|
Så var semestern slut. Och jag som skulle skriva massor på mitt Långa Projekt. Inte ett ord blev det. Istället blev det:
* Totalt ca 20 000 ord har jag väl ändå fått ihop, vilket snudd på motsvarar målet jag satte innan semestern (25 000). Det blev helt enkelt andra ord än jag tänkt mig.  Konsten att naturspana. Det har varit rätt ostadigt väder nu i juli, oftast har det sett ut så här. Strålande sol till vänster, åskbank till höger.  Mera naturspaning. Mitt älskade hav, fotat under en av våra sällsynta sommarutflykter.  Samma utflykt passade vi också på att besöka den lokala bokhandeln, och de här snygga böckerna följde med mig hem (plus för de vackra omslagen, minus för de svårtydbara titlarna). Man måste ju fylla på läshögen vartefter.  Och så var det det där med tvättbrädan. Jag är fortfarande nybörjare, men jag lär mig!
4 Kommentarer
Tänkte skriva ett lite annorlunda inlägg idag, ett längre. Grotta ner mig i vad som inspirerat mig att börja skriva. Men först några frågor! Var hittar du din inspiration? Vilken typ av böcker gillar du? Vad är det som får dig att ta upp en bok och vilja börja läsa den? Okej. Back to business. Vi börjar med det (för mig) uppenbara. Narnia. Definitivt den bokserie som haft störst inverkan på mitt läsande och skrivande. Nu försöker jag inte kopiera C.S. Lewis när jag skriver (jag vill ha ett annat berättarperspektiv och gestalta mer inifrån. Dessutom, vi tillhör olika tidsperioder. Barnböcker ser rätt annorlunda ut idag), men det finns spår av Narnia i mina texter. Ett sätt att visa respekt. Tacka Lewis för att jag fått ta del av hans magiska värld. De första böckerna fick jag av min moster i födelsedagspresent och julklapp. Jag läste dem knappast själv, fick nog hjälp av mamma. Älskade alla sirliga illustrationer, alla detaljer. Karaktärerna. Äventyren. Världen.  Bild: Illustration hämtad från Pauline Baynes hemsida. Favoritboken var Kung Caspian och skeppet Gryningen, eller kanske Silvertronen (idag gillar jag Hästen och hans pojke bäst, trots att jag är väl medveten om de stereotypa beskrivningarna av Calormen). Min morbror trollkarlen var också fin, främst för att farmor hade en av de gula reseringarna. (Idag är ringen min, men jag har lovat att inte berätta för någon huruvida den fungerar eller inte.) Den sista striden fick jag däremot vänta med att läsa tills jag blev större. Det är också en av de första böcker som fått mig att gråta.  En annan bokserie, eller tecknad serie, som fått mig att gråta är ElfQuest (Alverfolket på svenska). Jag var ca 10–11 år gammal när jag upptäckte böckerna på biblioteket, och jag drogs till färgerna som en mal mot ljuset. Här fick jag möta döden några gånger. [SPOILERVARNING] Enögas död berörde mig mest. Jisses så jag tjöt. Du vet, när man fått lära känna en karaktär, när man knutit an, och plötsligt finns han inte mer. Borta. För alltid.  ElfQuest lärde mig mycket om min egen värld, trots att den utspelar sig i en annan. Jag fick lära mig respekt och kärlek. Att se förbi hudfärg, religion, sexuell läggning osv. Att det inte spelar någon roll om vi har fem eller fyra fingrar, om våra öron är runda eller spetsiga. Som vuxen har min uppskattning för serien växt. ElfQuests skapare Wendy & Richard Pini har drivit sin indie comic sedan 1978 och de producerar fortsättningsvis nytt material. Wendy är ett av de stora kvinnliga serieskaparnamnen, en tuff kvinna som går sin egen väg. Jag inspireras lika mycket av henne som av hennes teckningar. Dessutom har hon, tillsammans med Richard, byggt upp en härligt familjär fanbase där skaparna själva aktivt deltar i de livliga diskussionerna.  Den som vill kan bekanta sig med ElfQuest alldeles gratis via deras hemsida. De har laddat upp hela sin produktion, utom de allra nyaste albumen, bara att läsa. Språket är engelska. Obs! Serien innehåller ibland rätt tunga teman (ex. våld, död, hat), så yngre barn kan gärna läsa i föräldrars sällskap.  Bild: Screenshot från ElfQuests hemsida. Avslutningsvis ett collage där jag presenterar några olika författare som inspirerat mig. Tolkien får självklart vara med, men jag läste också mycket av Eddings i tonåren. Numera blir det även en del Harry Potter. Ja, jag vet, alla (?) läser Harry Potter. Men visst är det något härligt med en bokserie som fångar både barn och vuxna, generation efter generation (Harry Potter och de vises sten utkom redan 1997 och "mina" barn, som jag träffar via efterskolanverksamheten där jag är aktiv, älskar fortfarande böckerna), som får dig att tro att det är sant, att världen finns på riktigt. Att om du knackar på rätt tegelsten, öppnar rätt garderobsdörr, hittar rätt damm att dyka ner i ... då är allting möjligt. P.S. Vem blir nästa C.S. Lewis, nästa J.K. Rowling? Det är ett tag sen 2007 och Harry Potter och dödsrelikerna ... När dyker det upp en ny serie som tar världen med storm? Självklart vill jag ju att det ska bli just min ;) Drömma kan man alltid. Men kanske blir det din?  Fotnot: Jag vet att det stormar kring Rowling just nu. Valde ändå att lyfta hennes verk då de haft stor inverkan på mängder av läsare. Den som vill sätta sig in i "stormen" kan läsa detta utmärkta blogginlägg av Julia Wickholm. Hon nämner bland annat hur viktigt det är med "litteratur som speglar den mångfald vi lever i". Eller hur? Fram för mera bokbredd! Äntligen semester och tid att läsa, skriva, fixa allt det där som man inte hunnit med ... Men vad har jag egentligen gjort den senaste månaden? Tja, jag har hängt med ca 60 barn i åldrarna 7–10 i tre veckor (20 barn per vecka, det ska ju kännas tryggt och säkert). Vi har lekt och pysslat och pratat om viktiga grejer som spökgodis (vitchoklad, marshmallows och sockervadd) och ifall spöken kan få hål i tänderna (nej, de använder spökgodis när de vill borsta tänderna). Det är superviktigt att verkligen lyssna, för barn är otroligt smarta och kreativa. Smartare än många vuxna (att de är mer kreativa goes without saying). Ska jag välja en höjdpunkt, så blir det nog skrivworkshoppen vi gjorde tillsammans. Viktigast var att ha kul, skriva, rita, jobba med berättelsen. Stavning brydde vi oss inte så mycket om, även om vi funderade på vissa ord (t.ex. vad betyder hemsökt och varför säger man så, är det för att spöken söker sig hem?). Det blev många fina berättelser, och vissa valde att fortsätta skriva hela eftermiddagen (ja, till och med nästa dag).
Vi började workshoppen inomhus, men eftersom det var fint väder fortsatte några att skriva i parken. Jag har medvetet fotat så att inga ansikten syns och frågat lov om det är okej att ladda upp. Viktigt att barnen får vara anonyma! Du kan kontakta mig om jag behöver ändra eller ta bort någon av bilderna.
Först midsommar och sedan ... SEMESTER! Åh, kan knappt vänta (fast vi har det faktiskt väldigt kul på jobbet)! Så många böcker jag vill läsa. Så mycket jag vill skriva. Hoppas på soliga dagar, ljumma havsvindar och färska jordgubbar i massor. Deltar f.ö. i @fantastikathons sommarmaraton. Bilden är från #fantastikathonläskigläsning (bildutmaning) och självklart ville hundarna vara med och välja vilken bok jag skulle läsa först.  Desutom vann jag boken Blixtbarn i B. Wahlströms Instagramtävling! Vilken otrolig tur! Wow! "Kvinnotät karaktärlista" och "fräscha karaktärer" låter lovande.  Vilka är dina sommarplaner? Vad finns på din läslista?
Hurra! Det blir en bok till! Fick precis veta att min novell Stenhjärtat blivit antagen till antologin Det var inte jag! (Joelsgården Förlag) för utgivning hösten 2020. Jag hoppades verkligen att det skulle gå vägen, för jag kände att jag skrivit en stark novell, en text som berör. (Fast man kan ju aldrig veta!)  Tyvärr blev en av mina hundar attackerad av en annan hund häromdagen. Så istället för att skriva har det mest blivit sjukstuga den här veckan. Men han repar sig och min skrivlust är tillbaka. Först måste jag redigera klart Projektet, men sen tror jag det blir fler noveller. Fick som vanligt en idé när jag var ute och gick. Spännande att se om den håller för en fullång berättelse. Hur får du idéer till dina berättelser?  |
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
Oktober 2020
KATEGORIER
Alla
|
RSS-flöde