Lupina Ojala är författare, förläggare och grafisk formgivare. Sedan 2013 driver hon Catoblepas förlag som enbart publicerar fantastik. Hon har skrivit fantasyböckerna om Yddrios samt det myskusliga mysteriet Purpurvinter.
​

Fantasy har varit en viktig del i mitt liv ända sedan jag som barn upptäckte bokserierna om Narnia och Prydain på det lilla lokala biblioteket där jag bodde. Då visste jag inte att det kallades fantasy men jag letade reda på fler liknande böcker och med åren upptäckte jag mängder av bra författare. Redan tidigt väcktes drömmen om att en dag skriva sådana spännande böcker om främmande världar som läsaren kunde försvinna in i för en stund. Även om jag skrev små berättelser dröjde det länge innan jag tog tag i min dröm.

I början av 2010-talet började det dyka upp små svenska fantastikförlag som till exempel Undrentide, Mörkersdottir, Affront, Swedish Zombie och Seraf (som först hette Antares). Jag skickade in noveller till flera förlag samtidigt som jag inspirerades till att starta ett eget. Alla noveller jag skickat in blev till min stora förvåning antagna. Det medförde att jag blev publicerad på andra förlag under samma tidsperiod som jag startade mitt eget.

Senhösten 2013 registrerade jag mitt bokförlag. Namnet Catoblepas förlag valdes av min son. Jag ville ha ett namn på en ovanlig mytologisk varelse och det var ett kul förslag tyckte jag. En Catoblepas är ett djur som ska finnas i Etiopien enligt Plinius som var en romersk författare. Han sammanställde en gigantisk encyklopedi i 37 volymer vid namn Naturalis historia. Enligt den är en Catoblepas ett buffelliknande djur vars blick dödar den som möter dess blick. Det är ingen som sett någon Catoblepas i modern tid och det är högst osäkert hur det egentligen ligger till med dess existens. Eftersom Plinius sammanställde alla texter själv hade han inte tid att källgranska så noga och det kan man ju förstå. Det är ett hårt jobb att skriva världens första uppslagsverk.

Redan från start bestämde jag att förlaget ska vara en biverksamhet till min firma för jag vill bara ge ut sådant som jag själv vill läsa utan pressen att kunna ta ut en lön. Men självklart var det ett mål att kunna gå med vinst och ägna åtminstone 20 % av min arbetstid åt förlaget. Eftersom jag redan var egenföretagare och jobbade med text och grafisk form hade jag de tekniska kunskaperna som behövdes.

Naturligtvis gjorde jag ändå massor med misstag de första åren. Det fanns mycket att lära som marknadsföring och hur man får ut böckerna i bokhandeln. Hur kontrakten bör utformas så det blir tydligt. Jag tänkte fel om hur mycket det egentligen kostar att ge ut en bok för det är många avgifter som ska räknas ihop. Förlaget gjorde ingen vinst så allt förlagsarbete fick jag lägga på fritiden och då försvann min egen skrivtid. Och det var ju inte tanken med förlaget.

Många gånger har jag tänkt lägga ner helt, särskilt under den långvariga period när jag hade mycket hälsoproblem och låg energi, men har nu landat i en nivå på förlaget som fungerar. Det roligaste med att vara en del av svensk fantasy är alla härliga människor som jag lärt känna och alla manus som jag fått läsa. Det har varit många spännande samarbeten och möten genom åren och jag ser fram emot fler.

Jag tycker det är viktigt att det finns smalare utgivning för de som vill läsa något annat än det som hamnar på topplistorna. Jag älskar fantasy och vi har ett vackert språk som inte uppskattas tillräckligt. Därför ville jag sprida svenska författares verk. Det var svårt i början för de flesta fantasyläsare föredrog att läsa på engelska. Nu har attityden till svensk fantasy ändrats och det är jag övertygad om beror på alla eldsjälar som lagt ner mycket arbete på att sprida bra och välskriven fantastik.

Hitta Lupina!
Författarsida >> https://lupinaojala.se
Förlagets hemsida >> https://catoblepas.se

Elisabeth Klippel-Berglöf heter jag och jag är nybliven pensionär. Jag bor i Glanshammar, cirka 1,5 mil utanför Örebro, tillsammans med min man och vår schäfertik Doris, som är fyra år gammal. I tjugo år drev jag en frisörsalong tillsammans med min pappa och min bror, och de senaste tjugo åren har jag arbetat som lärare, senast inom sfi. 2023 debuterade jag som 62-åring på WAPI (Word Audio Publishing) med min cosy crime-roman med humor, Tjuvapack och systraskap. I november 2024 släpptes del två, Spa, tarot och mystiska försvinnanden.

Skriva blev min väg tillbaka från att ha varit utmattad.
​
Allt började en sommardag 2018, när den berömda bägaren rann över. Jag blev illa behandlad av en kollega på mitt dåvarande jobb. Hen betedde sig inte bara hotfullt utan hävde även ur sig diverse otrevligheter om mig, både som person och kollega. Det slutade med att jag blev sjukskriven under en längre tid. Min chef var ett stort stöd och lotsade mig till företagshälsan, där jag fick träffa en fantastisk psykolog.

Under ett av våra många samtal ställde psykologen en avgörande fråga:
– Vad brinner du för? Vad är det som du allra helst gör?
Jag började rabbla upp allt jag trodde hen förväntade sig: umgås med familjen, promenera, fixa i trädgården …
Då log hen.
– Nej, vad är det inom dig som du helst gör?
Svaret kom snabbt: läsa och skriva.
– Bra, sa hen. Skriv något till nästa gång vi ses.

Det var så min författarresa började. Efter att ha bollat idéer med min dotter startade jag min bokblogg, bettan_bokprataren, och kopplade den till ett Instagramkonto. Några månader senare gav psykologen mig en ny utmaning: att skriva något längre än recensioner. I november antog jag därför en webbaserad utmaning, NaNoWriMo, där målet är att skriva 50 000 ord på en månad. Det var med nöd och näppe jag slutförde utmaningen. Klockan 23.50 den 30 november skrev jag de sista orden. Jag
hade gått i mål – det fanns en början, en mitt och ett slut. Det blev grunden till mitt råmanus.

Efter den intensiva månaden drabbades jag av en sorts skrivkramp. Men jag hade brutit en negativ spiral, och livsgnistan började långsamt återvända. Jag tog då ett beslut som jag aldrig ångrat: manuset fick vila i tre månader.

I januari började jag arbetsträna, och i mars var jag tillbaka på jobbet på 50 %. Men när pandemin slog till tvingades jag jobba hemifrån. Plötsligt hade jag tid och möjlighet att ta tag i mitt manus igen. Redigeringsarbetet blev en stor del av min vardag. Jag vet inte hur många gånger jag läste igenom texten, ändrade, tog bort och la till under de kommande åren.

Hösten 2021, när skolan öppnade igen, var mitt mående på rätt väg och jag kände mig taggad att återgå till jobbet. Men bara några månader senare blev jag sjukskriven på 50 % igen.

I mars 2022 bestämde jag mig för att det fick bära eller brista. Jag skickade mitt manus till en lektör. Fjorton dagar senare kom det tillbaka, och jag fick en mental chock. Jag som trodde att jag kunde skriva! Nu började det riktigt tuffa arbetet: att göra om och göra rätt.

I juni var det dags att skicka in manuset till förlag. Jag letade upp alla förlag som gav ut böcker i min genre och skickade till över tjugo stycken. Redan efter några dagar fick jag svar från ett hybridförlag. Lyckan var total – tills jag insåg att de ville ha nästan 80 000 kronor för att ge ut min bok.

De kommande månaderna var fyllda av avslag. "Tack, men nej tack" blev ett välbekant svar. Jag var nära att ge upp. Men ibland händer det oväntade. På Instagram såg jag att WAPI, som tidigare bara hade gett ut ljudböcker, nu även sökte manus för pappersböcker. Jag skickade in mitt manus och åkte på semester till Grekland. Mitt under semestern kom ett mejl: "Vi är intresserade! Hör av dig för ett Skype-samtal."

På den vägen är det, och nu finns båda mina böcker i alla format. På streamingtjänster för ljudböcker går det att lyssna på dem. I dagsläget arbetar jag på två manus: dels den tredje delen om mina seniorspanare, dels en feelgood med inslag av romance.

Så här i efterhand funderar jag ofta på om jag hade börjat skriva om jag inte hade mött den fantastiska psykologen. Kanske hade jag kommit tillbaka till jobbet, men utan en bok. Jag kom aldrig tillbaka till att arbeta 100 %, men jag klarade av 75 %. Det ser jag som en vinst.

Idag är jag pensionär och fortfarande aktiv på min bokblogg, Bokprataren, där jag skriver recensioner. På Instagram har jag just nu 7 000 följare, och jag delar korta reflektioner om böcker jag har läst. Jag uppskattar verkligen den gemenskap och värme som finns bland bokentusiaster.

Jag har även ett författarkonto där jag främst delar saker som händer i mitt författarliv. Genom att dela min upplevelse vill jag berätta om min resa, den har inte alltid varit lätt och fylld med solsken, men jag kom ur min utmattning och hittade en ny väg att gå. Så kom ihåg. DET ÄR ALDRIG FÖR SENT OCH GE INTE UPP. När man minst anar det så händer det.

Hitta Elisabeth!
Hemsida >> elisabethklippelberglof.se
Blogg >> Bokprataren
Instagram >> @bettan_bokprataren

En härlig jul till dig som firar och skön långhelg till dig som inte gillar julen!

Jag sänker som vanligt tempot här på bloggen inför det nya året, men återkommer eventuellt med en liten sammanfattning av 2024. En sak är jag i varje fall säker på och det är att jag är otroligt tacksam, 2024 innebar såväl utmaningar som nya äventyr vad gäller mitt författarskap. Jag har utvecklats både som skribent och lektör, fått möta läsare och skriva på nya bokavtal. Som sagt, jag är tacksam.

Hoppas att du också haft många glädjestunder under året som gått och att du ännu hinner njuta av sådant som ger dig energi och glädje. Och behöver du lite extra skrivpepp under julhelgen är det bara att ladda ner några av mina eller Skrivguidernas (där jag arbetar som lektör) gratisguider. Se det som en tidig juklapp.

Allt gott!
Sabine
​

Tänk att det redan gått ett år sedan min vuxenromandebut, min urban fantasy Nattkrigaren, första delen i serien om Skuggriket. Tänk så mycket kul den boken fått vara med om: releasefest, tidningsintervju, radiointervju, montersamtal på Nordens största bokmässa etc. Dessutom har den blivit talbok samt letat sig in hos diverse bibliotek i Sverige och Finland, plus hittat till olika bokhandlarhyllor (kändes stort att se den i hyllan hos Science Fiction Bokhandeln i Göteborg). Härunder hittar du den snyggt på display hos lokala bokaffären Gros, som jag varmt rekommenderar. Några ströexemplar finns kvar!

(Just nu jobbar jag också på uppföljaren, mer info om dess öde så snart som möjligt.)

Dags att summera 2023 i siffror. Jag har nog inte riktigt fattat hur galet det här året varit, året när jag släppte flera böcker, deltog i mina första bokmässor och kickstartade lektörverksamheten via Skrivguiderna på allvar. Flera författarbesök har det också blivit och jag är tacksam för alla underbara läsarhälsningar som trillat in!

För att kunna greppa alltsammans har jag gjort en liten sammanställning. Det har blivit:

❤️ 2 egna böcker, Nattkrigaren & Skogshäxans skatter.
❤️ 2 noveller, Bergtagen som fristående verk + en novell i Jul igen.
❤️ 1 nytt bokkontrakt, bilderboken som utkommer ... avslöjar snart.
❤️ 1 härlig skrivkurs via Vasa Alma, spännande att få undervisa på plats och jätteduktiga deltagare!
❤️ 0 medlemskap i Finlands svenska författareförening, likså 0 stipendier. (Är jag ledsen? Ja, lite, jag längtar ju efter att få kalla mig författare även härhemma, inte bara i Sverige.)
❤️ 25 lektör- och redaktöruppdrag, dvs. ca 2/månad, varav:
● 5 BTJ-recensioner, 3 redaktörläsningar (1 för förlag, resten för privatpersoner), 17 lektörläsningar (2 för förlag, resten för privatpersoner).
● 5 återvändande kunder! (Tack för förtroendet!)
● Av de privatmanus jag jobbat med (vissa manus har jag jobbat med flera varv) ska 6/13 definitivt bli böcker. Övriga håller jag tummarna för, när de så småningom får testa sina vingar!

Därmed  vinkar jag farväl till det gamla året och hälsar det nya välkommet. 2024, året då jag förhoppningsvis ska få chans att använda min splitternya unicornpenna (se bilden) och skriva mycket (!) mer på egna väntande projekt som hopat sig under det gångna året. Jag kommer därför också ta på mig aningen färre lektöruppdrag framöver, så boka era tider ni som vill säkerställa en plats. Dessutom omstrukturerar jag livet as we speak för att bl.a. bättre hinna umgås med mina följare. (2023 innebar dessutom onödigt mycket sjukdom, död och sorg, så gäller att ta bättre hand om orken framöver. Positiva vibbar!)

Har du tankar om 2023 & 2024? Kommentera gärna. Och så önskar jag dig massor med lycka, hälsa och glädje!

Med både jobb, releasefest, manusredigering och start av Skrivguiderna är det kanske inte konstigt att jag inte hunnit posta allt debutrelaterat än, men här har vi en riktig pärla. Mitt debutantporträtt hos Boktugg. Här kan du läsa det i sin helhet.
​

Det började redan som barn när man skrev små historier och gjorde små bilderböcker. Men som tonåring började jag skriva historier som baserades på drömmar jag haft ... Men jag gjorde aldrig färdigt dem. Det var inte förrän min bok Kira föddes för ca tio år sen. Jag skrev och skrev men en dag så slutade jag bara, jag vet fortfarande inte vad det var som fick mig att sluta men kanske var den en del inom mig som inte trodde på det här författarskapet. Tvivlet som många av oss kanske känt. Så det tog mig tio år att våga pröva igen och det var av en ren slump faktiskt. Jag och en kompis startade varsitt bookstagramkonto. Det var så skönt att vara anonym med allt, ingen visste vem draken var. Där fanns det bara jag och mina böcker.

Men en dag snubblade jag över en novelltävling och såg min chans till att faktiskt göra detta. Det var den dagen mitt lilla blåbär föddes. Han tog en timme att skriva för att sedan bara skickas iväg och hålla tummarna. Flera månader senare fick jag beskedet att mitt manus var antaget. Kan ni tänka er chocken? Att någon faktiskt gillat det jag skrivit?
​
Där fick mitt självförtroende en boost och jag började genast skriva på till alla novelltävlingar jag hittade. Historier föddes och jag älskade varenda minut av det! För att just då i samma stund jag fick det mailet bestämde jag mig för att detta är något jag vill göra. Och jag tänker inte bara göra det, jag tänker lyckas med det!

Men tvivlet fanns ju självklart kvar så jag vågade inte berätta för någon annan än min bästa vän ... Jag var så rädd för att fortfarande misslyckas att jag behöll allt detta för mig själv. Jag skrev allt i hemlighet och delade bara vissa delar på Instagram. Men det var ju inte bara gröna skogar, mina noveller fick avslag så jag la dessa på hyllan och fortsatte att skriva på nya. För varje ord jag skrev kunde jag känna hur jag utvecklades som människa och som författare. För du vet vad man säger, skam den som ger sig! Och där landade mitt andra mail om att mitt manus hade blivit antaget. Det var i den stunden jag bestämde mig för att berätta allt för min sambo och familj.

Jag hade så ont i magen den dagen, jag var så nervös att inte få den positiva responsen som jag ville ha. Men till slut var det bara till att dra av plåstret och säga det! Och kan ni fatta att den kärleken min familj visade mig och den stöttningen jag fick och får sen dess är oslagbar! Och jag kan ångra nu att jag höll allt detta hemligt. Vissa drömmar är viktiga och hålla fast vid och jag tänker hålla ett stadigt tag i min dröm. Just nu väntar jag med spänning på att antologin Fruktskålen där jag medverkar med Det lilla blåbäret ska släppas. Men även Jul igen 2022 där jag medverkar med Den frusna natten. Det är både glädje och ren och rå rädsla med att ge ut sina verk ... för nu ska andra faktiskt läsa det jag skrivit. Men det är en rädsla som inte ska få hålla tillbaka en utan man ska våga tro på sig själv.
​

Vad kan jag säga? En månad efter debuten och aldrig trodde jag väl att mitt lilla hustroll skulle bli så väl mottaget? Tusen tack för alla recensioner (den allra senaste hittar du på barnboksprat.se), läsarbilder och glada tillrop!

Saker som hänt:

• Mitt hemmalager är totalt slutsålt. Finns inte en enda bok kvar att dela ut, däremot hittar du den fortfarande bland annat hos förlaget, några fysiska bokhandlar (ex. Akademiska och Suomalainen i Vasa om du är härifrån), Fantastikbokklubben och nätbokhandlarna.
• Gåblin har även landat hos ett par förskolor och till och med en och annan logoped, hurra! Dessutom finns han på flera bibliotek både i Sverige och i Svenskfinland. Senast jag kollade var det 70+ bibliotek som valt att köpa in boken och enligt statistiken var många exemplar redan utlånade. (Finns boken inte på ditt bibliotek? Be dem ta in den!)
• Gåblin och de vilda dammråttorna har även blivit utsedd till månadens bok hos Fantastikbokklubben nu i september! Jag blev alldeles golvad när jag läste det, wow!
• Jag blir alltid lika glad och överväldigad när ni läsare hör av er och berättar vad ni tyckt om boken. Som den gången förskolläraren berättade att boken fick högsta betyg, att barnen lyssnade, ställde frågor och tänkte. Eller fyraåriga Alva som menade att hon ville ha ett eget hustroll för att kunna smuggla glass till det under sängen. Eller föräldern som med glimten i ögat suckade att hen läst boken fyra och en halv gång samma dag. Eller Hilda som ville läsa Gåblin som nattsaga kväll efter kväll. Det är ni som gör det värt att skriva!

Tack och åter tack för att ni lånar och läser och tar Gåblin till ert hjärta, trots att (och kanske precis just för att) han är ett litet bustroll ... hustroll, menar jag.

Det finns antagligen lika många vägar att bli författare som det finns författare. Varje resa är personlig och ingen annan lik.
​
Min författarresa är definitivt en trasslig härva som började med Tummen tittar på påsk, en episk fan fic-berättelse jag skapade när jag var ca fem år gammal.

Fantasi har det med andra ord aldrig varit någon brist på. Jag skrev och skrev och skrev. Någon gång i början av gymnasiet föddes en tegelstensfantasy ur ett rollspel jag byggde upp tillsammans med min bästa kompis. Det här manuset skickade jag in till olika förlag och fick en del positiva refuseringar, trots att jag bara var 19 år. Jag hittar tyvärr inte de här refuseringarna längre. De kom per brev på den tiden, men jag minns att ett stort svenskt förlag skrev att de gillade storyn även om mina karaktärer kändes för platta.

Jag har faktiskt skickat in två manus till, ännu ett vuxenfantasymanus samt en barnbok för mellanåldern. Även de fick positiva refuser, till exempel:
​

​
Egentligen skickade jag in bilderboksmanuset mest på skoj, även om jag självklart trodde på storyn (Gåblin har trots allt bott hemma hos mig sedan ca 2006). Dels var det lite läskigt att skriva för en helt ny målgrupp och jag visste inte riktigt om jag vågade ta det på allvar, även om jag kände att jag hade ett viktigt tema. Dels väntade jag ännu på de sista svaren för tidigare nämnda mellanåldersmanus, det som fick en handfull positiva refuseringar, och kände mig lite "mittemellan" vad jag ville göra. Skulle jag vänta klart eller börja skriva på ett nytt, längre projekt? Det blev till sist så att jag knåpade ihop Gåblin och de vilda dammråttorna samt ännu en mellanåldernbok, om spöken den här gången, och jag var precis i färd med att redigera dem när ett av mina drömförlag öppnade upp för nya manus i mars 2021. Och jag tappade allt.

Jag kastade mig över chansen, skrev en mastodontpitch och skickade in alltsammans. 40 minuter senare svarade de att de gillade pitchen och bad mig återkomma med ett fullständigt manus för bedömning. Jag fick lov att lägga tillbaka spökmanuset i skrivbordslådan och pausa bilderboksprocessen några månader. Nu var det bara att köra. Precis som när jag var liten. Jag skrev och skrev och skrev tills jag hade ett råmanus att skicka in i skiftet maj–juni. Och så började den jobbiga biten, att vänta. Till midsommar hade jag mitt svar. De ville satsa! Men först arbetade jag om manuset hela tre gånger innan redaktören ens fick röra vid det och nu under hösten fortsätter redigeringen. Den första delen i urban fantasy-serien om Skuggriket utkommer hos Seraf förlag i maj 2023.
​

Som författare har du bara en chans att få synas med ditt debutantporträtt hos Svensk Bokhandel och äntligen är det min tur. Porträttet hittar du i Höstens böcker 2022 (eller läs onlineversionen här). Det här låter kanske som en liten grej, men det känns fantastiskt stort. På något vis markerar det mitt författarskap, att det är på riktigt, att jag ska debutera med min allra första, egna bok!

Tack till Christina Öhman som fotade porträttet åt mig. Hon medverkar i samma katalog med sin debutroman Under svart himmel.