I dagens Vasabladet kan du läsa mina och andra österbottniska litteraturprofilers tankar om litteraturåret som gått. Roligt att få vara med i ett sådant eminent sällskap! (Artikeln finns även sparad här.) God fortsättning på det gamla året, och snart på det nya!
​

Det närmar sig jul och jag hoppas att du får en härlig långhelg vare sig du firar eller ej. Själv varvar jag ner och lägger som vanligt mer fokus på familj och egentid (med lite tur har tomten en ny bok i säcken). Kanske dyker jag upp innan årsskiftet, kanske blir det inga nya texter förrän på nästa års sida. (En sak vet jag redan nu och det är att det kommer nya gästbloggare 2023, hurra!)

Jag vill tacka alla som stöttat mitt författarskap under det gångna året. Eftersom jag inte har möjlighet att dela ut julklappar till er alla får det bli en symbolisk klapp i form av en annorlunda gåva: skola och trygghet till katastrofdrabbade barn, via Kyrkans Utlandshjälp.

​Sköt om dig och må gott!
​

Jag brukar vara rätt dålig på att blicka tillbaka, oftast är siktet redan inställt på framtiden, men det är trots allt viktigt att stanna upp och glädjas åt det man åstadkommit. I det här inlägget ska jag därför försöka summera mitt författarår.

Så vad hände egentligen under 2022? Mycket, kan jag konstatera. Om jag prövar att ta det i någorlunda kronologisk ordning ser det ut ungefär så här:

• Redan i januari kom den första positiva nyheten när min novell Amnesi blev antagen för publicering i antologin Sommarsjälar.
• I april blev det ännu ett bokavtal. Skogshäxans skatter, min portalfantasy för mellanåldern, utkommer hos Nohiding förlag i mars 2023.
• Strax före midsommar fick jag veta att min novell Vidundrets löfte blivit antagen för publicering i Jul igen.
• I juli fick jag göra en skrivretreatresa till svenska skärgården, sponsrad av Kulturfonden.
• 11.8 blev det bilderboksrelease för att fira Gåblin och de vilda dammråttorna. Tack igen till alla som stöttat min och mitt lilla hustrolls bokresa!
• I augusti gick jag dessutom på tjänstledigt för att kunna jobba heltid som författare.
• Augusti var också månaden när jag fick skriva på ett ljudbokskontrakt för Bergtagen. Novellen, en paranormal romance som utspelar sig i Vasa under mellankrigstiden, utkommer i december 2023 hos Seraf förlag. (Du kan redan nu läsa den i den pinfärska antologin Vintergnista.)
• 1.9 startade jag Skrivguiderna, en paraplyverksamhet som erbjuder skrivrelaterade tjänster, tillsammans med Elin och Sandra.
• September innebar ytterligare en milstolpe när Gåblin och de vilda dammråttorna blev ljudbok.
• Hela hösten har jag deltagit i en fördjupad författarutbildning inkl. avancerade lektörverktyg.
• Dessutom har jag utbildat mig till content writer och slutfört mina första uppdrag.
• Jag har även gästat min första podd, blivit intervjuad av SVT och lokaltidningen, deltagit i roliga livesändningar, gästbloggat och fått äran att presentera mitt författarskap i Fantasykammaren.
• Några nya noveller har det inte blivit i år, det har jag helt enkelt inte hunnit med. Fokus har legat på att redigera Nattkrigaren och Skogshäxans skatter, samt skriva råmanus till uppföljarna. Jag har också knåpat ihop en lärarhandledning till Skogshäxans skatter i samråd med förlaget.
• Avslutningsvis, i december fick jag veta att jag blivit vald till ambassadör för Läsvärlden, en ideell förening som vill främja barns utveckling och välbefinnande genom att öka högläsning i hemmet och i skolan.

Saker att se fram emot 2023?
​

• Mina boksläpp så klart, Skogshäxans skatter i mars, Nattkrigaren i maj och Bergtagen i december.
• Jag är också väldigt taggad på att skriva klart Skuggrikettrilogin och färdigställa uppföljaren till Skogshäxans skatter.
• Kanske blir det rentav några fler manus ... och till och med fler bokavtal?
• Är liiite sugen på att återuppta novellskrivandet, men vi får se hur långt tiden räcker.
• Förhoppningsvis blir det en hel del lektör- och redaktörjobb hos Skrivguiderna samt frilansjobb som content writer.
• Planerar att delta i en och annan bokmässa, och med lite tur får jag göra några författarbesök.

Fler punkter vågar jag inte lista i nuläget, livet har en tendens att överraska en ändå ...

Vad ser du fram emot ett nytt år?

Äntligen är det min tur att gästa kontot @a.fantasy.life på Instagram och köra en livesändning tillsammans med fantastiska Stina (som bland annat fungerar som ambassadör för Seraf förlag). Kan varmt rekommendera hennes livesamtal överlag, men vill förstås puffa lite extra för mitt eget snack som kommer att ske 14.12 via hennes Instagramkanal. Jättepirrigt är det! Ser fram emot att få avslöja mer om mina kommande böcker!

För en gångs skull drar jag inte skrivkurser via jobbet, eftersom jag är tjänstledig under hösten för att skriva på heltid. Det här öppnar upp för nya möjligheter, tid och ork att fortbilda mig inom skrivkonsten, and I like it! Äntligen har jag chansen att gå en avancerad författar- och lektörutbildning, fortsättningen på den utbildning jag gick 2019-20. Så kul! Dessutom är jag sugen på en längre kurs i att skriva historisk skönlitteratur som jag kommer att haka på efter årsskiftet. Det här med skola och utbildning är guld, definitivt något vi får vara tacksamma över. 

Är du sugen på att testa en skrivkurs?  Du är varmt välkommen att ladda ner någon av mina gratiskurser och -guider, eller varför inte kolla in Skrivguidernas gratismaterial?

Vill tipsa om att hålla koll på Fantastiska berättelser, en podd om svensk fantastik som drivs av författarna Linda Andersson och Malin V. Olsson. Där kommer lilla jag att göra podd-debut, vilket förstås är rysligt spännande. Det blir boksnack och kanske en och annan hemslis som kryper fram i ljuset, se till att lyssna! Finns där poddar finns! (Själv lyssnar jag på den på Spotify. Det går också bra att följa dem på Instagram.)

I slutet av oktober fick jag äran att göra en författarpresentation i Fantasykammaren (en Facebookgrupp som lyfter svensk fantastik) och tänkte att jag kan dela med mig av inläggen också här i bloggen.

​-----

​INLÄGG 1: PRESENTATION. Hej, i dag är det jag – Sabine Mickelsson – som härjar fritt här i Fantasykammaren. Tusen tack för att du vill hänga med på resan!
 
Om vi börjar i början, så är jag uppvuxen och bosatt i Österbotten. Jag är med andra ord finlandssvensk och får akta mig för att skriva saker som ”hoppeligen” (förhoppningsvis), ”batteri” (när det är värmeelement som avses) och ”paja katten” (klappa katten). Det där med bokstäver och hur man sammanfogar dem till någonting större har alltid fascinerat mig. Kanske är det så nära magi vi kommer i vår egen värld? Fantasy har också alltid, alltid, alltid legat mig varmt om hjärtat. Det började med Narnia, fortsatte med ElfQuest och i tonåren blev det mycket Eddings. Nuförtiden läser jag det mesta inom fantastikens ramar, men dras särskilt till det lite mörka (och, för all del, det romantiska). Det är också den typen av fantasy jag själv ofta skriver, mörker varvat med ljus, äventyr som utspelar sig på gränsen till vår värld och gärna öppna slut. När jag inte skriver jobbar jag som fritidsledare för barn och unga vid en ideell organisation, samt som danslärare och lektör/redaktör för Skrivguiderna.

+ Lakrits, hundar, böcker, havet, sociologi.
- Leverlåda, skorpioner, fästingar, tidiga morgnar, trångsynthet.
​

INLÄGG 2: NÄR OCH VAR FÖDDES FÖRFATTARDRÖMMEN? Precis som många andra har jag närt en dröm om att bli författare ända sedan barnsben. Handen upp i kommentarsfältet om du också hör till samma skara!
 
Turligt nog hade jag en fin uppväxt med en mamma som högläste sagor, en pappa som högläste serietidningar, släktingar som gav böcker i present och en farmor som både hittade på egna berättelser och lyssnade till det jag skrev. Det var också hos henne som författardrömmen tog fart på allvar. Visserligen skrev jag min första saga redan som femåring, men det var när jag fyllde tio som jag satte mig vid farmors köksbord och påbörjade mitt första ”riktiga” verk, en följetong om några älvfamiljer.
 
Bitar av både farmor och farfar finns med i många av mina texter. Farfar var sjöman och fyllde hemmet med souvenirer från sina resor, han skapade en magisk plats där varje föremål innehöll en berättelse. Farmor i sin tur var en stark, kreativ och självständig kvinna, en av förebilderna till gammelfaster Sibylla i min urban fantasy ”Nattkrigaren”. Farmors kök är Sibyllas kök, men det är också samma kök som Alex mormor basar över i min portalfantasy för mellanåldern. Skärgården, med sina klippor och tallar och otämjda vågor, dyker också upp i mycket av det jag skriver.
 
Som vuxen inser jag hur viktiga mina barndomsår var, hur de formade mig och mitt författarskap. Att jag på grund av dem ständigt återkommer till vissa saker när det gäller karaktärer, miljö och teman. Lustigt ändå? Det ska bli spännande att se vad jag skriver om när jag blir gammal. Är det samma hav och samma köksbord som spökar bland orden?
​

INLÄGG 3: REFUSERINGAR OCH KROSSADE DRÖMMAR … Det är viktigt att lyfta även de tråkigare bitarna av skrivandet, så att allt inte bara blir rosenrött. Jag har också blivit refuserad. Flera gånger dessutom.
 
Mina första refuseringar fick jag som 19-åring, om jag minns rätt. Det var en episk fantasy för unga vuxna som fick fin kritik från ett av de större förlagen, något jag tyvärr inte klarade av att ta till mig. Allt jag såg var ”nej tack”. Refuseringarna skavde så pass – plus att jag producerade massvis med akademisk text under universitetstiden, vilket sög musten ur mig – att jag tappade lusten att skriva. Jag hade en rätt lång paus innan jag försökte på nytt. Ännu ett fantasymanus, som även det fick några fina refuseringar. Ett förlag uppmuntrade mig dessutom att gå skrivarkurser för att utveckla mitt skrivande ytterligare. (Vid den här tiden hade jag noll koll på sådant som dramaturgi och karaktärkurvor. Gick bara på känsla.)
 
Så småningom var jag mogen att ta till mig förlagens feedback. De hade ju en poäng. Jag skickade in manus efter manus, med samma negativa resultat. Vad kunde jag göra för att få det där ”jaet” jag suktade efter? Jo, följa förlagens råd. Inför julen 2018 tjatade jag på nära och kära om en skrivarkurs i julklapp … och på den vägen är det. (Spoiler! Ungefär ett år efter att jag anmälde mig till den där kursen kom den första publiceringen.)
 
Vad vill jag då säga med detta? Jo, ge aldrig upp. Ni som är utgivna vet säkert hur det är att kämpa, även om det finns en handfull som lyckas på första försöket. Ni som ännu inte är utgivna, men som vill bli det, ge inte upp! Trägen vinner, ett uttryck som verkligen är sant när det kommer till skrivandet. 
​

INLÄGG 4: NÄR PROPPEN SLÄPPER, gör den det med råge.
 
Stort tack till Nohiding förlag för att ni ville publicera min första text, novellen ”Hemligviken” i antologin ”Sommarmystik” som utkom 2020. Därefter följde en drös med publiceringar. Räknar jag ihop dem blir det tolv antologinoveller och två veckotidningsnoveller på ca två år. Det är jag faktiskt stolt över (ut med jante)! Men mest av allt är jag glad. Framför allt för de skrivvänner jag träffat via kurser och olika sociala medier. Utan er hade det kanske inte blivit några publiceringar, och det är alldeles sant. Det var nämligen en skrivarkurskompis som pushade mig att skicka in den där allra första novellen och jag har hittat flera som velat testläsa och byta manus via olika onlinegrupper. (Dessutom är det otroligt skönt att dela skrivvardagen och bokintresset med andra likasinnade. Tack för att jag får vara med i gemenskapen!)
 
Min första alldeles egna bokbebis såg världens ljus i augusti 2022. Överraskande nog blev det en bilderbok för åldrarna 3–6, trots att jag aldrig tidigare prövat att skriva för målgruppen, och som vanligt höll jag mig inom fantastikens ramar. ”Gåblin och de vilda dammråttorna” kan kanske främst klassas som magisk realism? Hustrollet Gåblin och de vildsinta dammråttorna är nämligen högst verkliga för sexåriga Stella.
 
I samband med att jag landade bilderboksavtalet skrev jag också på ytterligare några kontrakt. Trilogin om Skuggriket, en urban fantasy för vuxna, och serien om Portvärlden, en portalfantasy för mellanåldern. Mer om dem i kommande inlägg …
 
P.S. Hur söt är inte trolldockan som en kompis syster sydde upp åt mig inför bilderboksreleasen?

INLÄGG 5: VÄLKOMMEN TILL SKUGGRIKET! ”Nattkrigaren” är den första boken i trilogin om Skuggriket. Det är en fartfylld, mörk och kärlekskryddad urban fantasy som utspelar sig i en nära framtid. Boken utkommer 10 maj 2023 hos Seraf förlag och jag går som på nålar. Hur ska läsarna ta emot den? Kommer de att älska den mystiska skuggvärlden lika mycket som jag gör?
 
Trilogin föddes faktiskt ur en skrivövning under en skrivkurs. Jag skrev en scen där ett barn gick igenom isen och övningen fick positiv feedback av både lärare och kurskamrater. Jag insåg att jag kanske hade något där. Eftersom jag gillar att strukturera mina projekt, gjorde jag just det. Jag körde till och med trilogins synopsis via en lektör för att få serien så sammanhängande som möjligt. För jag ÄLSKAR planteringar och vändningar. You’re in for a ride … ;)
 
Skuggriket hämtar inspiration ur bland annat olika otome-spel (visual novel-spel) där varje val leder in dig på ett nytt spår, ofta med ett romantiskt slutmål. Jag brukar också skämtsamt säga att det är som om Maas ”Ett hov av taggar och rosor” gift sig med Kings ”Pestens tid” och fått ett barn i Skuggriket. Varje bok jobbar med lite olika teman, i ”Nattkrigaren” nuddar jag bland annat vid psykisk ohälsa, men det finns även ett övergripande tema som förhoppningsvis klarnar vartefter.
 
-----
 
OM BOKEN:
 
Efter att ha varit nära att drunkna som barn börjar Ella se skuggvarelser, vilket slutar med att hon hamnar på en psykiatrisk avdelning. När hon äntligen blir utskriven har hon ingen att ty sig till förutom sin gammelfaster.
 
Men det dröjer inte länge innan skuggorna dyker upp igen och Ella upptäcker att det finns en värld bortom hennes egen ... En värld som hotar människornas existens.
 
När allt rasar samman omkring henne bestämmer sig Ella för att lämna gammelfasterns gård och jaga rätt på den som ligger bakom allt elände. Men vem kan hon egentligen lita på i Skuggriket?

INLÄGG 6: SNEAK PEEK ur ”Nattkrigaren”. Obs! Detta är fortfarande ett utkast. Vi jobbar just nu på slutprodukten tillsammans med förlagets redaktör, så du kommer kanske att läsa något helt annat när du öppnar boken. Men förhoppningsvis sätter jag tonen här …
 
(Vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid att dela mina texter med andra. Känns alltid lika skrämmande/pirrigt haha.)
 
-----
 
Kapitel 1 // ELLA
 
Skuggan lösgör sig från den soldränkta stenväggen och kommer mot mig i långa, loja kliv. Det vilar en slags medvetenhet över de svepande rörelserna, i sättet den gråskimrande dimman bildar en mänsklig form. Jag blinkar några gånger. Skepnaden är kvar och den släntrar allt närmare med siktet inställt på mig.
     För en kort sekund är jag tio år igen. Ögonblicket när allting startade. Synerna. Handen dras till naveln, till det som döljer sig under linnets urblekta tyg, och gåshuden sprider sig mellan underarmens ärr.
     Nej! Jag vägrar låta fantasierna kontrollera mig. I stället följer jag min vanliga rutin, drar djupa andetag som fyller lungorna till sprängningsgränsen och placerar fötterna stadigt mot innergårdens betongplattor. Jag är här och nu. Den välbekanta psykbyggnaden – vit och fyrkantig likt en sockerbit – reser sig framför mig och doften av gräsklipp letar sig in i näsan. Majsolen skiner så starkt att inte ens björkens nyutspruckna blad förmår kasta skuggor. Det. Finns. Inga. Skuggor.

INLÄGG 7: ÖVRIGA PROJEKT. En portalfantasy och en historisk paranormal romance.
 
Utöver Skuggriket är jag också mitt uppe i att redigera första delen om Portvärlden, en fantasyserie för mellanåldern. Arbetstiteln är ”Skogshäxans skatter” och boken utkommer hos Nohiding förlag under första halvan av 2023. Håll ögonen öppna för en cover release i mitten av november!
 
I ”Skogshäxans skatter” får vi möta 11-åriga Alex som är högkänslig och ibland utåtagerande, ”stökig” enligt lärarna. Hennes mamma byter ofta jobb, vilket leder till att de flyttar runt en del och det är svårt för Alex att få vänner. Det här är en huvudkaraktär jag längtat efter att få skriva. En stark tjej som inte riktigt passar in, som tappar humöret när det minst passar sig och som jobbar på att hitta sig själv i varje värld. (Jag älskar också empatiska Kevin och kaxiga Tara.)
 
(Kartan på bilden gjorde jag på skoj för att hålla koll på världen.)
 
-----
 
OM BOKEN:
 
Alex mamma bara jobbar och pappa har rest till Kos med sin nya flickvän. Vilken urusel början på sommarlovet! Men en natt hittar Alex vägen till den mystiska Portvärlden och får veta att hon är en stjärnriddare. Bakom varje port väntar en farlig uppgift som bara hon kan lösa.
 
Den första dörren leder till en plats full av monster, rövare och magiska skatter – men där finns också vänner som katten Tara och trollkarlslärlingen Kevin. Tillsammans måste de befria prins Triston ur hans förstening. Annars kan Alex aldrig mer återvända hem ...
 
-----
 
Jag vill också pusha lite för min långnovell ”Bergtagen”, en historisk paranormal romance som utkommer både i antologin Vintergnista 7.12.2022 och som ljudbok 2023, båda hos Seraf förlag.
 
-----
 
OM BOKEN:
 
Vilket pris skulle du vara beredd att betala för din frihet?
 
Året är 1935 och Ingrid arbetar som tjänsteflicka hos Segerstierns, en av Vasas rikaste familjer. Men Ingrid vill så mycket mer. Hon drömmer om frihet, om att resa – kanske ända till Amerika. En kall novemberkväll händer något ödesdigert och Ingrids liv vänds upp och ner.
 
”Bergtagen” utspelar sig under mellankrigstiden, en period när det stormade rejält i Finland, och det paranormala baserar sig på en lokal legend om en mystisk ring som dyker upp närhelst den behagar.

INLÄGG 8: TACK FÖR ALLT! Tack snälla för att jag fått husera fritt här i dag och för att just du velat hänga med mig!
 
Avslutar med en högst vardaglig bild, en praktiskt klädd författare med sina hundar. De där hundarna är mig så kära. Ja, de gör mig rentav till en bättre författare. De ser bland annat till att jag tar myspauser och att jag får min dagliga dos av frisk luft.
 
Vi kan alla behöva stanna upp och ladda våra batterier, och därför kommer här några tankar till dig som skriver:

• Kom ihåg kroppen.  Den behöver lite kärlek för att du ska orka skriva. Ställ dig upp mitt i skrivpasset, sträck på dig, rulla axlarna, lämna datorn en stund. Drick ett glas vatten. Gå ut en sväng.
• Tillåt dig själv att ha en dålig skrivdag/period. Ibland blir det inget skrivet alls. Ibland blir det bara ordbajs. Ingen är perfekt. Ingen behöver vara perfekt.
• Apropå perfekt, var förlåtande mot dig själv. Fastna inte i stresstankar som säger att ditt manus inte är tillräckligt bra. Det är det, ditt sätt att skriva är unikt för dig! Låt orden komma huller om buller om du så vill. Finputsa kan du göra senare.
• Ta hand om dig själv först. Du orkar varken skriva eller något annat om du inte prioriterar dig själv och ditt mående. Du är viktig!

 
Där tror jag att jag tackar för mig. Vill du fortsätta att hålla kontakten så hittar du mig här >> Instagram, Facebook och TikTok >> @authorsabinem. 

Vad kan jag säga? En månad efter debuten och aldrig trodde jag väl att mitt lilla hustroll skulle bli så väl mottaget? Tusen tack för alla recensioner (den allra senaste hittar du på barnboksprat.se), läsarbilder och glada tillrop!

Saker som hänt:

• Mitt hemmalager är totalt slutsålt. Finns inte en enda bok kvar att dela ut, däremot hittar du den fortfarande bland annat hos förlaget, några fysiska bokhandlar (ex. Akademiska och Suomalainen i Vasa om du är härifrån), Fantastikbokklubben och nätbokhandlarna.
• Gåblin har även landat hos ett par förskolor och till och med en och annan logoped, hurra! Dessutom finns han på flera bibliotek både i Sverige och i Svenskfinland. Senast jag kollade var det 70+ bibliotek som valt att köpa in boken och enligt statistiken var många exemplar redan utlånade. (Finns boken inte på ditt bibliotek? Be dem ta in den!)
• Gåblin och de vilda dammråttorna har även blivit utsedd till månadens bok hos Fantastikbokklubben nu i september! Jag blev alldeles golvad när jag läste det, wow!
• Jag blir alltid lika glad och överväldigad när ni läsare hör av er och berättar vad ni tyckt om boken. Som den gången förskolläraren berättade att boken fick högsta betyg, att barnen lyssnade, ställde frågor och tänkte. Eller fyraåriga Alva som menade att hon ville ha ett eget hustroll för att kunna smuggla glass till det under sängen. Eller föräldern som med glimten i ögat suckade att hen läst boken fyra och en halv gång samma dag. Eller Hilda som ville läsa Gåblin som nattsaga kväll efter kväll. Det är ni som gör det värt att skriva!

Tack och åter tack för att ni lånar och läser och tar Gåblin till ert hjärta, trots att (och kanske precis just för att) han är ett litet bustroll ... hustroll, menar jag.

Superduperpirrigt, men nu är vår sida Skrivguiderna officiellt öppen och redo för kunder. Där hittar du gratis skrivguider och vårt team (undertecknad samt redaktören Elin och språkgranskaren Sandra) hjälper dig även med dina texter. Just nu har vi startpris, -20 % på alla tjänster. Kika in, vettja!

Sagt om oss:

Det finns antagligen lika många vägar att bli författare som det finns författare. Varje resa är personlig och ingen annan lik.
​
Min författarresa är definitivt en trasslig härva som började med Tummen tittar på påsk, en episk fan fic-berättelse jag skapade när jag var ca fem år gammal.

Fantasi har det med andra ord aldrig varit någon brist på. Jag skrev och skrev och skrev. Någon gång i början av gymnasiet föddes en tegelstensfantasy ur ett rollspel jag byggde upp tillsammans med min bästa kompis. Det här manuset skickade jag in till olika förlag och fick en del positiva refuseringar, trots att jag bara var 19 år. Jag hittar tyvärr inte de här refuseringarna längre. De kom per brev på den tiden, men jag minns att ett stort svenskt förlag skrev att de gillade storyn även om mina karaktärer kändes för platta.

Jag har faktiskt skickat in två manus till, ännu ett vuxenfantasymanus samt en barnbok för mellanåldern. Även de fick positiva refuser, till exempel:
​

​
Egentligen skickade jag in bilderboksmanuset mest på skoj, även om jag självklart trodde på storyn (Gåblin har trots allt bott hemma hos mig sedan ca 2006). Dels var det lite läskigt att skriva för en helt ny målgrupp och jag visste inte riktigt om jag vågade ta det på allvar, även om jag kände att jag hade ett viktigt tema. Dels väntade jag ännu på de sista svaren för tidigare nämnda mellanåldersmanus, det som fick en handfull positiva refuseringar, och kände mig lite "mittemellan" vad jag ville göra. Skulle jag vänta klart eller börja skriva på ett nytt, längre projekt? Det blev till sist så att jag knåpade ihop Gåblin och de vilda dammråttorna samt ännu en mellanåldernbok, om spöken den här gången, och jag var precis i färd med att redigera dem när ett av mina drömförlag öppnade upp för nya manus i mars 2021. Och jag tappade allt.

Jag kastade mig över chansen, skrev en mastodontpitch och skickade in alltsammans. 40 minuter senare svarade de att de gillade pitchen och bad mig återkomma med ett fullständigt manus för bedömning. Jag fick lov att lägga tillbaka spökmanuset i skrivbordslådan och pausa bilderboksprocessen några månader. Nu var det bara att köra. Precis som när jag var liten. Jag skrev och skrev och skrev tills jag hade ett råmanus att skicka in i skiftet maj–juni. Och så började den jobbiga biten, att vänta. Till midsommar hade jag mitt svar. De ville satsa! Men först arbetade jag om manuset hela tre gånger innan redaktören ens fick röra vid det och nu under hösten fortsätter redigeringen. Den första delen i urban fantasy-serien om Skuggriket utkommer hos Seraf förlag i maj 2023.
​

Som författare har du bara en chans att få synas med ditt debutantporträtt hos Svensk Bokhandel och äntligen är det min tur. Porträttet hittar du i Höstens böcker 2022 (eller läs onlineversionen här). Det här låter kanske som en liten grej, men det känns fantastiskt stort. På något vis markerar det mitt författarskap, att det är på riktigt, att jag ska debutera med min allra första, egna bok!

Tack till Christina Öhman som fotade porträttet åt mig. Hon medverkar i samma katalog med sin debutroman Under svart himmel.

 Söker du efter lite fantastisk sommarläsning som dessutom råkar vara gratis ? Då kan jag rekommendera att kika in hos Fantastikbokklubben, eftersom de kommer att ladda upp somriga noveller i sin blogg och först ut är min Hemligviken (tidigare publicerad i Sommarmystik av Nohiding förlag, här i lätt redigerad form).

I Hemligviken träffar vi Elias som är 17 år och ensammast i världen. Det vill säga, tills han träffar den mystiska tjejen som badar i strömvattnet vid den hemliga viken. Tjejen med de syrenfärgade ögonen. Vem är hon egentligen? Och vilket pris hade du varit beredd att betala för att inte längre behöva vara ensam?

Direktlänk till Fantastikbokklubbens blogg hittar du här.
​

Jag har funderat ett tag på det här, hur privat får man bli?

Du förstår, jag har ett författarjag (vilket många andra författare också har, det finns rentav de som skriver under pseudonym) och ett privat jag.

Jag älskar mitt författarjag, det är jag, det är ärligt, det är rakt på sak. Jag börjar inte ljuga hejvilt genast jag "tar på" mitt författarjag. Tvärtom. Men det är mitt professionella jag, den bild jag visar utåt, den som hör ihop med själens innersta: skrivandet.

Mitt privata jag är betydligt tråkigare än mitt färgglada författarjag. Visst, båda är jag, jag är båda. Men författarjaget är kreativt, skriver böcker, bloggar, hänger med de fantastiska läsarna osv. Mitt privata jag myser i soffan med två underbara hundar. Mitt privata jag har också en familj och vänner som vill förbli privata.

Ibland smälter jagen samman. Till exempel när jag delar bilder på Instagram (authorsabinem). Det är ju mitt liv du får en glimt av, författarjaget som dricker örtte ur privata jagets koppar, författarjaget som står vid privata jagets skrivbord och redigerar texter. Visst, jag har två "personligheter", men jag är båda personligheterna. Det du ser är det du får.

Hur tänker du när du läst det här inlägget? Känns det okej att höra att en författare har flera "personligheter"? Kanske har du också flera olika jag (ett hemma, ett i skolan/på jobbet, ett på nätet osv.)?

Bilder från mina olika liv:
​

Ett stort tack till Svenska kulturfonden som bland 2814 ansökningar valde att tro på mitt författarskap. Tack vare er och Svenska Österbottens kulturfond hoppas jag kunna skriva på heltid under hösten! Nu blir det fullt fokus på bilderboksrelease, att redigera klart Skuggriket bok 1, skriva råmanus till Skuggriket bok 2 och strukturera upp Skuggriket bok 3. (Är det nu jag erkänner att jag redan smygskrivit några scener både till tvåan och trean, bara för att det är så svårt att låta bli?) Och så ska jag komma ihåg att fira lite också, så klart!
​

Med det här inlägget vill jag passa på och tacka för året som gått (året när jag skrev på TVÅ bokkontrakt och vann FYRA novelltävlingar plus en tidningsnovell, det är värt att fira!), att ni är så många som hittat hit, läst och kommenterat bloggen, följt mig på Instagram och Facebook (@authorsabinem om nån vill börja följa ^^), peppat och lyft och varit allmänt underbara.

Ett särskilt tack till mina härliga testläsare (ni är guld värda), förlag (förläggare, redaktörer, illustratörer m.fl.), gästbloggare (som lagt ner sin tid och delat kloka råd), de fonder som valt att stötta mitt författarskap och, självklart, alla läsare. Ni är fantastiska!

Nu tar jag julledigt, dvs. loggar ut ett tag (kommer dock att göra ett kort inhopp nästa vecka, för då har jag en rolig nyhet att berätta). Hoppas på att få läsa, skriva samt njuta av god mat tillsammans med familj och vänner. Som vanligt går julklappspengarna främst till välgörande ändamål. Vill du också stötta något skriv- och läsrelaterat, så kan du ex. ge ett skolpaket, länkar här till Unicef Sverige och Unicef Finland. Alla barn har rätt att gå i skolan, lära sig att läsa, skriva och uttrycka sig själva!

Hoppas att du får en riktigt fin avslutning på det gångna året och så ses vi i det nya!