Söker du efter lite fantastisk sommarläsning som dessutom råkar vara gratis ? Då kan jag rekommendera att kika in hos Fantastikbokklubben, eftersom de kommer att ladda upp somriga noveller i sin blogg och först ut är min Hemligviken (tidigare publicerad i Sommarmystik av Nohiding förlag, här i lätt redigerad form).
I Hemligviken träffar vi Elias som är 17 år och ensammast i världen. Det vill säga, tills han träffar den mystiska tjejen som badar i strömvattnet vid den hemliga viken. Tjejen med de syrenfärgade ögonen. Vem är hon egentligen? Och vilket pris hade du varit beredd att betala för att inte längre behöva vara ensam? Direktlänk till Fantastikbokklubbens blogg hittar du här.
2 Kommentarer
Blev för ett tag sedan taggad i en utmaning på Instagram som gick ut på att visa sitt manus i bilder. Eftersom jag redan pratat en del om min kommande vuxenfantasy, tänkte jag att det kanske kunde vara kul att få en tjuvtitt på vad uppföljaren kommer att innehålla (jobbar just nu med råmanuset). I stället för att avslöja alltför mycket av handlingen, väljer jag att dela ett litet collage. Hoppas att det väcker intresse!
Jag har ju, på inrådan av goda författarkollegor, gått och skaffat ett TikTok-konto (heter samma där som i mina övriga kanaler, authorsabinem, om någon känner för att följa). Eftersom alla inte använder just tikTok, tänkte jag att jag delar en av mina videor här i bloggen. En liten teaser för kommande fantasyboken. Jag har varit lite tyst om min kommande fantasyserie, en urban fantasy-trilogi kryddad med kärlek och mörker. Faktum är att jag skrivit ungefär 1/3 av råmanuset till den andra boken medan ettan varit ute hos testläsare + att jag redigerat texten x antal gånger baserat på deras samt förläggarens initiala kommentarer. Så nu spurtar jag, för inom mars ska ettan tillbaka till förlaget och möta redaktören ... och så blir det mer redigering på det haha, men det tar sig. Vårvintern 2023 smäller det, för då utkommer min bokbebis hos fantastiska Seraf förlag!
Vad testläsarna tyckt om första delen? Tja, här har du några kommentarer. >> Tack Vasabladet för att ni ville intervjua mig om mitt författarskap, och en särskild eloge till Lisbeth som lyckades knyta ihop allt prat till en fantastiskt fin helhet.
Lite pirrigt var det allt, att få berätta om mitt skrivande, särskilt som jag inte riktigt fattat att jag faktiskt är en författare. Att någon därute läser mina texter. Men jag vet ju att du finns, varje kommentar och meddelande betyder så oerhört mycket för mig. Tack att du vill hänga med på min författarresa! Intervjun hittar du i Vasabladet 09.01.2022. Du kan också läsa den här. Vill du prenumerera på tidningen, kan du göra det här. Hjälp! Dammråttorna måste bort! Hustrollet Gåblin vill så gärna vara vän med sexåriga Stella. Hon är nyinflyttad och vet inte om att hon har ett hustroll, de får nämligen inte visa sig för människor. En morgon sker den stora katastrofen. Pappa säger att Stella ska städa, trots att hon är rädd för de otäcka dammråttorna – annars blir det ingen efterrätt. Kan Gåblin hjälpa Stella, utan att bryta mot några trollregler, och samtidigt få en ny kompis? Gåblin och de vilda dammråttorna är en bok om vänskap och empati, och hur det kan kännas både svårt och härligt att hjälpa den man bryr sig om. Titel: Gåblin och de vilda dammråttorna Förlag: Visto förlag Målgrupp: Bilderbok för 3–6-åringar Släpp: 2022 (mot hösten) Förboka: Kontakta mig om du är intresserad av att boka boken! Nu kan jag äntligen avslöja att det blir en till novell i en ny antologi, den här gången hos det förlag där jag vuxendebuterar, Seraf förlag. De utlyste för ett tag sedan en novelltävling på temat historisk paranormal romance. (Det är precis som det låter: en historisk berättelse med övernaturliga inslag, kryddad med kärlek.) Kolla vilket underbart omslag: Jag tvekade länge om jag skulle delta, hade ingen riktigt stark idé (i alla fall ingen som kändes rätt inom temats ramar), försökte skriva ändå, två testläsare gillade delar av texten men ställde sig tveksamma till annat, så jag skrev om. Samtidigt testläste jag också andras tävlingsbidrag och insåg att de var dunderbra = jag hade väl ingen chans? Men så föddes en ny idé ur den gamla och jag försökte igen. För första gången någonsin prövade jag att skriva om staden där jag vuxit upp, Vasa, och jag valde en tidsperiod när det riktigt sprakade i Finland. Mellankrigstiden. Här hittade jag ett land som precis blivit självständigt, ett land som genomlidit inbördeskrig, ett land i förändring, ett land som stod inför nya krig (men det visste man förstås inte då). För att inte tala om själva staden, nybyggd efter att den gamla brunnit upp, en kort tid Finlands huvudstad, en plats för fattiga och rika, en plats för drömmare. Research visade sig vara både svårare och roligare än jag trott. Det blev många timmar i det digitala lokaltidningsarkivet (tidningsrubrikerna i novellen är äkta, vilket i backspegeln känns rejält skrämmande nu när vi vet vad som bröt ut 1939), i det statliga videoarkivet, på nätet (vilken typ av mensskydd använde man, när började man skjuta fyrverkerier, när blev det vanligt med eftermiddagskaffe, vilken biofilm var aktuell vid vilket datum, hur mycket snö föll egentligen den där vintern och när lade sig isen, vilka namn och svordomar var vanliga, vilka termer användes, ex. första världskriget hette naturligtvis "bara" världskriget osv.). Under min researchperiod lyckades jag också bli beroende av Fazers tidsenliga romchoklad. Det paranormala då? Vill inte röja alltför mycket i det här skedet men kan avslöja att jag hämtade inspiration ur bokhyllan, en sammanställning av lokala spökhistorier och myter (Spökhistorier: en intervjubok med berättelser från Österbotten, Åboland, Åland och Nyland, Litorale förlag). Jag valde en sentida legend och kryddade fritt. Men ... vem vet? Kanske är alltsammans sant? Och så romantiken på allt detta. Här vägrar jag att avslöja ens den minsta lilla detalj, du får läsa och se, vem och vad och hur och när. Men temat är större än den klassiska kärleken, för som vanligt vill jag peta in något mer. Självkärlek. Att hitta den man är och våga vandra egna vägar. Du vet. Det där jag allt som oftast återkommer till. Nyfiken på hur livet i kuststaden Vasa tedde sig vid tiden för min berättelse? Kolla in den här videon. (Eller scrolla vidare för några screenshots.) Du kan också läsa mer om själva novellinnehållet här (scrolla ner). Tack Seraf, att jag får vara med i er novellsamling! Antologin Vintergnista utkommer vintern 2022, håll ögonen öppna! Över de här vattnen har min huvudkaraktär Ingrid färdats många gånger. Torghandeln var livligare då som nu. Notera den moderiktiga unga kvinnan, hur frisyren är rullad. Inget klassiskt huckle. Likadant här, hatt, inte huckle (basker var också vanligt förekommande bland ungdomen). Och vilka fordon! Tack Yle, för att ni laddade upp det här klippet. Och tack till den som filmade och bestämde sig för att en hund måste få synas i torglivsvideon. Djurvänner fanns redan 1933.
Bilderboken tuffar sakta framåt. Efter x antal vändor hos redaktör, har manuset nått en nivå där dramaturgin håller från början till slut. Så, vad händer nu? Jo, texten har vandrat vidare och landat hos illustratören, som skissar på uppslagen. Jag ser verkligen fram emot vårt samarbete, där mina karaktörer får möta hens fantasi innan jag petar in de sista detaljerna vid eget ritbord. Bjuder självklart på en liten smygtitt! Här ser du sexåriga Stella, en av bokens två huvudkaraktärer. Vad annat hittar du i bilden?
Kolla vilket fint omslag, bilden lånad från förlagets Instagram! Jag uppdaterar här genast som boken finns tillgänglig, och är du nyfiken på ett signerat ex är det bara att kontakta mig (förköp).
Själv deltar jag med novellen Landet bortom snö och sorg, en magisk vintersaga om att våga följa sina drömmar. Det här är berättelsen om Danja och Jako. Det här är också berättelsen om ett land av snö och sorg, där utsatthet bestraffas med en avhuggen hand och döden lurar bakom hörnet. I misären gror ett hopp, drömmen om en annan värld ... men vägen dit är svår och farlig. Hoppas det lät intressant! Så, vad händer med min urban fantasy, kryddad med mörker och romance (Seraf förlag, 2023)? Jo, jag redigerar. Och redigerar. Och redigerar. Fast just nu är manuset faktiskt hos en testläsare, inför nästa testläsarrunda i november, innan det får gå tillbaka till min förläggare.
För att inte sjunka alltför djupt i redigeringsträsket, roar jag mig med att leta samarbetspartners. Och jag har hittat en i den fantastiska konstnären Emily Haynes! Hon kommer att andas liv i mina karaktärer och skapa goodies inför kommande boksläpp. Yay! Härunder hittar du exempel på hennes tidigare konst (inte mina karaktärer), så att du får en känsla för hennes stil: Hurra, det blir ännu en bok i år! Min berättelse Landet bortom snö och sorg, en magisk vinternovell om att våga följa sina drömmar, har blivit antagen för publicering i antologin Jul igen av Nohiding förlag. (Någon av er minns kanske att jag var med även i fjolårets antologi och jag är oerhört tacksam att Emelie, som ligger bakom Nohiding förlag, valt att satsa på mig än en gång!) Gissningsvis utkommer boken under senhösten, och påminner den om tidigare versioner så blir det en kalenderlucka/novell att läsa för varje dag fram till jul! Postar köplänkar här när jag vet mer. Sugen på att förhandsboka? Hör av dig! Nu är det klart! Efter att ha diskuterat med ett par förlag, har jag gått vidare med ett och skrivit avtal. Min bilderbok om empati, för de yngre i åldrarna 3–6, står redo att möta världen ... det vill säga, efter x antal vändor hos redaktör, illustratör (jag kommer också ha ett finger med i spelet vad gäller bilderna), korrläsare osv. Planerad utgivning 2022, mer om det inom kort. (Känns f.ö. jättespännande! Har aldrig tidigare prövat att skriva för den här målgruppen, och manuset har redan varit hos både lektör och första varvet via redaktör, så jag lär mig massor på vägen.) Vill också passa på att lyfta Svenska kulturfonden som valt att stödja projektet! Tack vare er kan jag lägga tid och kraft på att ta fram en så fin slutprodukt som möjligt. Den här skissen har ca 15 år på nacken vid det här laget och föreställer mitt hustroll, en busig figur som flyttade in vid ungefär samma tidpunkt ... och som fortfarande bor kvar. Nu får han en egen bok + en proffsigare framtoning (även om jag fortfarande tycker att mitt "kludd" fångar hans karaktär, haha).
För ett tag sedan outade jag ett spännande bokprojekt via min Instagram! (Det här är faktiskt en tredje bok, och har inget att göra med min fantasy romance som jag firade häromveckan eller bilderboken som är på gång.) Det är nämligen så att Victoria Hellberg (bokinstagrammare, lektör och skrivhjälp) jobbar på en inspirerande handbok med avsikt att lyfta den svenska fantastiken, extra fokus på kvinnliga författare? Olika genres kommer att illustreras av exempeltexter (noveller) samt skrivövningar ... och jag är en av de författare som fått möjlighet att bidra med en novell, får jobba med min absoluta favoritsubgenre dessutom. Superglad och peppad! Vill du läsa mer om projektet kan du göra det här. Magisk bild för uppmärksamhet. Har inget med novellen eller boken att göra.
Annica Andersson är en författare från Växjö i Småland, där hon bor med sambo och barn. Hon är uppvuxen i Ingelstad och det är där hennes debutroman utspelar sig. När Annica var liten skrev hon mängder av små egna böcker samt gjorde pyssel- och hästtidningar. När hon var 17 år vann hon en novelltävling i tidningen Frida. Efter det låg skrivandet på is i många år, till hon började skriva på spänningsromanen Bara en fyrklöver, utgiven av Ekström & Garay april 2021. Förutom att skriva jobbar Annica som trafikassistent på en flygplats. Det var dagen före Bokmässan 2019. Jag hade köpt en halskedja med en berlock i form av en fyrklöver och hängde smycket runt halsen strax innan tåget rullade mot Göteborg. Jag hade bara ett par veckor tidigare skickat mitt manus till förlag och tyckte att halsbandet var en rolig symbol. Den markerade början. Början på en lång väntan. Skulle något förlag svara att de ville ge ut min bok Bara en fyrklöver? Jag tänkte ha halsbandet på mig varje dag till dess att jag nått mitt mål, att mitt manus skulle bli en bok. Sedan dess har mycket hänt. Jag fick till slut ett förlagsavtal och manuset har blivit en fysisk bok. Jag tänkte här berätta lite om hur det har varit efter att jag fick hålla min bok i handen för allra första gången. Det var en magisk känsla. Det där ögonblicket jag sett framför mig så många gånger under tunga skrivpass när självkänslan vacklat. Ögonblicket när jag fick hålla i min bok för allra första gången. Men precis som det kan vara med sådana ögonblick som är så efterlängtade och laddade så är det svårt att sätta ord på hur det verkligen känns. Magiskt är nog trots allt det ord som bäst fångar stunden då jag hade öppnat kartongen och fick se min egen bok för första gången. Att hålla min egen bok i handen var mitt mål och så känner jag fortfarande. Allt som har hänt och händer efter det är bonus. Min release var planerad till i början av april och böckerna kom från tryckeriet i mitten av februari. Nu i efterhand kan jag ångra lite att jag inte hade releasen närmare leverans av böckerna. Det blev på något sätt som att boken inte var lika ny för mig när releasedagen väl var inne. Fördelen var att jag kunde skicka ut boken till bokrecensenter och att de hann att recensera boken på releasedagen. Veckorna som följde var bara en enda väntan på att min bok skulle släppas. Fjärilarna i magen ökade för varje dag. Hur skulle boken tas emot? Tänk om jag skulle få riktigt dåliga recensioner innan boken ens var släppt? Mentalt försökte jag förbereda mig på just det så gott man nu kan förbereda sig på något sådant. Dagen med stort R kom med en fantastisk recension på instagram direkt på morgonen. Det var ju förstås underbart och det gjorde att jag kunde känna mig mer avslappnad inför kvällens release. Jag hade en livesändning på instagram med två inbjudna gäster; författaren Ninni Schulman som jag gått på skrivkurs för samt min redaktör på Ekström & Garay, Johan Werner Åkesson. Det skålades i bubbel och jag fick blombud och många gratulationer under dagen. Det var en väldigt lycklig debutant som sa god natt den kvällen. Skulle du vilja se min release i efterhand så ligger den på instagram. Dagarna efter boksläppet fick jag mängder av mail, sms och meddelanden via sociala medier. Det var många fina recensioner, hejarop och gratulationer. Jag svävade på moln och jag insåg då att det här vill jag gärna vara med om igen. Nu har det gått drygt två månader sedan min bokrelease och jag får fortfarande fina meddelanden om min fyrklöver, men förstås inte lika frekvent som i början. Det är inte helt lätt som okänd debutant att nå ut i bruset bland alla fantastiska boktitlar som släpps. Men när jag får några fina ord om min bok eller ser att ett bibliotek långt iväg har tagit in min bok blir jag alldeles varm i hjärtat. För några veckor sedan var jag med på ett event där jag fick möjlighet att prata om mitt skrivande och signera böcker. Det var så himla kul och jag hoppas att fler sådana tillfällen kommer. Halsbandet då? Ja, hur har det gått med det? Vet du, jag bär det fortfarande på mig varje dag trots att min bok nu finns ute. Det har blivit en rolig grej. “Åh, du har ju ett fyrklöver-halsband precis som i din bok!” Så nu hittar jag inte den rätta symboliken till att ta av mig det. Ska jag vänta till det är dags för nästa manus att skickas till förlag? Kanske helt enkelt då byta det till ett nytt halsband med ny symbolik? Fram till dess jobbar jag vidare med manuset som ska bli uppföljaren till Bara en fyrklöver. Jag hoppas så att det ska bli möjligt att genomföra större bokevent, författarträffar och bokmässor framöver. I så fall hoppas jag att vi ses i vimlet. Nu vill jag till sist önska dig som läser det här en riktigt härlig sommar med många fina lässtunder. |
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
Juni 2022
KATEGORIER
Alla
|