Författarpresentation i Fantasykammaren

I slutet av oktober fick jag äran att göra en författarpresentation i Fantasykammaren (en Facebookgrupp som lyfter svensk fantastik) och tänkte att jag kan dela med mig av inläggen också här i bloggen.

​-----

​INLÄGG 1: PRESENTATION. Hej, i dag är det jag – Sabine Mickelsson – som härjar fritt här i Fantasykammaren. Tusen tack för att du vill hänga med på resan!
 
Om vi börjar i början, så är jag uppvuxen och bosatt i Österbotten. Jag är med andra ord finlandssvensk och får akta mig för att skriva saker som ”hoppeligen” (förhoppningsvis), ”batteri” (när det är värmeelement som avses) och ”paja katten” (klappa katten). Det där med bokstäver och hur man sammanfogar dem till någonting större har alltid fascinerat mig. Kanske är det så nära magi vi kommer i vår egen värld? Fantasy har också alltid, alltid, alltid legat mig varmt om hjärtat. Det började med Narnia, fortsatte med ElfQuest och i tonåren blev det mycket Eddings. Nuförtiden läser jag det mesta inom fantastikens ramar, men dras särskilt till det lite mörka (och, för all del, det romantiska). Det är också den typen av fantasy jag själv ofta skriver, mörker varvat med ljus, äventyr som utspelar sig på gränsen till vår värld och gärna öppna slut. När jag inte skriver jobbar jag som fritidsledare för barn och unga vid en ideell organisation, samt som danslärare och lektör/redaktör för Skrivguiderna.

+ Lakrits, hundar, böcker, havet, sociologi.
- Leverlåda, skorpioner, fästingar, tidiga morgnar, trångsynthet.
​

INLÄGG 2: NÄR OCH VAR FÖDDES FÖRFATTARDRÖMMEN? Precis som många andra har jag närt en dröm om att bli författare ända sedan barnsben. Handen upp i kommentarsfältet om du också hör till samma skara!
 
Turligt nog hade jag en fin uppväxt med en mamma som högläste sagor, en pappa som högläste serietidningar, släktingar som gav böcker i present och en farmor som både hittade på egna berättelser och lyssnade till det jag skrev. Det var också hos henne som författardrömmen tog fart på allvar. Visserligen skrev jag min första saga redan som femåring, men det var när jag fyllde tio som jag satte mig vid farmors köksbord och påbörjade mitt första ”riktiga” verk, en följetong om några älvfamiljer.
 
Bitar av både farmor och farfar finns med i många av mina texter. Farfar var sjöman och fyllde hemmet med souvenirer från sina resor, han skapade en magisk plats där varje föremål innehöll en berättelse. Farmor i sin tur var en stark, kreativ och självständig kvinna, en av förebilderna till gammelfaster Sibylla i min urban fantasy ”Nattkrigaren”. Farmors kök är Sibyllas kök, men det är också samma kök som Alex mormor basar över i min portalfantasy för mellanåldern. Skärgården, med sina klippor och tallar och otämjda vågor, dyker också upp i mycket av det jag skriver.
 
Som vuxen inser jag hur viktiga mina barndomsår var, hur de formade mig och mitt författarskap. Att jag på grund av dem ständigt återkommer till vissa saker när det gäller karaktärer, miljö och teman. Lustigt ändå? Det ska bli spännande att se vad jag skriver om när jag blir gammal. Är det samma hav och samma köksbord som spökar bland orden?
​

INLÄGG 3: REFUSERINGAR OCH KROSSADE DRÖMMAR … Det är viktigt att lyfta även de tråkigare bitarna av skrivandet, så att allt inte bara blir rosenrött. Jag har också blivit refuserad. Flera gånger dessutom.
 
Mina första refuseringar fick jag som 19-åring, om jag minns rätt. Det var en episk fantasy för unga vuxna som fick fin kritik från ett av de större förlagen, något jag tyvärr inte klarade av att ta till mig. Allt jag såg var ”nej tack”. Refuseringarna skavde så pass – plus att jag producerade massvis med akademisk text under universitetstiden, vilket sög musten ur mig – att jag tappade lusten att skriva. Jag hade en rätt lång paus innan jag försökte på nytt. Ännu ett fantasymanus, som även det fick några fina refuseringar. Ett förlag uppmuntrade mig dessutom att gå skrivarkurser för att utveckla mitt skrivande ytterligare. (Vid den här tiden hade jag noll koll på sådant som dramaturgi och karaktärkurvor. Gick bara på känsla.)
 
Så småningom var jag mogen att ta till mig förlagens feedback. De hade ju en poäng. Jag skickade in manus efter manus, med samma negativa resultat. Vad kunde jag göra för att få det där ”jaet” jag suktade efter? Jo, följa förlagens råd. Inför julen 2018 tjatade jag på nära och kära om en skrivarkurs i julklapp … och på den vägen är det. (Spoiler! Ungefär ett år efter att jag anmälde mig till den där kursen kom den första publiceringen.)
 
Vad vill jag då säga med detta? Jo, ge aldrig upp. Ni som är utgivna vet säkert hur det är att kämpa, även om det finns en handfull som lyckas på första försöket. Ni som ännu inte är utgivna, men som vill bli det, ge inte upp! Trägen vinner, ett uttryck som verkligen är sant när det kommer till skrivandet. 
​

INLÄGG 4: NÄR PROPPEN SLÄPPER, gör den det med råge.
 
Stort tack till Nohiding förlag för att ni ville publicera min första text, novellen ”Hemligviken” i antologin ”Sommarmystik” som utkom 2020. Därefter följde en drös med publiceringar. Räknar jag ihop dem blir det tolv antologinoveller och två veckotidningsnoveller på ca två år. Det är jag faktiskt stolt över (ut med jante)! Men mest av allt är jag glad. Framför allt för de skrivvänner jag träffat via kurser och olika sociala medier. Utan er hade det kanske inte blivit några publiceringar, och det är alldeles sant. Det var nämligen en skrivarkurskompis som pushade mig att skicka in den där allra första novellen och jag har hittat flera som velat testläsa och byta manus via olika onlinegrupper. (Dessutom är det otroligt skönt att dela skrivvardagen och bokintresset med andra likasinnade. Tack för att jag får vara med i gemenskapen!)
 
Min första alldeles egna bokbebis såg världens ljus i augusti 2022. Överraskande nog blev det en bilderbok för åldrarna 3–6, trots att jag aldrig tidigare prövat att skriva för målgruppen, och som vanligt höll jag mig inom fantastikens ramar. ”Gåblin och de vilda dammråttorna” kan kanske främst klassas som magisk realism? Hustrollet Gåblin och de vildsinta dammråttorna är nämligen högst verkliga för sexåriga Stella.
 
I samband med att jag landade bilderboksavtalet skrev jag också på ytterligare några kontrakt. Trilogin om Skuggriket, en urban fantasy för vuxna, och serien om Portvärlden, en portalfantasy för mellanåldern. Mer om dem i kommande inlägg …
 
P.S. Hur söt är inte trolldockan som en kompis syster sydde upp åt mig inför bilderboksreleasen?

INLÄGG 5: VÄLKOMMEN TILL SKUGGRIKET! ”Nattkrigaren” är den första boken i trilogin om Skuggriket. Det är en fartfylld, mörk och kärlekskryddad urban fantasy som utspelar sig i en nära framtid. Boken utkommer 10 maj 2023 hos Seraf förlag och jag går som på nålar. Hur ska läsarna ta emot den? Kommer de att älska den mystiska skuggvärlden lika mycket som jag gör?
 
Trilogin föddes faktiskt ur en skrivövning under en skrivkurs. Jag skrev en scen där ett barn gick igenom isen och övningen fick positiv feedback av både lärare och kurskamrater. Jag insåg att jag kanske hade något där. Eftersom jag gillar att strukturera mina projekt, gjorde jag just det. Jag körde till och med trilogins synopsis via en lektör för att få serien så sammanhängande som möjligt. För jag ÄLSKAR planteringar och vändningar. You’re in for a ride … ;)
 
Skuggriket hämtar inspiration ur bland annat olika otome-spel (visual novel-spel) där varje val leder in dig på ett nytt spår, ofta med ett romantiskt slutmål. Jag brukar också skämtsamt säga att det är som om Maas ”Ett hov av taggar och rosor” gift sig med Kings ”Pestens tid” och fått ett barn i Skuggriket. Varje bok jobbar med lite olika teman, i ”Nattkrigaren” nuddar jag bland annat vid psykisk ohälsa, men det finns även ett övergripande tema som förhoppningsvis klarnar vartefter.
 
-----
 
OM BOKEN:
 
Efter att ha varit nära att drunkna som barn börjar Ella se skuggvarelser, vilket slutar med att hon hamnar på en psykiatrisk avdelning. När hon äntligen blir utskriven har hon ingen att ty sig till förutom sin gammelfaster.
 
Men det dröjer inte länge innan skuggorna dyker upp igen och Ella upptäcker att det finns en värld bortom hennes egen ... En värld som hotar människornas existens.
 
När allt rasar samman omkring henne bestämmer sig Ella för att lämna gammelfasterns gård och jaga rätt på den som ligger bakom allt elände. Men vem kan hon egentligen lita på i Skuggriket?

INLÄGG 6: SNEAK PEEK ur ”Nattkrigaren”. Obs! Detta är fortfarande ett utkast. Vi jobbar just nu på slutprodukten tillsammans med förlagets redaktör, så du kommer kanske att läsa något helt annat när du öppnar boken. Men förhoppningsvis sätter jag tonen här …
 
(Vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid att dela mina texter med andra. Känns alltid lika skrämmande/pirrigt haha.)
 
-----
 
Kapitel 1 // ELLA
 
Skuggan lösgör sig från den soldränkta stenväggen och kommer mot mig i långa, loja kliv. Det vilar en slags medvetenhet över de svepande rörelserna, i sättet den gråskimrande dimman bildar en mänsklig form. Jag blinkar några gånger. Skepnaden är kvar och den släntrar allt närmare med siktet inställt på mig.
     För en kort sekund är jag tio år igen. Ögonblicket när allting startade. Synerna. Handen dras till naveln, till det som döljer sig under linnets urblekta tyg, och gåshuden sprider sig mellan underarmens ärr.
     Nej! Jag vägrar låta fantasierna kontrollera mig. I stället följer jag min vanliga rutin, drar djupa andetag som fyller lungorna till sprängningsgränsen och placerar fötterna stadigt mot innergårdens betongplattor. Jag är här och nu. Den välbekanta psykbyggnaden – vit och fyrkantig likt en sockerbit – reser sig framför mig och doften av gräsklipp letar sig in i näsan. Majsolen skiner så starkt att inte ens björkens nyutspruckna blad förmår kasta skuggor. Det. Finns. Inga. Skuggor.

INLÄGG 7: ÖVRIGA PROJEKT. En portalfantasy och en historisk paranormal romance.
 
Utöver Skuggriket är jag också mitt uppe i att redigera första delen om Portvärlden, en fantasyserie för mellanåldern. Arbetstiteln är ”Skogshäxans skatter” och boken utkommer hos Nohiding förlag under första halvan av 2023. Håll ögonen öppna för en cover release i mitten av november!
 
I ”Skogshäxans skatter” får vi möta 11-åriga Alex som är högkänslig och ibland utåtagerande, ”stökig” enligt lärarna. Hennes mamma byter ofta jobb, vilket leder till att de flyttar runt en del och det är svårt för Alex att få vänner. Det här är en huvudkaraktär jag längtat efter att få skriva. En stark tjej som inte riktigt passar in, som tappar humöret när det minst passar sig och som jobbar på att hitta sig själv i varje värld. (Jag älskar också empatiska Kevin och kaxiga Tara.)
 
(Kartan på bilden gjorde jag på skoj för att hålla koll på världen.)
 
-----
 
OM BOKEN:
 
Alex mamma bara jobbar och pappa har rest till Kos med sin nya flickvän. Vilken urusel början på sommarlovet! Men en natt hittar Alex vägen till den mystiska Portvärlden och får veta att hon är en stjärnriddare. Bakom varje port väntar en farlig uppgift som bara hon kan lösa.
 
Den första dörren leder till en plats full av monster, rövare och magiska skatter – men där finns också vänner som katten Tara och trollkarlslärlingen Kevin. Tillsammans måste de befria prins Triston ur hans förstening. Annars kan Alex aldrig mer återvända hem ...
 
-----
 
Jag vill också pusha lite för min långnovell ”Bergtagen”, en historisk paranormal romance som utkommer både i antologin Vintergnista 7.12.2022 och som ljudbok 2023, båda hos Seraf förlag.
 
-----
 
OM BOKEN:
 
Vilket pris skulle du vara beredd att betala för din frihet?
 
Året är 1935 och Ingrid arbetar som tjänsteflicka hos Segerstierns, en av Vasas rikaste familjer. Men Ingrid vill så mycket mer. Hon drömmer om frihet, om att resa – kanske ända till Amerika. En kall novemberkväll händer något ödesdigert och Ingrids liv vänds upp och ner.
 
”Bergtagen” utspelar sig under mellankrigstiden, en period när det stormade rejält i Finland, och det paranormala baserar sig på en lokal legend om en mystisk ring som dyker upp närhelst den behagar.

INLÄGG 8: TACK FÖR ALLT! Tack snälla för att jag fått husera fritt här i dag och för att just du velat hänga med mig!
 
Avslutar med en högst vardaglig bild, en praktiskt klädd författare med sina hundar. De där hundarna är mig så kära. Ja, de gör mig rentav till en bättre författare. De ser bland annat till att jag tar myspauser och att jag får min dagliga dos av frisk luft.
 
Vi kan alla behöva stanna upp och ladda våra batterier, och därför kommer här några tankar till dig som skriver:

• Kom ihåg kroppen.  Den behöver lite kärlek för att du ska orka skriva. Ställ dig upp mitt i skrivpasset, sträck på dig, rulla axlarna, lämna datorn en stund. Drick ett glas vatten. Gå ut en sväng.
• Tillåt dig själv att ha en dålig skrivdag/period. Ibland blir det inget skrivet alls. Ibland blir det bara ordbajs. Ingen är perfekt. Ingen behöver vara perfekt.
• Apropå perfekt, var förlåtande mot dig själv. Fastna inte i stresstankar som säger att ditt manus inte är tillräckligt bra. Det är det, ditt sätt att skriva är unikt för dig! Låt orden komma huller om buller om du så vill. Finputsa kan du göra senare.
• Ta hand om dig själv först. Du orkar varken skriva eller något annat om du inte prioriterar dig själv och ditt mående. Du är viktig!

 
Där tror jag att jag tackar för mig. Vill du fortsätta att hålla kontakten så hittar du mig här >> Instagram, Facebook och TikTok >> @authorsabinem.