Nu kan jag äntligen avslöja att det blir en till novell i en ny antologi, den här gången hos det förlag där jag vuxendebuterar, Seraf förlag. De utlyste för ett tag sedan en novelltävling på temat historisk paranormal romance. (Det är precis som det låter: en historisk berättelse med övernaturliga inslag, kryddad med kärlek.) Kolla vilket underbart omslag: Jag tvekade länge om jag skulle delta, hade ingen riktigt stark idé (i alla fall ingen som kändes rätt inom temats ramar), försökte skriva ändå, två testläsare gillade delar av texten men ställde sig tveksamma till annat, så jag skrev om. Samtidigt testläste jag också andras tävlingsbidrag och insåg att de var dunderbra = jag hade väl ingen chans? Men så föddes en ny idé ur den gamla och jag försökte igen. För första gången någonsin prövade jag att skriva om staden där jag vuxit upp, Vasa, och jag valde en tidsperiod när det riktigt sprakade i Finland. Mellankrigstiden. Här hittade jag ett land som precis blivit självständigt, ett land som genomlidit inbördeskrig, ett land i förändring, ett land som stod inför nya krig (men det visste man förstås inte då). För att inte tala om själva staden, nybyggd efter att den gamla brunnit upp, en kort tid Finlands huvudstad, en plats för fattiga och rika, en plats för drömmare. Research visade sig vara både svårare och roligare än jag trott. Det blev många timmar i det digitala lokaltidningsarkivet (tidningsrubrikerna i novellen är äkta, vilket i backspegeln känns rejält skrämmande nu när vi vet vad som bröt ut 1939), i det statliga videoarkivet, på nätet (vilken typ av mensskydd använde man, när började man skjuta fyrverkerier, när blev det vanligt med eftermiddagskaffe, vilken biofilm var aktuell vid vilket datum, hur mycket snö föll egentligen den där vintern och när lade sig isen, vilka namn och svordomar var vanliga, vilka termer användes, ex. första världskriget hette naturligtvis "bara" världskriget osv.). Under min researchperiod lyckades jag också bli beroende av Fazers tidsenliga romchoklad. Det paranormala då? Vill inte röja alltför mycket i det här skedet men kan avslöja att jag hämtade inspiration ur bokhyllan, en sammanställning av lokala spökhistorier och myter (Spökhistorier: en intervjubok med berättelser från Österbotten, Åboland, Åland och Nyland, Litorale förlag). Jag valde en sentida legend och kryddade fritt. Men ... vem vet? Kanske är alltsammans sant? Och så romantiken på allt detta. Här vägrar jag att avslöja ens den minsta lilla detalj, du får läsa och se, vem och vad och hur och när. Men temat är större än den klassiska kärleken, för som vanligt vill jag peta in något mer. Självkärlek. Att hitta den man är och våga vandra egna vägar. Du vet. Det där jag allt som oftast återkommer till. Nyfiken på hur livet i kuststaden Vasa tedde sig vid tiden för min berättelse? Kolla in den här videon. (Eller scrolla vidare för några screenshots.) Du kan också läsa mer om själva novellinnehållet här (scrolla ner). Tack Seraf, att jag får vara med i er novellsamling! Antologin Vintergnista utkommer vintern 2022, håll ögonen öppna! Över de här vattnen har min huvudkaraktär Ingrid färdats många gånger. Torghandeln var livligare då som nu. Notera den moderiktiga unga kvinnan, hur frisyren är rullad. Inget klassiskt huckle. Likadant här, hatt, inte huckle (basker var också vanligt förekommande bland ungdomen). Och vilka fordon! Tack Yle, för att ni laddade upp det här klippet. Och tack till den som filmade och bestämde sig för att en hund måste få synas i torglivsvideon. Djurvänner fanns redan 1933.
2 Comments
Anna
4/1/2022 08:41:45
Men gud så roligt, den här måste jag läsa o hurra!! ❤
Reply
Sabine
5/1/2022 15:12:33
Tack! Det var en jätterolig (!) överraskning, och jag ser själv fram emot att få läsa de andras noveller.
Reply
Leave a Reply. |
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
September 2024
KATEGORIER
Alla
|