Sabine Mickelsson
  • Hem
  • Kontakt
  • Om mig
  • Böcker
    • Noveller
    • Tidningsnoveller
    • Köpställen
  • Kurser
  • Blogg
  • Press
  • I media
  • English

Blogg

Ny bok! Sommarväsen

19/3/2021

0 Comments

 
Hurra! Min novell Bytt är bytt, kommer aldrig mer igen har blivit antagen för publicering i antologin Sommarväsen av Nohiding Förlag!

Bild
Bild
Så här såg det ut när Nohiding Förlag presenterade vinnarna!

Särskilt mycket kan jag inte avslöja om berättelsen i nuläget, annat än att den handlar om förbjuden kärlek, plikt och traditioner i en het midsommarmix.

Nyfiken? Kolla trailern! Och själva boken borde dyka upp i bokaffärernas hyllor någon gång i sommar, håll ögonen öppna!
​
Bild
Bilden är bara till för att skapa stämning, vilka väsen som ev. dyker upp i novellen får du se efter att boken är tryckt.
​

0 Comments

Gästbloggare: Fiktiva vänner

14/3/2021

0 Comments

 
Tess Williamsson är en småländsk, självutnämnd nörd som efter irrfärder på Irland och i Skottland åter bosatte sig i samma ort där hon växte upp. Kärleken till Högländerna finns dock kvar och hon är en mycket stolt calendonofil. Tess fastnade tidigt för fantastikens underbara värld, som hon än idag gärna försvinner in i när tillfälle ges. "Dödens Saga - Saknad" är sprungen ur en värld, Sinud, som skapades till ett rollspel, men när äventyret var slut stannade karaktärerna kvar och krävde att få sin saga berättad. När Tess inte skriver läser hon, allra helst på engelska, och snöar ofta in på vissa områden. Till vardags tillbringar hon dagarna på en högstadieskola där hon delar med sig av sina kunskaper i engelska, även om skotskan ofta får klinga i klassrummet.
​
Bild

Fiktiva vänner är något Alfons Åberg har, och många barn med honom. Tydligen ska det främja fantasin. Som liten hade också jag en låtsaskompis, men precis som alla barn växte jag upp och min låtsasvän försvann. Ganska många år senare fick jag en ”Molganblomma" av min bästa vän när jag flyttade hemifrån. Den dog tyvärr då jag glömde ge den vatten. Detta var den enda interaktionen med fiktiva vänner jag hade under ett par år, till den där sommaren. 
 
Egentligen började allt redan på våren när jag efter mycket tjat äntligen fick följa med till ”Inre cirkeln”, rollspelsgänget där min kompis var spelledare. I en lokal med en brun, blommig sammetssoffa och där innehållet i kaffekannan uppfunnit kvantfysik spelades någon variant av Dungeons and Dragons. Alla försök till spontanitet och beslut som avvek från SL:s (Spelledarens) redan klara plan belönades med död. Jag dog och dog och dog … Som jag dog! På en rad mycket underhållande och spännande sätt, men följden blev alltid densamma. Jag fick skapa ytterligare en karaktär. Ganska snart var jag expert på att snabbt skapa nya karaktärer. Något vidare engagemang lades aldrig i detta, då de ändå skulle gå hädan långt innan något intressant skulle hända.
 
Jag och den enda andra kvinnliga medlemmen fann varandra i lidandet. Eftersom hon råkade ut för samma öde allt som oftast, bestämde vi oss för att skapa ett eget rollspel där känslor var tillåtna och vändningarna oväntade. Sinud föddes och ett äventyr såg dagens ljus. Gudar skapades, folkslag och karaktärer likaså. Planen var hela tiden att spela med dem i gruppen men…. Vi kom fram till att de bara hade förstört det vi kämpat så för att skapa, men världen och äventyret var för bra för att inte spelas, så vi gjorde det på tumanhand. Den sommaren spenderade jag mer tid på jobbet med att skicka små teasers till kvällens spelsession än med att jobba.
 
Som många goda ting tog det dock slut. Äventyret var avklarat, rollspelet utagerat och vägens ände nådd. Man kunde tro att karaktärerna vi tillsammans levandegjort skulle läggas till vila för att sedan glömmas bort. De hade dock helt andra åsikter. Vid det laget hade karaktärerna blivit så levande och nästlat sig så långt in i mitt liv på ett sätt som få vänner i den riktiga världen gjort, att det inte var möjligt att tänka sig en vardag utan dem i den. Under årens lopp har de tröstat mig när tårar flödat, pushat mig att våga och haft oerhört bestämda åsikter om allt, som de inte håller för sig själva. Ofta finns de i mina drömmar och otaliga är de konversationer jag haft med dem.

Bild

​Ett av de tuffaste besluten jag någonsin fattat var att skriva in dessa vänner i en bok och dela dem med alla, men kanske kan de ge någon styrkan och modet de gett mig. Kanske kan de lindra någons ensamhet, ge någon trygghet eller bara vara den där vännen man behöver för att ta sig igenom den ibland trista vardagen. Jag anser mig vara lyckligt lottad som får ha dessa vänner i mitt liv, hur fiktiva de än må te sig för andra. De finns alltid där och lyser upp min vardag.
 
Detta är dock inget jag brukar dela med min omgivning, då de allra flesta inte skulle förstå utan rynka på näsan och tycka att jag är mer än aningen knäpp. För mig är de här vännerna ofta mer närvarande än de vänner jag har i det verkliga livet, hur märkligt det än låter. De har alltid tid för mig och står alltid på min sida, oavsett vad. För känslan av att alltid ha någon vid ens sida, som aldrig kommer att lämna en vad man än gör, är det ok att anses vara knäpp. Jag har fiktiva vänner som betyder oerhört mycket för mig. Jag har fiktiva vänner som alltid finns där och som jag aldrig kommer att glömma. Jag har fiktiva vänner, som är verkliga för mig.



​Hitta Tess!

Instagram > instagram.com/tesswilliamsson_forfattare 
​
Köp boken > www.adlibris.com
​
0 Comments

Gästbloggare: Att hitta sitt livssyfte

28/2/2021

2 Comments

 
​Mitt namn är Ann-Catrin, jag är 36 år och bor i egenbyggt hus vid den bohuslänska kusten med min man och dotter. Jag är författare och leg. coach med studier inom litteraturvetenskap, historia och kreativt skrivande. Växte upp i sydvästra Dalsland. Jag är extremt beroende av kaffe, croissanter och smöriga hudkrämer. När det kommer till böcker har jag alltid dragits mot historiska romaner och fantasy, gärna med mycket dramatik och en episk kärlekshistoria. Mina historiska romaner, med influenser av magisk realism och keltisk mytologi, sträcker sig långt över en viss genre. DOTTER AV JORD är min debutroman.

Bild

​“The things you are passionate about are not random, they are your calling.”
― Fabienne Fredrickson

För tio år sedan var jag nog den sista som själv trodde att jag skulle skriva en bok. Det krävdes tre husbyggen, en helvetes massa kurser och att jag blev tvångsmeddragen till ett medium innan jag kunde sätta mig ner.

Som barn upplevde jag ofta att jag befann mig mellan två världar, den jordliga och den fantasivärld som jag för tillfället begravde näsan i. Redan då drogs jag till dramatiska sagor som Narnia, Bröderna Lejonhjärta, Ronja Rövardotter och Den oändliga historien. Flera av mina starkaste barndomsminnen rör böcker. Det skiljer ett år mellan mig och min storasyster, men vi är uppväxta som tvillingar. Vi sov i varandras sängar tills vi var alldeles för gamla. Kunde ligga i timmar och bläddra bland alla magiska bilder som fanns illustrerade i böckerna. Filosofera om de stora frågorna kring kärlek och död som återfinns i Astrid Lindgrens och många fantasyböckers världar.

Trots det drömde jag aldrig om att bli författare. Jag tyckte det lät obotligt tråkigt. Vem sitter frivilligt och trycker på tangenter en hel dag? Ändå var det böckerna jag drogs till som barn som skulle influera den historiska romanserie jag skriver idag. Som tonåring både drömde, läste och skissade jag på olika noveller, men ofta hade jag för dåligt tålamod att sitta still tillräckligt länge för att slutföra något och efter ett tag slutade jag helt. Det sägs att man kommer till en viss punkt i livet, till ett vägval, där allt förändras. För mig var det en dag för sju år sedan.

Vid denna tidpunkt hade jag egentligen redan allt det många drömmer om. Egenbyggd villa, världens bästa man, bra jobb och en dotter på väg. Ändå var jag inte lycklig. Jag kände mig rastlös, som om min själ sökte, törstade efter något jag inte kunde förklara. Något som gjorde att jag gång på gång kastade mig in i nya projekt utan att hitta svar.

Tillbaka till den där dagen som skulle förändra allt. Min betydligt mer spirituella syster hade med tvång tvingat med mig till ett medium. Det är alltid svårt att förklara ett sådant möte efteråt. Men det var där allting började. I en trång lägenhet, kring ett slitet köksbord. Där tog hon min hand och sa de fem ord som kommer följa mig resten av mitt liv. Det fullkomligt brast för mig. Jag, den motsträviga skeptikern, satt där och hulkade som ett barn i hennes kök.

Det mötet väckte någonting. Samma natt började mina karaktärer komma till mig i drömmarna. De milt sagt, stalkade mig, tills jag inte hade något annat val än att skriva ner historien som berättades för mig. Jag var nog en ganska motvillig författare så de fick jobba hårt för att övertyga mig.

Jag började skriva på Dotter av Jord i början på 2018, men då hade historien funnits hos mig i flera år. Ganska snart insåg jag att berättelsen och världen växte och jag tvingades inse att detta projekt oundvikligen skulle komma att bli mycket större än den enda bok jag först tänkt.

Plötsligt förstod jag varför jag dragits till vissa böcker som barn. Varför jag älskade Mattis och Ronjas relation i Ronja Rövardotter. Varför jag var så besatt av Sailor Moon, Bröderna Lejonhjärta och andra böcker om återfödelse. Saker du brinner för är inte slumpmässiga. De är kopplade till din väg. Även ifall mina böcker riktar sig till en annan publik, innehåller de samma element som fängslade mig redan som barn. Kärlek. Vänskap. Magi. Naturväsen. Krig. Död.

När vi följer vår livsväg öppnas möjligheter. Människor och idéer kommer in i våra liv och driver oss framåt. För första gången sedan barnsben känner jag inte den där rastlösheten längre. Det är som om allt sökande har lett mig dit jag är idag.

Kanske skrivs våra liv i stjärnorna långt innan vi föds? Att vi redan som barn förbereds inför syftet till varför vi faktiskt är här. Den 25:e Mars debuterar jag med romanen Dotter av Jord, första delen i Jordfödd, en historisk romanserie med influenser av magisk realism och keltisk mytologi. I skrivande stund finns synopsis för sex kommande böcker och boken håller även på att översättas till den engelska marknaden.

Var uppmärksam på saker som din själ dras till. Du är född till att göra ett avtryck här, oavsett hur du gör det. Som en av mina karaktärer viskade till mig och som också avslutar inledningen i Dotter av Jord:

Jag kommer inte berätta historien som den var, utan som jag minns den och har fått berättat för mig, dessa mysterier som inte bör berättas för någon oinvigd.

Jag antar att det ligger i mitt öde att skriva ner den.
​
Bild


​Hitta Ann-Catrin!
Hemsida > https://www.anncatrinmattsson.se
Instagram > https://www.instagram.com/anncatrinmattsson_author
Facebook > https://www.facebook.com/anncatrinmattssonauthor
​

2 Comments

Intervju med Solens dotter-gänget

21/2/2021

2 Comments

 
​Här sitter jag med Anna Granberg, författare till fantasyboken Solens dotter, bonddottern Damiana och åskgudens son Sandreon. Hjärtligt välkomna ska ni vara!
​
Bild
Annas författarfoto: Björn Mattisson-Richter (se original här)

Vill ni börja med att säga några ord om er själva?
​
Anna:
Jag är författare och har skrivit Solens dotter, en fantasy romance för unga vuxna och vuxna som släpps nu i dagarna. Jag är utbildad journalist och har jobbat med kommunikation i många år, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. Jag är också fru till en exploateringsingenjör, mamma till två förskolebarn och matte till en folkskygg katt.
Damiana: Jag är en vanlig ung kvinna, dotter till ett bondepar i riket Gafámia.
Sandreon: Du är knappast vanlig!
Damiana: Jag känner mig vanlig. Men jag bär på hemligheter. Förmågor som skulle få mig bränd på bål om någon visste.
Sandreon ler smalögt: Bränd, ja … Eld är inte att leka med. Jag är Sandreon, Åskgudens son och född att härska över Excandor. Jag föddes också med ett viktigt uppdrag. Jag har förberetts hela livet inför mötet med Solgudens dotter. Jag måste döda henne för att rädda mitt rike och återupprätta balansen.

Hur kommer det sig att ni lärde känna varandra?

Anna: Jag mötte Damiana och Sandreon i en dröm. Drömmen var så spännande att jag var tvungen att skriva ner den och ta reda på hur det skulle sluta! Under skrivandet har Damiana och Sandreon blivit som mina vänner.
Damiana sneglar mot Sandreon: Man kan säga att Ondskan sökte upp mig.
Sandreon fnyser: Ondskan? Profetian är tydlig. Det är inte som om jag har något val!

Solens dotter låter som en spännande bok, vad handlar den om i stora drag?

Anna: En kvinna med hemliga förmågor. En man med ett uppdrag. En av dem måste dö.
Sandreon ler snett: Gissa vem.
Damiana fnyser: Det ska vi nog bli två om.
Anna: Hörni, ta det lugnt nu! Vi kanske ska gå vidare till nästa fråga?

Om ni fick beskriva bokens övergripande tema med ett ord, vilket ord väljer ni?

Damiana: Hämnd.
Sandreon: Maktkamp.
Anna: Kärlek.

Välj ett favoritcitat ur boken: 

Anna: Det är svårt att välja ut bara en mening ur en bok på 472 sidor. Jag älskar ju hela min historia!
Damiana: ”Släpp in solen, och låt den finna dig.” 
Sandreon: Jag vet inte, jag har inte läst den. Jag föredrar att roa mig med … varmare saker.
Damiana syrligt: Det där var ett citat ur boken.
Sandreon ler: Var det? Då är det mitt favoritcitat.
Damiana himlar med ögonen: Du borde verkligen läsa mer.

Har ni någon hälsning till läsaren? 

Damiana: Det är viktigt att du finner din egen väg. Alla borde få välja själva.
Sandreon: Du gör bäst i att frukta Åskan. Min far har hetsigt humör och visar ingen nåd.
Anna: Jag vill önska läsaren spännande och kärleksfull läsning!

Till sist, en personlig fråga, vad gillar ni bäst att göra på er fritid?

Anna: När jag inte skriver tycker jag om att läsa, resa, promenera och åka snowboard. Just nu längtar jag mycket efter att äta glass och dricka cappuccino på piazzan i ”vår” by på Sicilien, dit vi brukar åka varje år, men på grund av pandemin har vi inte varit där på länge.
Damiana: Jag trivs bäst när jag får arbeta med jorden, odla och se livskraften i allt som växer. Jag tycker också mycket om att läsa. Men det får du inte säga till någon! Läsning ses inte med blida ögon i Gafámia.
Sandreon: Jag ägnar mig helst åt fysiska aktiviteter – träna, slåss med svärd, springa och rida ut i skogen. Då känner jag mig fri och slipper tänka och känna så mycket. Jag tycker också om att teckna och måla, men har sällan tid. Mina plikter mot min gud och mitt rike kommer alltid i första hand.

Och där avslutar vi. Tack snälla för att ni ställde upp på intervjun. Lycka till med era äventyr!

-----

Vill du veta mer om Damiana och Sandreon? Solens dotter, en fantasy romance utgiven av Seraf förlag, utkommer 27.2.2021!
​
Nyfiken på Anna? Kolla in hennes författarsida.
​
Bild
2 Comments

Gästbloggare: Ge inte upp – bearbeta vidare

31/1/2021

5 Comments

 
Petronella Simonsbacka, född 1971 i Kiruna, är en svensk journalist och författare. Hon skriver och läser in ljudböcker, samt har deltagit i ett flertal antologier utgivna på olika förlag. Debutromanen Nytt liv sökes är en kärleksroman som utspelar sig på Lofoten och i Marocko, därefter har det blivit flera böcker inom olika genres. Just nu är Petronella aktuell med sin deckardebut Morden på Kungsberget. Petronella är även redaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Kulturopportunisten, som ger ut handbundna böcker i liten upplaga.
​
Bild

En gång för länge, länge sedan skapade Piratförlaget en ny satsning som döptes till Kapitel 1, där aspirerande författare kunde lägga upp första kapitlet, eller mer, av den bok som var under produktion. Det var full fart där i starten och vi som deltog både gav och fick textkritik i riklig mängd. Jag minns bland annat att jag imponerades av det som senare kom att bli boken ”Jag är Wanted” av David Larsson, pseudonym för författaren Daniel Luthman.

Min egen berättelse där fick också mycket respons. Den handlade om mordet på en ung småbarnsmamma, en konvertit till islam. Den storyn filade jag även på när jag gick Helena Siganders Deckarskolan och den hängde med mig, av och till, under många år. För det är ju så med böcker, att i grunden finns en historia man vill berätta, men att få ur sig den hel och hållen tar tid och är inte alltid så enkelt.

Min berättelse hamnade i skrivbordslådan, bland andra påbörjade alster, tills jag fick ett vistelsestipendium i Åmål 2019. Under en månad fick jag sitta och skriva i Litteraturhuset. Jag kom dit med ambitionen att skriva en uppföljare till min debutbok ”Nytt liv sökes”, men någonting fick mig att plocka upp mitt påbörjade gamla deckarmanus, förlägga hela handlingen till Åmål och fortsätta skriva på den i ett rasande tempo. Plötsligt passade allt in. Det var där, i Åmål, som det hände. Den pusselbit som jag inte ens visste fattades hade blivit funnen.

Otålighet är ett högst mänskligt tillstånd som många lider av, de flesta förmodligen. Vi vill bli färdiga fort. Vi vill se resultat. Annars infinner sig besvikelsen och frustrationen, men skrivande tar tid. Det tar också emot ibland och många författare rekommenderar att när det tar stopp så ska man piska sig själv vidare, med rumpan på stolen, istället för att försöka känna efter, analysera vad som känns fel eller kanske låta manuset vila. 

Jag tror personligen att det är bra och nödvändigt att låta manus få vila. Det blir bättre så, när det väl kommer igång igen. Författare har ofta svårt att bedöma sitt eget ofärdiga material, eftersom människor som skriver lever med sina berättelser. De har en perfekt story i sitt huvud, men misslyckas ofta med att få den lika utmärkt på pränt som i den egna fantasin. Det är ju ett nästan omöjligt uppdrag. 

Om någon hade sagt till mig att jag skulle skriva på detta manus av och till under i tio år så hade jag förmodligen blivit deprimerad. Det hade känts fruktansvärt. Så här i efterhand kan jag tycka att det var nödvändigt. Jag försökte forcera skrivandet och det blev inte alls bra. Vilandet däremot fungerade och när den sista pusselbiten, Åmål, hittades så kunde jag slutföra ett mycket, mycket bättre manus. Nu hänger det ihop. Nu fungerar det. Anser jag i alla fall, men vi får väl se vad läsare och recensenter kommer att tycka. Min deckardebut sker den 20 januari, då ”Morden på Kungsberget” släpps som ljudbok. Pappersversionen av boken släpps nästa sommar i samband med Bokdagar i Dalsland.

Det jag vill ha sagt med denna krönika är riktat till dig som skriver:

  1. Var lite förlåtande mot dig själv.
  2. Elda inte upp dina gamla manus.

Du vet aldrig när berättelsen lever upp igen och kallar på dig.
​
Bild
Bild


Hitta Petronella! Hemsida > petronellasforfattarliv.wordpress.com // Instagram > @petronellasimonsbacka
5 Comments

Bästa skrivhandböckerna + skrivövning (kom igång med skrivandet)

8/1/2021

2 Comments

 
Nytt år, nya möjligheter! Redo att starta upp eller fortsätta skrivandet? Känns det trögt, har du tappat farten, vill du få ny input? Då ska du läsa det här inlägget. Här tipsar jag om skrivhandböcker och delar med mig av en "kom igång"-skrivövning.
​​
SKRIVHANDBÖCKER

Känner att jag tog i lite väl mycket när jag valde rubrik. Självklart finns det en massa fina handböcker därute som jag inte läst, eller som berör ämnen jag personligen inte är intresserad av (ex. skriva poesi, en konstart jag beundrar men inte utövar). Dessutom, smaken är olika.

Om vi börjar med mina favoriter, dvs. konkreta handböcker som på ett pedagogiskt sätt förklarar skrivprocessen:​
  • Fängsla dina läsare av Catrine Tollström m.fl.
  • Kreativt skrivande av Therése Granwald
  • Skriv på! av Elizabeth George
  • ​Skriv som ett proffs av Lennart Guldbrandsson
  • Story Engineering av Larry Brooks
  • Tre enkla regler finns inte av Elisabet Norin (om jag ska välja en favoritbok så blir det den här)​

Så har vi även de mer självbiografiska, där författaren delar med sig av sitt skrivande liv:
  • Att skriva av Stephen King
  • Så gör jag av Bodil Malmsten

Vill också nämna riktade skrivhandböcker. Själv skriver jag för barn och unga och kan rekommendera följande:
  • Att skriva barn- och ungdomslitteratur av Helene Ehriander m.fl.
  • Barnbokens byggklossar av Maria Nikolajeva (en riktig klassiker, men obs att den är väldigt akademisk i språket)
  • Skriva barnbok av Annika J. Nasiell
  • Så skriver du för unga av Ylva Carlsdotter Wallin

En guldgruva för den som vill utveckla sitt språk, eller när man korrläser:
  • Svenska skrivregler av Språkrådet

Böcker som berör slutskedet av processen (redigering, vad händer efter att du skrivit klart ett manus, marknadsföring och så vidare):
  • Författarboken av Kristina Svensson
  • Skriv - Vässa ditt manus av Patric Liljestrand (få sidor till billigt pris)
  • Vissa av tidigare nämnda böcker tar också upp slutskedet, ex. Guldbrandssons och Norins verk.
​
Slutligen, på kommande:
  • Skriv Skriv Skriv - Verktyg för författare av Jorun Modén (utkommer 2021. Boken har en given plats i hyllan, eftersom jag vet att Jorun är en fantastisk pedagog/författare och jag gillar hennes tidigare skrivguider)
​
Bästa skrivhandböckerna
Några av mina skrivhandböcker och -verktyg.

​SKRIVÖVNING
​
Okej, är du redo att köra en skrivövning? Vi tar en fulskrivning för att skapa flöde. Det viktigaste när det kommer till fulskrivningsövningar är att det får bli som det vill. Det behöver inte bli bra, och du kan strunta i grammatik, rättstavning och struktur. Fulskrivning är en utmärkt metod för att kickstarta ett skrivpass, och kan dessutom lägga grunden för en ny berättelse (har du tur föds någonting nytt ur övningen, kanske en karaktär eller en hel scen). Fantastiskt, eller hur?

Välj en plats, en sak och en känsla. (Kan du inte välja? Slå en tärning!) Baka in platsen, saken och känslan i din övning. Skriv vad som helst, det första som kommer till dig, bara skriv. Står det still i huvudet? Ingen fara! Pröva beskriva platsen/saken/känslan för att komma igång. 

Skriv i minst fem minuter, men du kan gärna fortsätta om du vill.


Plats:
(Tips: Vilka saker förnimmer du i miljön? Vilket är ditt första synintryck? Det första ljud du hör? Dofter eller lukter? Temperatur och ytor? Smaker?)
  1. En strand
  2. En skogsdunge
  3. En hiss som fastnat
  4. En gammaldags tågkupé 
  5. En främmande planet
  6. En kyrka (eller ett tempel)

Sak:
(Tips: Fokusera på detaljer. Är det en gammal dolk med läderbundet fäste och rostigt blad, eller en modern modell, greppvänlig och antireflexbehandlad?)
  1. En dolk
  2. En nyckel
  3. En väska
  4. Ett brev
  5. Ett halsband
  6. Ett stränginstrument

Känsla:
(Tips: Jobba gärna med var den sitter i kroppen, ex. klump i halsen eller myror i magen.)
  1. Glädje
  2. Sorg
  3. Irritation
  4. Ångest
  5. Ursinne
  6. Likgiltighet

Tips på skrivövningsverktyg:
  • Författarkortleken av Ann Westermark
  • Lilla författarskolan bildkortslåda av Stina Fries och Görel Hydén
  • Story Cubes, ex. Rory's Story Cubes.
Bild
Bild
Bild

Lycka till med skrivandet! Och du, dela gärna med dig av ditt bästa skrivtips i kommentarfältet, så att andra också kan ta del av det.
​
2 Comments

Gästbloggare: Ibland kan det vara bra att vara lyckligt ovetande

6/12/2020

2 Comments

 
Annica Andersson är en aspirerande författare från Växjö i Småland, där hon bor  med sambo och barn. Hon är uppvuxen i Ingelstad och det är där hennes  debutroman utspelar sig. När Annica var liten skrev hon mängder av små egna  böcker samt gjorde pyssel- och hästtidningar. När hon var 17 år vann hon en  novelltävling i tidningen Frida. Efter det låg skrivandet på is i många år, till hon  började skriva på spänningsromanen Bara en fyrklöver, som kommer ut hos Ekström & Garay våren 2021. Förutom att skriva jobbar Annica som trafikassistent på en flygplats. ​
​

Bild

När jag började skriva de första orden på det som skulle bli manuset till Bara en fyrklöver visste jag ingenting om att skriva en bok. Absolut ingenting. Då hade jag ingen aning om att det skulle ta flera år innan jag skulle nå min dröm; att få hålla min alldeles egna bok i handen. Just då tänkte jag kanske inte ens så långt. Jag fick en idé och började skriva. Det brann och kliade i kroppen efter att få ur mig berättelsen som plötsligt dykt upp i huvudet. Eller rättare sagt scenen, för egentligen var det just en specifik scen som hade etsat sig fast.  

En bok består ju dock av så mycket mer, så efter att jag fått ur mig den där scenen var jag tvungen att börja tänka. Vilka ska huvudpersonerna vara och vad ska hända  mer? Vad jag inte visste då när allt bara kändes fantastiskt, spännande och lite hemligt var att jag hade oändliga timmar framför mig med skrivande, vånda, research, ändringar, ännu mer vånda och svackor djupa som helvetesgapet. Men just då kände jag mig glad och pirrig. Som att jag gömde på en hemlig skatt.  

Här skulle jag nästan vilja hånskratta lite åt mig själv. Hur kunde jag vara så naiv?  Jag var ju över 40 och varit med om en del i livet. Men jag hade ju som sagt var  aldrig skrivit en bok. Så det gör jag inte, hånskrattar åt mig själv alltså. Istället fylls  jag av tacksamhet. Tacksam för att jag var naiv och inte visste hur mycket jobb som  låg framför mig. För då är jag inte säker på att jag gett mig på att skriva min bok. Då  kanske drömmen hade stannat vid just en dröm.  

De senaste åren har jag försökt att hitta skrivtips och suga i mig all kunskap jag kan om hantverket det innebär att skriva. Jag har lyssnat på poddar och mängder av webbinarier. En fördel - antagligen den enda - jag kan komma på som pandemin har inneburit. Att så många föreläsningar, bokreleaser och författarevent har förlagts till nätet och blivit tillgängliga på ett helt nytt sätt. Jag har lärt mig massor om att skriva synopsis, bygga karaktärer, gestaltning och att jobba med dramaturgiska bågar. Det finns så mycket kunskap och en stor vilja att lära ut den bland andra författare, redaktörer och manusutvecklare och det är verkligen ovärderligt.

Men återigen så är jag glad att jag inte visste allt det där då när jag började skriva. Visserligen skulle det ha kunnat hjälpa mig att spara tid och jag hade kunnat undvika en del misstag med  min text. Men jag tror att det hade gjort att lusten inte infunnit sig. Att jag blivit låst av alla kunskaper när den första känslan satte in. Nu när jag ska skriva manuset till det som ska bli min andra bok är jag samtidigt glad över att jag vet så mycket mer, för förhoppningsvis behöver inte processen bli lika lång som den varit med min första. 


Den stora skillnaden nu är att jag vet att jag kan skriva en hel bok och jag inbillar mig  att den vetskapen ska ge mig mer självförtroende. Nu gäller det att jag använder alla mina nya kunskaper utan att för den skull tappa bort den där härliga pirriga känslan, den som gör att jag längtar efter stunder med mitt manus. För utan den magiska lusten att skriva, så blir det nog ingen bok.
​


​Hitta Annica! Instagram > @annicaskriver
2 Comments

COVER REVEAL: KARNEVAL

27/11/2020

2 Comments

 
Äntligen är den här, Karneval av Fuerte Förlag! Vilken färgsprakande karamell, lyser garanterat upp vintermörkret :)

Jag deltar i antologin med Mors ordspråk, en novell om skeva relationer, förtryckta drömmar och desperata lösningar.

Hojta till om du är intresserad av ett fysiskt ex!
​
Bild
2 Comments

Gästbloggare: Skrivandet är viktigt - som luften jag andas

22/11/2020

0 Comments

 
Monica Ivesköld är effektivitets- och automatiseringskonsult och har skrivit 64 fackböcker och två barnböcker. Hon medverkar även i närmare 20 antologier. Just nu jobbar hon på en ny romanserie. 

Bild

Som sjuåring började jag skriva dikter. När jag var tio år och hade fått min första skrivmaskin samt en kurs för att lära mig skriva. Jag skapade böcker och små tidningar som jag delade ut till kompisarna. Dessa illustrerade jag själv, ofta med hjälp av karbonpapper. Och på den vägen är det. Jag målar fortfarande men ställer inte längre ut, vilket jag gjorde 1986-1996.

Min mission i livet är att få andra människor att växa och utvecklas. Detta har inneburit att jag pluggat i över femtio år, investerat i massor med certifikat för att sedan hjälpa andra att hitta lösningar och spara tid. Jag tror aldrig att jag slutar att gå kurser som innebär att jag investerar i mig själv för att fortsätta dela med mig.
​
Jag har varit effektivitets- och automatiseringskonsult i 40 år. 1982 tog jag en datatekniska examen. 1990 blev jag en av de tio första certifierade distanspedagogerna i Sverige. Jag fortsatte plugga samtidigt som jag jobbade. Blev en av de som certifierade andra för datakörkortet, läste litteraturhistoria, affärsmannaskap, ledarskap, gick utbildningar inom försäljning, förhandlingsteknik mm. 2000 blev jag certifierad internationell projektledare, 2002 certifierad effektivitetskonsult, 2006 certifierad NLP Practitioner Coach och 2007 certifierad verksamhetsanalytiker. 2010 satsade jag på det sista stora certifikatet som handledare för Försvarshögskolans ledarskapsutbildning. Där och då beslutade jag mig för att jag inte skulle lägga mer pengar på certifikat, bortsett från de som jag måste uppdatera årligen. 

2009 höll jag på att stryka med i en gallblåseinflammation som spred sig till bukspottskörteln, en biverkning efter cellgifter som jag fick som reumatiker. Jag valde att satsa på alternativ medicin genom att utbilda mig inom Chi Neng Qigong, hypnos och mycket annat. Sedan dess har jag inte tagit några mediciner.

2013 valde jag att omvandla flertalet av mina utbildningar till onlinekurser vilka säljs av återförsäljare. Det har blivit 28 utbildningar. Samtidigt började jag studera hantverket för skönlitteratur. Sedan dess har jag skrivit sju romaner varav den första har släppts i år – ”Porten till friheten”. För att utveckla mitt skrivande har jag gått närmare hundra (både fysiska och digitala) utbildningar, en del årslånga, andra korta.

Jag skriver flera råmanus varje år. Sedan lagras de – precis som en god ost eller ett gott vin – under minst ett år. Därefter vidtar redigeringsarbetet. Att skriva råmanus tar oftast 1-2 månader. Redigeringen, däremot, tar åratal. För att underlätta för andra författare, skapade jag 2017 en liten bok som stödjer redigeringsarbetet – ”Redigera framgångsRIKT” – samt ett antal mallar som de kan ha till hjälp. Den tillsammans med boken ”Handbok i textproduktion” är ett bra stöd för författare och skribenter.

​Min roman – ”Porten till friheten” - bygger på sanna historier. Den är skriven som en fläta, dvs handlingen pågår i nutid med minnesglimtar från femtiotalets Malmö, och är i genren relationsroman. Huvudkaraktären i boken är Henrietta. Hon dyker upp i övriga böcker, ibland bara som en bifigur, vilket är ett önskemål från förlaget. På så sätt skapades Henrietta-serien. ”Porten till friheten” har skrivits om (från början till slut) i mer än fem omgångar. Den senaste versionen, som nu getts ut, tog mig ca fem år att färdigställa.

Bild

Just nu redigerar jag nästa roman – ”Elvira”. Även den bygger på en sann historia. Jag har under ett år intervjuat en dam som ska fylla 99 år. En omfattande research. Boken efter den – ”Mamma låt mig leva” – är en historia som delvis bygger på änglamakerskor. Den har jag burit med mig i många år. Den allra senaste romanen skriver jag nu. Den har arbetsnamnet ”Nils Kalv” och är ett led i min senaste onlinekurs ”Skriva spänning”.

Ofta kommer historierna till mig under natten. Jag vaknar på morgonen och vet exakt vad jag vill skriva om. Detta gäller både romanerna och novellerna. Ibland kan jag se karaktärerna/scenerna i mina bilder som jag målar.

I fem år har jag skrivit råmanus i samband med Nanowrimo (National Novel Writing Month). I år är det lite annorlunda eftersom jag valt att skriva en reseskildring om Kina. Varför, undrar du kanske. Jo jag går just nu en onlinekurs i att skriva reseskildringar. Vad är då bättre än att jag tränar på konsten samtidigt? 

Till dig som längtar efter att börja skriva vill jag säga att skrivandet är ett hantverk. Det är viktigt att utbilda sig och träna, träna, träna. Ju mer du skriver, desto bättre blir det. Du ska veta att det är ett omfattande jobb. När väl manuset är redigerat och klart, börjar nästa omgång – att hitta förlag och därmed nya redigeringsrundor. Det tar ca ett år att ge ut en roman på ett traditionellt förlag.

Mitt bästa tips till dig är att börja träna genom att blogga. Själv skriver jag sex blogginlägg i veckan och jag finns i sociala medier varje dag, framförallt på Facebook, LinkedIn och Instagram. Flödesskriv en gång om dagen och testa ditt skrivande genom att delta i novelltävlingar och liknande.

Stort lycka till!



Hitta Monica! Hemsida > www.monicaiveskold.se // 
LinkedIn > https://se.linkedin.com/in/monicaiveskold //
Facebook > https://www.facebook.com/MilordInspiration/ //
Pinterest > https://se.pinterest.com/monicaiveskold/ //
YouTube-kanal > https://www.youtube.com/channel/UCemn9EdhCtXONf3htNGSEmw/videos?shelf_id=0&sort=dd&view=0 //
​Instagram >  https://www.instagram.com/milordmonica
0 Comments

Gästbloggare: Vad ska vi med alla böcker till?

8/11/2020

4 Comments

 
Ulrika Medén är en aspirerande författare som skriver på sin debutroman. Hela livet har hon älskat det skrivna ordet eftersom det har förmågan att beröra, öppna dörrar, påverka vårt sätt att tänka och skapa känslor. Skapandet av nya världar ger henne energi och glädje, dessutom blir hon alltid förälskad i sina karaktärer. Tidigare har hon arbetat som teknisk skribent, skrivit noveller, dikter och haft en stående krönika. Ulrika bor i ett gult hus med blå knutar tillsammans med sin man och dotter. Hennes favoritsysselsättningar är att skriva, läsa, se på film och resa. Det sistnämnda är svårt i nuläget, men genom böcker och filmer kan man förflytta sig ganska långt i tanken.
​

Bild

Vad vore världen utan böcker och historier? Som liten älskade jag när min mamma läste för mig eller hittade på egna sagor och berättelser. Men jag var väldigt frustrerad över att inte kunna påverka hur länge den underbara stunden varade. Jag ville läsa själv! Därför memorerade jag vad min mamma läst och satt med fingret och ljudade. Som en väldigt ung kodknäckare på CIA satt jag med Nalles bok och listade ut vilka ljud som dolde sig bakom vilka tecken. Trots alla böcker jag läst genom åren glömmer jag aldrig Nalles bok som hjälpte mig knäcka koden. Den första boken jag läste själv.

I mitt barndomshem uppmuntrades jag till läsning. I mina föräldrars sovrum, liksom i mitt, täcktes väggarna av stringhyllor fyllda med böcker. I hallen fanns höga trähyllor med faktaböcker, uppslagsverk och klassiker. På sommaren var det en ritual att gå till biblioteket för sommarlån. Ordet klingade härligt eftersom jag fick ha böckerna extra länge. I husvagnen fanns två luckor längst bak och i den ena fick jag ta med ett visst antal böcker. (Som jag alltid överskred.) Jag fick en fråga från en kompis en gång i tiden om varför jag gillade att läsa. Idag skulle jag svarat att olika böcker har gett mig olika saker i olika tider.

I böckerna om Pippi och Anne på Grönkulla lärde jag känna starka tjejer som stack ut och var udda. De gjorde saker på annorlunda sätt och det var helt okej. Efter att ha läst om hur Pippi skurade golv längtade jag att själv få åka skridskor på skurborstar. Plötsligt såg jag många fler sätt att lösa problem. Pippi tycker om att köpa och ge presenter vilket är något vi har gemensamt. Faktum är att jag har ett särskilt skåp med ”utifall-att” presenter. Jag älskade hennes julklappsträd och drömde om att någon dag få göra som hon. Det gjorde jag som vuxen. En sommar för några år sedan bestämde jag mig. På kvällen innan min dotters födelsedagskalas satt jag i hemlighet och prasslade med inslagspapper i köket och fnissade för mig själv. Varje paket fick namnetiketter och långa färgglada snören. På morgonen smet jag ut innan de andra vaknat och färdigställde min överraskning. Kalaset började på framsidan där vi bjöd på välkomstdrinkar och pilbågeskytte. Sedan visade jag födelsedagsbarnet och gästerna till baksidan där det hängde presenter till alla i ett av våra äppelträd. Min mamma sa att det var det underbaraste träd hon någonsin sett.
​
Bild

Mina föräldrar tyckte att jag borde passa på att läsa alla sagoskatter när jag var 13 år. Behöver jag säga att jag inte höll med? Eftersom de inte kände till Tolkien blev de väldigt nöjda när jag läste Sagan om ringen. En serie böcker som är fyllda av fantasi, hobbitar, orcher, alver och trollkarlar. En spännande värld att fly in i som inspirerat och älskats av så många. 

Ibland blir man inspirerad och sugs in i en bok och får svårt att lägga undan boken. Så var det ofta under mina tonår. Jag minns särskilt en gång när jag lydigt sa god natt till mina föräldrar och släckte lampan innan de stängde min dörr. En lång stund låg jag i mörkret och väntade för jag var säker på att de kollade efter ljusstrimman som olydigt slet sig ut under dörren för att avslöja mig. Under täcket tände jag en ficklampa och läste större delen av natten. Vid frukostbordet var jag så trött att jag knappt orkade hålla upp ögonen, men min mamma skrattade bara och sa:
”När blev du klar med Borta med vinden? Hann du sova något?”
Det visade sig att hon hade gjort precis samma sak som jag och läst Margaret Mitchells bok från pärm till pärm under en natt.


Nyligen läste jag om Konsten att bota en fanatiker av Amos Oz tillsammans med min dotter. Den är skriven med humor och klart förnuft. Den behandlar konflikten mellan israeler och palestinier samt hur man kan bota en fanatiker.

Vi behöver böcker till många olika saker under olika tider av våra liv. De kan hjälpa oss att förstå andra människor, ge nya perspektiv, utveckla vårt känsloliv och skapa empati. Jag är övertygad om att medkänsla ökar genom läsning. När man öppnar en bok och kliver in i någon annans liv får man en helt annan förståelse. En riktigt bra roman tycker jag ska beröra på djupet. 

Jag älskar böcker och tänker vara med och skapa fler!
​


Hitta Ulrika! Instagram > @ulrikameden // Hemsida > https://ulrikameden.wordpress.com
4 Comments

Det blir en till bok!

30/10/2020

4 Comments

 
Det händer mycket nu. Så mycket att jag knappt hänger med (på ett positivt sätt). Är det inte cover reveal så är det dra skrivarkurser eller gästblogga eller ... bli antagen för publicering! Igen!

Någon gång i våras skrev jag en massa noveller. En av dem var Julbockens arv, som blir utgiven av Miramir Förlag 2021.

Jag hade fullständigt glömt bort att jag skickat in ett bidrag, när det damp ner ett positivt mejl i inboxen. Känns jättespännande! Jag trodde nog inte riktigt på texten, främst för att jag upplevde att jag var ute på djupt vatten. En skräcknovell för vuxna ... Inte kan väl jag, värsta mesproppen, skriva skräck? Men uppenbarligen finns det någon som tycker det, och jag är tacksam, så oerhört tacksam för förtroendet.
​
Bild
Så här såg det ut på Facebook när nyheten damp ner. Tänk att lilla jag får vara med bland så många andra duktiga skribenter. Grattis till oss!
4 Comments

Cover reveal: Det var inte jag!

16/10/2020

4 Comments

 
Så här fin blev antologin Det var inte jag! där jag deltar med novellen Stenhjärtat.
​
Bild

Mattias vaknar upp på intensiven efter en fruktansvärd olycka. Till först vet han inte vem han är eller vad som hänt. Han känner inte igen sina besökare, kvinnan som säger att hon är hans fru och den lilla flickan med skrattgroparna. Och i Mattias bröst sitter en klump, den skaver som sten. Ett stenhjärta.

En berättelse om det värsta som kan hända, att bearbeta sina känslor och komma ut på andra sidan.

Är faktiskt stolt över hur jag lyckades knyta ihop allting. Novellen baserar sig på ett starkt minne då en nära anhörig blev sjuk, och min testläsare grät när han läste slutet.

Nyfiken? Jag hoppas det. Snart finns boken i din bokaffär. (Här hittar du en länk till olika köpställen, jag uppdaterar den med jämna mellanrum vartefter nya böcker utkommer.)
4 Comments

Gästbloggare: Att få och fånga idéer

11/10/2020

4 Comments

 
Anna Granberg är författare och skriver fantastik och romance, allrahelst i kombination. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. Hennes debutroman Solens dotter kommer i februari och ges ut av Seraf förlag. Det är en fantasy romance för unga vuxna och vuxna, den första fristående boken i serien Gudablod. Anna har också fått en handfull noveller publicerade i olika antologier. Hon bor med sin familj i Stockholm.

Bild
Fotograf: Björn Mattisson-Richter

Jag har fler idéer till historier än jag hinner skriva. Det är både en tillgång och förstås frustrerande. Om bara tiden fanns att skriva alla historier! Men tiden är begränsad och därför vill jag lägga den på att skriva det jag själv tycker är roligt att skriva och själv skulle vilja läsa. De idéer som är värda att lägga sin tid på är de man brinner för!

Mest är jag förstås tacksam för mina idéer, för fantasi är en nödvändighet för en författare. Utan idéer skriver man nog aldrig en bok.

Drömmer du om att skriva en bok, men har aldrig fått någon idé som du brunnit för? Lugn! Kanske har du bara inte fått den där idén än. Den som måste skrivas.

Även om jag drömde om att bli författare redan som barn, var det först när jag fick idén till min debutroman Solens dotter som jag påbörjade ett större skrivprojekt. Allt började med en dröm för mer än ett decennium sedan. Jag drömde om en kvinna och en man som slogs. Även om det bara var ett par scener, fick jag en tydlig känsla för personerna och deras relation till varandra. Undertonen i scenerna lät mig förstå att här fanns en mycket större historia att utforska – en hel värld! Drömmen var alltför spännande för att bara glömmas bort. Det var en sådan historia som jag själv skulle älska att läsa och bestämde mig för att jag måste skriva ner den. Drömscenerna var det första jag skrev på mitt manus, och de visade sig bli ett par av de viktigaste vändpunkterna i boken.

Idén grodde i huvudet i många år, men det dröjde länge innan jag tog mig tiden att fokusera på skrivandet. Då var jag vid en punkt i livet där jag kände att jag måste skriva färdigt min historia för att bli lycklig. Den ville ut! Det var ju det här jag brann för.

För även om jag aldrig hade läst något liknande så var det ju det här jag älskade. Fantastik och kärlek – på samma gång. En bättre blandning kan jag inte tänka mig.

Jag visste redan från början att jag ville skriva en serie och hade de grova dragen klara för mig. Men det var först när jag började närma mig slutet på råmanuset av första boken som idéerna till andra boken blev konkreta och föll på plats. På samma sätt framträdde historien till tredje boken när jag började närma mig slutet av råmanuset till den andra. Ibland måste man jobba sig fram till idéerna.

Idéerna till de noveller jag fått publicerade då?

Ett par av dem har börjat med att en titel har kommit till mig. Titeln Marionettspelaren kom som ett svar på temat, dockor, i en novelltävling jag ville delta i. Det blev en rysare som kretsar kring mobbning, ett tema som är viktigt för mig. Titeln Och staden stod i brand var en fras jag tänkte en morgon när jag såg solen gå upp över Stockholm och färga himlen röd. Jag tänkte att en dag ska jag skriva en historia som heter just så. När det så dök upp en novelltävling med temat dystopisk romantik kände jag att titeln passade väl in, då eld kan symbolisera både död och pånyttfödelse, lust och passion. Det i kombination med min fascination för fenomenet prepping gav upphov till novellen. I bägge fallen korsbefruktade olika idéer varandra och blev till noveller.

Novellen Ljuva toner i natten började med att jag såg en sensuell scen i huvudet, en man och en kvinna som tillsammans spelade på en cello.

Ett par andra noveller – Tomteupproret och Bevararna – började med tanken ”Tänk om …?” Tänk om alla väsen i folktron finns på riktigt och det finns en hemlig myndighet med uppgift att hålla ordning på varelserna och se till att de inte skadar människorna?

Så mina avslutande ord till dig får bli: Skriv ner den där spännande drömmen, den lösryckta scenen du tänkt på, den där titeln eller vackra frasen du kommer på, den där leken med ”tänk om …?”, även om du inte vet precis hur du ska använda dem just då. Kanske blir det din debutroman! Eller åtminstone en novell.

Hur får du dina idéer?

Bild


Hitta Anna!
 Instagram >
@anna.m.granberg // Hemsida > annagranberg.nu // Facebook > 
​
www.facebook.com/anna.granberg.writer 
​

4 Comments

COVER REVEAL: Jul igen

2/10/2020

4 Comments

 
Så här ser den ut, Jul igen av Nohiding Förlag, antologin där jag medverkar med två (!) noveller.
​
Bild

Snart kan du läsa mina berättelser Av eld och is och Tomtar på loftet! Vad de handlar om kan du läsa mer om här i ett tidigare inlägg.

Jag är ju en riktig julmänniska, så blev extra glad när jag fick höra att jag skulle få vara med. Tänk att ha en egen julbok! Gissa om den kommer bli del av julpyntet i år ;) (Går det att hänga en bok högst uppe i granen?)
4 Comments

GÄSTBLOGGARE: Konsten att skriva en uppföljare

27/9/2020

2 Comments

 
C N Persson är född och bosatt i Helsingborg. Det stora intresset för science fiction, TV-serier och film ledde till att hon började skriva på bokserien om Maddoxx Silver. En serie som inte håller sig strikt under en enstaka genre, utan väljer ut det bästa ur hennes favoriter. Hon släppte debutboken Oslagbar ("en ofrivillig Superhjältelärlings drömmar om kärleken och kampen att acceptera sitt öde") i maj 2020.
​
Bild

​Jag är jätteglad att få chansen att gästblogga om hur det är att skriva på uppföljaren till min bok Oslagbar. 

När jag gav ut min första bok var det verkligen en dröm som slog in. Intresset att skriva har alltid funnits där för mig, men det har i stort sätt alltid handlat om halvfärdiga projekt eller kortare noveller. Men en dag kom idén till Oslagbar till mig och det var någonting med den som vägrade släppa taget. Det var som om Anton krävde att få sin historia skriven och den skulle skrivas på hans vis. Ur hans ögon. Och den där Anton är både envis och intensiv, så det är bara att lyssna på honom!

I skrivande stund har jag manuset till del nummer två i Maddoxx Silver-serien hos lektör. När jag tänker på hur nervös och rent av skräckslagen jag var första gången jag hade en text hos henne kan jag inte låta bli att le. För jag har kommit en bra bit sedan dess. Idag är den sortens feedback bland det bästa jag vet när det gäller att skriva. Då fick jag ont i magen när jag såg mejlet med utlåtandet hade kommit, nu kan jag knappt vänta. För jag är nog ärligt talat lite knäpp! Jag älskar när hon (eller testläsare eller redaktör) påpekar karaktärsavvikande beteenden, saker som de undrar över och små hål i storyn. Det innebär faktiskt att jag kan skriva om, rätta till och få till ett grymmare slutresultat.

En sak som jag sagt flera gånger nu är: Aldrig mer att jag ska skriva en trilogi eller serie!
Men om jag känner mig rätt kommer jag att göra det igen … Ge det lite tid så börjar troligtvis ”det var faktiskt inte så farligt”-tänket. För det är ju trots allt inte bara tungt. Det är också utvecklande, lärorikt och roligt. Speciellt när man får hänga med gänget i Skottsholm igen! Som jag kommer att sakna dessa killar den dag jag ska sluta skriva om dem.

Saken med trilogier (eller serier, men jag kommer att använda ordet trilogi framöver) är just att det inte bara är att skriva 3 böcker om samma person/grupp eller man nu skriver om. För en bra och snygg trilogi ska ändå någon form av övergripande problem som binder dem samman. Det kan såklart vara allt från ett hinder, ett mål som ska nås eller en fiende som ställer till saker och ting. Men det viktiga är att de ska höra ihop på något vis. Läsaren ska känna att det är samma historia.

Ett fantastiskt exempel på en sådan bokserie är självklart Harry Potter. Jag vet att många tar upp den, men den är ju så snyggt gjord. Man får följa honom under alla dessa år på Hogwarts, känslan finns kvar igenom hela och händelserna accelererar i en fin takt. Det är tydligt vem som är det övergripande problemet. Ja det är magnifikt!

Så det är alltså detta pussel jag har hållit på med den senaste tiden. Följa upp saker och lösa trådar från del nummer ett. Plantera nya till del tre. Och jag har fått frågan av flera läsare och ja, det finns karaktärer som bara tittade förbi snabbt i del ett som kommer tillbaka i del två. Så ni som undrar om Dennis, nu kan jag avslöja att han kommer åter ;)

Bok nummer ett handlar en hel del om att lära känna karaktärerna och introducera deras problem. I just Antons fall från Oslagbar har han en hel del problem som trappas upp i del ett. Det svåra kan vara att hålla samma tempo i del två, som faktiskt är en mittendel som bygger upp till the final (bok tre). Men jag tror nog att den ska hålla måttet när det är dags för honom att fortsätta sitt liv, ta nya impulsiva beslut, utsättas för nya saker och framförallt umgås med allas vår storfavorit Måns!

Blev du nyfiken på boken? Kolla länken under bilden!
​
Bild


Hitta C N Persson! Instagram > @cnpersson // Hemsida > vistoforlag.se/oslagbar
2 Comments
<<Previous
Forward>>

    Blogg

    Här postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott.


    ARKIV

    January 2023
    December 2022
    November 2022
    October 2022
    September 2022
    August 2022
    July 2022
    June 2022
    May 2022
    April 2022
    March 2022
    February 2022
    January 2022
    December 2021
    November 2021
    October 2021
    September 2021
    August 2021
    July 2021
    June 2021
    May 2021
    April 2021
    March 2021
    February 2021
    January 2021
    December 2020
    November 2020
    October 2020
    September 2020
    August 2020
    July 2020
    June 2020
    May 2020
    April 2020
    February 2020
    May 2019


    KATEGORIER

    All
    Artiklar
    Avtal
    Barnbok
    Bilder
    Bilderbok
    Bokklubb
    Bokprojekt
    Bokpyssel
    Bokrelease
    Boktips
    Cover Reveal
    Ergonomi
    Författarbesök
    Författarbesök
    Författarresa
    Gästbloggare
    Intervjuer
    Kapitelbok
    Livet
    Ljudbok
    Merch
    Novell
    Ny Bok
    Recensioner
    Releasefest
    Skrivguiderna
    Skrivkurs
    Skrivövning
    Skrivtips
    Skrivverktyg
    Skrivworkshop
    Tidningsnovell

    RSS Feed

© Sabine Mickelsson.
​Image source: AdobeStock.
Instagram icon
Facebook icon
Goodreads icon
Bild
Sekretesspolicy
Proudly powered by Weebly
  • Hem
  • Kontakt
  • Om mig
  • Böcker
    • Noveller
    • Tidningsnoveller
    • Köpställen
  • Kurser
  • Blogg
  • Press
  • I media
  • English