När min dotter var sex år kröp familjen upp i soffan för att ha filmmys och titta på ”Hitta Nemo”. Vi hade inte tittat lång stund när dottern bröt ihop. Det var scenen när Nemos mamma blir uppäten som hade knäckt henne. En tid senare blev det samma förtvivlan när vi tittade på Björnbröder. Starka och engagerade känslor i en liten kropp. Jag började vara än mer förutseende i valet av barnfilmer och fick upp ögonen för hur vanligt förekommande temat att förlora en förälder, eller i värsta fall båda två, är i barnfilmer och barnlitteratur. Förutom Nemo och björnungen Koda ovan, har vi Simba i Lejonkungen, Bambi, Pippi Långstrump, Harry Potter, Elsa och Anna i Frost, Tarzan, Mowgli och många fler. 

Själv hade jag inte reflekterat över detta tidigare. Vid den här tidpunkten hade jag dock sedan ett par år tillbaka skrivit på min bok Fabelonia, den första delen i fantasyserien Den magiska sajten. Handlingen kretsar kring en magisk webbsida som fungerar som en portal till en annan värld. Den sajten råkar 13-årige Martin snubbla över och hamnar plötsligt i landet Fabelonia. Där blir han vän med Noni, en förvildad prinsessa med magiska förmågor, och tillsammans råkar de in i spännande äventyr som spänner över båda världarna.

Jag insåg plötsligt att jag hade gjort samma sak! Huvudpersonen Noni hade inga föräldrar kvar i sin närhet. Hennes pappa hade försvunnit innan hon föddes, och hennes mamma blev bortrövad av de fasansfulla dracotaurerna på Nonis femårsdag. ”Varför hade jag gjort så?” frågade jag mig. Och jag konstaterade att hennes föräldrar faktiskt stod lite i vägen för den Noni som jag ville skapa i berättelsen. Med föräldrarna kvar skulle Noni inte alls ha samma möjlighet att vara den fria, självständiga tjej som kom och gick som hon ville och som huvudstupa kastade sig in i äventyr. Men varför då? Är vi vuxna så måna om att skydda våra barn från faror, att de går miste om chansen till äventyr? Naturligtvis måste vi i verkligheten se till att barnen aldrig råkar ut för något som kan skada dem, men det är ju just dessa farligheter som gör handlingen i böcker och filmer så spännande och engagerande! Inte konstigt då att en massa föräldrar i böckerna får kliva av scenen för berättelsernas skull. 

De andra huvudpersonerna i min bok, då? Martin från vår tid, fick behålla sin familj med mamma, pappa och lillasyster. Jag kände aldrig att de hindrade Martin på samma sätt som Nonis föräldrar kunde ha gjort. I Fabelonia går tiden fortare än i vår värld, så Martin var aldrig borta särskilt långa stunder när han begav sig dit. Det var sällan som hans föräldrar hann sakna honom under den tiden. Och bara genom att passera över till den magiska världen, frikopplade han sig på sätt och vis från banden till vår egna värld. 

Detta med att frigöra barnet från sina föräldrar är ju också ett tacksamt sätt för att ge läsaren en stark medkänsla för det ensamma barnet. Just för att de flesta av oss, både barn och vuxna, kan sätta oss in i känslan av en sådan förlust.

Men det finns ju också andra varianter på temat Ensamhet i barnlitteraturen. Brist på vänner, mobbning eller kanske bara en inre känsla av utanförskap som läsaren får en exklusiv inblick i. Också detta för att väcka empati och engagemang för huvudpersonen. I min bok blir Martin ansatt av Jacke, ledaren för Tuffa gänget. Den mystiska Webbhäxan, hon som har programmerat den magiska sajten, saknar sina föräldrar när de båda jobbar som läkare på oregelbundna tider. För att fly ensamheten distraherar hon sig med sitt kodande. 

Så tänk vilken stark kraft den ofrivilliga ensamheten kan vara! Vem skulle inte göra vad som helst för att komma bort från den känslan? I bästa fall kan den göra oss kreativa, beslutsamma och framåtsträvande. Egenskaper som passar perfekt för en litterär hjälte som ska göra stordåd i sin berättelse. 

Till slut kommer jag dock fram till att ett visst mått av ensamhet, sorg och saknad kan behövas för att få en bra dynamik i berättelsen. Att balansera upp alla roliga, mysiga, spännande och segervissa stunder i en bra bok. Därför kommer vi nog att fortsätta stifta nya bekantskaper med flera ensamma barn i framtida böcker. Stackars små! 😊
​

Hitta Lena!
Hemsida > https://www.fabelonia.se/
Facebook > https://www.facebook.com/fabelonia.se
Instagram > https://www.instagram.com/fabelonia.se/

​Skriver du romance eller annars bara behöver få in några kyssar i ditt manus? Känns det svårt?
​

Tipsar om att kolla in den här videon med författaren Jenna Moreci (älskar hennes skrivtipsvideor):
​

Maria Bouroncle debuterade 2018 med Det kom för mig i en hast – Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson. Boken har översatts till engelska, finska och nederländska, samt använts i litteraturundervisningen på såväl Göteborgs Universitet som University of California i Los Angeles. I mars 2022 publicerades den fristående fortsättningen Flickan med en lapp om halsen – Historien om ett finskt krigsbarn.
​

Solen lyser från en klarblå himmel precis som den brukar göra i södra Kalifornien. Trots att jag bott nästan tjugo år på USAs östkust i landets huvudstad, känner jag mig mycket liten när jag kliver in på universitetsområdet i Westwood den 27 oktober 2022. Med över 45 000 studenter känns University of California in Los Angeles (UCLA) som en stad i staden och det är inte bara värmen som får mig att svettas medan jag försöker hitta rätt bland en mängd tegelröda byggnader från början av förra seklet. Med drygt trehundra utbildningar och tjugosju nobelpristagare räknas UCLA till ett av världens bästa universitet. På väg mot Royce Hall hinner jag ångra mig rätt många gånger att jag tackat ja till att gästföreläsa om min roman Det kom för mig i en hast – Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson.

Dr. Patrick Wen som bjudit in mig visar sig vara en solbränd, ung man i säckiga jeans. Han ansvarar för kursen Scandinavian Crime Literature på institutionen för European Languages and Transcultural Studies och presenterar sig som Pat när vi tar i hand. Under en termin läser hans studenter true crime och traditionella deckare från Skandinavien och diskuterar om exempelvis Henning Mankells karaktärer säger något om vår kultur, identitet och ideologi. Under hösten 2022 är Tom Elletts engelska översättning av min debut, It Came to Me on a Whim – The Story of Ingeborg Andersson, Child Murderess, obligatorisk kurslitteratur i detta förnämliga sällskap.

Medan jag tar fram min dator och håller tummarna att studenterna inte ska somna, funderar jag på hur en civilekonom som inte kan något om litteratur kunde hamna här. Möjligen såddes ett första frö redan för drygt femton år sedan när jag anmälde mina barn till Svenska skolan i Washington DC? Varje lördag mellan klockan nio och tolv tvingade jag dem att delta i svensk historie- och geografiundervisning mot löftet om fri fika på rasten. Tillsammans med andra svenska föräldrar hade jag engagerat mig i skolans arbete. På vår fritid sökte vi bidrag till läromedel och studieresor ur diverse stiftelser som hängt med sedan den svenska immigrationens storhetstid och bakade kladdkakor och kanelsnurror för att samla in pengar och muta våra barn. Vid den här tiden hade jag ännu inte börjat skriva skönlitterärt; som heltidsanställd på en internationell utvecklingsbank handlade mina skriftliga alster mest om resultatredovisning till olika givarländer. Men kanske började det där författarfröet gro när jag som Svenska skolans styrelserepresentant började delta på Svenska Institutets årliga språksymposium för lärare och forskare i svenska på amerikanska universitet? Plötsligt blev föredrag om allt från gotik och realism i Selma Lagerlöfs prosa till svårigheten att översätta Jonas Hassen Khemiri till engelska, samt läsning av texter utifrån ett ekologiskt eller etniskt perspektiv min nya passion.

Även om jag fått reda på historien om Ingeborg – min mormors syster som dränkte sina tre små barn 1929 – redan i slutet av 1990-talet, var det inte förrän hösten 2014 som jag började gräva i arkiven. Jag försökte förstå hur en släkting jag känt så väl som barn kunnat begå ett så fruktansvärt brott. Snart blev jag så besatt av Ingeborgs öde att jag var tvungen att få ned hennes berättelse på papper. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Först efter flera kurser i kreativt skrivande, samt många omskrivningar och refuseringar senare, publicerade det danska förlaget Saga Egmont min debut i december 2018.

I samband med att Det kom för mig i en hast publicerades sa jag upp mig från mitt arbete på Inter-american Development Bank i Washington DC och flyttade tillbaka till min hemstad Göteborg. Där påbörjade jag en intensiv rundringning till bibliotek och bokhandlare. Om någon mot förmodan lät mig komma på besök för att föreläsa eller signera, lyssnade oftast endast en handfull åhörare på min berättelse. De flesta besökarna bad mig om hjälp att hitta papper och pennor i tron att jag var en av bokhandelns anställda. Men i maj 2019 hade jag turen att träffa Therese Svensson, doktorand på Göteborgs Universitet. Hon modererade mitt och historikern Helena Hagelins samtal om barnamord på Textival Litteraturfestival i Herrljunga. Therese tyckte att det var lätt att utläsa maktrelationer ur min bok och frågade om hon fick använda den i sin kurs ”Litteratur och intersektionalitet”. Hösten 2019 blev Det kom för mig i en hast obligatorisk litteratur på Göteborgs Universitet.

Det skulle dröja ytterligare tre och ett halvt år tills boken släpptes på engelska, men slutligen står jag framför en grupp amerikanska studenter på UCLA. Jag tar mig igenom föreläsningen utan alltför stora missöden, visar filmaren Carl Eneroths prisbelönta dokumentär ”Barnamörderskan i Vesene” som bygger på min bok och bjuder in till frågor. Studenterna är pålästa och det blir en intressant diskussion. Endast en cool kille i raden längst bak somnar och jag lämnar salen med betydligt lättare steg än jag kom.

Hitta ​Maria!
Hemsida > www.mariabouroncle.com
Facebook > www.faceboook.com/mariabouroncleauthor
Instagram > www.instagram.com/mariabouronclewriter
Goodreads > https://www.goodreads.com/author/show/18764393.Maria_Bouroncle
LinkedIn > https://www.linkedin.com/in/maria-bouroncle-3318a84

23.3 är det dags för boksläpp av "Skogshäxans skatter", min äventyrsbok för barn 9–12 år, och nu behöver jag ta reda på hur många böcker jag ska beställa av förlaget. Vill du hjälpa mig att klura ut antal böcker som ska flytta in i mitt hemmalager genom att förboka?

Enklast förbokar du via min hemsida (länk). Där hittar du också mer information om boken, samt vad olika personer som förhandsläst tycker om den. Goodies och hälsning ingår, och boken har hårda pärmar som tål mycket läsning.

P.S. Visste du att du också kan be ditt bibliotek beställa in boken, så kan du låna den helt gratis om du inte har lust att förboka.