Sabine Mickelsson
  • Hem
  • Kontakt
  • Om mig
  • Böcker
    • Noveller
    • Tidningsnoveller
    • Köpställen
  • Kurser
  • Blogg
  • Press
  • I media
  • English

Blogg

Gästbloggare: Det är alltid perfekt timing för drömmar

18/10/2026

0 Kommentarer

 
Jag heter Malin Lundskog och är författare. Ute på den lilla ön Knippla i Göteborgs skärgård skriver jag romaner om relationer, vänskap och allt det där vi människor helst inte pratar om – gärna med humor och havsutsikt. När jag inte skriver badar jag året runt, springer, poddar och hittar alldeles för ofta på nya projekt som jag egentligen inte har tid med.
​
Bild
Fotograf: Anders Ersman

Första april 2020 lämnade jag Göteborg och damp ner på ön Knippla tillsammans med min man och vår springer spaniel Brorsan, som en följd av att jag kläckte ur mig orden:

Tänk att sitta på en ö och skriva romaner.

Kommer ni ihåg vad som hände våren 2020? Exakt. Världen stängde ner på grund av pandemin (visst känns det avlägset?), men jag som drev onlinebusiness inom hälsa kunde fortsätta med det. Jag startade även utomhusträning på Knippla, både för att det är kul och för att jag skulle lära känna folk där. Allt var frid och fröjd och jag hade tid att skriva klart det som skulle bli min första roman. Efter något år öppnade vi restaurang, vilket var min mans dröm.

På den restaurangen hade jag så småningom release för min första roman. När moderatorn frågade hur länge jag hade drömt om att bli författare svarade jag att jag nog inte hade drömt om det särskilt länge.

”Där har du fel”, sa min barndomskompis som var med på kalaset. ”Det står i min gamla Mina vänner-bok att du ville bli författare när du blir stor.”

Jaha.

Där stod jag alltså, på en ö, med en roman i handen och hade uppfyllt en dröm jag hade glömt att jag hade. 

Det får mig att fundera på hur drömmar egentligen fungerar. Kanske ligger de inte alltid där och skriker på oss att NU ÄR DET DAGS. Kanske ligger de och småputtrar medan vi är fullt upptagna med det där vi kallar livet. Som om drömmarna inte är en del av det?

När jag tittar bakåt kan jag se hur märkligt mycket av det jag har gjort har tagit mig hit. Min utbildning inom kommunikation. Mina trevande bloggförsök. En utmattningsdepression för länge sedan som fick mig att börja skriva dagbok igen. Företagandet, föreläsningarna och alla timmar jag lagt på att försöka skriva säljande utan att bli säljig. Jag kan till och med se hur åren som fotbollstränare när mina nu vuxna söner var små har haft betydelse.

Och löpningen.

Herregud, alla dessa löprundor.

För om det är något både löpning och skrivande har lärt mig så är det att det sällan är de gigantiska kliven som tar oss dit vi vill. Det är de små stegen. De vi faktiskt mäktar med att ta ofta.

Vill man skriva en bok är ett sådant steg att öppna datorn och skriva några ord.

Inte ett lysande kapitel. Inte tretusen ord före lunch. Några ord.

För några ord är mer bok än inga ord alls.

Dessutom händer något när vi återvänder till vår berättelse ofta. Vi fortsätter att befinna oss i den, även när vi inte sitter vid datorn. Karaktärerna hänger med ut på promenaden. En replik dyker upp när vi står i duschen. Lösningen på scenen som inte fungerade kommer mitt i natten, på färjan (spårvagnen/bussen/i tunnelbanan) eller när vi egentligen borde lyssna på någon som berättar något viktigt.

Vi småpratar med våra påhittade människor tills de nästan blir lika verkliga som de riktiga. Och vi lär känna dem genom småpratet på ett helt annat sätt än om vi hade långa sittningar med dem väldigt sällan.

Det är kanske det jag tycker allra mest om med de små stegen: plötsligt har de tagit oss någonstans utan att vi riktigt har märkt det.

Ett träningspass blir till hundra. Några trevande blogginlägg blir till ett sätt att uttrycka sig. En mening blir ett manus. Ett manus blir en bok.

Och en till.

Och plötsligt står man där på en restaurang på en liten ö och får veta att man redan som barn hade bestämt sig för vart man var på väg.

Jag tror därför inte längre så mycket på perfekt timing.

Eller rättare sagt: jag tror att vi missförstår vad perfekt timing är.

Perfekt timing är inte när barnen har blivit större, jobbet lugnare, ekonomin bättre, självförtroendet starkare eller kalendern tom. För den där perfekta luckan i livet verkar ha en förmåga att aldrig infinna sig.

Perfekt timing kan vara en helt vanlig tisdag när man har tjugo minuter över och skriver etthundrafyrtiosju ord.

Det kan vara att anmäla sig till kursen. Skicka manuset. Ta reda på hur man gör. Säga högt till någon vad man längtar efter.

Eller kläcka ur sig:

Tänk att sitta på en ö och skriva romaner.
​
Och sedan, utan att riktigt förstå vad man håller på med, börja gå åt det hållet. Jag vet fortfarande inte exakt vart min författardröm ska ta mig. Det fina är att jag inte behöver veta det.

Jag behöver bara fortsätta ta nästa lilla steg.

PS. Restaurangen brann ner innan vi hann fira ett år som krögare. Vad som hände med min mans dröm? Han driver nu krog inne i Göteborg. Det blir sällan som man har tänkt sig och det är alltid perfekt timing för drömmar och i slutändan är det väl ändå resan som är mödan värd?

Bild


Hitta Malin!

Hemsida: malinlundskog.se
Instagram: instagram.com/malinlundskog​
Facebook: 
facebook.com/malinlundskog.se
​
0 Kommentarer

Researchhål jag ramlat ner i

9/10/2026

 
Ibland är jag sugen på att skriva något historiskt. Varför? Jo, för att historia var ett favoritämne i skolan och jag älskar att läsa  historiska romaner. Jag har till och med skrivit en kortare berättelse som utspelar sig under mellankrigstiden: Bergtagen.

Så, varför tvekar jag?

Svaret är kort och gott research.

​Research tar tid! När jag skrev Bergtagen grottade jag ner mig i sådant som lokaltidningens rubriker (bland annat översvämningar i Schweiz och Tysklands hållning gällande kriget i Abessinien), vad som gick på bio (Den sjungande Venus), huruvida Da Capo-chokladen existerade  redan då (ja), om det ordnades nyårsfyrverkeri nere vid stranden (osäkert, men jag hittade uppgifter som bekräftade andra städers nyårsfirande och tog mig därför friheten att avfyra några raketer även i min berättelse). Och så vidare. Och så vidare.

Massor med research, bara för en novell! Hur mycket research blir det då inte om jag skulle få för mig att skriva en hel roman? Jag bävar ... samtidigt som det kittlar i mig att få påbörja ett historiskt projekt. Men en sak i taget. Först har jag några barnböcker att beta av. Sedan får framtiden utvisa vilket projekt som känns mest lockande.

Bergtagen kan du läsa i antologin Vintergnista av Seraf förlag.

Bild

Gästbloggare: Därför skriver jag för hand

20/9/2026

0 Kommentarer

 
Emelie Ekborg, 39 år och bosatt i Marks kommun tillsammans med maken, katter och ett gäng höns. I våras debuterade jag med Nattviolen, en historisk spänningsroman som bland annat utspelar sig på västkusten under andra världskriget. Just nu skriver jag på uppföljaren och ytterligare ett manus.

Bild

Jag har alltid skrivit mycket för hand. Under skoltiden skrev jag först för hand och renskrev sedan på datorn. Men när jag många år senare började skriva på mitt första bokmanus hade jag kommit bort från det och använde istället laptopen direkt.

Sedan dess har jag äntligen hittat tillbaka till papper och penna. Nu när jag kan jämföra har jag kommit fram till att den analoga skrivmetoden fungerar bäst för mig. Hittills har jag skrivit råmanus till nästan två hela romaner och ett antal noveller för hand.

Här nedan följer några av de fördelar som jag har upptäckt med att skriva för hand.

Närmare texten
Jag känner att jag kommer närmare texten när jag skriver i min anteckningsbok. Jag skapar rent konkret ord och text med mina händer och det i sig är kreativt. Orden får på något sätt ytterligare en innebörd.

Undersökningar har visat att studenter som antecknar för hand under föreläsningar kommer ihåg innehållet bättre. Så är det även för mig och min inte helt vetenskapliga slutsats är att min text blir marinerad i det undermedvetna.

Bättre flow
Det är lättare att flödesskriva när jag skippar datorn. När man knappar på tangenterna är det lätt att bara trycka på “delete” när texten inte blir tillräckligt bra. Det är också lätt att börja redigera och finputsa i texten när det bara är att flytta runt markören och klippa och klistra in text.

Men har du väl skrivit ner orden med bläck och helst i en anteckningsbok utan spiralrygg så är det inte lika lätt att riva ut sidor. Med andra ord är det lättare att bara fortsätta skriva och istället redigera senare.

Räknar inte ord
Jag vet att många räknar antal skrivna ord per skrivtillfälle eller vecka. Men för mig blev det bara stressande att se markören stå och blinka på skärmen och siffran för ord, nere i hörnet på skärmen, blev mer ett tecken på hur lite jag producerat.

Anteckningsboken summerar inte automatiskt antalet ord som man skrivit. Det känns som en befrielse att fokusera på vad jag skriver istället för hur många ord eller tecken jag skriver.

Enkelhet
Visserligen kan man ganska enkelt ta med sig en laptop, men med en anteckningsbok är det ännu enklare. Anteckningsboken finns alltid med mig i handväskan under dagen och jag kan när som helst skriva lite. När det blir en stunds väntan som hos tandläkaren eller på pizzerian, så tar jag vara på tiden och skriver.

Anteckningsboken kräver inte heller laddat batteri eller laddare och ett eluttag. Men det bästa av allt är att det inte kräver någon uppstart, inloggning eller wifi-anslutning, det är bara att skriva på.

Digital paus
I dagens uppkopplade samhälle blir det en skön digital paus att koppla ner och skriva för hand. Jag sitter framför datorn hela dagen på jobbet och därför vill jag minska skärmtiden hemma på kvällarna. Dessutom är det skönt att ibland ta med anteckningsboken ut i naturen och till exempel sitta på en stubbe ute i skogen. Vi behöver inte teknik för att kunna skriva var som helst - det räcker med papper och penna.

Slutligen vill jag även säga att skylla på att man har dålig handstil inte är en ursäkt! Alla handstilar är unika. Ett råmanus behöver inte vara snyggt och prydligt, renskrivning och redigering gör du sedan. Och till er som säger att ni inte ens själva kan läsa vad ni har skrivit - övning ger färdighet. Du måste bara lära känna din egen handstil.

Bild


​Hitta Emelie!

Hemsida: emelieekborg.com
Instagram: instagram.com/emelie.ekborg.writing

0 Kommentarer

Dags att fira! Två nya bokavtal

9/9/2026

 
Dags att fira! Jag har nämligen skrivit på hela två nya traditionella bokavtal nu i september!

  • Det ena är ännu en bilderbok hos Kikkuli förlag – och kanske det snabbaste "ja"-svaret jag fått (typ några timmar efter inskick). Bilderboken lyfter temat skilsmässa och att som barn bo i en väska, dvs. att flytta mellan olika hem. Den utkommer troligen under 2027, nästan samtidigt som min bilderbok om sorg (även den hos Kikkuli). Och jag kommer att få samarbeta med en dunderbra illustratör!
 
  • Det andra gäller en illustrerad kapitelbok, som tidigare låg hos ett annat förlag (som tyvärr pausat sin utgivning). Det aktuella avtalet innebär ett nytt hem hos Bellvida Bell förlag. "Mörkerskogen" är en spännande rysare på temat synnedsättningar och riktar sig till de yngre i målgruppen 9–12. Den utkommer också under 2027, förutsatt att den inte tidigareläggs i schemat.

Jag är så otroligt tacksam över att de här förlagen väljer att tro på mig, det är absolut inget jag tar för givet!

Så nu lyfter jag en skål, visserligen "bara" te, och undrar om du vill skåla med mig?

Bild

Författarbesök under alla byars kulturfest

28/8/2026

 
Nu i augusti fick jag en inbjudan att delta i Alla byars kulturfest som ordnades i och kring Vörå. Vi var några författare som fick berätta om våra böcker och författarskap. Stort tack till Tuckor byagård som ordnade med kaffeservering, trevlig livemusik och utrymme för intressanta presentationer!

På bilden: Sabine Mickelsson, Anna Rex, Lenita Gullberg, Harald Palmborg och Mayvor Palmborg.

Bild

Gästbloggare: Böckernas magiska värld

16/8/2026

0 Kommentarer

 
Elinore Axelsson, 36 år gammal. Skåning från början men bor i Karlskrona sedan 12 år. Mamma till två vilda pojkar. Lärare på dagen, författare på natten (kvällen).

Bild

Böcker har alltid funnits nära mig. Mitt föräldrahem var fullt av höga hyllor med böcker och även i mitt och mina systrars rum fanns det hyllor fulla av böcker. Varje kväll satt min mamma vid köksbordet och läste. Vi gick ofta till byns eget lilla bibliotek där bibliotekarierna hjälpte oss att hitta passande böcker och tidningar.

Jag hade svårt att lära mig att läsa, men mina föräldrar och systrar läste ofta för mig och bjöd in mig i böckernas magiska värld. Så fort jag äntligen knäckte läskoden (sittande bakom soffan i smyg med en ny pysselbok) så blev jag fast i böckernas magiska värld.

I skolan plöjde jag genom alla böckerna i rasande takt, så min fröken beställde in nya. På biblioteket var jag stamkund, och varje sommar läste jag ut flera omgångar med ”sommarböcker” och fick glad i hågen redovisa lästa böcker för bibliotekarierna och få priset; en alldeles egen bok att ta med hem. Min ena syster brukade skapa egna böcker, som handlade om mig. Hon ritade och skrev historier om saker jag hittade på, och jag älskade dessa böcker.

Själv skrev jag bara i skolan. Vi hade ofta temaarbeten, och jag älskade att skriva faktatexter om kungar, forskare och liknande. Även om vi bara skulle göra små arbeten kunde mina lärare förvänta sig långa berättelser om vetenskapsmännens liv, gärna deras kärleksliv, och så vidare.

Men, så kom livet emellan. Tiden fanns inte längre riktigt där. Annat lockade istället. Intresset för att läsa fanns dock alltid kvar. Många var de gånger då skoldagen varit tuff på grund av mobbing och utfrysning och jag kom hem och landade med en bok, eller satte mig på byns bibliotek och läste. Det var en sådan befrielse att kunna glömma min egen tuffa dag och få fly in i fantasin.

Åren gick och gick. Plötsligt var jag mitt uppe i livet med jobb och familj. Två barn som tog den mesta tiden och energin. Att läsa för dem är alltid prio, men min egen läsning prioriterade jag bort. Böckernas värld försvann allt längre bort från mig.

Så en natt, satt jag uppe med yngste sonen, min lille Speedy. Han härjade runt och lekte och jag satt där utmattad av sömnbristen och betraktade honom. Och plötsligt får jag bara se som en inre film en hel historia som börjar att spela upp sig för mig. Natten efter fortsätter den här historien, och det jag inte visste där och då, var att det här sedan blev min debutbok. Från en nattlig idé vaknade min fantasi till liv igen, och plötsligt är jag den som har makten över orden. Jag är plötsligt på andra sidan. Jag är en författare. Jag har möjlighet att skapa berättelser som människor kan sjunka in i, som kan göra att de glömmer vardagen för en stund. Och det är något jag verkligen värnar om.

Samtidigt har det för mig, när livet stormat de senaste åren, blivit min egen tillflykt. Att få skapa egna parallella världar. Skapa vänner och fiender i karaktärerna. Få fly den jobbiga verkligheten och försvinna in i något annat. Det har varit både en slags terapi och en verklighetsflykt, men den har också skapat förutsättningar för att göra min egen verklighet till något annat.
​

Jag har blivit insläppt i bokvärlden. Jag rör mig i sammanhang jag aldrig trott. Jag har varit på Bokmässan i Göteborg och pratat på scenen, jag har fått föreläsa om mitt författarskap, och bäst av allt; jag har fått så många nya bekantskaper i form av andra författare och alla läsare som hör av sig. Plötsligt lever jag i en dröm jag inte visste att jag hade, och fantasin blomstrar. Jag har så många berättelser som vill ut, och jag hoppas att du vill ta del av dem genom att läsa eller lyssna på mina historier.



Hitta Elinore!

Instagram: instagram.com/elinore.axelsson.forfattare

0 Kommentarer

Det oglamorösa författarlivet

7/8/2026

 
Författarlivet är inte så glamoröst som många verkar tro. Det är inte bara bokmässor, författarsamtal, intervjuer och signeringar. Det är heller inte härliga miljöer, där jag sitter på något mysigt kafé eller vid en strand och sprutar ur mig ord. (Okej, visst, allt det här är en del av författarlivet ... men det är inte så författarvardagen ser ut i stort.)

Om någon följde mig med en kamera under en vanlig arbetsvecka skulle resultatet bli betydligt mindre romantiskt. Det skulle mest bestå av att jag stirrade på en skärm. Sedan att jag stirrade lite till. Kanske att jag skrev om ett stycke för fjärde gången ... För sanningen är att väldigt mycket av författarlivet består av redigering.

Ibland blir jag så trött på min egen text att jag nästan inte står ut med att se den längre. Jag känner till varje formulering, varje scen och varje ordval så väl att jag inte längre kan avgöra om något av det fungerar. Lägg till sådant som mejl, administration och den eviga kampen med momsdeklarationer, så börjar verkligheten likna något helt annat än den bild många har av yrket.
​
Ändå skulle jag inte byta det mot något annat ...


Bild

Semester ... eller?

3/7/2026

 
Nu blir det semester ... eller?

Jo, lite, kanske.

Jag har semester från mitt deltidsjobb nu i juli och har dessutom precis avslutat två redaktörsläsningar. Nästa redaktörsläsning väntar först i augusti, vilket innebär att juli blir min skrivmånad. Målsättningen är att bli klar med Skuggriket 3, i väntan på att förlaget uppdaterar sitt utgivningsschema (jag har varit öppen i mina sociala medier med att min förläggare, av privata skäl, behövt pausa sin förlagsverksamhet ett tag. Därför har jag heller inte haft så bråttom med att färdigställa den sista delen i Skuggriket-serien, eftersom jag ännu väntar på att förlaget ska hinna ge ut Portvärlden 2).

Hoppas att din sommar blir riktigt fin! Jag återkommer här i bloggen i augusti. ​💚

Bild

Kreativa sommarläger med barn

26/6/2026

 
Juni innebär som vanligt sommarläger, där jag några dagar i veckan (bland annat) sysslar med sådant som att uppmuntra och vägleda skapandet av egna berättelser, besöka biblioteket samt högläsa de böcker lägerdeltagarna själva valt ut. Det är verkligen otroligt fint att få inspirera till mer läsning, och att hjälpa barnen att hitta egna uttryck.

(Jag frågar så klart alltid lov när jag tar bilder.)

Bild

Gästbloggare: Läsning är viktigt från tidig ålder

7/6/2026

0 Kommentarer

 
Lars Olovsson arbetar inom lågstadiet som lärare. På fritiden skriver han böcker. Hans debutbok (En äventyrares dagbok) gavs ut 2025. 

Bild

Redan från en tidig ålder behöver barn komma i kontakt med böcker. Detta för att få barnen intresserade av att läsa. Med tidig ålder så menar jag från två år men det gör inget om det blir senare. När ett barn blir intresserad av böcker så utvecklas deras ordförråd i samband med att de lyssnar eller läser böcker.
 
Varför ska barn utveckla sitt intresse för böcker? Detta är att förutom ordförrådet så utvecklas även deras läsförståelse. Detta tar de med sig genom hela livet och gör skolan mycket lättare. Barnet utökar även sin fantasi genom att träna på att få inre bilder av olika scener av de böcker som de läser eller lyssnar på.
 
Passa på att läsa en kvart per dag så blir det en väldigt stor skillnad i ditt barns ordförråd. Ta vara på tiden och gör det till en mysig stund innan nattningen som exempel. Ställ frågor och spela dum så barnet får förklara texten ni läst också. Exempelvis om ni läser om Pippi Långstrump så fråga vad hästen heter eller liknande för att ta reda på om barnet bara lyssnar eller faktiskt tar in texten.
 
För att få stöd i frågor som kan ställas eller andra aktiviteter till boken så kan du söka efter lärarhandledningar till boken via Google. Titta även på filmer som är baserade på boken så kan ni tillsammans jämföra mellan likheter och skillnader. 
 
Varför skriver jag detta? Jag har arbetat i skolans värld i över sex år och har märkt stora skillnader mellan när jag väckt barns läslust och när barnet inte har något intresse för läsning. Jag har arbetat med mina klasser genom ett projekt som jag kallar “Veckans författare”, där eleverna får möta en författare varje vecka i olika format. Dessa format kan vara via en PowerPoint, en videohälsning, ett brev eller livesänding. Några av författarna har gett eleverna olika uppdrag som exempelvis att hitta på en egen superhjältesymbol och skriva om deras superkraft. Några författare har även belönat eleverna med en gåva om de lyckats med uppdraget. Jag går även ut på Instagram, internet och Facebook för att leta efter olika lästävlingar som eleverna kan vara med i. Detta har gett en väldigt positiv effekt hos de elever som jag har varit lärare till. I ett läshastighetstest så hade elevernas läshastighet utökats med ungefär 20 ord per minut efter tre månaders träning men förutom detta så fick dessa elever även väldigt bra resultat på nationella proven.
 
Sista tipsen. Låt barnet möta olika sorters böcker och visa även att du gillar böcker (även om du inte skulle göra det så kan du låtsas). Ha böckerna tillgängliga i en bokhylla eller låda som är lättillgänglig. Göm inte böckerna i en flyttlåda, i skrubben eller källaren. Gå även på biblioteket och låna böcker och låt barnet välja böcker själv men även några du tycker är intressanta. Av en slump kanske ni hittar en ny favoritserie eller nytt intresse.

Bild


Hitta Lars!
 
Hemsida: https://www.dittbokforlag.se/pages/lars-olovsson
Instagram: https://www.instagram.com/author_lars
TikTok: https://www.tiktok.com/@homerboy66

0 Kommentarer

Mina sämsta skrivtips – som faktiskt funkar

29/5/2026

0 Kommentarer

 
Här kommer några "dåliga" skrivtips som oväntat nog kan fungera:

💩 Låt skiten spruta
(Det är inte så vidrigt som det låter.) Lady Gaga lär ha beskrivit det som att låta idéerna flöda snabbt och ofiltrerat. Det får vara hur galet, kaotiskt och obegripligt som helst i början – kreativiteten föds ofta ur det råa.

💤 Skriv när du är trött
Att vara utvilad är så klart väldigt viktigt, men när du är trött orkar du inte vara lika självkritisk som när du är pigg. Det här kan med andra ord faktiskt hjälpa dig att komma ur en skrivsvacka och släppa loss.

🔄 Skriv baklänges
I stället för att börja i början, börja i slutet – eller mitt i – och låt texten arbeta bakåt. Det är ett knep från Oulipogruppen, där man skapar genom att begränsa sig själv, t.ex. att skriva utan vissa bokstäver. Nya skrivsätt kan utlösa oväntad inspiration.

💃 Ta en danspaus
När skrivkrampen kickar in, ställ dig upp! Spela en låt och dansa loss. Det här hjälper musklerna att slappna av och hjärnan får nytt syre. Och så är det väldigt, väldigt roligt!

Har du egna tips? Kommentera!


Bild
0 Kommentarer

Gästbloggare: Jag skriver i livets bok

17/5/2026

0 Kommentarer

 
Marie Ek Lipanovska är en mogen gåtfull kvinna bosatt i utkanten av Malmö. Sedan 18 år tillbaka driver hon företaget Själaglad. Det skänker henne glädjen och friheten att kunna skriva, illustrera, måla tavlor och leda meditationsgrupper.
​
Bild

MINA NAGLAR LYSER RÖDA mot de solbrända händerna som rör sig varsamt över tangentbordet. Sjalen som vilar över axlar och armar för att skydda den känsliga huden från majsolens starka strålar har ett pärlemorskimmer över sig. På det runda kafébordet står ett högt glas med nybryggt kaffe och en skvätt mjölk. Över himlen glider en formation med hemvändande gäss förbi, och alldeles utanför balkongräcket sitter en liten gråsparv i den klotformade trädtoppen. Jag befinner mig på min älsklingsplats, min grönskande balkong som badar i sol från morgon till kväll. De rödmålade naglarna vittnar om att jag är ledig från mitt andra arbete och kan ägna mig åt det jag gillar allra mest, att skriva.

DET VAR EN TID efter att jag blev mamma för andra gången som jag fick syn på en liten annons i en lokaltidning här i Malmö. De sökte en reporter. Jag kan inte minnas vad det var som fick mig att söka tjänsten, men jag fick jobbet. Året var 1997 och min resa som skribent inleddes. Under elva år frilansade jag på den lokala tidningen.

Ofta tilldelades jag de uppdrag som handlade om människor och de djupare skikten av livet. Jag var ett språkrör och en fotograf som gav röst åt en persons unika berättelse och ett ansikte på den inre människa vi alla bär på men som sällan visar sig. Det passade mig, att skriva om det väsentliga i livet.

Mitt sista år på tidningen hade jag också en egen krönika.

SJÄLAGLAD var namnet på min allra första blogg som föddes 2007, året innan jag slutade på tidningen. Ända fram till förra året låg bloggen kvar ute på nätet.

Bloggandet inleddes i samband med den skilsmässa jag då var mitt uppe i. Skrivandet började därmed att förändras, från att skriva om andras liv till att skildra mitt eget. Att blogga visade sig vara den form där jag känner mig allra mest fri. Orden flödar ur mig utan att jag tänker på vad det är som vill bli berättat. Det som vill födas får lov att göra det. Bloggandet ställer inga krav. Varken på längd, innehåll eller perfektion. För mig är det bättre att ha ett suddigt fotografi i mitt album att titta tillbaka på, än inget alls.

NYLIGEN LÄSTE JAG en roman, Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl. Det är en välskriven gripande skildring som gestaltar något av den ojämlikhet kvinnor i alla tider och kulturer tvingas leva med. Det är vid läsningen av sådana böcker jag blir påmind om hur värdefull litteratur är. Hur böcker kan erbjuda mig en plats där jag lär känna historien och genom stark igenkänning får syn på mig själv och kvinnors delade erfarenheter, oberoende av tid och rum.

Efter den tjocka romanen läste jag en berörande liten bok med namnet Ro utan åror skriven av journalisten Ulla-Carin Lindquist. I denna tilläts jag komma nära inpå slutskedet av hennes liv och känna den där djupa närvaron i nuet som endast finns när döden tagit en människas liv i handen och är på väg att leda henne till en okänd plats.

Att läsa om författarens resa med den obarmhärtiga sjukdomen ALS påminde mig om de sista månaderna jag nyligen spenderade vid min bästa väns sida. Kroppen var genomsyrad av sjukdomen men sinnet var lika klart som förut och själens personlighet sådan den alltid hade varit. Att gå bredvid en döende människa är en smärtsam gåva som bjuder in till stunder då livets stämgaffel kalibreras om och synliggör vad som är äkta och värdefullt.

JAG HAR LÄRT KÄNNA min språkliga dialekt och kommit fram till hur jag vill skriva. Min stil är en djupt personlig livsskildring där du som läsare ges en möjlighet till igenkänning och ibland till en plats vid min sida när jag berättar om en svår livssituation du kanske aldrig kommer att möta. Det är en inblick i den vardag som är min i all sin anspråkslöshet, men en vacker, unik och personlig sådan.

Skrivandet är den navelsträng som bär mig i såväl glädje som i sorg. Utan böcker och ord skulle jag tappa bort mig själv. Jag blir till när orden strömmar genom mig. Jag ömsar skinn. Reser mig ur rasmassor. Lovsjunger livets höjdpunkter och dess vardag. Skakar av mig smutsen från min vandring genom livet. Låter varje dag vara en ny början.

DOFTEN AV GRILLAD MAT från någon av mina grannar följer med vinden in på min balkong. Det har hunnit bli tidig kväll. Mina naglar har fått ännu ett lager rött lack. Den grå hårutväxten är färgad. Jag är nyduschad. Ögonen sminkade. Benen rakade och insmorda. Om en timme ska jag iväg på vårfest och bugga kvällen lång. Jag lyssnar till skön musik. Gungar med i de medryckande tonerna från datorns högtalare och sätter nu punkt för detta blogginlägg.

Bild


Hitta Marie!

Hemsida: marieeklipanovska.se
​

0 Kommentarer

Österbottens bokmässa 2026

24/4/2026

 
Österbottens bokmässa gick av stapeln 17–19.4.2026. Det var som vanligt ett väldigt trevligt event och jag hade förmånen att vara inbjuden till ett scensamtal tillsammans med illustratören Tanja Aumanen och moderatorn Vilhelmina Öhman, där vi diskuterade på temat att skriva och illustrera för barn, och hur den nordiska barnboken mår. Som vanligt delade jag också författarbord med Lena Lindgård, och jag är otroligt tacksam över alla som besökte oss.
​​
Bild
Bild

Gästbloggare: Skriva en bok på mobilen

12/4/2026

1 Kommentar

 
Jag heter Anna Rex och bor i Vörå, Finland, med min familj. Jag är ekonomie magister och jobbar som bokförare. Jag har gett ut boken ”Jag skall torka dina tårar” år 2023 på Lava Förlag i Sverige. Boken handlar om Ditte som kommer som utbytesstuderande från Danmark till Helsingfors. Hon träffar Rufus och de bli kära. De flyttar ihop och börjar vänta barn. Boken handlar om att bli mamma och om att få en förlossningsdepression.

Bild

Jag hade länge tänkt att jag ville skriva en bok, men hittade ingen tid i vardagen. Jag hörde på radion en intervju med författaren Elin Willows där hon sade att hon skrev 10 minuter per dag. Jag hade länge funderat på att jag vill skriva och hade en idé till boken. Då tänkte jag att 10 minuter borde jag ha, jag skulle testa på det ifall det gick att få den tiden i vardagen.

Jag skriver alltid på mobilen i Word och det sparas i Onedrive, så jag kan också läsa det på datorn om jag vill skriva ut texten. Jag skriver 10 minuter i gången, men inte alla dagar. För det mesta sitter jag i soffan i vardagsrummet, med familjen och TV på då jag skriver. Det är skönt med bakgrundsljud på och omkring mig då jag skriver. Totalt tog det 5 år för mig att skriva klart boken, men då skrev jag inte hela tiden, utan hade långa pauser då jag inte skrev något alls.

Då jag fick idén till min bok, hade jag först temat klart, att det skulle handla om en mamma och om att få förlossningsdepression. Sedan tänkte jag ut vad karaktärerna skulle heta, Ditte, Rufus och Tyra, var de skulle bo och vad de skulle jobba med.

Sedan skrev jag upp på ett papper olika kapitel i boken och då när jag skrev kunde jag se på pappret vad jag skulle skriva om till näst. Jag skrev upp på pappret efterhand om jag fick en idé vad ett kapitel kunde handla om.

Efter att jag hade fått kontrakt med förlaget så gick en redaktör igenom texten, då fick jag gå igenom texten på nytt. Då skrev jag ut texten från datorn och läste igenom det. Ändringarna gjorde jag direkt i Word-dokumentet på mobilen. Sedan skickade jag mitt manuskript per epost till redaktören.

Jag tycker att det är enkelt att skriva på mobilen, jag har alltid den med mig och om det blir en lucka i vardagen kan jag ta fram mobilen och skriva en stund. För det mesta har jag inga krav på mig att jag måste skriva varje dag eller ett visst antal tecken eller sidor då jag skriver. Jag vill istället att det skall vara mera kravlöst, att jag får skriva då jag vill och så kort stund som jag vill. Någon minut är helt okej.

Är det något negativt med att skriva på mobilen? Förstås kanske det inte passar för alla att skriva på mobilen, texten är ganska liten och det kan vara knepigt att trycka på de rätta tangenterna. Ett annat problem är ifall det börjar kosta att få skriva på Word eller någon annan skrivapp.

Men överlag är det mest fördelar att skriva texter på mobilen, åtminstone för mig, jag har alltid telefonen med mig och då jag får en lucka i tiden kan jag skriva en liten stund. Utan mobilen är jag ganska säker på att jag inte skulle ha skrivit en hel roman eller att jag skulle ha skickat in manuset till förlag.

Om någon funderar på att den vill skriva, men inte hinner, så vill jag rekommendera att skriva på mobilen. Testa på det, om det passar för dig! Kanske är du följande författare som har skrivit sin roman på mobilen?
​
Bild


Hitta Anna!
Ta kontakt om du vill komma i kontakt med Anna!

1 Kommentar

Österbottens bokmässa 2026

23/3/2026

 
Nästa månad blir det Österbottens bokmässa igen, och det i mycket gott sällskap (hittar ni mig bland alla fantastiska författare?).

På lördag 12
–12.30 deltar jag i ett scensamtal på temat: Konsten att berätta och illustrera för barn. Jag kommer även att sälja böcker på plats.

​Den som vill se hela programmet kan kika in hos bottnialitt.fi.

Hoppas att vi ses under mässan!

(Bilden har jag hämtat från @osterbottens_bokmassa.)


Bild
<<Föregående

    Blogg

    Här postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott.


    ARKIV

    September 2026
    Augusti 2026
    Juli 2026
    Juni 2026
    Maj 2026
    April 2026
    Mars 2026
    Februari 2026
    Januari 2026
    December 2025
    November 2025
    Oktober 2025
    September 2025
    Augusti 2025
    Juni 2025
    Maj 2025
    April 2025
    Mars 2025
    Februari 2025
    Januari 2025
    December 2024
    November 2024
    Oktober 2024
    September 2024
    Augusti 2024
    Juni 2024
    Maj 2024
    April 2024
    Mars 2024
    Februari 2024
    Januari 2024
    December 2023
    November 2023
    Oktober 2023
    September 2023
    Augusti 2023
    Juli 2023
    Juni 2023
    Maj 2023
    April 2023
    Mars 2023
    Februari 2023
    Januari 2023
    December 2022
    November 2022
    Oktober 2022
    September 2022
    Augusti 2022
    Juli 2022
    Juni 2022
    Maj 2022
    April 2022
    Mars 2022
    Februari 2022
    Januari 2022
    December 2021
    November 2021
    Oktober 2021
    September 2021
    Augusti 2021
    Juli 2021
    Juni 2021
    Maj 2021
    April 2021
    Mars 2021
    Februari 2021
    Januari 2021
    December 2020
    November 2020
    Oktober 2020
    September 2020
    Augusti 2020
    Juli 2020
    Juni 2020
    Maj 2020
    April 2020
    Februari 2020
    Maj 2019


    KATEGORIER

    Alla
    Artiklar
    Avtal
    Barnbok
    Bibliotek
    Bilder
    Bilderbok
    Bokklubb
    Bokmässa
    Bokmässa
    Bokprojekt
    Bokpyssel
    Bokrelease
    Boktips
    Cover Reveal
    Ergonomi
    Författarbesök
    Författarbesök
    Författarföreläsning
    Författarresa
    Författarskap
    Gästbloggare
    Intervjuer
    Kapitelbok
    Lektör
    Livet
    Ljudbok
    Läsarhälsning
    Läsarhälsning
    Marknad
    Merch
    Novell
    Ny Bok
    Pekkarta
    Polyglutt
    Recensioner
    Releasefest
    Skrivguiderna
    Skrivinspiration
    Skrivkurs
    Skrivprocessen
    Skrivtips
    Skrivverktyg
    Skrivworkshop
    Skrivövning
    Symbolstöd
    Talbok
    Tidningsnovell

    RSS-flöde

© Sabine Mickelsson.
​Image source: AdobeStock.
Instagram icon
Facebook icon
Goodreads icon
Bild
Sekretesspolicy
Proudly powered by Weebly
  • Hem
  • Kontakt
  • Om mig
  • Böcker
    • Noveller
    • Tidningsnoveller
    • Köpställen
  • Kurser
  • Blogg
  • Press
  • I media
  • English