Gästbloggare: Fiktiva vänner

Tess Williamsson är en småländsk, självutnämnd nörd som efter irrfärder på Irland och i Skottland åter bosatte sig i samma ort där hon växte upp. Kärleken till Högländerna finns dock kvar och hon är en mycket stolt calendonofil. Tess fastnade tidigt för fantastikens underbara värld, som hon än idag gärna försvinner in i när tillfälle ges. "Dödens Saga - Saknad" är sprungen ur en värld, Sinud, som skapades till ett rollspel, men när äventyret var slut stannade karaktärerna kvar och krävde att få sin saga berättad. När Tess inte skriver läser hon, allra helst på engelska, och snöar ofta in på vissa områden. Till vardags tillbringar hon dagarna på en högstadieskola där hon delar med sig av sina kunskaper i engelska, även om skotskan ofta får klinga i klassrummet.
​

Fiktiva vänner är något Alfons Åberg har, och många barn med honom. Tydligen ska det främja fantasin. Som liten hade också jag en låtsaskompis, men precis som alla barn växte jag upp och min låtsasvän försvann. Ganska många år senare fick jag en ”Molganblomma" av min bästa vän när jag flyttade hemifrån. Den dog tyvärr då jag glömde ge den vatten. Detta var den enda interaktionen med fiktiva vänner jag hade under ett par år, till den där sommaren. 
 
Egentligen började allt redan på våren när jag efter mycket tjat äntligen fick följa med till ”Inre cirkeln”, rollspelsgänget där min kompis var spelledare. I en lokal med en brun, blommig sammetssoffa och där innehållet i kaffekannan uppfunnit kvantfysik spelades någon variant av Dungeons and Dragons. Alla försök till spontanitet och beslut som avvek från SL:s (Spelledarens) redan klara plan belönades med död. Jag dog och dog och dog … Som jag dog! På en rad mycket underhållande och spännande sätt, men följden blev alltid densamma. Jag fick skapa ytterligare en karaktär. Ganska snart var jag expert på att snabbt skapa nya karaktärer. Något vidare engagemang lades aldrig i detta, då de ändå skulle gå hädan långt innan något intressant skulle hända.
 
Jag och den enda andra kvinnliga medlemmen fann varandra i lidandet. Eftersom hon råkade ut för samma öde allt som oftast, bestämde vi oss för att skapa ett eget rollspel där känslor var tillåtna och vändningarna oväntade. Sinud föddes och ett äventyr såg dagens ljus. Gudar skapades, folkslag och karaktärer likaså. Planen var hela tiden att spela med dem i gruppen men…. Vi kom fram till att de bara hade förstört det vi kämpat så för att skapa, men världen och äventyret var för bra för att inte spelas, så vi gjorde det på tumanhand. Den sommaren spenderade jag mer tid på jobbet med att skicka små teasers till kvällens spelsession än med att jobba.
 
Som många goda ting tog det dock slut. Äventyret var avklarat, rollspelet utagerat och vägens ände nådd. Man kunde tro att karaktärerna vi tillsammans levandegjort skulle läggas till vila för att sedan glömmas bort. De hade dock helt andra åsikter. Vid det laget hade karaktärerna blivit så levande och nästlat sig så långt in i mitt liv på ett sätt som få vänner i den riktiga världen gjort, att det inte var möjligt att tänka sig en vardag utan dem i den. Under årens lopp har de tröstat mig när tårar flödat, pushat mig att våga och haft oerhört bestämda åsikter om allt, som de inte håller för sig själva. Ofta finns de i mina drömmar och otaliga är de konversationer jag haft med dem.

​Ett av de tuffaste besluten jag någonsin fattat var att skriva in dessa vänner i en bok och dela dem med alla, men kanske kan de ge någon styrkan och modet de gett mig. Kanske kan de lindra någons ensamhet, ge någon trygghet eller bara vara den där vännen man behöver för att ta sig igenom den ibland trista vardagen. Jag anser mig vara lyckligt lottad som får ha dessa vänner i mitt liv, hur fiktiva de än må te sig för andra. De finns alltid där och lyser upp min vardag.
 
Detta är dock inget jag brukar dela med min omgivning, då de allra flesta inte skulle förstå utan rynka på näsan och tycka att jag är mer än aningen knäpp. För mig är de här vännerna ofta mer närvarande än de vänner jag har i det verkliga livet, hur märkligt det än låter. De har alltid tid för mig och står alltid på min sida, oavsett vad. För känslan av att alltid ha någon vid ens sida, som aldrig kommer att lämna en vad man än gör, är det ok att anses vara knäpp. Jag har fiktiva vänner som betyder oerhört mycket för mig. Jag har fiktiva vänner som alltid finns där och som jag aldrig kommer att glömma. Jag har fiktiva vänner, som är verkliga för mig.

---

​Hitta Tess!
Instagram > instagram.com/tesswilliamsson_forfattare 
​Köp boken > www.adlibris.com
​