Det var ett tag sedan jag gästbloggade i Mia Sandbergs författarblogg, men tänkte att jag skulle dela inlägget här också för den som missat det.
​

Det har varit en tung tid för många av oss (jag pratar såklart om viruseländet). Vi har kämpat oss igenom en ovanlig vår och sommar, och nu knackar den mörka vintern på dörren. Men det finns hopp.

För det första, det är krisläge. Du måste inte orka. Har du tagit dig igenom ännu en dag? Grattis!

För det andra, världen snurrar på trots det galna läget. Begränsa nyhetsintaget. Satsa på sådant som gör dig glad. 

Vad gör mig glad? Jo, jag gillar att dansa. Mer specifikt, jag gillar att dansa swingdanser, främst Lindy Hop, Collegiate Shag och Balboa. De är alla pardanser. Som du redan kanske gissat, har det inte blivit särskilt mycket av den varan i år. Under vårvintern gick allting bra. Då svängde jag mina lurviga som aldrig förr. Träffade dansfamiljen, de som förstår hur härligt det är, vilka endorfinkickar själva dansandet ger. Sedan kom Pausen. Den långa, dystra Pausen, när alla isolerade sig och man måste hålla avstånd. 

Det här ledde till en rad olika problem för min del. Jag har alltid gillat att vara ensam, men det finns gränser. Det är stor skillnad på självvald och påtvingad ensamhet. Dessutom återkom mina ryggbesvär med full kraft, eftersom jag blev alltmer stillasittande. 

Jag grävde ner mig, tappade suget, gnistan. Men efter ett tag var det som om någonting vände. Kanske var det överlevnadsinstinkten som kickade in? Jag gick allt längre promenader med hundarna och försökte njuta av vädret och naturen. Jag satte på min favoritmusik och dansade i vardagsrummet, utan par. Jag laddade ner både en yoga- och en träningsapp och började träna 3–4 gånger i veckan på distans. (Tro nu inte att jag är en hurtbulle … Jag var tvungen. Min rygg krävde att jag rörde på mig, och läkartider fanns det inte många av. Läkarna hade fullt upp på annat håll.)

Ensamheten kvarstod, men också där fanns bot. Jag engagerade mig på nätet i olika skrivargrupper och fann en underbar gemenskap. Äntligen hade jag tid att djupdyka i andras skrivkonton. Dessutom öppnade sig många dörrar tack vare all distansverksamhet som blommade upp. Jag, som bor på en mindre ort i Finland, kunde plötsligt delta i en massa olika evenemang. Bokmässor, skrivcirklar, författarcaféer … Även om jag gärna träffat alla på riktigt, så är jag tacksam över allt jag fått vara med om.
​
Avslutningsvis vill jag återkomma till vad jag skrev i början, du måste inte orka. Men om och när du orkar, se dig omkring. Det finns fantastiska möjligheter där ute. Kan du inte syssla med din vanliga hobby? Jättetråkigt! Men finns det något annat du vill prova på, har du en ofullbordad dröm? Den kan vara stor eller liten, spelar ingen roll. Känns livet tungt? Det är okej. Ta en paus, kom ihåg att andas, fundera över vad du behöver. Oavsett vad du väljer att göra, så önskar jag dig lycka till på vägen. Det finns ljus på andra sidan mörkret.
​

Så var semestern slut. Och jag som skulle skriva massor på mitt Långa Projekt. Inte ett ord blev det. 

Istället blev det:

• Att begrava en närstående (och då har man ingen större skrivlust kan jag meddela)
• Läsa betydligt mer än tidigare somrar (både fysiska böcker och ljudböcker, skönlitteratur och kurslitteratur)
• Skriva fyra noveller*
• Skriva material till skrivarkurser i egen regi
• Skriva två synopsis, längre projekt
• Skriva gästblogginlägg (mer om det så småningom)
• Planera danskursmaterial och olika dansevenemang, med hänsyn till nya restriktioner
• Öva på att spela tvättbräda
• Naturspana med hundarna i släptåg
• Trädgårdsliv och social distansering = minimalt med fysiskt umgänge 

* Totalt ca 20 000 ord har jag väl ändå fått ihop, vilket snudd på motsvarar målet jag satte innan semestern (25 000). Det blev helt enkelt andra ord än jag tänkt mig.
​

Tänkte skriva ett lite annorlunda inlägg idag, ett längre. Grotta ner mig i vad som inspirerat mig att börja skriva.

Men först några frågor! Var hittar du din inspiration? Vilken typ av böcker gillar du? Vad är det som får dig att ta upp en bok och vilja börja läsa den?

Okej. Back to business. Vi börjar med det (för mig) uppenbara. Narnia. Definitivt den bokserie som haft störst inverkan på mitt läsande och skrivande. Nu försöker jag inte kopiera C.S. Lewis när jag skriver (jag vill ha ett annat berättarperspektiv och gestalta mer inifrån. Dessutom, vi tillhör olika tidsperioder. Barnböcker ser rätt annorlunda ut idag), men det finns spår av Narnia i mina texter. Ett sätt att visa respekt. Tacka Lewis för att jag fått ta del av hans magiska värld. 

De första böckerna fick jag av min moster i födelsedagspresent och julklapp. Jag läste dem knappast själv, fick nog hjälp av mamma. Älskade alla sirliga illustrationer, alla detaljer. Karaktärerna. Äventyren. Världen.
​

En annan bokserie, eller tecknad serie, som fått mig att gråta är ElfQuest (Alverfolket på svenska). Jag var ca 10–11 år gammal när jag upptäckte böckerna på biblioteket, och jag drogs till färgerna som en mal mot ljuset. Här fick jag möta döden några gånger. [SPOILERVARNING] Enögas död berörde mig mest. Jisses så jag tjöt. Du vet, när man fått lära känna en karaktär, när man knutit an, och plötsligt finns han inte mer. Borta. För alltid. 

Den som vill kan bekanta sig med ElfQuest alldeles gratis via deras hemsida. De har laddat upp hela sin produktion, utom de allra nyaste albumen, bara att läsa. Språket är engelska. Obs! Serien innehåller ibland rätt tunga teman (ex. våld, död, hat), så yngre barn kan gärna läsa i föräldrars sällskap.

Bild: Screenshot från ElfQuests hemsida.

Avslutningsvis ett collage där jag presenterar några olika författare som inspirerat mig. Tolkien får självklart vara med, men jag läste också mycket av Eddings i tonåren. Numera blir det även en del Harry Potter. Ja, jag vet, alla (?) läser Harry Potter. Men visst är det något härligt med en bokserie som fångar både barn och vuxna, generation efter generation (Harry Potter och de vises sten utkom redan 1997 och "mina" barn, som jag träffar via efterskolanverksamheten där jag är aktiv, älskar fortfarande böckerna), som får dig att tro att det är sant, att världen finns på riktigt. Att om du knackar på rätt tegelsten, öppnar rätt garderobsdörr, hittar rätt damm att dyka ner i ... då är allting möjligt.

P.S. Vem blir nästa C.S. Lewis, nästa J.K. Rowling? Det är ett tag sen 2007 och Harry Potter och dödsrelikerna ... När dyker det upp en ny serie som tar världen med storm? Självklart vill jag ju att det ska bli just min ;) Drömma kan man alltid. Men kanske blir det din?

Fotnot: Jag vet att det stormar kring Rowling just nu. Valde ändå att lyfta hennes verk då de haft stor inverkan på mängder av läsare. Den som vill sätta sig in i "stormen" kan läsa detta utmärkta blogginlägg av Julia Wickholm. Hon nämner bland annat hur viktigt det är med "litteratur som speglar den mångfald vi lever i". Eller hur? Fram för mera bokbredd!

Äntligen semester och tid att läsa, skriva, fixa allt det där som man inte hunnit med ...

Men vad har jag egentligen gjort den senaste månaden? Tja, jag har hängt med ca 60 barn i åldrarna 7–10 i tre veckor (20 barn per vecka, det ska ju kännas tryggt och säkert). Vi har lekt och pysslat och pratat om viktiga grejer som spökgodis (vitchoklad, marshmallows och sockervadd) och ifall spöken kan få hål i tänderna (nej, de använder spökgodis när de vill borsta tänderna). Det är superviktigt att verkligen lyssna, för barn är otroligt smarta och kreativa. Smartare än många vuxna (att de är mer kreativa goes without saying).

Ska jag välja en höjdpunkt, så blir det nog skrivworkshoppen vi gjorde tillsammans. Viktigast var att ha kul, skriva, rita, jobba med berättelsen. Stavning brydde vi oss inte så mycket om, även om vi funderade på vissa ord (t.ex. vad betyder hemsökt och varför säger man så, är det för att spöken söker sig hem?). Det blev många fina berättelser, och vissa valde att fortsätta skriva hela eftermiddagen (ja, till och med nästa dag). 
​

Först midsommar och sedan ... SEMESTER! Åh, kan knappt vänta (fast vi har det faktiskt väldigt kul på jobbet)!

Så många böcker jag vill läsa. Så mycket jag vill skriva. Hoppas på soliga dagar, ljumma havsvindar och färska jordgubbar i massor.  

Deltar f.ö. i @fantastikathons sommarmaraton. Bilden är från #fantastikathonläskigläsning (bildutmaning) och självklart ville hundarna vara med och välja vilken bok jag skulle läsa först.
​

Desutom vann jag boken Blixtbarn i B. Wahlströms Instagramtävling! Vilken otrolig tur! Wow! "Kvinnotät karaktärlista" och "fräscha karaktärer" låter lovande.

Hurra! Det blir en bok till!

Fick precis veta att min novell Stenhjärtat blivit antagen till antologin Det var inte jag! (Joelsgården Förlag) för utgivning hösten 2020. Jag hoppades verkligen att det skulle gå vägen, för jag kände att jag skrivit en stark novell, en text som berör. (Fast man kan ju aldrig veta!)

Tyvärr blev en av mina hundar attackerad av en annan hund häromdagen. Så istället för att skriva har det mest blivit sjukstuga den här veckan. Men han repar sig och min skrivlust är tillbaka. Först måste jag redigera klart Projektet, men sen tror jag det blir fler noveller. Fick som vanligt en idé när jag var ute och gick. Spännande att se om den håller för en fullång berättelse.

Hur får du idéer till dina berättelser?