Annica Andersson är en aspirerande författare från Växjö i Småland, där hon bor med sambo och barn. Hon är uppvuxen i Ingelstad och det är där hennes debutroman utspelar sig. När Annica var liten skrev hon mängder av små egna böcker samt gjorde pyssel- och hästtidningar. När hon var 17 år vann hon en novelltävling i tidningen Frida. Efter det låg skrivandet på is i många år, till hon började skriva på spänningsromanen Bara en fyrklöver, som kommer ut hos Ekström & Garay våren 2021. Förutom att skriva jobbar Annica som trafikassistent på en flygplats. När jag började skriva de första orden på det som skulle bli manuset till Bara en fyrklöver visste jag ingenting om att skriva en bok. Absolut ingenting. Då hade jag ingen aning om att det skulle ta flera år innan jag skulle nå min dröm; att få hålla min alldeles egna bok i handen. Just då tänkte jag kanske inte ens så långt. Jag fick en idé och började skriva. Det brann och kliade i kroppen efter att få ur mig berättelsen som plötsligt dykt upp i huvudet. Eller rättare sagt scenen, för egentligen var det just en specifik scen som hade etsat sig fast. En bok består ju dock av så mycket mer, så efter att jag fått ur mig den där scenen var jag tvungen att börja tänka. Vilka ska huvudpersonerna vara och vad ska hända mer? Vad jag inte visste då när allt bara kändes fantastiskt, spännande och lite hemligt var att jag hade oändliga timmar framför mig med skrivande, vånda, research, ändringar, ännu mer vånda och svackor djupa som helvetesgapet. Men just då kände jag mig glad och pirrig. Som att jag gömde på en hemlig skatt. Här skulle jag nästan vilja hånskratta lite åt mig själv. Hur kunde jag vara så naiv? Jag var ju över 40 och varit med om en del i livet. Men jag hade ju som sagt var aldrig skrivit en bok. Så det gör jag inte, hånskrattar åt mig själv alltså. Istället fylls jag av tacksamhet. Tacksam för att jag var naiv och inte visste hur mycket jobb som låg framför mig. För då är jag inte säker på att jag gett mig på att skriva min bok. Då kanske drömmen hade stannat vid just en dröm. De senaste åren har jag försökt att hitta skrivtips och suga i mig all kunskap jag kan om hantverket det innebär att skriva. Jag har lyssnat på poddar och mängder av webbinarier. En fördel - antagligen den enda - jag kan komma på som pandemin har inneburit. Att så många föreläsningar, bokreleaser och författarevent har förlagts till nätet och blivit tillgängliga på ett helt nytt sätt. Jag har lärt mig massor om att skriva synopsis, bygga karaktärer, gestaltning och att jobba med dramaturgiska bågar. Det finns så mycket kunskap och en stor vilja att lära ut den bland andra författare, redaktörer och manusutvecklare och det är verkligen ovärderligt. Men återigen så är jag glad att jag inte visste allt det där då när jag började skriva. Visserligen skulle det ha kunnat hjälpa mig att spara tid och jag hade kunnat undvika en del misstag med min text. Men jag tror att det hade gjort att lusten inte infunnit sig. Att jag blivit låst av alla kunskaper när den första känslan satte in. Nu när jag ska skriva manuset till det som ska bli min andra bok är jag samtidigt glad över att jag vet så mycket mer, för förhoppningsvis behöver inte processen bli lika lång som den varit med min första. Den stora skillnaden nu är att jag vet att jag kan skriva en hel bok och jag inbillar mig att den vetskapen ska ge mig mer självförtroende. Nu gäller det att jag använder alla mina nya kunskaper utan att för den skull tappa bort den där härliga pirriga känslan, den som gör att jag längtar efter stunder med mitt manus. För utan den magiska lusten att skriva, så blir det nog ingen bok.
2 Comments
Äntligen är den här, Karneval av Fuerte Förlag! Vilken färgsprakande karamell, lyser garanterat upp vintermörkret :)
Jag deltar i antologin med Mors ordspråk, en novell om skeva relationer, förtryckta drömmar och desperata lösningar. Hojta till om du är intresserad av ett fysiskt ex! Monica Ivesköld är effektivitets- och automatiseringskonsult och har skrivit 64 fackböcker och två barnböcker. Hon medverkar även i närmare 20 antologier. Just nu jobbar hon på en ny romanserie. Som sjuåring började jag skriva dikter. När jag var tio år och hade fått min första skrivmaskin samt en kurs för att lära mig skriva. Jag skapade böcker och små tidningar som jag delade ut till kompisarna. Dessa illustrerade jag själv, ofta med hjälp av karbonpapper. Och på den vägen är det. Jag målar fortfarande men ställer inte längre ut, vilket jag gjorde 1986-1996. Min mission i livet är att få andra människor att växa och utvecklas. Detta har inneburit att jag pluggat i över femtio år, investerat i massor med certifikat för att sedan hjälpa andra att hitta lösningar och spara tid. Jag tror aldrig att jag slutar att gå kurser som innebär att jag investerar i mig själv för att fortsätta dela med mig. Jag har varit effektivitets- och automatiseringskonsult i 40 år. 1982 tog jag en datatekniska examen. 1990 blev jag en av de tio första certifierade distanspedagogerna i Sverige. Jag fortsatte plugga samtidigt som jag jobbade. Blev en av de som certifierade andra för datakörkortet, läste litteraturhistoria, affärsmannaskap, ledarskap, gick utbildningar inom försäljning, förhandlingsteknik mm. 2000 blev jag certifierad internationell projektledare, 2002 certifierad effektivitetskonsult, 2006 certifierad NLP Practitioner Coach och 2007 certifierad verksamhetsanalytiker. 2010 satsade jag på det sista stora certifikatet som handledare för Försvarshögskolans ledarskapsutbildning. Där och då beslutade jag mig för att jag inte skulle lägga mer pengar på certifikat, bortsett från de som jag måste uppdatera årligen. 2009 höll jag på att stryka med i en gallblåseinflammation som spred sig till bukspottskörteln, en biverkning efter cellgifter som jag fick som reumatiker. Jag valde att satsa på alternativ medicin genom att utbilda mig inom Chi Neng Qigong, hypnos och mycket annat. Sedan dess har jag inte tagit några mediciner. 2013 valde jag att omvandla flertalet av mina utbildningar till onlinekurser vilka säljs av återförsäljare. Det har blivit 28 utbildningar. Samtidigt började jag studera hantverket för skönlitteratur. Sedan dess har jag skrivit sju romaner varav den första har släppts i år – ”Porten till friheten”. För att utveckla mitt skrivande har jag gått närmare hundra (både fysiska och digitala) utbildningar, en del årslånga, andra korta. Jag skriver flera råmanus varje år. Sedan lagras de – precis som en god ost eller ett gott vin – under minst ett år. Därefter vidtar redigeringsarbetet. Att skriva råmanus tar oftast 1-2 månader. Redigeringen, däremot, tar åratal. För att underlätta för andra författare, skapade jag 2017 en liten bok som stödjer redigeringsarbetet – ”Redigera framgångsRIKT” – samt ett antal mallar som de kan ha till hjälp. Den tillsammans med boken ”Handbok i textproduktion” är ett bra stöd för författare och skribenter. Min roman – ”Porten till friheten” - bygger på sanna historier. Den är skriven som en fläta, dvs handlingen pågår i nutid med minnesglimtar från femtiotalets Malmö, och är i genren relationsroman. Huvudkaraktären i boken är Henrietta. Hon dyker upp i övriga böcker, ibland bara som en bifigur, vilket är ett önskemål från förlaget. På så sätt skapades Henrietta-serien. ”Porten till friheten” har skrivits om (från början till slut) i mer än fem omgångar. Den senaste versionen, som nu getts ut, tog mig ca fem år att färdigställa. Just nu redigerar jag nästa roman – ”Elvira”. Även den bygger på en sann historia. Jag har under ett år intervjuat en dam som ska fylla 99 år. En omfattande research. Boken efter den – ”Mamma låt mig leva” – är en historia som delvis bygger på änglamakerskor. Den har jag burit med mig i många år. Den allra senaste romanen skriver jag nu. Den har arbetsnamnet ”Nils Kalv” och är ett led i min senaste onlinekurs ”Skriva spänning”. Ofta kommer historierna till mig under natten. Jag vaknar på morgonen och vet exakt vad jag vill skriva om. Detta gäller både romanerna och novellerna. Ibland kan jag se karaktärerna/scenerna i mina bilder som jag målar. I fem år har jag skrivit råmanus i samband med Nanowrimo (National Novel Writing Month). I år är det lite annorlunda eftersom jag valt att skriva en reseskildring om Kina. Varför, undrar du kanske. Jo jag går just nu en onlinekurs i att skriva reseskildringar. Vad är då bättre än att jag tränar på konsten samtidigt? Till dig som längtar efter att börja skriva vill jag säga att skrivandet är ett hantverk. Det är viktigt att utbilda sig och träna, träna, träna. Ju mer du skriver, desto bättre blir det. Du ska veta att det är ett omfattande jobb. När väl manuset är redigerat och klart, börjar nästa omgång – att hitta förlag och därmed nya redigeringsrundor. Det tar ca ett år att ge ut en roman på ett traditionellt förlag. Mitt bästa tips till dig är att börja träna genom att blogga. Själv skriver jag sex blogginlägg i veckan och jag finns i sociala medier varje dag, framförallt på Facebook, LinkedIn och Instagram. Flödesskriv en gång om dagen och testa ditt skrivande genom att delta i novelltävlingar och liknande. Stort lycka till! Hitta Monica! Hemsida > www.monicaiveskold.se // LinkedIn > https://se.linkedin.com/in/monicaiveskold // Facebook > https://www.facebook.com/MilordInspiration/ // Pinterest > https://se.pinterest.com/monicaiveskold/ // YouTube-kanal > https://www.youtube.com/channel/UCemn9EdhCtXONf3htNGSEmw/videos?shelf_id=0&sort=dd&view=0 // Instagram > https://www.instagram.com/milordmonica Ulrika Medén är en aspirerande författare som skriver på sin debutroman. Hela livet har hon älskat det skrivna ordet eftersom det har förmågan att beröra, öppna dörrar, påverka vårt sätt att tänka och skapa känslor. Skapandet av nya världar ger henne energi och glädje, dessutom blir hon alltid förälskad i sina karaktärer. Tidigare har hon arbetat som teknisk skribent, skrivit noveller, dikter och haft en stående krönika. Ulrika bor i ett gult hus med blå knutar tillsammans med sin man och dotter. Hennes favoritsysselsättningar är att skriva, läsa, se på film och resa. Det sistnämnda är svårt i nuläget, men genom böcker och filmer kan man förflytta sig ganska långt i tanken. Vad vore världen utan böcker och historier? Som liten älskade jag när min mamma läste för mig eller hittade på egna sagor och berättelser. Men jag var väldigt frustrerad över att inte kunna påverka hur länge den underbara stunden varade. Jag ville läsa själv! Därför memorerade jag vad min mamma läst och satt med fingret och ljudade. Som en väldigt ung kodknäckare på CIA satt jag med Nalles bok och listade ut vilka ljud som dolde sig bakom vilka tecken. Trots alla böcker jag läst genom åren glömmer jag aldrig Nalles bok som hjälpte mig knäcka koden. Den första boken jag läste själv. I mitt barndomshem uppmuntrades jag till läsning. I mina föräldrars sovrum, liksom i mitt, täcktes väggarna av stringhyllor fyllda med böcker. I hallen fanns höga trähyllor med faktaböcker, uppslagsverk och klassiker. På sommaren var det en ritual att gå till biblioteket för sommarlån. Ordet klingade härligt eftersom jag fick ha böckerna extra länge. I husvagnen fanns två luckor längst bak och i den ena fick jag ta med ett visst antal böcker. (Som jag alltid överskred.) Jag fick en fråga från en kompis en gång i tiden om varför jag gillade att läsa. Idag skulle jag svarat att olika böcker har gett mig olika saker i olika tider. I böckerna om Pippi och Anne på Grönkulla lärde jag känna starka tjejer som stack ut och var udda. De gjorde saker på annorlunda sätt och det var helt okej. Efter att ha läst om hur Pippi skurade golv längtade jag att själv få åka skridskor på skurborstar. Plötsligt såg jag många fler sätt att lösa problem. Pippi tycker om att köpa och ge presenter vilket är något vi har gemensamt. Faktum är att jag har ett särskilt skåp med ”utifall-att” presenter. Jag älskade hennes julklappsträd och drömde om att någon dag få göra som hon. Det gjorde jag som vuxen. En sommar för några år sedan bestämde jag mig. På kvällen innan min dotters födelsedagskalas satt jag i hemlighet och prasslade med inslagspapper i köket och fnissade för mig själv. Varje paket fick namnetiketter och långa färgglada snören. På morgonen smet jag ut innan de andra vaknat och färdigställde min överraskning. Kalaset började på framsidan där vi bjöd på välkomstdrinkar och pilbågeskytte. Sedan visade jag födelsedagsbarnet och gästerna till baksidan där det hängde presenter till alla i ett av våra äppelträd. Min mamma sa att det var det underbaraste träd hon någonsin sett. Mina föräldrar tyckte att jag borde passa på att läsa alla sagoskatter när jag var 13 år. Behöver jag säga att jag inte höll med? Eftersom de inte kände till Tolkien blev de väldigt nöjda när jag läste Sagan om ringen. En serie böcker som är fyllda av fantasi, hobbitar, orcher, alver och trollkarlar. En spännande värld att fly in i som inspirerat och älskats av så många. Ibland blir man inspirerad och sugs in i en bok och får svårt att lägga undan boken. Så var det ofta under mina tonår. Jag minns särskilt en gång när jag lydigt sa god natt till mina föräldrar och släckte lampan innan de stängde min dörr. En lång stund låg jag i mörkret och väntade för jag var säker på att de kollade efter ljusstrimman som olydigt slet sig ut under dörren för att avslöja mig. Under täcket tände jag en ficklampa och läste större delen av natten. Vid frukostbordet var jag så trött att jag knappt orkade hålla upp ögonen, men min mamma skrattade bara och sa: ”När blev du klar med Borta med vinden? Hann du sova något?” Det visade sig att hon hade gjort precis samma sak som jag och läst Margaret Mitchells bok från pärm till pärm under en natt. Nyligen läste jag om Konsten att bota en fanatiker av Amos Oz tillsammans med min dotter. Den är skriven med humor och klart förnuft. Den behandlar konflikten mellan israeler och palestinier samt hur man kan bota en fanatiker. Vi behöver böcker till många olika saker under olika tider av våra liv. De kan hjälpa oss att förstå andra människor, ge nya perspektiv, utveckla vårt känsloliv och skapa empati. Jag är övertygad om att medkänsla ökar genom läsning. När man öppnar en bok och kliver in i någon annans liv får man en helt annan förståelse. En riktigt bra roman tycker jag ska beröra på djupet. Jag älskar böcker och tänker vara med och skapa fler! Det händer mycket nu. Så mycket att jag knappt hänger med (på ett positivt sätt). Är det inte cover reveal så är det dra skrivarkurser eller gästblogga eller ... bli antagen för publicering! Igen! Någon gång i våras skrev jag en massa noveller. En av dem var Julbockens arv, som blir utgiven av Miramir Förlag 2021. Jag hade fullständigt glömt bort att jag skickat in ett bidrag, när det damp ner ett positivt mejl i inboxen. Känns jättespännande! Jag trodde nog inte riktigt på texten, främst för att jag upplevde att jag var ute på djupt vatten. En skräcknovell för vuxna ... Inte kan väl jag, värsta mesproppen, skriva skräck? Men uppenbarligen finns det någon som tycker det, och jag är tacksam, så oerhört tacksam för förtroendet. Så här såg det ut på Facebook när nyheten damp ner. Tänk att lilla jag får vara med bland så många andra duktiga skribenter. Grattis till oss!
Så här fin blev antologin Det var inte jag! där jag deltar med novellen Stenhjärtat. Mattias vaknar upp på intensiven efter en fruktansvärd olycka. Till först vet han inte vem han är eller vad som hänt. Han känner inte igen sina besökare, kvinnan som säger att hon är hans fru och den lilla flickan med skrattgroparna. Och i Mattias bröst sitter en klump, den skaver som sten. Ett stenhjärta. En berättelse om det värsta som kan hända, att bearbeta sina känslor och komma ut på andra sidan. Är faktiskt stolt över hur jag lyckades knyta ihop allting. Novellen baserar sig på ett starkt minne då en nära anhörig blev sjuk, och min testläsare grät när han läste slutet. Nyfiken? Jag hoppas det. Snart finns boken i din bokaffär. (Här hittar du en länk till olika köpställen, jag uppdaterar den med jämna mellanrum vartefter nya böcker utkommer.) Anna Granberg är författare och skriver fantastik och romance, allrahelst i kombination. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. Hennes debutroman Solens dotter kommer i februari och ges ut av Seraf förlag. Det är en fantasy romance för unga vuxna och vuxna, den första fristående boken i serien Gudablod. Anna har också fått en handfull noveller publicerade i olika antologier. Hon bor med sin familj i Stockholm. Fotograf: Björn Mattisson-Richter Jag har fler idéer till historier än jag hinner skriva. Det är både en tillgång och förstås frustrerande. Om bara tiden fanns att skriva alla historier! Men tiden är begränsad och därför vill jag lägga den på att skriva det jag själv tycker är roligt att skriva och själv skulle vilja läsa. De idéer som är värda att lägga sin tid på är de man brinner för! Mest är jag förstås tacksam för mina idéer, för fantasi är en nödvändighet för en författare. Utan idéer skriver man nog aldrig en bok. Drömmer du om att skriva en bok, men har aldrig fått någon idé som du brunnit för? Lugn! Kanske har du bara inte fått den där idén än. Den som måste skrivas. Även om jag drömde om att bli författare redan som barn, var det först när jag fick idén till min debutroman Solens dotter som jag påbörjade ett större skrivprojekt. Allt började med en dröm för mer än ett decennium sedan. Jag drömde om en kvinna och en man som slogs. Även om det bara var ett par scener, fick jag en tydlig känsla för personerna och deras relation till varandra. Undertonen i scenerna lät mig förstå att här fanns en mycket större historia att utforska – en hel värld! Drömmen var alltför spännande för att bara glömmas bort. Det var en sådan historia som jag själv skulle älska att läsa och bestämde mig för att jag måste skriva ner den. Drömscenerna var det första jag skrev på mitt manus, och de visade sig bli ett par av de viktigaste vändpunkterna i boken. Idén grodde i huvudet i många år, men det dröjde länge innan jag tog mig tiden att fokusera på skrivandet. Då var jag vid en punkt i livet där jag kände att jag måste skriva färdigt min historia för att bli lycklig. Den ville ut! Det var ju det här jag brann för. För även om jag aldrig hade läst något liknande så var det ju det här jag älskade. Fantastik och kärlek – på samma gång. En bättre blandning kan jag inte tänka mig. Jag visste redan från början att jag ville skriva en serie och hade de grova dragen klara för mig. Men det var först när jag började närma mig slutet på råmanuset av första boken som idéerna till andra boken blev konkreta och föll på plats. På samma sätt framträdde historien till tredje boken när jag började närma mig slutet av råmanuset till den andra. Ibland måste man jobba sig fram till idéerna. Idéerna till de noveller jag fått publicerade då? Ett par av dem har börjat med att en titel har kommit till mig. Titeln Marionettspelaren kom som ett svar på temat, dockor, i en novelltävling jag ville delta i. Det blev en rysare som kretsar kring mobbning, ett tema som är viktigt för mig. Titeln Och staden stod i brand var en fras jag tänkte en morgon när jag såg solen gå upp över Stockholm och färga himlen röd. Jag tänkte att en dag ska jag skriva en historia som heter just så. När det så dök upp en novelltävling med temat dystopisk romantik kände jag att titeln passade väl in, då eld kan symbolisera både död och pånyttfödelse, lust och passion. Det i kombination med min fascination för fenomenet prepping gav upphov till novellen. I bägge fallen korsbefruktade olika idéer varandra och blev till noveller. Novellen Ljuva toner i natten började med att jag såg en sensuell scen i huvudet, en man och en kvinna som tillsammans spelade på en cello. Ett par andra noveller – Tomteupproret och Bevararna – började med tanken ”Tänk om …?” Tänk om alla väsen i folktron finns på riktigt och det finns en hemlig myndighet med uppgift att hålla ordning på varelserna och se till att de inte skadar människorna? Så mina avslutande ord till dig får bli: Skriv ner den där spännande drömmen, den lösryckta scenen du tänkt på, den där titeln eller vackra frasen du kommer på, den där leken med ”tänk om …?”, även om du inte vet precis hur du ska använda dem just då. Kanske blir det din debutroman! Eller åtminstone en novell. Hur får du dina idéer? Hitta Anna! Instagram > @anna.m.granberg // Hemsida > annagranberg.nu // Facebook > www.facebook.com/anna.granberg.writer Så här ser den ut, Jul igen av Nohiding Förlag, antologin där jag medverkar med två (!) noveller. Snart kan du läsa mina berättelser Av eld och is och Tomtar på loftet! Vad de handlar om kan du läsa mer om här i ett tidigare inlägg. Jag är ju en riktig julmänniska, så blev extra glad när jag fick höra att jag skulle få vara med. Tänk att ha en egen julbok! Gissa om den kommer bli del av julpyntet i år ;) (Går det att hänga en bok högst uppe i granen?) C N Persson är född och bosatt i Helsingborg. Det stora intresset för science fiction, TV-serier och film ledde till att hon började skriva på bokserien om Maddoxx Silver. En serie som inte håller sig strikt under en enstaka genre, utan väljer ut det bästa ur hennes favoriter. Hon släppte debutboken Oslagbar ("en ofrivillig Superhjältelärlings drömmar om kärleken och kampen att acceptera sitt öde") i maj 2020. Jag är jätteglad att få chansen att gästblogga om hur det är att skriva på uppföljaren till min bok Oslagbar. När jag gav ut min första bok var det verkligen en dröm som slog in. Intresset att skriva har alltid funnits där för mig, men det har i stort sätt alltid handlat om halvfärdiga projekt eller kortare noveller. Men en dag kom idén till Oslagbar till mig och det var någonting med den som vägrade släppa taget. Det var som om Anton krävde att få sin historia skriven och den skulle skrivas på hans vis. Ur hans ögon. Och den där Anton är både envis och intensiv, så det är bara att lyssna på honom! I skrivande stund har jag manuset till del nummer två i Maddoxx Silver-serien hos lektör. När jag tänker på hur nervös och rent av skräckslagen jag var första gången jag hade en text hos henne kan jag inte låta bli att le. För jag har kommit en bra bit sedan dess. Idag är den sortens feedback bland det bästa jag vet när det gäller att skriva. Då fick jag ont i magen när jag såg mejlet med utlåtandet hade kommit, nu kan jag knappt vänta. För jag är nog ärligt talat lite knäpp! Jag älskar när hon (eller testläsare eller redaktör) påpekar karaktärsavvikande beteenden, saker som de undrar över och små hål i storyn. Det innebär faktiskt att jag kan skriva om, rätta till och få till ett grymmare slutresultat. En sak som jag sagt flera gånger nu är: Aldrig mer att jag ska skriva en trilogi eller serie! Men om jag känner mig rätt kommer jag att göra det igen … Ge det lite tid så börjar troligtvis ”det var faktiskt inte så farligt”-tänket. För det är ju trots allt inte bara tungt. Det är också utvecklande, lärorikt och roligt. Speciellt när man får hänga med gänget i Skottsholm igen! Som jag kommer att sakna dessa killar den dag jag ska sluta skriva om dem. Saken med trilogier (eller serier, men jag kommer att använda ordet trilogi framöver) är just att det inte bara är att skriva 3 böcker om samma person/grupp eller man nu skriver om. För en bra och snygg trilogi ska ändå någon form av övergripande problem som binder dem samman. Det kan såklart vara allt från ett hinder, ett mål som ska nås eller en fiende som ställer till saker och ting. Men det viktiga är att de ska höra ihop på något vis. Läsaren ska känna att det är samma historia. Ett fantastiskt exempel på en sådan bokserie är självklart Harry Potter. Jag vet att många tar upp den, men den är ju så snyggt gjord. Man får följa honom under alla dessa år på Hogwarts, känslan finns kvar igenom hela och händelserna accelererar i en fin takt. Det är tydligt vem som är det övergripande problemet. Ja det är magnifikt! Så det är alltså detta pussel jag har hållit på med den senaste tiden. Följa upp saker och lösa trådar från del nummer ett. Plantera nya till del tre. Och jag har fått frågan av flera läsare och ja, det finns karaktärer som bara tittade förbi snabbt i del ett som kommer tillbaka i del två. Så ni som undrar om Dennis, nu kan jag avslöja att han kommer åter ;) Bok nummer ett handlar en hel del om att lära känna karaktärerna och introducera deras problem. I just Antons fall från Oslagbar har han en hel del problem som trappas upp i del ett. Det svåra kan vara att hålla samma tempo i del två, som faktiskt är en mittendel som bygger upp till the final (bok tre). Men jag tror nog att den ska hålla måttet när det är dags för honom att fortsätta sitt liv, ta nya impulsiva beslut, utsättas för nya saker och framförallt umgås med allas vår storfavorit Måns! Blev du nyfiken på boken? Kolla länken under bilden! Hurra! Äntligen får jag presentera höstens första gästbloggare! Elin Edberg har alltid älskat att skapa nya världar att resa i genom sitt skrivande. Fantastik i de flesta former ligger henne nära hjärtat även om hon också gärna skriver relationella dramer och socialrealism. Hon bor i Luleå med sin familj och debuterar i november med en novell i antologin Kärlekens patos: åtta noveller om kärlek, via Virens förlag. Jag har alltid varit en skrivande person, ända sedan jag knäckte läs- och skrivkoden som barn. Det är något med möjligheterna som förtrollade mig då och fortfarande lockar mig nu. Som barn var jag utsatt för mobbing och skrivandet blev ett sätt för mig att hantera min omvärld. För möjligheterna är oändliga när jag håller i pennan. Jag kan dyka ner i en värld som är konstruerad av mig, vilket är snäppet vassare än att dyka ner i en god bok – eftersom jag bestämmer dialog, kriser och utfall från första meningen till den sista. Eftersom min barndom såg ut som den gjorde så fanns det en lindring och en glädje i att läsa böcker, att försvinna in i andra människors skeenden, fantisera om en vardag som var den totala motsatsen till min. Bland mina favoriter som jag låg under täcket och sträckläste till sent inpå natten var böckerna om de magiska jeansen som passade fyra väldigt olika vänner perfekt, som höll dem samman och hjälpte med genom både svåra och glada perioder. Jag hade själv aldrig upplevt det där villkorslösa systerskapet och älskade att drömma mig in i Systrar i Jeans. Men jag fann också en glädje i att läsa om flickor som hade det svårt, som jag kunde identifiera mig med så som böckerna om Ellie, Magda och Nadine av den brittiske författaren Jacqueline Wilson. Hennes bok Tjejer i tårar grät jag mig igenom, jag minns fortfarande hur det högg i bröstet på mig under läsningen. Det är något fantastiskt vad orden kan göra med oss, och att olika ord betyder olika saker för var och en. Att vi kan finna tröst, styrka, glädje och till och med ilska bland dem. När jag var yngre så skrev jag helt och fullt för mig själv. Jag levde i äventyret i mitt huvud. Det var som att befinna sig i en väldigt detaljerad dagdröm och min drivkraft låg i att få veta hur det skulle gå, för jag skrev ofta utan en plan. Det var lekfullt, spännande och inte så viktigt hur texten i slutändan blev. När jag blev äldre så förändrades detta när en längtan efter att bli läst vaknade. När jag insåg att man kan sätta ihop ord och text på mer eller mindre kreativa sätt och att en läsare bedömde boken inte bara utifrån omslaget. Det var också då jag började jämföra mig själv med andra skrivande, en tyngd av perfektion lade sig över skapandet och det lustfyllda författandet gömde sig bakom prestationskrav. Den är svår att komma runt, men det går. I synnerhet när jag tänker att alla de böcker jag läst och älskat också en gång i tiden bestod av ett ganska spretigt och oredigerat råmanus, där författarna haft förmånen att ha ett förlag i ryggen och en rad textspecialister som läst och kommit med värdefull input. Alla böcker har varit ett shitty first draft, det gäller bara att inte ge upp utan förfina, slipa bort och skriva om tills alla orden är redo att hamna mellan bokpärmar. Idag finns en längtan i mig att få göra det som mina favoritförfattare gjorde för mig när jag var barn: erbjuda lindring, tröst, igenkännande, värme och systerskap genom det skrivna ordet. Att i framtiden kunna möta läsare som kan finna en tillflykt i mina ord känns som en god målsättning. I dagsläget är jag sjukskriven för andra gången för utmattningssyndrom. Det är långt ifrån roligt, men i tröttheten som tvingat min kropp in i en annan lunk än det tidigare alldeles för stressade har kommit med många positiva bieffekter. Jag som alltid varit en bokmal har under de senaste åren inte öppnat en enda bok, och det är först nu jag insett att det har haft med stress att göra, inte att min kärlek till läsandet dött. Att sitta ner och läsa en bok kräver fokus, koncentration och tid. Det samma gäller för skrivandet. Än en gång flyr jag verkligheten in i mina egna världar, för även skrivandet har vaknat igen efter en fler år lång slummer. Även om tillvaron är svår på många sätt som utbränd så har jag vunnit mycket genom att tvingas in i ett lugnare tempo. Jag saknar inte tiden då jag inte hann läsa eller skriva, även om jag stundvis saknar den till synes outtömliga orken jag hade förr. Med vetskapen att orden finns för mig igen kan jag tryggt vila i att jag kommer att ta mig igenom även denna utmaning som utmattningen är. Vad har ord haft för betydelse för dig? Så var semestern slut. Och jag som skulle skriva massor på mitt Långa Projekt. Inte ett ord blev det. Istället blev det:
* Totalt ca 20 000 ord har jag väl ändå fått ihop, vilket snudd på motsvarar målet jag satte innan semestern (25 000). Det blev helt enkelt andra ord än jag tänkt mig. Konsten att naturspana. Det har varit rätt ostadigt väder nu i juli, oftast har det sett ut så här. Strålande sol till vänster, åskbank till höger. Mera naturspaning. Mitt älskade hav, fotat under en av våra sällsynta sommarutflykter. Samma utflykt passade vi också på att besöka den lokala bokhandeln, och de här snygga böckerna följde med mig hem (plus för de vackra omslagen, minus för de svårtydbara titlarna). Man måste ju fylla på läshögen vartefter. Och så var det det där med tvättbrädan. Jag är fortfarande nybörjare, men jag lär mig!
Tänkte skriva ett lite annorlunda inlägg idag, ett längre. Grotta ner mig i vad som inspirerat mig att börja skriva. Men först några frågor! Var hittar du din inspiration? Vilken typ av böcker gillar du? Vad är det som får dig att ta upp en bok och vilja börja läsa den? Okej. Back to business. Vi börjar med det (för mig) uppenbara. Narnia. Definitivt den bokserie som haft störst inverkan på mitt läsande och skrivande. Nu försöker jag inte kopiera C.S. Lewis när jag skriver (jag vill ha ett annat berättarperspektiv och gestalta mer inifrån. Dessutom, vi tillhör olika tidsperioder. Barnböcker ser rätt annorlunda ut idag), men det finns spår av Narnia i mina texter. Ett sätt att visa respekt. Tacka Lewis för att jag fått ta del av hans magiska värld. De första böckerna fick jag av min moster i födelsedagspresent och julklapp. Jag läste dem knappast själv, fick nog hjälp av mamma. Älskade alla sirliga illustrationer, alla detaljer. Karaktärerna. Äventyren. Världen. Bild: Illustration hämtad från Pauline Baynes hemsida. Favoritboken var Kung Caspian och skeppet Gryningen, eller kanske Silvertronen (idag gillar jag Hästen och hans pojke bäst, trots att jag är väl medveten om de stereotypa beskrivningarna av Calormen). Min morbror trollkarlen var också fin, främst för att farmor hade en av de gula reseringarna. (Idag är ringen min, men jag har lovat att inte berätta för någon huruvida den fungerar eller inte.) Den sista striden fick jag däremot vänta med att läsa tills jag blev större. Det är också en av de första böcker som fått mig att gråta. En annan bokserie, eller tecknad serie, som fått mig att gråta är ElfQuest (Alverfolket på svenska). Jag var ca 10–11 år gammal när jag upptäckte böckerna på biblioteket, och jag drogs till färgerna som en mal mot ljuset. Här fick jag möta döden några gånger. [SPOILERVARNING] Enögas död berörde mig mest. Jisses så jag tjöt. Du vet, när man fått lära känna en karaktär, när man knutit an, och plötsligt finns han inte mer. Borta. För alltid. ElfQuest lärde mig mycket om min egen värld, trots att den utspelar sig i en annan. Jag fick lära mig respekt och kärlek. Att se förbi hudfärg, religion, sexuell läggning osv. Att det inte spelar någon roll om vi har fem eller fyra fingrar, om våra öron är runda eller spetsiga. Som vuxen har min uppskattning för serien växt. ElfQuests skapare Wendy & Richard Pini har drivit sin indie comic sedan 1978 och de producerar fortsättningsvis nytt material. Wendy är ett av de stora kvinnliga serieskaparnamnen, en tuff kvinna som går sin egen väg. Jag inspireras lika mycket av henne som av hennes teckningar. Dessutom har hon, tillsammans med Richard, byggt upp en härligt familjär fanbase där skaparna själva aktivt deltar i de livliga diskussionerna. Den som vill kan bekanta sig med ElfQuest alldeles gratis via deras hemsida. De har laddat upp hela sin produktion, utom de allra nyaste albumen, bara att läsa. Språket är engelska. Obs! Serien innehåller ibland rätt tunga teman (ex. våld, död, hat), så yngre barn kan gärna läsa i föräldrars sällskap. Bild: Screenshot från ElfQuests hemsida. Avslutningsvis ett collage där jag presenterar några olika författare som inspirerat mig. Tolkien får självklart vara med, men jag läste också mycket av Eddings i tonåren. Numera blir det även en del Harry Potter. Ja, jag vet, alla (?) läser Harry Potter. Men visst är det något härligt med en bokserie som fångar både barn och vuxna, generation efter generation (Harry Potter och de vises sten utkom redan 1997 och "mina" barn, som jag träffar via efterskolanverksamheten där jag är aktiv, älskar fortfarande böckerna), som får dig att tro att det är sant, att världen finns på riktigt. Att om du knackar på rätt tegelsten, öppnar rätt garderobsdörr, hittar rätt damm att dyka ner i ... då är allting möjligt. P.S. Vem blir nästa C.S. Lewis, nästa J.K. Rowling? Det är ett tag sen 2007 och Harry Potter och dödsrelikerna ... När dyker det upp en ny serie som tar världen med storm? Självklart vill jag ju att det ska bli just min ;) Drömma kan man alltid. Men kanske blir det din? Fotnot: Jag vet att det stormar kring Rowling just nu. Valde ändå att lyfta hennes verk då de haft stor inverkan på mängder av läsare. Den som vill sätta sig in i "stormen" kan läsa detta utmärkta blogginlägg av Julia Wickholm. Hon nämner bland annat hur viktigt det är med "litteratur som speglar den mångfald vi lever i". Eller hur? Fram för mera bokbredd! Kommer du ihåg bokpaketet jag nämnde i föregående post? Nu har det nått fram till mottagaren, och jag kan avslöja alla hemliga goodies. Okej, det här fanns i paketet:
Det var fantastiskt kul att plocka ihop sitt första bokpaket. Att tänka på färger och innehåll, hitta produkter som förhoppningsvis kommer bidra till en riktigt lyxig lässtund. Jag hoppas verkligen att bokpaketets vinnare blev glad när hon öppnade det, och att hon får många härliga timmar tillsammans med de olika novellerna. Brukar du lyxa till det när du har en riktigt bra bok som väntar? Myshörna? Något gott att äta eller dricka? Annat? Förresten, ifall du är sugen på att äga ett eget exemplar av Sommarmystik, klicka här. Först midsommar och sedan ... SEMESTER! Åh, kan knappt vänta (fast vi har det faktiskt väldigt kul på jobbet)! Så många böcker jag vill läsa. Så mycket jag vill skriva. Hoppas på soliga dagar, ljumma havsvindar och färska jordgubbar i massor. Deltar f.ö. i @fantastikathons sommarmaraton. Bilden är från #fantastikathonläskigläsning (bildutmaning) och självklart ville hundarna vara med och välja vilken bok jag skulle läsa först. Desutom vann jag boken Blixtbarn i B. Wahlströms Instagramtävling! Vilken otrolig tur! Wow! "Kvinnotät karaktärlista" och "fräscha karaktärer" låter lovande. Vilka är dina sommarplaner? Vad finns på din läslista?
Du vet, den där känslan alla (tror jag) författarfrön drömt om. Snart ska jag få uppleva den. Kan knappt tro det. Jag, som aldrig haft problem med att fantisera fram de mest märkliga saker, har svårt att föreställa mig känslan. Men jag försöker. Papprets strävhet, doften av ny bok, den släta ryggen som ännu inte fått några skavanker. Snart. Snart är den min. Och den kan vara din också, om du är sugen på att läsa en fantasifull, somrig novellsamling! Kontakta mig för förköp och/eller signerat exemplar 💙 [UPPDATERING 15.6! Nu finns boken vid ex. Adlibris och Bokus. Här länkar jag köpställen.] Bilden hämtad från Nohiding Förlags Instagramflöde.
|
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
April 2024
KATEGORIER
Alla
|