Anna Granberg är författare och skriver fantastik och romance, allrahelst i kombination. Hon har en examen i journalistik och har jobbat många år med kommunikation i en kommun och på en statlig myndighet, men är nu egenföretagare och satsar helhjärtat på skrivandet. Hennes debutroman Solens dotter kommer i februari och ges ut av Seraf förlag. Det är en fantasy romance för unga vuxna och vuxna, den första fristående boken i serien Gudablod. Anna har också fått en handfull noveller publicerade i olika antologier. Hon bor med sin familj i Stockholm. Fotograf: Björn Mattisson-Richter Jag har fler idéer till historier än jag hinner skriva. Det är både en tillgång och förstås frustrerande. Om bara tiden fanns att skriva alla historier! Men tiden är begränsad och därför vill jag lägga den på att skriva det jag själv tycker är roligt att skriva och själv skulle vilja läsa. De idéer som är värda att lägga sin tid på är de man brinner för! Mest är jag förstås tacksam för mina idéer, för fantasi är en nödvändighet för en författare. Utan idéer skriver man nog aldrig en bok. Drömmer du om att skriva en bok, men har aldrig fått någon idé som du brunnit för? Lugn! Kanske har du bara inte fått den där idén än. Den som måste skrivas. Även om jag drömde om att bli författare redan som barn, var det först när jag fick idén till min debutroman Solens dotter som jag påbörjade ett större skrivprojekt. Allt började med en dröm för mer än ett decennium sedan. Jag drömde om en kvinna och en man som slogs. Även om det bara var ett par scener, fick jag en tydlig känsla för personerna och deras relation till varandra. Undertonen i scenerna lät mig förstå att här fanns en mycket större historia att utforska – en hel värld! Drömmen var alltför spännande för att bara glömmas bort. Det var en sådan historia som jag själv skulle älska att läsa och bestämde mig för att jag måste skriva ner den. Drömscenerna var det första jag skrev på mitt manus, och de visade sig bli ett par av de viktigaste vändpunkterna i boken. Idén grodde i huvudet i många år, men det dröjde länge innan jag tog mig tiden att fokusera på skrivandet. Då var jag vid en punkt i livet där jag kände att jag måste skriva färdigt min historia för att bli lycklig. Den ville ut! Det var ju det här jag brann för. För även om jag aldrig hade läst något liknande så var det ju det här jag älskade. Fantastik och kärlek – på samma gång. En bättre blandning kan jag inte tänka mig. Jag visste redan från början att jag ville skriva en serie och hade de grova dragen klara för mig. Men det var först när jag började närma mig slutet på råmanuset av första boken som idéerna till andra boken blev konkreta och föll på plats. På samma sätt framträdde historien till tredje boken när jag började närma mig slutet av råmanuset till den andra. Ibland måste man jobba sig fram till idéerna. Idéerna till de noveller jag fått publicerade då? Ett par av dem har börjat med att en titel har kommit till mig. Titeln Marionettspelaren kom som ett svar på temat, dockor, i en novelltävling jag ville delta i. Det blev en rysare som kretsar kring mobbning, ett tema som är viktigt för mig. Titeln Och staden stod i brand var en fras jag tänkte en morgon när jag såg solen gå upp över Stockholm och färga himlen röd. Jag tänkte att en dag ska jag skriva en historia som heter just så. När det så dök upp en novelltävling med temat dystopisk romantik kände jag att titeln passade väl in, då eld kan symbolisera både död och pånyttfödelse, lust och passion. Det i kombination med min fascination för fenomenet prepping gav upphov till novellen. I bägge fallen korsbefruktade olika idéer varandra och blev till noveller. Novellen Ljuva toner i natten började med att jag såg en sensuell scen i huvudet, en man och en kvinna som tillsammans spelade på en cello. Ett par andra noveller – Tomteupproret och Bevararna – började med tanken ”Tänk om …?” Tänk om alla väsen i folktron finns på riktigt och det finns en hemlig myndighet med uppgift att hålla ordning på varelserna och se till att de inte skadar människorna? Så mina avslutande ord till dig får bli: Skriv ner den där spännande drömmen, den lösryckta scenen du tänkt på, den där titeln eller vackra frasen du kommer på, den där leken med ”tänk om …?”, även om du inte vet precis hur du ska använda dem just då. Kanske blir det din debutroman! Eller åtminstone en novell. Hur får du dina idéer? Hitta Anna! Instagram > @anna.m.granberg // Hemsida > annagranberg.nu // Facebook > www.facebook.com/anna.granberg.writer
4 Kommentarer
Så här ser den ut, Jul igen av Nohiding Förlag, antologin där jag medverkar med två (!) noveller. Snart kan du läsa mina berättelser Av eld och is och Tomtar på loftet! Vad de handlar om kan du läsa mer om här i ett tidigare inlägg. Jag är ju en riktig julmänniska, så blev extra glad när jag fick höra att jag skulle få vara med. Tänk att ha en egen julbok! Gissa om den kommer bli del av julpyntet i år ;) (Går det att hänga en bok högst uppe i granen?) C N Persson är född och bosatt i Helsingborg. Det stora intresset för science fiction, TV-serier och film ledde till att hon började skriva på bokserien om Maddoxx Silver. En serie som inte håller sig strikt under en enstaka genre, utan väljer ut det bästa ur hennes favoriter. Hon släppte debutboken Oslagbar ("en ofrivillig Superhjältelärlings drömmar om kärleken och kampen att acceptera sitt öde") i maj 2020. Jag är jätteglad att få chansen att gästblogga om hur det är att skriva på uppföljaren till min bok Oslagbar. När jag gav ut min första bok var det verkligen en dröm som slog in. Intresset att skriva har alltid funnits där för mig, men det har i stort sätt alltid handlat om halvfärdiga projekt eller kortare noveller. Men en dag kom idén till Oslagbar till mig och det var någonting med den som vägrade släppa taget. Det var som om Anton krävde att få sin historia skriven och den skulle skrivas på hans vis. Ur hans ögon. Och den där Anton är både envis och intensiv, så det är bara att lyssna på honom! I skrivande stund har jag manuset till del nummer två i Maddoxx Silver-serien hos lektör. När jag tänker på hur nervös och rent av skräckslagen jag var första gången jag hade en text hos henne kan jag inte låta bli att le. För jag har kommit en bra bit sedan dess. Idag är den sortens feedback bland det bästa jag vet när det gäller att skriva. Då fick jag ont i magen när jag såg mejlet med utlåtandet hade kommit, nu kan jag knappt vänta. För jag är nog ärligt talat lite knäpp! Jag älskar när hon (eller testläsare eller redaktör) påpekar karaktärsavvikande beteenden, saker som de undrar över och små hål i storyn. Det innebär faktiskt att jag kan skriva om, rätta till och få till ett grymmare slutresultat. En sak som jag sagt flera gånger nu är: Aldrig mer att jag ska skriva en trilogi eller serie! Men om jag känner mig rätt kommer jag att göra det igen … Ge det lite tid så börjar troligtvis ”det var faktiskt inte så farligt”-tänket. För det är ju trots allt inte bara tungt. Det är också utvecklande, lärorikt och roligt. Speciellt när man får hänga med gänget i Skottsholm igen! Som jag kommer att sakna dessa killar den dag jag ska sluta skriva om dem. Saken med trilogier (eller serier, men jag kommer att använda ordet trilogi framöver) är just att det inte bara är att skriva 3 böcker om samma person/grupp eller man nu skriver om. För en bra och snygg trilogi ska ändå någon form av övergripande problem som binder dem samman. Det kan såklart vara allt från ett hinder, ett mål som ska nås eller en fiende som ställer till saker och ting. Men det viktiga är att de ska höra ihop på något vis. Läsaren ska känna att det är samma historia. Ett fantastiskt exempel på en sådan bokserie är självklart Harry Potter. Jag vet att många tar upp den, men den är ju så snyggt gjord. Man får följa honom under alla dessa år på Hogwarts, känslan finns kvar igenom hela och händelserna accelererar i en fin takt. Det är tydligt vem som är det övergripande problemet. Ja det är magnifikt! Så det är alltså detta pussel jag har hållit på med den senaste tiden. Följa upp saker och lösa trådar från del nummer ett. Plantera nya till del tre. Och jag har fått frågan av flera läsare och ja, det finns karaktärer som bara tittade förbi snabbt i del ett som kommer tillbaka i del två. Så ni som undrar om Dennis, nu kan jag avslöja att han kommer åter ;) Bok nummer ett handlar en hel del om att lära känna karaktärerna och introducera deras problem. I just Antons fall från Oslagbar har han en hel del problem som trappas upp i del ett. Det svåra kan vara att hålla samma tempo i del två, som faktiskt är en mittendel som bygger upp till the final (bok tre). Men jag tror nog att den ska hålla måttet när det är dags för honom att fortsätta sitt liv, ta nya impulsiva beslut, utsättas för nya saker och framförallt umgås med allas vår storfavorit Måns! Blev du nyfiken på boken? Kolla länken under bilden! För ett tag sedan gjorde jag en författarintervju med Joelsgården Förlag. Min FÖRSTA författarintervju! Dessutom har de varit snälla nog att ge mig en egen författarsida, den hittar du här (extern länk, förlagets hemsida).
Hurra! Äntligen får jag presentera höstens första gästbloggare! Elin Edberg har alltid älskat att skapa nya världar att resa i genom sitt skrivande. Fantastik i de flesta former ligger henne nära hjärtat även om hon också gärna skriver relationella dramer och socialrealism. Hon bor i Luleå med sin familj och debuterar i november med en novell i antologin Kärlekens patos: åtta noveller om kärlek, via Virens förlag. Jag har alltid varit en skrivande person, ända sedan jag knäckte läs- och skrivkoden som barn. Det är något med möjligheterna som förtrollade mig då och fortfarande lockar mig nu. Som barn var jag utsatt för mobbing och skrivandet blev ett sätt för mig att hantera min omvärld. För möjligheterna är oändliga när jag håller i pennan. Jag kan dyka ner i en värld som är konstruerad av mig, vilket är snäppet vassare än att dyka ner i en god bok – eftersom jag bestämmer dialog, kriser och utfall från första meningen till den sista. Eftersom min barndom såg ut som den gjorde så fanns det en lindring och en glädje i att läsa böcker, att försvinna in i andra människors skeenden, fantisera om en vardag som var den totala motsatsen till min. Bland mina favoriter som jag låg under täcket och sträckläste till sent inpå natten var böckerna om de magiska jeansen som passade fyra väldigt olika vänner perfekt, som höll dem samman och hjälpte med genom både svåra och glada perioder. Jag hade själv aldrig upplevt det där villkorslösa systerskapet och älskade att drömma mig in i Systrar i Jeans. Men jag fann också en glädje i att läsa om flickor som hade det svårt, som jag kunde identifiera mig med så som böckerna om Ellie, Magda och Nadine av den brittiske författaren Jacqueline Wilson. Hennes bok Tjejer i tårar grät jag mig igenom, jag minns fortfarande hur det högg i bröstet på mig under läsningen. Det är något fantastiskt vad orden kan göra med oss, och att olika ord betyder olika saker för var och en. Att vi kan finna tröst, styrka, glädje och till och med ilska bland dem. När jag var yngre så skrev jag helt och fullt för mig själv. Jag levde i äventyret i mitt huvud. Det var som att befinna sig i en väldigt detaljerad dagdröm och min drivkraft låg i att få veta hur det skulle gå, för jag skrev ofta utan en plan. Det var lekfullt, spännande och inte så viktigt hur texten i slutändan blev. När jag blev äldre så förändrades detta när en längtan efter att bli läst vaknade. När jag insåg att man kan sätta ihop ord och text på mer eller mindre kreativa sätt och att en läsare bedömde boken inte bara utifrån omslaget. Det var också då jag började jämföra mig själv med andra skrivande, en tyngd av perfektion lade sig över skapandet och det lustfyllda författandet gömde sig bakom prestationskrav. Den är svår att komma runt, men det går. I synnerhet när jag tänker att alla de böcker jag läst och älskat också en gång i tiden bestod av ett ganska spretigt och oredigerat råmanus, där författarna haft förmånen att ha ett förlag i ryggen och en rad textspecialister som läst och kommit med värdefull input. Alla böcker har varit ett shitty first draft, det gäller bara att inte ge upp utan förfina, slipa bort och skriva om tills alla orden är redo att hamna mellan bokpärmar. Idag finns en längtan i mig att få göra det som mina favoritförfattare gjorde för mig när jag var barn: erbjuda lindring, tröst, igenkännande, värme och systerskap genom det skrivna ordet. Att i framtiden kunna möta läsare som kan finna en tillflykt i mina ord känns som en god målsättning. I dagsläget är jag sjukskriven för andra gången för utmattningssyndrom. Det är långt ifrån roligt, men i tröttheten som tvingat min kropp in i en annan lunk än det tidigare alldeles för stressade har kommit med många positiva bieffekter. Jag som alltid varit en bokmal har under de senaste åren inte öppnat en enda bok, och det är först nu jag insett att det har haft med stress att göra, inte att min kärlek till läsandet dött. Att sitta ner och läsa en bok kräver fokus, koncentration och tid. Det samma gäller för skrivandet. Än en gång flyr jag verkligheten in i mina egna världar, för även skrivandet har vaknat igen efter en fler år lång slummer. Även om tillvaron är svår på många sätt som utbränd så har jag vunnit mycket genom att tvingas in i ett lugnare tempo. Jag saknar inte tiden då jag inte hann läsa eller skriva, även om jag stundvis saknar den till synes outtömliga orken jag hade förr. Med vetskapen att orden finns för mig igen kan jag tryggt vila i att jag kommer att ta mig igenom även denna utmaning som utmattningen är. Vad har ord haft för betydelse för dig? Hej vad det går! Jag har haft turen att vinna en till novelltävling. BÅDA mina bidrag gick vidare. Hur galet är inte det? Det här betyder att du kan läsa mina noveller Av eld och is och Tomtar på loftet i antologin Jul igen av Nohiding Förlag. Utkommer? Gissningsvis lagom till jul ... ;) Av eld och is riktar sig till unga vuxna (och vuxna med, för den delen). Det är en magisk berättelse om att våga se förbi motsatser, alltid kämpa vidare, aldrig ge upp. Mer vågar jag inte berätta i det här skedet. Tomtar på loftet är ett julmysterium för unga vuxna. Det är berättelsen om Lilja som förlorat precis allt och blir tvungen att tigga husrum hos farmor Karin. Knäpp-Karin. Tanten som har trädgården full av groteska trädgårdstomtar. Tanten som aldrig kommit över Liljas pappas mystiska försvinnande. Tanten som bara har två husregler ... Gå aldrig upp på vinden, och aldrig in i jordkällaren. Nyfiken? Snart finns boken ute och du kan läsa mer ... (Skriv)glad tomte firar jul i förskott!
Hej hopp, vill bara meddela att jag gästbloggar på Debutantbloggen denna vecka! (Och, världens nyhet, från och med september kommer du också att hitta gästbloggare här hos mig!) Härunder kan du läsa mitt inlägg, som handlar om att våga vara hudlös.
Våga vara hudlös ”Som sagt uppmanar jag dig att hitta ett skrivarsammanhang där du kan få mera hjälp med att föra din berättelse framåt. Om du gör det och vill skriva mera kan du återkomma med ett manuskript en dag.” Utdrag ur en gammal refusering som jag hittade när jag rensade mejlen för ett tag sedan. Då, när jag fick den, kunde jag inte ta till mig innebörden. Nu förstår jag bättre. Jag vet hur viktigt det är med skrivverktyg, feedback, någon som hejar och hurrar när tvivlet river i bröstet. Jag har alltid delat med mig av mina texter, men bara till de allra närmaste. Farmor. Min bästa vän. Inte fler, för då ökade risken att bli utskrattad, att få drömmen krossad. För det är när din text hamnar i utomståendes händer som du blir hudlös. Naken. Utlämnad. Vårvintern 2019 anmälde jag mig (efter mycket velande) till en skrivarkurs på distans. Främmande personer skulle peta runt bland mina ord. Minns fortfarande hur det var att ladda upp den allra första texten, magen som knöt sig till en skrumpen disktrasa. Men jag gjorde det, och responsen var enorm. Utvecklande och upplyftande. Berusande. En underbar skrivbubbla. Jag blev beroende av den där bubblan. Anmälde mig till fler kurser, hoppade in i olika Facebookgrupper, deltog i författarkaféer, ordnade egna skrivträffar. Startade till och med ett offentligt skrivkonto på Instagram (att jag vågade outa mina författardrömmar, blir nästan knäsvag när jag tänker på det). Det största som hände, utöver att jag fann en fantastisk värld av skrivande vänner, var att en före detta kurskompis pushade mig att delta i en skrivtävling. Och en dag fick jag ett meddelande via Facebook. Mitt bidrag Hemligviken var antaget för publicering i antologin Sommarmystik. Några månader senare kom nästa nyhet. Ytterligare en novell, Stenhjärtat, skulle få vara med i Det var inte jag! Tänk om jag fegat ur, om jag tackat nej till den där kursplatsen. Då hade det kanske inte blivit några böcker. Jag hade aldrig träffat mina kurskompisar, aldrig lärt mig jobba genom skrivkrampen, aldrig haft modet att delta i några tävlingar. Men jag lämnade tryggheten, kröp ur alla skyddande hudlager. Och vågar jag, så vågar du! Avslutningsvis några praktiska tips till dig som söker en skrivgemenskap:
Hoppas du hittade något matnyttigt bland tipsen och att du känner dig inspirerad. Ha det så gott, vi ses i bubblan! #Throwback till sista sommarlägerveckan och den Instagramstory jag delade då. Du hittar mig på Instagram om du söker på @authorsabinem, vi ses där!
Blev galet lycklig här för ett tag sedan. Orsak? Det trillade in ett oväntat men välkommet mejl i inkorgen. " ... Det var inte enkelt att välja ut vilka som till slut skulle få medverka i novellsamlingen ... Vi vill med glädje meddela att din novell är en av dem." Vilket betyder att man snart kan läsa min novell Mors ordspråk i antologin Karneval (Fuerte Förlag). Över 100 bidrag, och jag blev en av de lyckligt lottade, har svårt att ta in det. Jag hade faktiskt gett upp tanken på att min berättelse skulle komma med. Det var trots allt en av de allra första noveller jag skrev, när jag försökte lära mig det där med hur man knyter ihop en kortare text. Hursomhelst är jag superduperjätteglad att det blev så här. Tänk, från noll till tre utgivningar på ett år. Det är väl ändå värt att fira? Hoppas du har en riktigt fin helg framför dig! 💜 Märks det att jag fick karnevalstämning? ;)
Så var semestern slut. Och jag som skulle skriva massor på mitt Långa Projekt. Inte ett ord blev det. Istället blev det:
* Totalt ca 20 000 ord har jag väl ändå fått ihop, vilket snudd på motsvarar målet jag satte innan semestern (25 000). Det blev helt enkelt andra ord än jag tänkt mig. Konsten att naturspana. Det har varit rätt ostadigt väder nu i juli, oftast har det sett ut så här. Strålande sol till vänster, åskbank till höger. Mera naturspaning. Mitt älskade hav, fotat under en av våra sällsynta sommarutflykter. Samma utflykt passade vi också på att besöka den lokala bokhandeln, och de här snygga böckerna följde med mig hem (plus för de vackra omslagen, minus för de svårtydbara titlarna). Man måste ju fylla på läshögen vartefter. Och så var det det där med tvättbrädan. Jag är fortfarande nybörjare, men jag lär mig!
Kikar in för att nämna att jag klarade det, jag vann Camp NaNoWriMo 2020! Dessutom fick jag chansen att gå med i en kul Facebookgrupp + skapade även en egen fantasygrupp på själva sidan. Win win på många fronter.
#skrivgemenskap Skriver du? Vill du hitta en gemenskap? Sätta en deadline? Gå in på NaNoWriMos hemsida och spana in när de ordnar nästa event (årets stora happening brukar ske i november). Tänkte skriva ett lite annorlunda inlägg idag, ett längre. Grotta ner mig i vad som inspirerat mig att börja skriva. Men först några frågor! Var hittar du din inspiration? Vilken typ av böcker gillar du? Vad är det som får dig att ta upp en bok och vilja börja läsa den? Okej. Back to business. Vi börjar med det (för mig) uppenbara. Narnia. Definitivt den bokserie som haft störst inverkan på mitt läsande och skrivande. Nu försöker jag inte kopiera C.S. Lewis när jag skriver (jag vill ha ett annat berättarperspektiv och gestalta mer inifrån. Dessutom, vi tillhör olika tidsperioder. Barnböcker ser rätt annorlunda ut idag), men det finns spår av Narnia i mina texter. Ett sätt att visa respekt. Tacka Lewis för att jag fått ta del av hans magiska värld. De första böckerna fick jag av min moster i födelsedagspresent och julklapp. Jag läste dem knappast själv, fick nog hjälp av mamma. Älskade alla sirliga illustrationer, alla detaljer. Karaktärerna. Äventyren. Världen. Bild: Illustration hämtad från Pauline Baynes hemsida. Favoritboken var Kung Caspian och skeppet Gryningen, eller kanske Silvertronen (idag gillar jag Hästen och hans pojke bäst, trots att jag är väl medveten om de stereotypa beskrivningarna av Calormen). Min morbror trollkarlen var också fin, främst för att farmor hade en av de gula reseringarna. (Idag är ringen min, men jag har lovat att inte berätta för någon huruvida den fungerar eller inte.) Den sista striden fick jag däremot vänta med att läsa tills jag blev större. Det är också en av de första böcker som fått mig att gråta. En annan bokserie, eller tecknad serie, som fått mig att gråta är ElfQuest (Alverfolket på svenska). Jag var ca 10–11 år gammal när jag upptäckte böckerna på biblioteket, och jag drogs till färgerna som en mal mot ljuset. Här fick jag möta döden några gånger. [SPOILERVARNING] Enögas död berörde mig mest. Jisses så jag tjöt. Du vet, när man fått lära känna en karaktär, när man knutit an, och plötsligt finns han inte mer. Borta. För alltid. ElfQuest lärde mig mycket om min egen värld, trots att den utspelar sig i en annan. Jag fick lära mig respekt och kärlek. Att se förbi hudfärg, religion, sexuell läggning osv. Att det inte spelar någon roll om vi har fem eller fyra fingrar, om våra öron är runda eller spetsiga. Som vuxen har min uppskattning för serien växt. ElfQuests skapare Wendy & Richard Pini har drivit sin indie comic sedan 1978 och de producerar fortsättningsvis nytt material. Wendy är ett av de stora kvinnliga serieskaparnamnen, en tuff kvinna som går sin egen väg. Jag inspireras lika mycket av henne som av hennes teckningar. Dessutom har hon, tillsammans med Richard, byggt upp en härligt familjär fanbase där skaparna själva aktivt deltar i de livliga diskussionerna. Den som vill kan bekanta sig med ElfQuest alldeles gratis via deras hemsida. De har laddat upp hela sin produktion, utom de allra nyaste albumen, bara att läsa. Språket är engelska. Obs! Serien innehåller ibland rätt tunga teman (ex. våld, död, hat), så yngre barn kan gärna läsa i föräldrars sällskap. Bild: Screenshot från ElfQuests hemsida. Avslutningsvis ett collage där jag presenterar några olika författare som inspirerat mig. Tolkien får självklart vara med, men jag läste också mycket av Eddings i tonåren. Numera blir det även en del Harry Potter. Ja, jag vet, alla (?) läser Harry Potter. Men visst är det något härligt med en bokserie som fångar både barn och vuxna, generation efter generation (Harry Potter och de vises sten utkom redan 1997 och "mina" barn, som jag träffar via efterskolanverksamheten där jag är aktiv, älskar fortfarande böckerna), som får dig att tro att det är sant, att världen finns på riktigt. Att om du knackar på rätt tegelsten, öppnar rätt garderobsdörr, hittar rätt damm att dyka ner i ... då är allting möjligt. P.S. Vem blir nästa C.S. Lewis, nästa J.K. Rowling? Det är ett tag sen 2007 och Harry Potter och dödsrelikerna ... När dyker det upp en ny serie som tar världen med storm? Självklart vill jag ju att det ska bli just min ;) Drömma kan man alltid. Men kanske blir det din? Fotnot: Jag vet att det stormar kring Rowling just nu. Valde ändå att lyfta hennes verk då de haft stor inverkan på mängder av läsare. Den som vill sätta sig in i "stormen" kan läsa detta utmärkta blogginlägg av Julia Wickholm. Hon nämner bland annat hur viktigt det är med "litteratur som speglar den mångfald vi lever i". Eller hur? Fram för mera bokbredd! Kommer du ihåg bokpaketet jag nämnde i föregående post? Nu har det nått fram till mottagaren, och jag kan avslöja alla hemliga goodies. Okej, det här fanns i paketet:
Det var fantastiskt kul att plocka ihop sitt första bokpaket. Att tänka på färger och innehåll, hitta produkter som förhoppningsvis kommer bidra till en riktigt lyxig lässtund. Jag hoppas verkligen att bokpaketets vinnare blev glad när hon öppnade det, och att hon får många härliga timmar tillsammans med de olika novellerna. Brukar du lyxa till det när du har en riktigt bra bok som väntar? Myshörna? Något gott att äta eller dricka? Annat? Förresten, ifall du är sugen på att äga ett eget exemplar av Sommarmystik, klicka här. Skrytvarning! Men det struntar jag i, för är så himla glad. Förresten, tycker att vi skrotar det där med jante, eller hur? Man ska våga fira när det går bra!
Jag firar:
Kom ihåg att fira dig själv, i smått och stort! Vad är du glad för just nu? Det härligaste när man skriver är nog när berättelsen och karaktärerna får eget liv. Och därför ville två av mina huvudkaraktärer hälsa på här idag. De har skrivit ett kort brev där de berättar om sig själva. De ville också skicka med sina skolfoton (Alex är lite missnöjd, hon gillar när håret är busigt och inte så där vattenkammat och prydligt). Fotograf: Artbreeder.
Har du frågor till Alex och Kevin? Skriv en kommentar! |
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
Januari 2021
KATEGORIER
Alla
|