Gästbloggare: När två språk blir ett som bär liv

Mitt namn är Marie Ek Lipanovska. Jag är författare och illustratör. I mitt arbete finner du berättelsen om en inre och yttre resa med Gud.

”Vid senaste röntgen fann de tio metastaser i hjärnan”, hör jag min bästa vän säga i lurarna jag har intryckta i öronen. Cancern har spridit sig. Läget är allvarligt. Min gråt kommer efteråt, när samtalet är över. Floder av tårar som om en inre damm just brast. 
Om jag inte hade ord skulle jag drunkna i mina egna känslor. Att kunna sätta ord på livet när det är utmanande är som att kliva ner i en livbåt då tillvaron förliser. Att teckna är som att ha en frälsarkrans när livbåten tar in vatten och jag måste överge den. 

Jag är tvåspråkig. Jag har mitt modersmål som är ord och det universella språket som är bilder. I skrift och i tal sätter jag ord på livet sådant det är. När jag blir stum och mållös, av eufori eller av sorg, då tecknar jag. Förenade blir de båda språken till liknelser och metaforer.

Sedan jag började blogga i augusti 2007 har jag använt mitt skrivande till att berätta om hur livet faktiskt är. Den oredigerade versionen. Råkopian. 
För femton år sedan var det inte många människor som visste vad en blogg var och än färre som ville visa upp livet innanför hemmets väggar och bakom den fasad vi alla har. 
Idag ser världen helt annorlunda ut. Vi lever i en mer transparent värld och delar med oss av mer än vad andra kanske orkar bry sig om och ta in. 
Jag tänker att vi ibland borde urskilja och också censurera oss själva, nu när vi har en möjlighet att göra våra röster hörda med enkelhet. För ord kan bygga upp eller bryta ner en människa. Både hur vi talar till andra och hur vi talar om om själv. Att spy galla i människors kommentarsfält är att skräpa ner i en värld som snarare behöver städas upp. Att sprida hat i en värld som behöver kärlek är inte heller en mogen och ansvarsfull handling.

När jag själv var en hårsmån från döden fann jag en dold skatt. Den att livet är heligt. Livet i Skapelsen och livet i människan. Människan är värdefull. Människan är älskad. Människan är sökt och efterlängtad, av Gud. Den skatten är okränkbar men samtidigt mycket sårbar. Den behöver värnas och vårdas som en skör planta. Då kan den växa upp och bli till ett livets träd. Ett att luta sig mot, som ger skugga, som blommar och bär mycket god frukt. Och där även bladen som släpper taget blir till läkedom för andra.
Jag har funnit tro, hopp och kärlek i djupet av mig själv, under min självtillräcklighet. Den skatten finns inom oss alla. Den är som ett frö till en fridfull och fredlig värld. Den är något ursprungligt som måste bevaras. Liksom det finns en global genbank med nedfrusna fröer på Svalbard, bär jag och du inom oss ett frö som innehåller Guds avbild, den hela och heliga människan. En människa som är gemenskap och enighet, jämlikhet och kärlek. 

Dagen innan samtalet med min vän Carina startade hon och jag en ny serie på min Youtube där vi samtalar om livet som det är just nu. Det är skarpt läge och vi vill visa upp vår underbara vänskap. Vi vill också dela med oss av all visdom och ge röst åt livet medan tid ännu finns. Så får sjukdom och lidande en mening och kan vara till välsignelse för andra. Det är att använda sociala medier på ett kärleksfullt sätt som kan bygga upp eller hjälpa andra människor. 
Successivt trappar jag också ner mitt bloggande. Min inre människa behöver mig och jag vill vara närvarande med den som bär mitt liv.
När döden kommer nära blir ofta närvaron av livet desto starkare. Jag har dröjt länge med att göra något nytt för min tecknade lilla tjej Sötnosen och hennes bästa vän Anden. Visserligen finns Veckans Sötnosen på Instagram, men nu har jag beslutat mig för att trycka upp en väggalmanacka med de båda vännerna. Jag vet att Carina älskar Sötnosen, så den glädjen vill jag gärna ge henne. Och med tanke på hur omvärlden ser ut just nu kan det vara skönt att ha en kärleksfull och glad liten tjej att fästa blicken på varje månad under hela nästa år.

Livet är här och nu. Naturen klär sig i höstens färger innan hon står helt naken inför oss. Min vän kämpar för livet hon fått i gåva. Jag drar upp blixtlåset på kappan och omsluter det liv som nedlagts i mig. Vintern nalkas. Vi tänder levande ljus i mörkret. Jag förväntar mig Guds kärlek i julklapp och ett välsignat nådens år. För oss alla.

---

Hitta Marie!
www.marieeklipanovska.se
www.sotnosen.se