Det blev ett till författaravtal, för två noveller den här gången! Det var de sista lediga texterna jag hade på lager och avtalet innebär därmed att alla noveller jag någonsin skrivit kommer bli publicerade. Känns rätt galet ändå!

• I Blymannen får läsaren bekanta sig med Valentinos vidunderliga värld, en kringresande freakshow. Men hur är det egentligen? Är utställningsföremålen verkligen arbetare, eller är de slavar? (Novellen innehåller även drag av romantasy.)

 

• Skugglandet är en novell som utspelar sig någonstans mellan verklighet och fantasi. Vad är (mar)dröm och vad är sanning? Och vilka är Tuoni och Tytti? Varför kan de inte bara lämna den bittra och griniga Saga ifred? Svaren på dessa frågor får du om du läser novellen!

Novellerna hittar du så småningom i antologin Gränslandet, som ges ut av Nohiding förlag. Hoppas att du ska vilja läsa dem! Själv är jag grymt nyfiken på de andras texter.

Vågade jag verkligen tro på ännu fler bokavtal under 2024? Svar, ja. Eller ... jag vågade i varje fall drömma, och nu har drömmen gått i uppfyllelse.

Ett av mina förlag har nämligen  meddelat att de vill satsa på ett av mina "tyngre" projekt, en bilderbok där huvudkaraktären Alvar är så ledsen att han kanske dör av ledsnad. Det är ett tufft men viktigt ämne och jag hoppas att slutprodukten ska kunna stöda barn och familjer som har det tungt. För boken slutar hoppfullt. Det finns ljus bortom mörkret.

(Jag kommer dela mer info så småningom om Alvars öde och eventuella samarbetspartners. Men just nu nöjer jag mig med att fira det positiva beskedet. ❤️)

Hoppsan, precis när jag tagit sommarpaus fick jag en anledning att kika in och berätta en stor nyhet. Jag har nämligen skrivit på mitt första tvåboksavtal, vllket betyder att Skuggriket definitivt får en fortsättning. Den andra boken i serien, Ormprästinnan, är redo för finslip och tryck. Den tredje delen ska jag fortsätta att skriva på nu i sommar och höst. Hoppas att du ser fram emot fortsättningen lika mycket som jag gör!

Trevlig midsommar!
​

Det blev en till novellvinst, lite så där apropå, för att det är kul att skriva noveller. Särskilt noveller som handlar om julen. Den här gången blev det en magisk mordgåta. Klarar du av att lösa den?

Gloria var död. Giftmördad, om man fick tro doktor Nikolaus. Och det bara några dagar innan julafton. Den lilla staden Vintergröna, en samling rikt dekorerade hus djupt inuti den snöklädda urskogen, var naturligtvis i uppror. Rykten färdades likt flingor i en vinterstorm, rappt och otyglat mellan gårdarna.
   ”Alldeles röd i nyllet”, sa bagarsonen.
   ”Nej, svart”, menade vedhuggaren.
   ”Nu får det vara nog”, inflikade en tredje, skräddarens hustru, och täckte för sin tjutande unges öron. ”Ni skrämmer barnen.”
   Hon sa så för att det var sant, men också för att hon själv knappt tålde höra mera. De andras ord borrade sig likt istappar in i bröstet och sjönk till magen där de bildade en kall klump. Gloria, ledare för Melodiernas väktare, var död. Vad skulle det nu bli av julen?

Bilden är från när förlaget, Nohiding förlag, presenterade novellvinnarna.
​

Ja! Det blir en ny bok! Den tjugonde publiceringen sedan jag fick det allra första positiva beskedet i februari 2020 (nu räknar jag in noveller och veckotidningsnoveller, bara för att det känns stort).

Den här gången är det frågan om ännu en bilderbok och förstås testar jag återigen en helt ny målgrupp, nämligen barn 0–3 år. Boken ges ut av Kikkuli förlag, ett förlag som nischat sig på bland annat samhällsutmaningar – dit mitt manus kan räknas. Det handlar nämligen om samtycke och gränssättning, viktiga saker vi behöver träna redan från det att vi är små. Som illustratör fungerar den fantastiska Emelie Wiklund, jag är så glad att hon är med på tåget och hon har redan tagit fram några helt underbara karaktärskisser. Detta blir bra!

Jag kommer att berätta mer om boken vartefter och kan börja med att avslöja vad som sporrade mig att skicka i väg just det här manuset till förlag (idén hade jag fått redan innan, men det här var droppen). Du minns väl den galna snippadomen? Det gör i varje fall jag, och jag vill absolut inte att kommande generationer ska behöva slåss om ett ords betydelse i domstolen. Samtycke och gränssättning måste vara något helt normalt, något lika naturligt som att andas. Håll ögonen öppna efter min bok om du känner detsamma.

Nu firar vi. Skål!
​

Fick en trevlig överraskning för ett tag sedan, Seraf förlag vill göra ljudbok av min långnovell Bergtagen på temat historisk paranormal romance (som du även hittar i antologin Vintergnista som utkommer inom kort). Ljudboken blir en del av utgivningen 2023, längtar!

Det finns antagligen lika många vägar att bli författare som det finns författare. Varje resa är personlig och ingen annan lik.
​
Min författarresa är definitivt en trasslig härva som började med Tummen tittar på påsk, en episk fan fic-berättelse jag skapade när jag var ca fem år gammal.

Fantasi har det med andra ord aldrig varit någon brist på. Jag skrev och skrev och skrev. Någon gång i början av gymnasiet föddes en tegelstensfantasy ur ett rollspel jag byggde upp tillsammans med min bästa kompis. Det här manuset skickade jag in till olika förlag och fick en del positiva refuseringar, trots att jag bara var 19 år. Jag hittar tyvärr inte de här refuseringarna längre. De kom per brev på den tiden, men jag minns att ett stort svenskt förlag skrev att de gillade storyn även om mina karaktärer kändes för platta.

Jag har faktiskt skickat in två manus till, ännu ett vuxenfantasymanus samt en barnbok för mellanåldern. Även de fick positiva refuser, till exempel:
​

​
Egentligen skickade jag in bilderboksmanuset mest på skoj, även om jag självklart trodde på storyn (Gåblin har trots allt bott hemma hos mig sedan ca 2006). Dels var det lite läskigt att skriva för en helt ny målgrupp och jag visste inte riktigt om jag vågade ta det på allvar, även om jag kände att jag hade ett viktigt tema. Dels väntade jag ännu på de sista svaren för tidigare nämnda mellanåldersmanus, det som fick en handfull positiva refuseringar, och kände mig lite "mittemellan" vad jag ville göra. Skulle jag vänta klart eller börja skriva på ett nytt, längre projekt? Det blev till sist så att jag knåpade ihop Gåblin och de vilda dammråttorna samt ännu en mellanåldernbok, om spöken den här gången, och jag var precis i färd med att redigera dem när ett av mina drömförlag öppnade upp för nya manus i mars 2021. Och jag tappade allt.

Jag kastade mig över chansen, skrev en mastodontpitch och skickade in alltsammans. 40 minuter senare svarade de att de gillade pitchen och bad mig återkomma med ett fullständigt manus för bedömning. Jag fick lov att lägga tillbaka spökmanuset i skrivbordslådan och pausa bilderboksprocessen några månader. Nu var det bara att köra. Precis som när jag var liten. Jag skrev och skrev och skrev tills jag hade ett råmanus att skicka in i skiftet maj–juni. Och så började den jobbiga biten, att vänta. Till midsommar hade jag mitt svar. De ville satsa! Men först arbetade jag om manuset hela tre gånger innan redaktören ens fick röra vid det och nu under hösten fortsätter redigeringen. Den första delen i urban fantasy-serien om Skuggriket utkommer hos Seraf förlag i maj 2023.
​

Strax före påsk gav jag mig in i en allmän diskussion på Instagram med Nohiding förlag, där jag av någon anledning nämnde att jag hade ett barnboksmanus som sökte sitt förlag. Nohiding bad mig skicka över det och sex dagar senare, på självaste påskafton, hade jag ett positivt svar. De ville ge ut boken! Och visst känns det extra härligt när ansvarig redaktör säger att hen verkligen tror på min text. Att berättelsen påminde om hens favoritböcker. Att manuset var så bra att det inte gick att lägga ifrån sig.

Skogshäxans skatter, första delen i serien om Portvärlden, blir min debutbok för mellanåldern (9–12). Det är ett spännande och fartfyllt äventyr fullspäckat av magi och mytiska varelser. Underliggande teman är bland annat högkänslighet, samt att läsaren får lära sig mer om olika platsers legender.
​
Fråga: Varför käkar jag Fazers Gröna kulor och dricker mintgrön virgin mojito iklädd knallgrönt linne och rosett? Kan det ha något med boken att göra?
Svar: Självklart! Du kommer att förstå ...

Hurra, det blir ännu en bok i år! Min berättelse Landet bortom snö och sorg, en magisk vinternovell om att våga följa sina drömmar, har blivit antagen för publicering i antologin Jul igen av Nohiding förlag. (Någon av er minns kanske att jag var med även i fjolårets antologi och jag är oerhört tacksam att Emelie, som ligger bakom Nohiding förlag, valt att satsa på mig än en gång!)

Gissningsvis utkommer boken under senhösten, och påminner den om tidigare versioner så blir det en kalenderlucka/novell att läsa för varje dag fram till jul! Postar köplänkar här när jag vet mer. Sugen på att förhandsboka? Hör av dig!
​

Nu är det klart! Efter att ha diskuterat med ett par förlag, har jag gått vidare med ett och skrivit avtal. Min bilderbok om empati, för de yngre i åldrarna 3–6, står redo att möta världen ... det vill säga, efter x antal vändor hos redaktör, illustratör (jag kommer också ha ett finger med i spelet vad gäller bilderna), korrläsare osv. Planerad utgivning 2022, mer om det inom kort. (Känns f.ö. jättespännande! Har aldrig tidigare prövat att skriva för den här målgruppen, och manuset har redan varit hos både lektör och första varvet via redaktör, så jag lär mig massor på vägen.)

Vill också passa på att lyfta Svenska kulturfonden som valt att stödja projektet! Tack vare er kan jag lägga tid och kraft på att ta fram en så fin slutprodukt som möjligt.

Kan nästan inte tro det, äntligen är det min tur att debutera! Men ... vilken bok hinner först?

Jag har nämligen skrivit på ett avtal här i dagarna, men ett till är på väg!

Det var kring midsommar som Seraf förlag meddelade att de gärna satsar på min fantasyberättelse, kryddad med mörker och romantik. Och nu, efter att ha bollat med tre olika förlag, har jag också gått vidare med min bilderbok för åldrarna 3–6. (Det stod iofs rätt klart för mig ända från början vilket förlag jag ville jobba med, och så blir det också.) Galet! Mer om allt detta i ett senare skede vartefter detaljerna klarnar. (Vill du hänga med på resan, kolla in mina författarkonton på Instagram och/eller Facebook. Där postar jag nyheter löpande.)

Tack!

• ​Farmor, som lyssnade till alla sagor.
• Anna, som fortsatte lyssnandet.
• Familjen, som stöttat mig i processen, gett mig tid och utrymme att skriva, skänkt skrivarkurser till födelsedag och jul, stått ut med allt skrivprat.
• Förlageldsjälarna, som väljer att satsa på mitt författarskap.
• Jorun, för goda verktyg, kloka tankar och gott kursledarskap.
• Kurskompisar och Instavänner, för ovärderlig input. Att ni peppat och testläst och hjälpt mig på fötter när jag tvivlat. Ni vet vilka ni är!
• ​Alla som känner att de vill läsa det jag skrivit!

P.S.

Ja, det känns dunderlyxigt att ha blivit erbjuden de här avtalen, särskilt när jag läst rapporter om att vissa svenska förlag får in ca 3 000 spontanmanus/år och ger ut en handfull, och att manusskörden ökat med 30 % det senaste året. Jag är den första att erkänna att det varit motigt ibland (typ när du gråter glädjetårar över en positiv refusering, när allt annat än standardsvar är guld), men det är bara att kämpa på. Till slut lossnar det.

Har du en dröm, ett mål? Ge aldrig upp! Och du, lycka till!

Här skulle det vara tyst, skrev jag kring påsk. Men så blev det inte. För jag fick ännu ett glädjebesked på mejlen, att min novell Skymningsoffer blivit antagen för publicering i antologin Mordiska väsen av Darkness Publishing. Extra glad blev jag, eftersom förlaget meddelat att detta blir deras sista novellsamling. Tänk att jag får vara med där! 

Äntligen är den här, Karneval av Fuerte Förlag! Vilken färgsprakande karamell, lyser garanterat upp vintermörkret :)

Jag deltar i antologin med Mors ordspråk, en novell om skeva relationer, förtryckta drömmar och desperata lösningar.

Hojta till om du är intresserad av ett fysiskt ex!
​

Det händer mycket nu. Så mycket att jag knappt hänger med (på ett positivt sätt). Är det inte cover reveal så är det dra skrivarkurser eller gästblogga eller ... bli antagen för publicering! Igen!

Någon gång i våras skrev jag en massa noveller. En av dem var Julbockens arv, som blir utgiven av Miramir Förlag 2021.

Jag hade fullständigt glömt bort att jag skickat in ett bidrag, när det damp ner ett positivt mejl i inboxen. Känns jättespännande! Jag trodde nog inte riktigt på texten, främst för att jag upplevde att jag var ute på djupt vatten. En skräcknovell för vuxna ... Inte kan väl jag, värsta mesproppen, skriva skräck? Men uppenbarligen finns det någon som tycker det, och jag är tacksam, så oerhört tacksam för förtroendet.
​