Vidundrets löfte
Vinden biter i kinderna likt ett omättligt rovdjur, kväver tempelklockornas klang så att det enda jag hör är enstaka noter och brottstycken av fars ord.
”Snart framme … allt blir bra … Anaséra.”
Han säger mitt namn som om jag är en dyrbar skatt. Vilket jag är. Enda dottern och giftasvuxen. Mitt brudpris är högt nog att ge far mat på bordet för resten av hans liv, och vem är jag att missunna honom det? Han har trots allt provat andra vägar, satsat sina sista mynt, krafsat tunna fåror och sått frön som frusit bort. När det misslyckades, tiggarrundor. Problemet är att han inte är den enda. Det finns många behövande.
Jag drar mantelhuvan tätare kring ansiktet och fokuserar på fars krökta ryggtavla. De ljusa hårtestarna, samma färg som mina, är frostiga där andedräkten fastnat. Axlarna smalare och smalare för varje tempelvandring. Det är den eviga vinterns fel, en ändlös vinter utan snö där marken blir så hård att den aldrig hinner tina.
Och mörkret.
Det suger själen ur en.
Inte ens prästerskapets lyktor förmår fördriva det. Det är knappt att jag ser ljusen där de slingrar sig uppför trappan till vår heligaste plats, en rektangulär byggnad kantad av pelare och gudabilder. Den sväljer både mig och far, tillsammans med resten av stadens invånare. Alla är på plats för att be om nåd.
I templets mitt finns en väldig eldgrop som sprider värme över hela salen och jag lyfter mina nariga händer i dess riktning, likt de andra runtomkring mig. Vi mässar med en mun:
”Boréas, förbarma dig över oss.”
Jag kan nästan höra hur han skrattar till svar. Och jag rättar mig själv, för det är inte den eviga vinterns fel att vi svälter och dör. Det är Boréas fel. Den nyckfulla vinterguden som bestämt sig för att förvägra oss snön vi behöver. Snön som frigör årstiderna och skyddar marken, gör jorden brukbar med sitt vatten när den smälter och hindrar tjälen från att fästa alltför djupt. Boréas. Jag smakar hans namn på min tunga och det svider som is.
”Anaséra.” Fars röst i mitt öra. ”Sänk dina händer. Det börjar nu.”
Gillade du vad du läste?