Det oglamorösa författarlivet

Författarlivet är inte så glamoröst som många verkar tro. Det är inte bara bokmässor, författarsamtal, intervjuer och signeringar. Det är heller inte härliga miljöer, där jag sitter på något mysigt kafé eller vid en strand och sprutar ur mig ord. (Okej, visst, allt det här är en del av författarlivet ... men det är inte så författarvardagen ser ut i stort.)

Om någon följde mig med en kamera under en vanlig arbetsvecka skulle resultatet bli betydligt mindre romantiskt. Det skulle mest bestå av att jag stirrade på en skärm. Sedan att jag stirrade lite till. Kanske att jag skrev om ett stycke för fjärde gången ... För sanningen är att väldigt mycket av författarlivet består av redigering.

Ibland blir jag så trött på min egen text att jag nästan inte står ut med att se den längre. Jag känner till varje formulering, varje scen och varje ordval så väl att jag inte längre kan avgöra om något av det fungerar. Lägg till sådant som mejl, administration och den eviga kampen med momsdeklarationer, så börjar verkligheten likna något helt annat än den bild många har av yrket.
​
Ändå skulle jag inte byta det mot något annat ...