Elin Jäverbrant är kvinnan bakom bookstagramkontot @bokdraken, en 27-årig tvåbarnsmamma som alltid haft en förkärlek till just böcker. Men hon har också alltid haft en liten författare på insidan. Här är hennes skrivresa. Det började redan som barn när man skrev små historier och gjorde små bilderböcker. Men som tonåring började jag skriva historier som baserades på drömmar jag haft ... Men jag gjorde aldrig färdigt dem. Det var inte förrän min bok Kira föddes för ca tio år sen. Jag skrev och skrev men en dag så slutade jag bara, jag vet fortfarande inte vad det var som fick mig att sluta men kanske var den en del inom mig som inte trodde på det här författarskapet. Tvivlet som många av oss kanske känt. Så det tog mig tio år att våga pröva igen och det var av en ren slump faktiskt. Jag och en kompis startade varsitt bookstagramkonto. Det var så skönt att vara anonym med allt, ingen visste vem draken var. Där fanns det bara jag och mina böcker. Men en dag snubblade jag över en novelltävling och såg min chans till att faktiskt göra detta. Det var den dagen mitt lilla blåbär föddes. Han tog en timme att skriva för att sedan bara skickas iväg och hålla tummarna. Flera månader senare fick jag beskedet att mitt manus var antaget. Kan ni tänka er chocken? Att någon faktiskt gillat det jag skrivit? Där fick mitt självförtroende en boost och jag började genast skriva på till alla novelltävlingar jag hittade. Historier föddes och jag älskade varenda minut av det! För att just då i samma stund jag fick det mailet bestämde jag mig för att detta är något jag vill göra. Och jag tänker inte bara göra det, jag tänker lyckas med det! Men tvivlet fanns ju självklart kvar så jag vågade inte berätta för någon annan än min bästa vän ... Jag var så rädd för att fortfarande misslyckas att jag behöll allt detta för mig själv. Jag skrev allt i hemlighet och delade bara vissa delar på Instagram. Men det var ju inte bara gröna skogar, mina noveller fick avslag så jag la dessa på hyllan och fortsatte att skriva på nya. För varje ord jag skrev kunde jag känna hur jag utvecklades som människa och som författare. För du vet vad man säger, skam den som ger sig! Och där landade mitt andra mail om att mitt manus hade blivit antaget. Det var i den stunden jag bestämde mig för att berätta allt för min sambo och familj. Jag hade så ont i magen den dagen, jag var så nervös att inte få den positiva responsen som jag ville ha. Men till slut var det bara till att dra av plåstret och säga det! Och kan ni fatta att den kärleken min familj visade mig och den stöttningen jag fick och får sen dess är oslagbar! Och jag kan ångra nu att jag höll allt detta hemligt. Vissa drömmar är viktiga och hålla fast vid och jag tänker hålla ett stadigt tag i min dröm. Just nu väntar jag med spänning på att antologin Fruktskålen där jag medverkar med Det lilla blåbäret ska släppas. Men även Jul igen 2022 där jag medverkar med Den frusna natten. Det är både glädje och ren och rå rädsla med att ge ut sina verk ... för nu ska andra faktiskt läsa det jag skrivit. Men det är en rädsla som inte ska få hålla tillbaka en utan man ska våga tro på sig själv.
0 Comments
Vad kan jag säga? En månad efter debuten och aldrig trodde jag väl att mitt lilla hustroll skulle bli så väl mottaget? Tusen tack för alla recensioner (den allra senaste hittar du på barnboksprat.se), läsarbilder och glada tillrop! Saker som hänt:
Tack och åter tack för att ni lånar och läser och tar Gåblin till ert hjärta, trots att (och kanske precis just för att) han är ett litet bustroll ... hustroll, menar jag. Några läsarbilder, men jag har inte glömt er andra, tack för alla hälsningar!
Superduperpirrigt, men nu är vår sida Skrivguiderna officiellt öppen och redo för kunder. Där hittar du gratis skrivguider och vårt team (undertecknad samt redaktören Elin och språkgranskaren Sandra) hjälper dig även med dina texter. Just nu har vi startpris, -20 % på alla tjänster. Kika in, vettja!
Sagt om oss: Natalie Forslind är en skribent och digital marknadsförare som snart debuterar som författare. Hennes debut har titeln Flykten och är en verklighetsbaserad bok om en fjortonåring som flyr från Iran till Sverige. Jag har alltid drömt om att bli författare. När jag var liten skrev jag sagor och berättelser, när jag blev äldre pluggade jag skrivande på högskolan. Sedan började vuxenlivet med heltidsjobb och amortering. Jag fick ett jobb som kommunikatör och skrev hela dagarna, men mina bokmanus hamnade i byrålådan. Av någon anledning orkade jag inte jobba på mina skönlitterära texter när jag hade skrivit artiklar hela dagarna. För tre år sedan vidareutbildade jag mig inom datadriven marknadsföring. När jag sedan bytte jobb, från kommunikatör till growth marketer, och inte skrev hela arbetsdagarna började jag längta efter att skriva skönlitterärt igen. Så kom pandemin med hemmajobb och färre sociala tillställningar. Då dammade jag av ett gammalt manus som legat i byrålådan och kom gång med skrivandet igen. I början av 2021 läste jag boken Lev kreativt av Julia Cameron. Boken är uppbyggd som ett tolvstegsprogram för kreativa själar som vill komma igång med sitt skapande. Jag följde bokens rekommendationer: skrev morgonsidor, hittade på roliga saker för min egen skull och började hålla utkik efter så kallade synkronisiteter. Synkronisiteter är möjligheter som dyker upp vilka leder en närmare sitt mål. Några synkronisiteter som dök upp i mitt liv var att jag hittade en skrivgrupp online som jag anslöt mig till. Sedan hörde han jag intervjuat för min debutroman Flykten av sig när jag satt och redigerade bokmanuset. Små saker som senare ledde till stora förändringar. Några månader passerade. Sedan hade jag redigerat klart manuset. Jag skickade i väg det till förlag och ett av förlagen hörde av sig och ville ge ut min bok. Den känslan, när jag signerat kontraktet, är svår att beskriva: Lycka, rädsla, hoppfullhet och förväntan. En av mina största drömmar var på väg att slå in. Den här sommaren har jag bestämt mig för att skippa resor och planer och bara stanna hemma för att skriva så mycket som möjligt. För att hålla produktiviteten och motivationen uppe har jag som mål att skriva, motionera, meditera och läsa varje dag under semestern. Jag kallar det för en skrivsommar. Jag hoppas bli klar med redigeringen av nästa bokmanus innan sommaren är slut. Vill man komma i gång med bra vanor som gynnar produktivitet så rekommenderar jag boken 1 % metoden: Små förändringar, stora resultat av James Clear. Den har hjälpt mig skapa vanor som gör att jag faktiskt tar mig tid att skriva, går till gymmet och läser innan jag somnar på kvällarna. Ett bra exempel på mikrovanor ur boken är: om man väljer att äta något onyttigt i stället för något nyttigt till middag ser man inte något resultat på vågen direkt, men om man fortsätter göra samma val om och om igen kommer man gå upp i vikt. Små vanor leder till stora resultat i det långa loppet. Att snart debutera som författare är både roligt och skrämmande. I skrivande stund väntar jag på omslagsförslagen och den sista språkgranskningen av boken. Boken kommer komma ut i alla format. Jag har ingen aning om hur boken kommer tas emot, ifall någon kommer vilja läsa den och vad folk kommer tycka om mitt sätt att skriva. Men egentligen spelar det ingen roll – jag älskar att skriva och kommer fortsätta göra det oavsett. Och det tycker jag alla som älskar att skriva borde göra, fortsätta skriva. För en vacker dag slår drömmen om att bli författare in. Här kommer lite bilder från releasekvällen vid Vasa stadsbiblioteks barnavdelning, tusen tack alla ni som deltog! Det blev mingel, högläsning och pyssel (Gåblin tackar för alla fina teckningar), och avslutningsvis några danser vid torget tillsammans med dansföreningen. En oförglömlig kväll, helt enkelt! Fotograf: Fredrik Westblom, Vasabladet, 11.8.2022.
Mitt namn är Frida Endertorp, 21 år, ursprungligen från Stockholm men nu bosatt i Umeå. 2021 debuterade jag med ungdomsromanen Att göra innan döden. Cirka ett år efter bokdebuten vill jag skriva ett brev till mitt unga jag som drömde om en författarkarriär. Ett brev om hur det är efter att boken släppts, men också till aspirerande författare om tankar och tips kring författarlivet. Hej Frida tolv år gammal, vad kul att du har börjat skriva på boken som du tror kommer bli ditt stora genombrott! Jag har lite saker som jag vill upplysa dig om. 1: Frida, det du skriver suger. Förlåt, men det är den hårda sanningen. Du är ingen prisbelönt författare vid tolv års ålder även om det vore häftigt. Men var inte orolig - du kommer bli bättre. MYCKET bättre. Det gäller även alla som känner att de inte är där än, att deras skrivande inte nått nivån de vill nå. Inte att ni suger, det tror jag knappast att ni gör, men att alla blir bättre med tiden. Så det är bara att fortsätta skriva och aldrig ge upp drömmen om att få debutera. Håll ut så ska du se att det blir bra! 2: Trots att du debuterar så pass tidigt kommer du inte alltid vara stolt över dig själv. Av någon anledning kommer du stunder att ta upp din bok, läsa igenom texten och tänka “vad är det egentligen jag har skrivit?” Det är inte så konstigt med tanke på ditt dåliga självförtroende. Vilket jag skulle vilja säga till andra författare, utgivna som aspirerande, att jag förstår att självförtroendet inte alltid är med en. Det är helt okej. Ibland känner vi oss alla dåliga, det tillhör livet. Men vi kan skriva, och vi får aldrig glömma det, oavsett hur bra eller dåligt självförtroende man har! 3: Fast du vet att du inte ska jämföra dig med andra kommer du kolla på andras antal följare, se alla andras recensioner hagla in och känna avundsjukan för att du inte är lika lyckad. Alla idrottare säger hela tiden att de bara tävlar mot sig själva och inte för att vinna, och du vet ju att det är så du borde tänka. Du ska inte jämföra dig med andra på samma sätt som andra inte ska jämföra sig med dig. Allas resa ser olika ut, om de så debuterar när de är 25 eller 85 år. 4: Det är svårt att leva på skrivandet. Att vara författare går inte bara ut på att sätta sig på ett café och skriva nästa bestseller - inte för de flesta i alla fall. Svårigheter jag har stött på inkluderar: a) Sociala medier. Jag vet att du inte är någon utåtriktad person eller expert på sociala medier, att du får ångest över vad folk ska tycka om dina inlägg, men du får helt enkelt skita i det för sociala medier är en enorm exponering. b) Det finns så ofantligt mycket böcker, fler än du kunnat ana, vilket blir tydligt när du skaffar författarkontot på Instagram. Hundratals som försöker nå ut med sina böcker. Konkurrensen är mycket större än du trodde. c) Ett fåtal kan leva på skrivandet. De flesta skriver på sidan av eller halvtid, och precis som de kommer du troligtvis ha ett annat yrke som huvudsyssla. 5: Du skriver också för läsarna, och du kommer aldrig kunna släppa oron över vad läsarna kommer tycka. Oroa dig över att någon ger boken 1/5 och sågar den till fotknölarna i en lång recension. Du kommer inse att inte alla uppskattar ditt skrivande för att det är en omöjlighet. Och vissa kommer inte tycka om dig av den simpla anledningen att de är avundsjuka. Men det spelar egentligen ingen roll när det finns läsare som gillar det du skriver och inte vill klanka ner på dig. 6: Sist, men viktigast av allt, tro på dig själv och njut. Mitt i allting kommer du glömma bort att det du skriver ändå är bra, folk berömmer ditt skrivande även om det inte är så många som hos de stora författarna. Precis som alla andras skrivande blir ditt bättre med tiden. Det kommer inte vara enkelt men det kommer gå. Sociala medier är inte så skrämmande trots allt. Alla kommer inte gilla det du skriver men det viktigaste är att fokusera på de som gör det. Och du kommer hitta en lösning med arbetslivet och skrivandet. Det löser sig tillslut. Det du absolut inte får glömma bort är att ha kul. Skrivande är något av det bästa du vet. Och vem vet, kanske du en dag får ett stort genombrott? Får chansen att leva på författandet och bli en riktig bestseller? Tills dess önskar jag dig (och alla andra aspirerande författare) all lycka till! /Frida Endertorp, 21, stolt författare Med det här inlägget vill jag bjuda dig att delta i till min releasefest på Vasa stadsbibliotek 11.8 under Konstens Natt. Vi firar att Gåblin och de vilda dammråttorna äntligen är här! Den som förbokar och hämtar under kvällen får också chans att köpa loss boken till releasefestpris. (Förhoppningsvis blir det även en digital release där du kan delta oavsett var i världen du befinner dig.) Härunder har du också en bildkarta, så att du hittar till releasen. Platsen är: Vasa stadsbibliotek, första våningen, barnavdelningen, sagorummet (rummet med glasväggar, dörren till vänster). Bilderboken har kommit från tryck och den är bara sååå fin! Nu kan du boka den till releasepris 129 SEK (12.50 euro) fram till 11.8.2022. Goodies ingår! Därefter blir den 139 SEK (13.50 euro) i min webbshop. Jag postar boken, eller så kan du hämta den från Vasa stadsbibliotek (barnavdelningen, sagorummet) under Konstens Natt 11.8 kl. 17.30-18.30.
(Tusen tack till alla som redan bokat! Största delen av hemmalagret är taget tack vare er.) Nu är det officiellt, tillsammans med Elin Edberg (redaktör och författare) och Sandra Holmqvist (språkgranskare, korrläsare och poet) lanserar vi Skrivguiderna, en paraplyverksamhet där vi erbjuder hjälp till såväl aspirerande som etablerade författare. Till att börja med blir det främst lektör-, redaktör- och språktjänster, men vi hoppas kunna bygga ut så småningom. Vi har också laddat upp en massa gratis skrivguider! Guiderna kan du ladda ner redan nu, men uppdrag tar vi emot först med start 1.9.2022.
Den som vill kan följa oss på Instagram där vi kort och gott heter @skrivguiderna. Vår sida hittar du här. I dagens gästbloggsinlägg får vi möta författaren Jenny Hansson. Så här skriver hon om sig själv: Jag har länge varit en orolig själ och har ett litet brokigt förflutet som både lärare och lantmätare (och ja, jag har examensbevis i båda branscherna). Plötsligt tog skrivarhobbyn över och jag bestämde mig för att starta egen lektörs- och författarfirma på halvtid. Lantmäteriet, som var min dåvarande arbetsgivare, tillät inte deltidsarbete och plötsligt var jag tillbaka i skolan som mattelärare på halvtid i stället. Nu kan jag äntligen både skriva och läsa även på arbetstid! Jag hade ingen aning om hur stor ljudboksmarknaden verkligen var innan jag erbjöds ett ljudbokskontrakt för min debutroman MYTOMANEN PÅ MADEIRA förra året. Det här är riktigt förmätet av mig att erkänna, men min första tanke var: ”VA? BARA EN LJUDBOK?” Få av er har säkert missat debatten om ljudbokens vara eller inte vara, ersättningar och det här med att berättelserna stöps i samma form för att skapa modern underhållning har blossat upp. Jag ska inte fördjupa mig i den här debatten i det här inlägget. Men det kan vara bra att veta att många av de nyligen etablerade författarna som finns på marknaden i dag började med ett eller flera ljudboksverk innan de plockades upp och senare erbjöds rättigheter i alla former (dvs. både tryck och digitala rättigheter) av andra mer kända mellan- eller storförlag. När jag erbjöds ljudbokskontrakt gjorde jag alltså ordentliga efterforskningar. Och jodå, genren som jag skriver i just nu (feelgood) fungerar utmärkt för ljud och går rentav rätt bra i ljudbokstjänsterna. Ljudboken har dessutom inneburit att fler författare än tidigare får möjlighet att debutera och således testas på en läsarkrets utan att förlaget behöver betala skjortan. Missförstå mig rätt. Det kostar att anlita inläsare och korrekturlyssnare (japp, du läste rätt, seriösa förlag anlitar korrlyssnare) samt tillverka en omslagsillustration, men det handlar om långt ifrån så mycket som förlag betalar för att trycka upp en utgåva inbundna böcker. Ljudboken är också en möjlighet för en författare som är ny på marknaden att skaffa sig läsare och nå ut. Det här borde väl vara en win-win för alla. Eller? Många författare säger sig inte vilja skriva för ljud över sin döda kropp. Andra välkomnar ett nytt medium för att nå ut med sitt författarskap. Jag tror att man kanske får försöka se till skrivarlandskapet i dag och anpassa sig efter det. Vi som är nya på marknaden har kanske inte samma möjligheter att idogt stångas med sådana åsikter som att en riktig bok är en tryckt bok. Speciellt inte som ljudboken redan i dag står för 50 % av den totala försäljningen av böcker. WHAT? Så kände i alla fall jag när jag fick höra siffran. Men jo, det stämmer. Hälften av alla böcker som säljs är ljudböcker berättade förläggaren då jag skrev mitt senaste ljudbokskontrakt för en feelgoodtrilogi. Behöver texten anpassas om du skriver för ljud? Tja… En berättelse som gör sig bra i ljud ska gärna ha en välvässad röd tråd, perspektiv som är enkla att följa och gärna dialog där det tydligt framgår vem som säger vad för att lyssnaren inte ska villa bort sig. Av naturliga skäl passar därför inte alla genrer lika bra för ljudformatet. Men erbjuds du ett ljudbokskontrakt är det bra att försöka se över och förenkla för läsaren i din redigeringsprocess därefter. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det bara är att acceptera att ljudboken kommit för att stanna. Jag tror rentav att marknaden kommer fortsätta uppåt i och med att en ännu mer mobil- och plattberoende generation växer upp. Vidare kräver en så stor publik (jag menar 50 % av marknaden, det är en hel del) att inte heller bli förbisedda av de författare som numer är vana vid tryckta upplagor. Det här är några av de reflektioner jag själv har fått göra när jag erbjudits ljudbokskontrakt för mina första feelgoodromaner. Kanske är det ett sätt att hitta tröst åt att jag inte nådde fram till ett tryck den här gången heller. Eller kanske är det här, enligt ett uttryck som ligger i tiden, helt enkelt det nya normala. Men oavsett så kvarstår frågan, är det verkligen ”bara” en ljudbok som erbjuds av förlagen? Hitta Jenny!
Instagram > @jennyviolahansson Skrivblogg hemsida > www.midgardsormen.nu Författarhemsida > www.jennyhansson.se Det finns antagligen lika många vägar att bli författare som det finns författare. Varje resa är personlig och ingen annan lik. Min författarresa är definitivt en trasslig härva som började med Tummen tittar på påsk, en episk fan fic-berättelse jag skapade när jag var ca fem år gammal. Var Tummen tittar på påsk rentav mitt första försök att skriva en bilderbok? Resan fortsatte i farmors kök där jag skrev och illustrerade långa berättelser – häfte efter häfte – medan farmor lyssnade till min högläsning. (Av någon anledning var det väldigt viktigt för mig att jag skulle få läsa själv. Kanske gjorde det att jag kände mig mer vuxen? Författardrömmen var i alla fall ett faktum.) Jag har alltid gillat sagoväsen. Som 11-åring skapade jag en värld där äventyr och relationsdrama var vardagsmat. Fantasi har det med andra ord aldrig varit någon brist på. Jag skrev och skrev och skrev. Någon gång i början av gymnasiet föddes en tegelstensfantasy ur ett rollspel jag byggde upp tillsammans med min bästa kompis. Det här manuset skickade jag in till olika förlag och fick en del positiva refuseringar, trots att jag bara var 19 år. Jag hittar tyvärr inte de här refuseringarna längre. De kom per brev på den tiden, men jag minns att ett stort svenskt förlag skrev att de gillade storyn även om mina karaktärer kändes för platta. Jag har faktiskt skickat in två manus till, ännu ett vuxenfantasymanus samt en barnbok för mellanåldern. Även de fick positiva refuser, till exempel: Vi tackar tyvärr nej till utgivning men uppmanar dig att söka dig till en skrivarskola eller något annat ställe där du kan skriva mer, för du har gjort ett stort arbete här. Det jag tycker om i din berättelse är ambitionen ... Det finns saker som sticker ut på ett bra sätt. (vuxenmanuset, inkl. lektörutlåtande med sidhänvisningar) Det är en ambitiös helhet, och det märks att du njuter av att berätta. Ditt språk är också levande och bra ... Det märks att du behärskar genren mycket bra. (vuxenmanuset) Ditt manus är en ... kompetent berättad och händelserik äventyrsroman. (barnboksmanuset) En härlig känsla av att gå in i ett dataspel. (barnboksmanuset) Hur många refuseringar har det blivit totalt? Oj, det kommer jag inte ens ihåg, jag minns ju bara de positiva. Men många. Och här är en nyckelfras för dig som skriver och drömmer om att bli författare: Ge aldrig upp. Ge aldrig upp, oavsett om det kommer annat i vägen (för min del innebar studielivet en mångårig paus från det kreativa skrivandet) eller refuseringarna droppar in. Det får ta tid. Det är okej. En annan sak som är viktig är att utvecklas. Jag fick ju bara nej, vilket innebar att en förändring behövde ske ifall jag ville ha ett annat resultat (eftersom mitt mål inte enbart var att skriva, utan också att bli publicerad). Jag valde därför att fortbilda mig inom skrivkonsten, vilket ju en förläggare rekommenderat i samband med ett tidigare avslag. Jag önskade mig kurser både när jag fyllde år och till jul. Som jag studerat! Jag har gått fleråriga författarutbildningar och bl.a. fördjupat mig i hur man skriver för barn och unga, hur man bygger serier, samt hur man skriver fantasy och romance. Och jag är inte klar än för det finns alltid mer att lära. Men resultatet då? Gav skrivarkurserna någonting? Jo, det är nu det börjar hända grejer ... Första publiceringen kom när en tidigare kurskompis uppmanade mig att delta i en novelltävling. Vinnarna avslöjades i februari 2020 och jag blev lite matt i knäna när jag insåg att jag var en av dem. Fatta, min berättelse skulle gå att läsa i en tryckt bok! Det blev fler och fler vinster, och sporrad av mina blygsamma novellframgångar vågade jag mig även på att skicka in andra typer av texter. Alla blev naturligtvis inte antagna. (Exempelvis mellanåldernboken jag nämnde härovan hör hit.) Bilderboksmanuset Gåblin och de vilda dammråttorna fick däremot tre positiva svar, varav ett kom redan två dagar efter inskick (att man visade intresse). Vi behöver inte gå in på själva urvalsprocessen, alla tre är bra förlag med duktiga och tillmötesgående anställda, men det blev till sist så att Visto var det förlag som passade bäst för min bilderbok och hur jag ville jobba med den. De erbjöd mig chansen att lägga sista handen vid illustrationerna och delta i själva sättningen av inlagan. Dessutom fick jag en duktig redaktör, noggrann korrläsare och en supertrevlig förläggare. När jag skriver detta är den färdiga produkten på väg från tryckeriet hem till mig och 11.8.2022 debuterar jag med egen bok! Så här ser min bokbebis ut! Gåblin är hustrollet som alltid är på barnens sida. Egentligen skickade jag in bilderboksmanuset mest på skoj, även om jag självklart trodde på storyn (Gåblin har trots allt bott hemma hos mig sedan ca 2006). Dels var det lite läskigt att skriva för en helt ny målgrupp och jag visste inte riktigt om jag vågade ta det på allvar, även om jag kände att jag hade ett viktigt tema. Dels väntade jag ännu på de sista svaren för tidigare nämnda mellanåldersmanus, det som fick en handfull positiva refuseringar, och kände mig lite "mittemellan" vad jag ville göra. Skulle jag vänta klart eller börja skriva på ett nytt, längre projekt? Det blev till sist så att jag knåpade ihop Gåblin och de vilda dammråttorna samt ännu en mellanåldernbok, om spöken den här gången, och jag var precis i färd med att redigera dem när ett av mina drömförlag öppnade upp för nya manus i mars 2021. Och jag tappade allt. Jag kastade mig över chansen, skrev en mastodontpitch och skickade in alltsammans. 40 minuter senare svarade de att de gillade pitchen och bad mig återkomma med ett fullständigt manus för bedömning. Jag fick lov att lägga tillbaka spökmanuset i skrivbordslådan och pausa bilderboksprocessen några månader. Nu var det bara att köra. Precis som när jag var liten. Jag skrev och skrev och skrev tills jag hade ett råmanus att skicka in i skiftet maj–juni. Och så började den jobbiga biten, att vänta. Till midsommar hade jag mitt svar. De ville satsa! Men först arbetade jag om manuset hela tre gånger innan redaktören ens fick röra vid det och nu under hösten fortsätter redigeringen. Den första delen i urban fantasy-serien om Skuggriket utkommer hos Seraf förlag i maj 2023. Smyger in en liten skiss jag gjorde när Gåblin flyttade in för drygt 15 år sedan. Ett riktigt busfrö är vad han är! Och gissa vad? Det är inte över än, för kring påsken 2022 hände ännu fler grejer. Kommer du ihåg det där mellanåldernmanuset som fick fina refuser? Själva idén föddes för många, många år sedan och då var det mer av en saga för en lite yngre publik. En ny, tuffare version tog form under en ettårig författarutbildning 2019–20 och 2020 fick manuset alltså flera positiva refuseringar, även av de stora förlagen. Det fick också ett hybriderbjudande av ett förlag som enbart gav ut fantasy som hybrid, samt var snubblande nära ett traditionellt avtal. Tyvärr ledde det sistnämnda ingenstans på grund av omstruktureringar. Men jag var nöjd. Det hade ändå väckt intresse och nu fick det åka ner i skrivbordslådan bland refuserade texter. Ända tills mars 2022 när jag förde en diskussion på Instagram med Nohiding förlag och råkade nämna sagda manus. Och Nohiding – som växt sedan mitt tidigare inskick och numera tar in nya författare – ville läsa det! Sex dagar senare fick jag svaret att de ville ge ut första delen i serien om Portvärlden, ett underhållande och fartfyllt portalfantasyäventyr för åldrarna 9–12 som förhoppningsvis får möta världen under 2023. Minns du vad jag skrev i början, att det varit en trasslig resa? Manus som påbörjats och fått vänta eftersom jag jagat nya avtal. Manus som fortfarande väntar. Manus som fått "nej tack". Manus som fått "nej tack", men sedan "ja tack". Från x antal refuseringar till fjorton publicerade noveller i olika antologier och tidningar samt tre egna böcker på lite mer än två år. När proppen släpper, så gör den det med råge. Tycker du också att det blev lite rörigt? Här kommer en tidslinje:
Här sitter jag två år senare och är fortfarande glad över min första publicering (Sommarmystik, 2020). Vad händer härnäst? Nu jobbar jag vidare på mina serier om Skuggriket och Portvärlden och så får framtiden utvisa ifall det blir fler böcker om Gåblin. Hursomhelst, jag fortsätter att skriva. Jag vill tacka alla som stöttat mig på vägen! Ni är för många att nämna här, men jag tror att ni vet vilka ni är. Utan ert stöd hade det varit en ännu snårigare väg att vandra. Vad gillade du inlägget, förresten? Har du frågor? Passa på att använda kommentarfunktionen, jag är nyfiken! Vill man följa mig utanför sidan, kan man antingen anmäla sig till mitt nyhetsbrev (längst ner på hemsidans första sida) eller följa mig på Instagram, TikTok och Facebook där jag heter @authorsabinem. Tack för att du läste detta, ha det riktigt gott! Wilma Sjökvist är en bokbloggare som förra året äntligen debuterade som författare med sin bok Elementens Hjärta. Hon medverkar även i novellantologierna Jul Igen 2020 och Amor Infinitus och är nu aktuell med den fristående novellen I Ljuset av Månen. Just nu skriver hon på sin nya roman, Järnfödd. En blivande episk fantasy med grund i den gamla världen. År 2021 grundade hon även Sveriges första digitala bokklubb för fantasyälskare, Drömmarnas Bokklubb. Under mitt första år som publicerad författare har jag märkt att det är en fråga som är väldigt viktig, för den ställs om och om igen. Vad fick dig att börja skriva? I början var jag väldigt blyg, speciellt inför släkten. Faktum är att jag faktiskt fortfarande är lite blyg att prata med släkt och vänner utanför bookstagram om mitt skrivande, just för att det är så personligt. Att skriva och släppa en bok var något av det mest personliga och självklara jag någonsin gjort. Men varför? Vad var det som fick mig att börja skriva egentligen? Den första tanken att börja skriva kom när jag var 14 år gammal. Egentligen, så var det för då ville jag verkligen bli helt uppslukad av min fantasi, jag praktiskt taget bad den att få mig att glömma omvärlden för en stund. Jag minns att jag till och med satt på bildlektionen och började skissa på ett omslag. Nu i efterhand har jag insett att det var för att jag undermedvetet ville göra min röst hörd. Att viljan att skriva föddes då jag mådde som värst i min ångest och social fobi, till den grad att jag knappt vågade öppna munnen längre. Istället började jag drömma. Drömma om att våga göra mig själv hörd, för egentligen så ville jag ju det så gärna, med det gick inte. Jag ville hitta ett sätt som kunde hjälpa mig, rädda mig. Både att må bättre och att kunna berätta allting som pågick i mitt huvud. Så jag började skriva. För jag var så desperat över att få ut alla känslor, alla ord, som kvävde mig om och om igen genom att vara inlåst i kroppen. Jag började skriva dikter, vissa alldeles för råa, ärliga och sorgsna att jag eldade upp de i rädsla över att någon skulle se. Men att bara få skriva ner orden, göra känslorna äkta och något fysiskt genom bläcket som man faktiskt kunde ta bort, var helande. Några år senare mötte jag Ledina. Huvudkaraktären i min debutbok Elementens Hjärta. När folk frågar mig vad som inspirerade mig till att skriva henne svarar jag; “Hon är född ur min ångest.” Och det är sant, all ångest och trauma som hon upplever är en spegel mot vad lilla 14 åriga jag kände. Även fast hon är en egen person med en annan historia. Genom åren som har gått har skrivandet, de små stunderna av frihet, varit helande för mig. Precis som Ledina behövde hitta ett sätt att ta sig igenom sin ångest, så behövde jag göra det med. Och det gjorde jag. För nu står jag här, 8 år senare, friskförklarad från psykisk ohälsa och social fobi och med fyra egna verk i handen. Så när du får den där kluriga frågan, Vad fick dig att börja skriva?, var inte för blyg för att berätta sanningen. Men kom också ihåg att det är okej att vara för blyg och svara “Idéen bara poof! kom till mig!”. Med min lilla text här så vill jag uppmuntra alla er där ute, som drömmer om att bli författare eller som inte vågar skriva för att man inte känner sig tillräckligt duktig på det, låt skrivandet bli din röst. Låt den bära dig, låt den hela dig och tillåt dig själv den friheten att släppa loss. Var inte rädd för att använda dig av de jobbiga känslorna, istället skriv ner dem och låt din huvudkaraktär känna det med dig. Och kom ihåg en till sak; allt det hemska kan bli till någonting vackert. Till slut. Hurra! Firar trippelvinst med Jul igen, att min novell Vidundrets löfte kom med i årets antologi! Den här novellen är faktiskt en gammal skrivövning jag hittade i skrivbordslådan, en retelling av Skönheten och odjuret med en modern twist, och jag fixade till den redan kring nyår i samband med att jag skickade in Sommarsjälar-novellen. Tack Nohiding för ert fortsatta förtroende! I Hellédonia lider folket av en evig vinter och lotten faller på den fattiga Anaséra att blidka snöguden Boréas. Vägen till hans hemvist är lång och farlig, men frostulvarna som stryker bland bergen är en barnlek i jämförelse med gudens krav. Inget är vad det verkar innanför palatsets isväggar ... och vem kan man lita på när allt är lögn? Som författare har du bara en chans att få synas med ditt debutantporträtt hos Svensk Bokhandel och äntligen är det min tur. Porträttet hittar du i Höstens böcker 2022 (eller läs onlineversionen här). Det här låter kanske som en liten grej, men det känns fantastiskt stort. På något vis markerar det mitt författarskap, att det är på riktigt, att jag ska debutera med min allra första, egna bok!
Tack till Christina Öhman som fotade porträttet åt mig. Hon medverkar i samma katalog med sin debutroman Under svart himmel. Söker du efter lite fantastisk sommarläsning som dessutom råkar vara gratis ? Då kan jag rekommendera att kika in hos Fantastikbokklubben, eftersom de kommer att ladda upp somriga noveller i sin blogg och först ut är min Hemligviken (tidigare publicerad i Sommarmystik av Nohiding förlag, här i lätt redigerad form).
I Hemligviken träffar vi Elias som är 17 år och ensammast i världen. Det vill säga, tills han träffar den mystiska tjejen som badar i strömvattnet vid den hemliga viken. Tjejen med de syrenfärgade ögonen. Vem är hon egentligen? Och vilket pris hade du varit beredd att betala för att inte längre behöva vara ensam? Direktlänk till Fantastikbokklubbens blogg hittar du här. |
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
Mars 2023
KATEGORIER
Alla
|