneval av Fuerte Förlag! Vilken färgsprakande karamell, lyser garanterat upp vintermörkret :)

Jag deltar i antologin med Mors ordspråk, en novell om skeva relationer, förtryckta drömmar och desperata lösningar.

Hojta till om du är intresserad av ett fysiskt ex!
​

Det händer mycket nu. Så mycket att jag knappt hänger med (på ett positivt sätt). Är det inte cover reveal så är det dra skrivarkurser eller gästblogga eller ... bli antagen för publicering! Igen!

Någon gång i våras skrev jag en massa noveller. En av dem var Julbockens arv, som blir utgiven av Miramir Förlag 2021.

Jag hade fullständigt glömt bort att jag skickat in ett bidrag, när det damp ner ett positivt mejl i inboxen. Känns jättespännande! Jag trodde nog inte riktigt på texten, främst för att jag upplevde att jag var ute på djupt vatten. En skräcknovell för vuxna ... Inte kan väl jag, värsta mesproppen, skriva skräck? Men uppenbarligen finns det någon som tycker det, och jag är tacksam, så oerhört tacksam för förtroendet.
​

Så här ser den ut, Jul igen av Nohiding Förlag, antologin där jag medverkar med två (!) noveller.
​

Snart kan du läsa mina berättelser Av eld och is och Tomtar på loftet! Vad de handlar om kan du läsa mer om här i ett tidigare inlägg.

Jag är ju en riktig julmänniska, så blev extra glad när jag fick höra att jag skulle få vara med. Tänk att ha en egen julbok! Gissa om den kommer bli del av julpyntet i år ;) (Går det att hänga en bok högst uppe i granen?)

Det härligaste när man skriver är nog när berättelsen och karaktärerna får eget liv. Och därför ville två av mina huvudkaraktärer hälsa på här idag. De har skrivit ett kort brev där de berättar om sig själva.

De ville också skicka med sina skolfoton (Alex är lite missnöjd, hon gillar när håret är busigt och inte så där vattenkammat och prydligt). Fotograf: Artbreeder.
​

​Har du frågor till Alex och Kevin? Skriv en kommentar! 

Så här mycket tror jag på min story (en spännande äventyrsberättelse för bokslukaråldern)! Kolla vilka fina specialdesignade, handgjorda bokmärken jag fått. De föreställer den magiska katten Tara. Ja, hennes päls är blå. Och ja, hon spelar en viktig roll i min bok. 

Tanken är så klart att lotta ut de här bokmärkena bland mina läsare (har tyvärr bara en handfull) tillsammans med andra fina priser (ex. supersnygga skrivhäften, magiskt vackra pennor och annat kul). 

Gäller bara att bli utgiven först ;)
(Kära förlag, visst vill du att alla ska få lära känna Alex, Tara och gänget?)