Tomtar på loftet
”Grandoft betyder död.”
Lilja stirrar på sin farmor. Tanten ser alldeles allvarlig ut där hon står i dörrspringan.
”Ja, ja”, säger mamma. ”Släpp in oss nu. Det är råkallt ute.” Hon pressar upp dörren och vinkar in Lilja. Den nyköpta dörrkransen de haft med som gåva, tvinnade grankvistar med rönnbär, får stå kvar ute i snön, lutad mot en grinande prydnadstomte.
Farmors hem är precis som Lilja kommer ihåg det, trots att de inte varit där sedan pappa försvann. Träpanel i mörkgrönt, trasmattor, gnistrande rent. Hon tycker inte om det. Har aldrig gjort det. Det finns någonting olustigt i väggarna.
”Hur länge blir ni?” hör hon farmor fråga. Den gamla kvinnan försvinner ut i köket, och mamma följer efter.
”Tja, det är lite oklart. I alla fall över jul och nyår, som vi sa.”
”Du har inte hittat nytt jobb än?”
”Nej.”
Lilja vill inte höra mer. Inte höra hur hon ljuger om sitt spelmissbruk, monstret som tagit både hus och pengar. Hon är bättre nu, det är sant, har hållit sig ren efter tiden på rehab. Men Lilja litar inte på henne. Mamma vet inte, men Lilja kollar hennes telefon i smyg. Datorn. Att spelsajterna fortfarande är blockade.
Ilskan gnager i bröstet, gräver sig djupare in mot hjärtats rötter. Allt är pappas fel! Om han inte lämnat dem, då hade mamma aldrig börjat spela, aldrig behövt rädda deras sviktande ekonomi med allt vildare lån. Tills botten var nådd. Lilja ryser. Tills de måste tigga husrum hos farmor.
”Lilja, var är du?”
”Här, mamma.”
”Kom ut i köket nu. Farmor har gjort svampgryta.”
”Och så finns det några husregler ni måste höra”, fyller farmor i.
Lilja hittar dem på sina vanliga platser, mamma vid köksbordet, farmor vid vedspisen. Bordet är dukat för fyra.
”Kommer det gäster?” undrar Lilja.
”Nej, men jag dukar alltid åt din pappa.”
Lilja sneglar på mamma och ser oron sprida sig över hennes ansikte. Kan det vara någon form av demens, eller?
Farmor rör om i grytan, märker inte den konstiga stämningen.
”Så där ja, nu tror jag det är klart.” Hon lyfter kastrullen till bordet. ”Först äter vi, så kan ni göra er hemmastadda sen. Ni får bo i gästrummet på andra våningen.”
Mamma tvingar fram ett stelt leende.
”Vi är så glada att du tar emot oss”, säger hon och klappar Lilja på handen. ”Och jag lovar att vi ska vara skötsamma och hjälpa till så mycket vi kan medan vi är här.”
Farmor nickar till svar.
”Det ska nog gå bra.” Hon serverar fyra portioner, trots att pappas plats gapar tom. ”Jag har bara två husregler. Gå aldrig upp på vinden, och aldrig in i jordkällaren.”
Lilja kan inte motstå lusten att fråga:
”Varför då?”
Gillade du vad du läste?
