Wilma Sjökvist är en bokbloggare som förra året äntligen debuterade som författare med sin
bok Elementens Hjärta. Hon medverkar även i novellantologierna Jul Igen 2020 och Amor
Infinitus och är nu aktuell med den fristående novellen I Ljuset av Månen. Just nu skriver hon
på sin nya roman, Järnfödd. En blivande episk fantasy med grund i den gamla världen. År
2021 grundade hon även Sveriges första digitala bokklubb för fantasyälskare, Drömmarnas
Bokklubb.

Under mitt första år som publicerad författare har jag märkt att det är en fråga som är väldigt
viktig, för den ställs om och om igen. Vad fick dig att börja skriva?

I början var jag väldigt blyg, speciellt inför släkten. Faktum är att jag faktiskt fortfarande är lite
blyg att prata med släkt och vänner utanför bookstagram om mitt skrivande, just för att det är
så personligt. Att skriva och släppa en bok var något av det mest personliga och självklara
jag någonsin gjort.

Men varför? Vad var det som fick mig att börja skriva egentligen? Den första tanken att börja
skriva kom när jag var 14 år gammal. Egentligen, så var det för då ville jag verkligen bli helt
uppslukad av min fantasi, jag praktiskt taget bad den att få mig att glömma omvärlden för en
stund. Jag minns att jag till och med satt på bildlektionen och började skissa på ett omslag.
Nu i efterhand har jag insett att det var för att jag undermedvetet ville göra min röst hörd. Att
viljan att skriva föddes då jag mådde som värst i min ångest och social fobi, till den grad att
jag knappt vågade öppna munnen längre. Istället började jag drömma. Drömma om att våga
göra mig själv hörd, för egentligen så ville jag ju det så gärna, med det gick inte. Jag ville
hitta ett sätt som kunde hjälpa mig, rädda mig. Både att må bättre och att kunna berätta
allting som pågick i mitt huvud.

Så jag började skriva. För jag var så desperat över att få ut alla känslor, alla ord, som kvävde
mig om och om igen genom att vara inlåst i kroppen. Jag började skriva dikter, vissa alldeles
för råa, ärliga och sorgsna att jag eldade upp de i rädsla över att någon skulle se. Men att
bara få skriva ner orden, göra känslorna äkta och något fysiskt genom bläcket som man
faktiskt kunde ta bort, var helande.

Några år senare mötte jag Ledina. Huvudkaraktären i min debutbok Elementens Hjärta. När
folk frågar mig vad som inspirerade mig till att skriva henne svarar jag; “Hon är född ur min
ångest.” Och det är sant, all ångest och trauma som hon upplever är en spegel mot vad lilla
14 åriga jag kände. Även fast hon är en egen person med en annan historia. Genom åren
som har gått har skrivandet, de små stunderna av frihet, varit helande för mig. Precis som
Ledina behövde hitta ett sätt att ta sig igenom sin ångest, så behövde jag göra det med. Och
det gjorde jag. För nu står jag här, 8 år senare, friskförklarad från psykisk ohälsa och social
fobi och med fyra egna verk i handen.

Så när du får den där kluriga frågan, Vad fick dig att börja skriva?, var inte för blyg för att
berätta sanningen. Men kom också ihåg att det är okej att vara för blyg och svara “Idéen
bara poof! kom till mig!”. Med min lilla text här så vill jag uppmuntra alla er där ute, som
drömmer om att bli författare eller som inte vågar skriva för att man inte känner sig tillräckligt
duktig på det, låt skrivandet bli din röst. Låt den bära dig, låt den hela dig och tillåt dig själv
den friheten att släppa loss. Var inte rädd för att använda dig av de jobbiga känslorna, istället
skriv ner dem och låt din huvudkaraktär känna det med dig.

Och kom ihåg en till sak; allt det hemska kan bli till någonting vackert. Till slut.

Instagram > wilmasjokvist
TikTok > wilmasjokvist
Drömmarnas bokklubb > Discord
​

Hurra! Firar trippelvinst med Jul igen, att min novell Vidundrets löfte kom med i årets antologi! Den här novellen är faktiskt en gammal skrivövning jag hittade i skrivbordslådan, en retelling av Skönheten och odjuret med en modern twist, och jag fixade till den redan kring nyår i samband med att jag skickade in Sommarsjälar-novellen. Tack Nohiding för ert fortsatta förtroende!
​

​I Hellédonia lider folket av en evig vinter och lotten faller på den fattiga Anaséra att blidka snöguden Boréas. Vägen till hans hemvist är lång och farlig, men frostulvarna som stryker bland bergen är en barnlek i jämförelse med gudens krav. Inget är vad det verkar innanför palatsets isväggar ... och vem kan man lita på när allt är lögn?
​

Som författare har du bara en chans att få synas med ditt debutantporträtt hos Svensk Bokhandel och äntligen är det min tur. Porträttet hittar du i Höstens böcker 2022 (eller läs onlineversionen här). Det här låter kanske som en liten grej, men det känns fantastiskt stort. På något vis markerar det mitt författarskap, att det är på riktigt, att jag ska debutera med min allra första, egna bok!

Tack till Christina Öhman som fotade porträttet åt mig. Hon medverkar i samma katalog med sin debutroman Under svart himmel.

 Söker du efter lite fantastisk sommarläsning som dessutom råkar vara gratis ? Då kan jag rekommendera att kika in hos Fantastikbokklubben, eftersom de kommer att ladda upp somriga noveller i sin blogg och först ut är min Hemligviken (tidigare publicerad i Sommarmystik av Nohiding förlag, här i lätt redigerad form).

I Hemligviken träffar vi Elias som är 17 år och ensammast i världen. Det vill säga, tills han träffar den mystiska tjejen som badar i strömvattnet vid den hemliga viken. Tjejen med de syrenfärgade ögonen. Vem är hon egentligen? Och vilket pris hade du varit beredd att betala för att inte längre behöva vara ensam?

Direktlänk till Fantastikbokklubbens blogg hittar du här.
​