Gästbloggare: Längtan efter att välja sin egen väg

Jag heter Anette Althén och är 58 år. Jag är född och uppvuxen i Jämshög i Blekinge, men bor i Linköping och tillbringar somrarna i Värmland. Jag arbetar som lärare på Anders Ljungstedts Gymnasium och jag har även skrivit ett antal läromedel i sfi och svenska som andraspråk. I maj 2024 gav jag ut romanen “Flyg fjäril, flyg” tillsammans med min medförfattare Reza Mousavi.
​

Foto: Sugar Crisp Pictures

När jag en kall februaridag 2016 kliver in i mitt klassrum på Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping för att möta en grupp nyanlända tonåringar, har jag ingen aning om att jag åtta år senare ska ge ut en roman tillsammans med en av eleverna. Jag vet inte heller att mina frågor kring barndomen och uppväxten som skvalpar omkring inom mig, ska komma upp till ytan med hjälp av en annan persons berättelse.
​
I klassrummet sitter en afghansk pojke som heter Reza. Han har precis kommit till Sverige och kan bara några ord svenska. Han är född och uppvuxen i en flyktingförläggning i Iran, dit hans föräldrar kom innan han föddes. Nu har han tagit sig hela vägen till Sverige, eftersom viljan att få leva fritt, på egna villkor, är så stark att han lämnat allt.

Efter fem veckors kartläggning ska klassen splittras och eleverna flyttas till andra gymnasieskolor för fortsatt undervisning. Reza vill hålla kontakt med sin första lärare, vilket inte alls är ovanligt. Flera gånger kommer han tillbaka på besök och jag märker att han har behov av att prata med en vuxen. Eftersom han inte längre är min elev, bjuder jag hem honom till min familj.
​
När han berättar om sin barndom i en miljö där hedern är viktig, där han inte fått bestämma över sitt eget liv, där han inte fått svar på varför vissa saker är tillåtna och andra förbjudna, men att han måste följa reglerna för att vara en god muslim och så småningom komma till paradiset, väller frågorna kring min egen uppväxt upp.

Jag föds 1966 i en familj som tillhör Betelförsamlingen i Olofström i Blekinge. Mina föräldrar är aktiva medlemmar och jag och mina två äldre bröder får lära oss hur man ska leva efter den kristna läran. I söndagsskolan får vi veta att man ska be Jesus om förlåtelse för sina synder så att man får följa med till himlen på den yttersta dagen. Vi får klart för oss att dans, kortspel och andra nöjen är syndiga aktiviteter. Varför får vi inte svar på.

När jag är i 25-årsåldern väljer jag, efter en dramatisk konflikt med kyrkans pastor, att lämna församlingen och livet som kristen, men det ska alltså dröja ända tills Reza ställer sina frågor om sin uppväxt innan jag helt kan känna mig fri.

Efter många långa samtal om barndomen, uppväxten, livet, och om vad det innebär att vara människa, börjar vi fundera på att skriva en bok. Först skojar vi om det. Sedan gör vi det. Under skrivprocessen funderar vi över våra föräldrars livsval. Speciellt våra mammors. Hur var deras liv? Varför blev deras liv som de blev? Hur tänkte de i sina livsval? Eller hade de inte någon möjlighet att välja väg?

De frågorna får vi tyvärr aldrig riktigt svar på, då våra mammor inte längre finns i livet. Det vi  kan göra är att spekulera och fantisera. En sak som vi båda är helt övertygade om, är att våra föräldrar valde den väg de trodde var bäst för oss barn. Men vi ville något annat med våra liv.
​
Så lika vi är vi människor. Trots att vi till synes är så olika. Vi längtar efter att få leva det liv vi själva önskar. Att få flyga fritt.
​

---

HItta Anette!
Facebook >> Althén Lär
Instagram >> althenlar