|
Det finns antagligen lika många vägar att bli författare som det finns författare. Varje resa är personlig och ingen annan lik. Min författarresa är definitivt en trasslig härva som började med Tummen tittar på påsk, en episk fan fic-berättelse jag skapade när jag var ca fem år gammal.   Var Tummen tittar på påsk rentav mitt första försök att skriva en bilderbok? Resan fortsatte i farmors kök där jag skrev och illustrerade långa berättelser – häfte efter häfte – medan farmor lyssnade till min högläsning. (Av någon anledning var det väldigt viktigt för mig att jag skulle få läsa själv. Kanske gjorde det att jag kände mig mer vuxen? Författardrömmen var i alla fall ett faktum.)  Jag har alltid gillat sagoväsen. Som 11-åring skapade jag en värld där äventyr och relationsdrama var vardagsmat. Fantasi har det med andra ord aldrig varit någon brist på. Jag skrev och skrev och skrev. Någon gång i början av gymnasiet föddes en tegelstensfantasy ur ett rollspel jag byggde upp tillsammans med min bästa kompis. Det här manuset skickade jag in till olika förlag och fick en del positiva refuseringar, trots att jag bara var 19 år. Jag hittar tyvärr inte de här refuseringarna längre. De kom per brev på den tiden, men jag minns att ett stort svenskt förlag skrev att de gillade storyn även om mina karaktärer kändes för platta. Jag har faktiskt skickat in två manus till, ännu ett vuxenfantasymanus samt en barnbok för mellanåldern. Även de fick positiva refuser, till exempel: Vi tackar tyvärr nej till utgivning men uppmanar dig att söka dig till en skrivarskola eller något annat ställe där du kan skriva mer, för du har gjort ett stort arbete här. Det jag tycker om i din berättelse är ambitionen ... Det finns saker som sticker ut på ett bra sätt. (vuxenmanuset, inkl. lektörutlåtande med sidhänvisningar) Det är en ambitiös helhet, och det märks att du njuter av att berätta. Ditt språk är också levande och bra ... Det märks att du behärskar genren mycket bra. (vuxenmanuset) Ditt manus är en ... kompetent berättad och händelserik äventyrsroman. (barnboksmanuset) En härlig känsla av att gå in i ett dataspel. (barnboksmanuset) Hur många refuseringar har det blivit totalt? Oj, det kommer jag inte ens ihåg, jag minns ju bara de positiva. Men många. Och här är en nyckelfras för dig som skriver och drömmer om att bli författare: Ge aldrig upp. Ge aldrig upp, oavsett om det kommer annat i vägen (för min del innebar studielivet en mångårig paus från det kreativa skrivandet) eller refuseringarna droppar in. Det får ta tid. Det är okej. En annan sak som är viktig är att utvecklas. Jag fick ju bara nej, vilket innebar att en förändring behövde ske ifall jag ville ha ett annat resultat (eftersom mitt mål inte enbart var att skriva, utan också att bli publicerad). Jag valde därför att fortbilda mig inom skrivkonsten, vilket ju en förläggare rekommenderat i samband med ett tidigare avslag. Jag önskade mig kurser både när jag fyllde år och till jul. Som jag studerat! Jag har gått fleråriga författarutbildningar och bl.a. fördjupat mig i hur man skriver för barn och unga, hur man bygger serier, samt hur man skriver fantasy och romance. Och jag är inte klar än för det finns alltid mer att lära. Men resultatet då? Gav skrivarkurserna någonting? Jo, det är nu det börjar hända grejer ... Första publiceringen kom när en tidigare kurskompis uppmanade mig att delta i en novelltävling. Vinnarna avslöjades i februari 2020 och jag blev lite matt i knäna när jag insåg att jag var en av dem. Fatta, min berättelse skulle gå att läsa i en tryckt bok! Det blev fler och fler vinster, och sporrad av mina blygsamma novellframgångar vågade jag mig även på att skicka in andra typer av texter. Alla blev naturligtvis inte antagna. (Exempelvis mellanåldernboken jag nämnde härovan hör hit.) Bilderboksmanuset Gåblin och de vilda dammråttorna fick däremot tre positiva svar, varav ett kom redan två dagar efter inskick (att man visade intresse). Vi behöver inte gå in på själva urvalsprocessen, alla tre är bra förlag med duktiga och tillmötesgående anställda, men det blev till sist så att Visto var det förlag som passade bäst för min bilderbok och hur jag ville jobba med den. De erbjöd mig chansen att lägga sista handen vid illustrationerna och delta i själva sättningen av inlagan. Dessutom fick jag en duktig redaktör, noggrann korrläsare och en supertrevlig förläggare. När jag skriver detta är den färdiga produkten på väg från tryckeriet hem till mig och 11.8.2022 debuterar jag med egen bok!  Så här ser min bokbebis ut! Gåblin är hustrollet som alltid är på barnens sida. Egentligen skickade jag in bilderboksmanuset mest på skoj, även om jag självklart trodde på storyn (Gåblin har trots allt bott hemma hos mig sedan ca 2006). Dels var det lite läskigt att skriva för en helt ny målgrupp och jag visste inte riktigt om jag vågade ta det på allvar, även om jag kände att jag hade ett viktigt tema. Dels väntade jag ännu på de sista svaren för tidigare nämnda mellanåldersmanus, det som fick en handfull positiva refuseringar, och kände mig lite "mittemellan" vad jag ville göra. Skulle jag vänta klart eller börja skriva på ett nytt, längre projekt? Det blev till sist så att jag knåpade ihop Gåblin och de vilda dammråttorna samt ännu en mellanåldernbok, om spöken den här gången, och jag var precis i färd med att redigera dem när ett av mina drömförlag öppnade upp för nya manus i mars 2021. Och jag tappade allt. Jag kastade mig över chansen, skrev en mastodontpitch och skickade in alltsammans. 40 minuter senare svarade de att de gillade pitchen och bad mig återkomma med ett fullständigt manus för bedömning. Jag fick lov att lägga tillbaka spökmanuset i skrivbordslådan och pausa bilderboksprocessen några månader. Nu var det bara att köra. Precis som när jag var liten. Jag skrev och skrev och skrev tills jag hade ett råmanus att skicka in i skiftet maj–juni. Och så började den jobbiga biten, att vänta. Till midsommar hade jag mitt svar. De ville satsa! Men först arbetade jag om manuset hela tre gånger innan redaktören ens fick röra vid det och nu under hösten fortsätter redigeringen. Den första delen i urban fantasy-serien om Skuggriket utkommer hos Seraf förlag i maj 2023.  Smyger in en liten skiss jag gjorde när Gåblin flyttade in för drygt 15 år sedan. Ett riktigt busfrö är vad han är! Och gissa vad? Det är inte över än, för kring påsken 2022 hände ännu fler grejer. Kommer du ihåg det där mellanåldernmanuset som fick fina refuser? Själva idén föddes för många, många år sedan och då var det mer av en saga för en lite yngre publik. En ny, tuffare version tog form under en ettårig författarutbildning 2019–20 och 2020 fick manuset alltså flera positiva refuseringar, även av de stora förlagen. Det fick också ett hybriderbjudande av ett förlag som enbart gav ut fantasy som hybrid, samt var snubblande nära ett traditionellt avtal. Tyvärr ledde det sistnämnda ingenstans på grund av omstruktureringar. Men jag var nöjd. Det hade ändå väckt intresse och nu fick det åka ner i skrivbordslådan bland refuserade texter. Ända tills mars 2022 när jag förde en diskussion på Instagram med Nohiding förlag och råkade nämna sagda manus. Och Nohiding – som växt sedan mitt tidigare inskick och numera tar in nya författare – ville läsa det! Sex dagar senare fick jag svaret att de ville ge ut första delen i serien om Portvärlden, ett underhållande och fartfyllt portalfantasyäventyr för åldrarna 9–12 som förhoppningsvis får möta världen under 2023. Minns du vad jag skrev i början, att det varit en trasslig resa? Manus som påbörjats och fått vänta eftersom jag jagat nya avtal. Manus som fortfarande väntar. Manus som fått "nej tack". Manus som fått "nej tack", men sedan "ja tack". Från x antal refuseringar till fjorton publicerade noveller i olika antologier och tidningar samt tre egna böcker på lite mer än två år. När proppen släpper, så gör den det med råge. Tycker du också att det blev lite rörigt? Här kommer en tidslinje:
 Här sitter jag två år senare och är fortfarande glad över min första publicering (Sommarmystik, 2020). Vad händer härnäst? Nu jobbar jag vidare på mina serier om Skuggriket och Portvärlden och så får framtiden utvisa ifall det blir fler böcker om Gåblin. Hursomhelst, jag fortsätter att skriva. Jag vill tacka alla som stöttat mig på vägen! Ni är för många att nämna här, men jag tror att ni vet vilka ni är. Utan ert stöd hade det varit en ännu snårigare väg att vandra. Vad gillade du inlägget, förresten? Har du frågor? Passa på att använda kommentarfunktionen, jag är nyfiken! Vill man följa mig utanför sidan, kan man antingen anmäla sig till mitt nyhetsbrev (längst ner på hemsidans första sida) eller följa mig på Instagram, TikTok och Facebook där jag heter @authorsabinem. Tack för att du läste detta, ha det riktigt gott!
2 Kommentarer
Strax före påsk gav jag mig in i en allmän diskussion på Instagram med Nohiding förlag, där jag av någon anledning nämnde att jag hade ett barnboksmanus som sökte sitt förlag. Nohiding bad mig skicka över det och sex dagar senare, på självaste påskafton, hade jag ett positivt svar. De ville ge ut boken! Och visst känns det extra härligt när ansvarig redaktör säger att hen verkligen tror på min text. Att berättelsen påminde om hens favoritböcker. Att manuset var så bra att det inte gick att lägga ifrån sig. Skogshäxans skatter, första delen i serien om Portvärlden, blir min debutbok för mellanåldern (9–12). Det är ett spännande och fartfyllt äventyr fullspäckat av magi och mytiska varelser. Underliggande teman är bland annat högkänslighet, samt att läsaren får lära sig mer om olika platsers legender. Fråga: Varför käkar jag Fazers Gröna kulor och dricker mintgrön virgin mojito iklädd knallgrönt linne och rosett? Kan det ha något med boken att göra? Svar: Självklart! Du kommer att förstå ...    |
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
September 2022
KATEGORIER
Alla
|
RSS-flöde
|
© Sabine Mickelsson.
Image source: AdobeStock. |
|
