Gästbloggare: Att skriva mörkret

Frida kommer ursprungligen från Gävle men har bott många år i Stockholm och Uppsala innan hon hamnade ute på landet i Heby utanför Sala. Hon är gift, bor i gammalt hus med vildvuxen trädgård och har katter och en irländsk varghund vid namn Inja. Jobbar som personlig assistent men har alltid älskat att skapa främmande världar och mörka berättelser. Novellsamlingen Revir är hennes litterära debut och hon skriver nu på flera andra skräckmanus. 

​För några veckor sedan kom min debutbok ut på marknaden; novellsamlingen Revir som innehåller 17 korta skräcknoveller. Ett otal gånger sedan jag skrev på utgivningsavtalet med Seraf förlag och började prata öppet om den kommande boken har jag gått igenom ett nästan identiskt samtal med bekanta, kollegor och främlingar. De utropar “Åh va roligt! Vad är det för slags bok?” och när jag förklarar att det är skräck gör de en liten osäker paus innan de säger “Oj, spännande men det kanske jag inte vågar läsa!” och sen efter ännu en liten paus kommer frågan.
“Hur kommer det sig att du skriver skräck?”
Skräck är helt enkelt en genre man behöver rättfärdiga. Aldrig har jag fått den frågan när det gäller fantasy eller historiska romaner! Jag tror frågan är rotad i en vag oro, inte alls illa menad, för att jag bär på trauma eller ett hemligt, osynligt mörker - något trasigt som skulle behöva bli botat.

Men mörker finns hos alla. Vad menar jag med det? Vi har alla rädslor, sorg, ilska, avundsjuka, saker vi oresonligt hatar och saker vi inte kan sluta med fast de är dåliga för oss. Det här är delar av oss som inte är produktiva eller positiva, de är inte en del av de liv vi försöker leva, men de är ändå viktiga delar av oss. Och är det något man ganska fort lär sig i terapi så är det att de här delarna av oss blir vi inte av med. Om vi trycker ner dem, förnekar att de finns eller försöker gömma dem kommer de bara att komma upp när vi minst vill det och då tar de sig uttryck vi inte kan kontrollera. De mörka sidorna kan då utvecklas till rent destruktiva känslor och tankemönster som förgiftar oss … Det enda vi kan göra är att börja se och förstå dessa sidor hos oss själva, och därifrån lära oss hantera dem.
Hur vi hanterar mörkret är olika, men ska vi kunna leva ett gott liv måste vi på något sätt relatera till mörkret och inte bara försöka bli av med det.

Litteratur ger oss människor av det vi saknar och behöver. Vi behöver känna längtan och hopp - därför finns feelgoood. Vi behöver förstå själen - därför finns poesi. Vi behöver förstå kärleken och lusten - därför finns romance. Böcker kommer inte lösa dina problem, men de kan tala till dem och fördjupa dig utan att du ens märker det.
Inga böcker, hur blodiga och äckliga de än är, kommer ge dig ett mörker som inte fanns där innan. De kan bara tala till mörkret.

Jag säger inte att alla borde läsa skräcklitteratur … eller lite kanske jag säger det. Kanske behöver du inte jobba på dina mörka sidor! Vem vet, du kanske är i harmonisk balans med alla sidor av dig själv! Men för alla oss andra kan det vara bra att fundera på varför vi inte vill bli rädda eller varför vi vill det. Vad hos mig får mig att fortsätta läsa om monster men seriemördare tråkar ut mig? Varför dras jag in när blodet flyter ut över köksgolvet men inte när det flyter över ett främmande slagfält? Jag kanske inte hittar enkla svar bara för att jag läser en eller annan genre, men jag håller kommunikationen öppen. Förneka inte de sidorna av dig själv du inte förstår - lyssna på vad de säger. Jag är absolut ingen psykolog, men som en människa till en annan; det kommer nog en dag då du behöver hantera ditt mörker och då kan det vara bra att veta varför du är rädd för att bli rädd …

Om du känner att du kanske vill testa att utmana dina rädslor lite finns det rysare och skräck på alla nivåer, så det är bara att leta dig fram till dina gränser! Ett tips är att börja med skräck för ungdomar/unga vuxna, den kan fortfarande vara kuslig även för vuxna men innehåller inte den extrema kräkframkallande skräcken som blir för mycket för de flesta.

Eller varför inte testa en novellsamling! ;) I Revir finns det olika perspektiv och olika nivåer av skräck så man kan lätt hoppa till nästa om en blir för mycket.

---

Hitta Frida!
Instagram >> https://www.instagram.com/frida.gamero