Det finns dagar då skrivandet känns som att försöka tälja bokstäver ur fruset trä. När det händer kan det hjälpa att söka tröst i peppande skrivcitat. Här är några av mina favoriter:

🖋️ ”You can’t edit a blank page.” – Nora Roberts
Det här citatet påminner mig om att en råtext inte behöver vara vacker. Den behöver bara finnas. Och det räcker med ett ord ... sedan ett till ... och ett till. Plötsligt skriver du!

🖋️ ”Skriv först, döm sedan.” – okänd
Ett mantra jag upprepar när självkritiken försöker lägga krokben för mig. Första utkast får vara röriga. Det är i redigeringen själva finputsningen sker.

🖋️ ”We do not write in order to be understood; we write in order to understand.” – C. S. Lewis
Jag fullkomligt älskar det här citatet! Det påminner mig om att skrivandet är en resa, ett sätt att utforska världen.
​
Har du egna citat du återvänder till när tvivlet knackar på?

En dag när jag arbetade som smådjursveterinär använde en kund uttrycket ”hon den där lilla med den runda frisyren”. Det blev starten på idén till att skriva böcker för barn som handlar om veterinärbesök.

Först var det bara ett roligt samtalsämne och jag testade att skissa upp små bilder med vad som skulle kunna hända i boken. Sedan kom vardagen ikapp och skissen stoppades ner i en byrålåda. I många år. Men trots att skissen var undanstoppad så fortsatte idén ändå att gro någonstans i bakhuvudet. Och den växte lite större varje gång en familj med barn kom in där jag inte fick möjlighet att prata direkt med barnen om vad som hände vid veterinärbesöket. Och ännu lite större varje gång det kom in någon där barnen i familjen inte ens var med.

Med åren byggdes min önskan om att bättre kunna förmedla till barn vad som händer vid ett veterinärbesök sig stark. Jag ville kunna förklara vad som händer, vad som kan hända – och varför det är så. Den oro, nervositet och rädsla som kan uppstå när ett älskat husdjur måste träffa veterinären ville jag kunna bemöta på ett helt annat sätt än vad jag kunnat göra på kliniken.

Efter att idén växt till sig under flera år satte jag mig en dag och började skriva igen. Jag valde tillfällen som är vanliga för barn att möta och skrev ett par manus. Först handlade det om veterinärbesök med friska djur, för vaccination t.ex. Men efter hand blev jag modigare i mitt skrivande och började lägga in även sjukdomstillstånd i mina manus. Ett av dessa manus handlade om kaninen Skuttan som har ont i magen. Det är tyvärr väldigt vanligt att kaniner får ont i magen, och det kan också vara väldigt allvarligt.

Nu är det ju oftast inte så enkelt att man kan skriva ett manus och direkt få det antaget av ett förlag så att det faktiskt blir en bok. Och så enkelt var det inte för mig heller. Jag bearbetade och redigerade mina manus i flera omgångar, med hjälp av testläsare med olika inriktningar och kompetenser och en lektör, innan manuset om Skuttan blev antaget av Idus förlag. Jag dansade runt av glädje hemma i köket när jag fick det beskedet, så fantastisk känsla!

Att få manuset antaget var lite som ett första steg på nästa etapp av resan mot att sprida mer kunskap om veterinärbesök till barn. Etappen mot en verklig utgiven bok. Med hjälp av en redaktör vässades manuset ordentligt. Sedan handlade det om att hitta rätt illustratör. Jag ville att illustrationerna skulle vara varma och känslosamma, och framför allt att de också skulle kunna visa skillnad på när Skuttan mådde dåligt och när hon mådde bra. Och jag är otroligt nöjd med illustratören Amandas bilder, de ger verkligen den känslan som jag vill förmedla med boken!

För att också sprida kunskap om att sköta om sina husdjur på bästa sätt så har jag lagt in en liten faktaruta i slutet av boken. För om fler lär sig att sköta om sina husdjur bättre så mår djuren bättre, och både barn och vuxna besparas mycket oro och sorg. Att främja välmående och minska lidande är min absolut största drivkraft i livet och en liten faktaruta är ett litet steg mot det.
​
När så boken äntligen fanns i fysiskt format så började nästa etapp på riktigt. Den som handlar om att nå ut till de där barnen som är intresserade av att lära sig mer om husdjur eller veterinärer. Till de där barnen som har eller kommer att få egna husdjur och skulle må bra av att få läsa om vad som kan hända – kanske innan det händer dem själva. För det är ju först när boken blir läst (eller lyssnad på) som den kan hjälpa djurintresserade barn med både kunskap och känslohantering.

Hitta Ninni!
Hemsida >> changeable.se
Instagram >> ninnilofqvist
​

I dag tänkte jag dela en liten sneak peek ur min kommande rysare Mörkerskogen, som riktar sig till barn 9–12 år (men också yngre som gillar läskigt kan läsa den). Det här var den första illustrationen jag fick se, trots att den dyker upp först i kapitel fyra. Här ser du Alina och John, bokens huvudkaraktärer. Varför de sitter i ett träd och vem de spionerar på ... ja,  det får du veta när du läser boken!
​

Hej! Du som läser detta, är du en skrivande person som behöver lite skrivpepp? I så fall vill jag ge dig en lätt men rolig skrivövning.

Lek med motsatser

Googla fram en inspirationsbild som väcker en stark känsla hos dig och flödesskriv cirka fem till tio minuter kring bilden. Utmaningen är att du ska skriva motsatsen till de känslor bilden väcker hos dig. Säg att du valt en rysningsframkallande bild på ett läskigt monster. Då kan du exempelvis öva dig i att väcka sympatier för monstret. Kanske är det ett missförstått monster som alla skyr på grund av dess utseende? Ja, du förstår hur jag menar. 

Lycka till och glöm inte att ha roligt medan du skriver!

Kikar in för att önska dig en trevlig midsommarhelg och meddela att jag tar min sedvanliga sommarpaus från och med nu. Återkommer med andra ord i augusti (förutsatt att det inte dyker upp något intressant jag måste dela med en gång).

Hoppas att din sommar blir full av läs- och skrivtid, och glada minnen!
​

För ett tag sedan fick en barngrupp testa på att skriva egna böcker. De var helt fantastiskt duktiga! Vi jobbade med inspirationslappar (karaktär, plats, hinder) och fantasin flödade.

Har du någonsin läst om en groda i ett godisland eller om en creeper som glömmer sina nycklar?
​​

Det blev ett till författaravtal, för två noveller den här gången! Det var de sista lediga texterna jag hade på lager och avtalet innebär därmed att alla noveller jag någonsin skrivit kommer bli publicerade. Känns rätt galet ändå!

• I Blymannen får läsaren bekanta sig med Valentinos vidunderliga värld, en kringresande freakshow. Men hur är det egentligen? Är utställningsföremålen verkligen arbetare, eller är de slavar? (Novellen innehåller även drag av romantasy.)

 

• Skugglandet är en novell som utspelar sig någonstans mellan verklighet och fantasi. Vad är (mar)dröm och vad är sanning? Och vilka är Tuoni och Tytti? Varför kan de inte bara lämna den bittra och griniga Saga ifred? Svaren på dessa frågor får du om du läser novellen!

Novellerna hittar du så småningom i antologin Gränslandet, som ges ut av Nohiding förlag. Hoppas att du ska vilja läsa dem! Själv är jag grymt nyfiken på de andras texter.

Att vara författare är så mycket mera än att bara skriva böcker. Först ska man kläcka en bra idé och fantisera ihop en handling med huvudpersoner och antagonister. Sedan ska man sätta sig ner och skriva. Och att skriva är både roligt och utmanande men det är när boken är tryckt som det svåraste börjar. För att nå genom bruset behövs både tålamod och kanske lite tur. Man behöver marknadsföra sig och boken, åka runt och visa upp den samt försöka få den såld.

Marknadsföring är en stor del av författarlivet och innebär stora utmaningar för mig som hatar teknik. För att få hjälp och nya idéer har jag under två år gått en marknadsföringskurs för författare. Det har varit mycket krävande men också givande och tack vare kursen finns jag nu på både Facebook, Instagram, Youtube, TikTok och Linkedin. Jag har även utökat mitt kontaktnät samt fått många nya vänner och bekantskaper. Tack vare kursen fick jag möjlighet att dela monter på bokmässan i Göteborg och det var en upplevelse. Rekommenderas för alla som är intresserade av böcker att besöka den mässan.

Att åka runt på signeringar, marknader och andra evenemang tar mycket tid och energi och kostar otroligt mycket. Det är deltagaravgifter, resor, logi och monterhyror. Under åren har jag deltagit på bokmässor både i Helsingfors, Vasa, Mariehamn och Göteborg. Bokmässor är dyra att delta i så att dela monter med flera andra är oftast en bra lösningen, både ekonomiskt och personligen. Man får nya vänner, sköter montern turvis samtidigt som man kan ta del av allt utbud. Att sälja böcker på en bokmässa är svårt, man visar upp böckerna, delar ut kort och pratar med de som är intresserade. Detsamma gäller vid alla olika tillställningar, det gäller att vara envis och att ha tålamod. Det har blivit allt svårare att sälja böcker, det är färre som köper presenter på förhand utan först när de behöver dem.

Sedan mitt förra blogginlägg 23.5.2021 har jag gett ut två barndeckare som utspelar sig på den åländska ön Kökar. De handlar om Närpesbarnen Ella och Wille som reser till Kökar med sin
moster Sofia. Sofia reser undercover för att skriva unika resereportage om mat och boende. Hon utmanar barnen att vara utan sina mobiler under vistelsen och istället lösa mysteriet med de mystiska stölderna på hotell Brudhäll. Barndeckarna gav mig nya läsare med många skolbesök på Åland och i
Österbotten.

Att träffa läsarna och försöka inspirera dem att läsa är roligt och ett av mina viktigaste uppdrag som barnboksförfattare. Men att skriva för barn är bland det svåraste som finns. Barn är noggranna, de läser ordagrant och begrundar, funderar och kommer med både relevanta frågor och kritik. I en barnbok behöver alla ord betyda något, samtidigt ska handlingen vara både spännande och rolig, eller något annat, beroende på vad man vill förmedla. Jag försöker skriva utan extra transportsträckor så det händer något hela tiden.

Mitt mål är att böckerna ska sprida läsglädje och locka fler barn att läsa samt att få vuxna att läsa högt för sina barn. Trots att barnen hittills har tyckt om mina böcker känner jag vid varje ny bok en stor press. Jag har gett ut fyra kapitelböcker om Lilla Musens äventyr, två barndeckare och skriver nu en bilderbok om Lilla Musen för 3–6 åringar. En bilderbok kan väl inte vara så svårt, tänkte jag. Jag känner redan karaktären och har handlingen klar. Det är bara att skriva ner 1 000 ord så är allt klappat och klart. Vet inte hur många gånger jag har ändrat, putsat, redigerat och nästan gett upp och ännu är manuset inte klart. Men bilderboken ska tryckas i höst så det är bara att kämpa på.

Hitta Helena!
Hemsida >> https://hellasforlag.wixsite.com/hellasforlag
Instagram >> hellasforlag
Facebook >> Hellas Forlag
TikTok >> @helena.jeppe
YouTube >> @helenajeppe5031

Nu i maj fick jag chansen att besöka Korsholms bibliotek på nytt, den här gången i sällskap av Gåblin. Det blev ett jättemysigt tillfälle där jag läste Gåblin och de vilda dammråttorna i flera omgångar, pratade om hur viktigt det är att hjälpa andra – och så räknade barnen att Gåblin hade hela 26 bullar i magen! Som grädde på moset fick jag också en varm kram på slutet.

Tack alla som kom och lyssnade och tack till biblioteket som ordnade så fint!

Anna Hallander skriver fantasy och gav ut sin debutroman Genom skuggan i september 2024. Hon skriver helst åt det vemodiga, mörka hållet, men det behöver innehålla hopp och ljus också. Favoritplatsen hemma i lägenheten är vid bokhyllan. Den rymmer en stor samling svenskspråkig fantastik och såklart massa andra böcker också.
​

Tiomiljonersfrågan som många kämpande fantastikförfattare ställer sig är; hur får jag folk att köpa mina böcker? För handen på hjärtat, visst vill vi alla sälja böcker? Visst vill vi bli lästa? Ofta tas förlagens engagemang upp. Hur de stora förlagen skyr svenskspråkigt fantasy för att det inte säljer. Förlag bedriver inte välgörande arbete. Säljer inte en viss typ av böcker blir de skeptiska till att ge ut det. Så är det. Såvida det inte är mega-super-bästsäljare som bara behöver översättas och sedan glida vidare på hypen.

Fantasy är populärt. Många läser det. Jag tror även att de värsta attityderna av att fantasy är skit har försvunnit. Så varför är det generellt svårt att sälja in fantastik på svenska?

Jag skyller faktiskt till viss del på läsarna.

Jag var på sci-fi world tidigare i våras med min bok och veckan efter på Akademibokhandeln i Umeå för författarprat. På båda ställena avfärdades boken av en del personer med orden: ”Jag läser bara på engelska.” Detta har jag stött på många gånger förut. Det pratas om det i skrivgrupper, läsgrupper, människor emellan. Det är mer begripligt om de sagt: Jag läser bara deckare; jag älskar romance; jag föredrar poesi; jag läser bara nobelpristagare. Men att avfärda en hel genre på grund av språket?

Det spelar ingen roll hur välskriven boken är, hur skickligt författaren kan använda sitt språk för att skriva en bra bok, utan viktigt är vilket SPRÅK läsaren möts av. Engelska eller svenska? För vi har väl alla hört att fantasy läses bäst på engelska. Allt annat blir pinsamt, stolpigt och barnsligt. Svenska är ordfattigt, går inte att få till rätt känsla med. Det påstås att nyanserna försvinner när en bok översätts. Innebär det att en bok skriven på svenska inte ens har några nyanser?

Okej ... Till en början. Argumentet att svenska skulle vara ordfattigare än engelska. Jag har inte räknat ord, jag har inte kollat upp exakt hur det ligger till, men säger ändå att det är skitsnack. För även om engelskan skulle ha så enormt mycket fler ord än svenskan finns inte en chans att majoriteten läsare har så stort ordförråd att det spelar roll för läsupplevelsen. Och det pinsamma i det svenska språket? På allvar? Jag tycker det är elitistiskt och föraktfullt mot svenska som språk och alla vi som skriver på svenska att döma ut det som dåligt utan att knappt ens ha läst något svenskspråkigt.

På nittiotalet översattes en hel del fantasy, det gavs även ut en del svenskspråkigt. Jag har hört sägas att en del översättningar inte var bra. De böcker jag själv läste på den tiden var jag mer än nöjd med. Men sedan slutade det översättas, folk började läsa på engelska för att kunna läsa fantasy. Kanske blev vi alla lite för vana vid att läsa på engelska? Engelska blev synonymt med fantasy. Så här ska det vara! Är det inte dags att lära om nu? Testa att läsa på sitt modersmål?

Jag har en teori om varför många läsare tycker fantasy låter bättre på engelska (som kanske förolämpar en del, men det skiter jag i): Folk är inte alls så bra på engelska som de inbillar sig. De missar konstigheterna i engelska texter som märks i svenska.

En annan teori (som säkert trampar andra på tårna, men det skiter jag också i): utgivningen av svenskspråkigt sprudlar, men mycket hade mått bra av tuffare redaktörsarbete, mer kritiska ögon på texten. En grundligare genomgång av manuset innan det blev bok. För de som läst engelskspråkiga böcker som genomgått den här sållningen (för det finns enorma mängder pinsam, usel skit till fantasy skriven på engelska, men det når inte oss) blir första mötet med svenskspråkigt dåligt om de råkar ut för undermåliga böcker. Såklart läsarna i så fall avfärdar svenskspråkigt som skit och återgår till de väl beprövade engelska böckerna.

Så till läsarna vill jag säga: Hoppa ner från din snobbiga språkpidestal och utforska det utbud av svenskspråkigt som faktiskt finns.

Och till alla som skriver: Skriv bra böcker! Våga se kritiskt på dina texter, våga ta emot textkritik. Släpp sargen och inse att bara beröm inte gör texterna bättre. (Ja, jag vet hela snacket om konstruktiv kritik. Visst absolut konstruktiv kritik, men det är inte synonymt med att smeka medhårs hela tiden.) Så vi kan visa läsare och förlag att svenskspråkig fantastik visst håller hög kvalitet.

Hitta Anna!
Hemsida >> www.annahallander.se
Instagram >> www.instagram.com/annahallander_fantasy

En trevlig sak som hände under Österbottens bokmässa var så klart alla branschmänniskor jag fick träffa, bland annat blev jag intervjuad av Nicko (journalist och poet m.m.) för Arbetarbladet. Intervjun kan du läsa i sin helhet om du klickar här.
​

Barn och ungdomars läsande är ofta på tapeten både i media, i politiska uttalanden, i föräldragrupper och förstås bland oss skolfolk. Jag brinner för att barn och unga ska älska att läsa! Det verkar dock vara svårare att få till det nu än det var när jag var barn.

Idag pratar vi om skärmar och annat som tar tid från barnen; tid som kanske annars hade lagts på att läsa en kul bok eller att läsa en serietidning medan man sitter på toaletten (japp, så gjorde jag när jag var barn). Jag minns min tonåriga storebror som tyckte det var aptråkigt att följa med familjen ut i skogen och plocka svamp en gång; han tog med sig en Biggles-pocket och gömde sig bakom ett träd medan vi andra slavade på (ja det var 70-tal: Biggles och svampplockning var tidstypiska inslag). Att skärmar, träning eller annat tar tid från barnen stämmer säkert för många idag. Jag tror dessvärre att det också finns annat som gör att inte alla unga läser så mycket idag: bristen på LITTERACITET (från engelskans Literacy).

Litteracitet innebär att kunna läsa, men har även en bredare betydelse. Det handlar t.ex. om att förstå symboler, skyltar och bilder i omgivningen. Det handlar också om själva omgivningen; böcker, bokhyllor, vuxna som läser osv. Och det är nu vi kommer till det viktiga och intressanta.

Om du är ett barn som växer upp i ett hem utan böcker, utan spännande bokhyllor att gå och titta i, utan vuxna som läser tidningar, böcker, tittar i uppslagsböcker, läser sportmagasin, utan papper och pennor etc., så kommer du inte få med dig läsningen lika naturligt som kompisen, som växer upp i en familj där allt det där finns.

Föräldrar som läser godnattsagor, sjunger rim och ramsor med sina små barn är de absolut viktigaste personerna för att skapa en bra grund i barnets liv för läsandet. Föräldrar som alltid orkar svara på barns varför-frågor på riktigt, går och slår upp svaret i ett lexikon, är guld värda! Om vi visar våra barn hur naturligt det är att det finns text i vardagen, att vi pratar om saker vi har läst, att vi involverar barnen i samtalen så kommer fler barn få chansen att bli goda läsare.

När man spelar sällskapsspel finns många möjligheter att hjälpa sina barn till läsning. Ungdomarna i mitt hem har exempelvis alla varit med och spelat olika frågesportsspel. I yngre år fastnade de på berömda personers konstiga namn, utländska begrepp som används, uppfinningar, historiska händelser och allt vad det nu kan vara. Då frågade de hur man skulle uttala de knepiga orden och namnen, vi vuxna förklarade och vet du vad? Nästa gång vi spelade så kunde de läsa de svåra orden. Så enkelt kan det vara. Genom att spela ett roligt spel kan barn läsa saker utan att de ens tänker på att det är lästräning de får.

Givetvis kan alla hitta på andra bra sätt i vardagen där läsningen kan komma in utan att det känns som ett tvång.

Har du skolbarn? Högläs tillsammans med dem, läs varannan rad, skriv historier tillsammans, skriv små uppdrag till varandra som man måste ha läst och förstått för att kunna utföra dem. Har du lite äldre barn? Gör samma saker på engelska. Under mellanstadiet skrev jag ledtrådar på engelska till var barnen kunde hitta sina påskägg. Då var det inte bara en ledtråd, nej flera stycken. De hittade ett nytt meddelade när de hade förstått det föregående och sådant peppar en verkligen till att vilja förstå.

Förutom att ha spännande böcker i hyllorna hemma så är det påhitt i vardagen som gör att barn får en chans att bli bättre läsare, än om du inte gör något alls. Skolan har sitt uppdrag, absolut, men vi som är föräldrar är otroligt viktiga genom att vara goda exempel. Mina egna böcker kom delvis till utifrån en vilja att försöka skriva lockande barnböcker, så att fler barn läser.

Och du: gå till biblioteket ofta när du har små barn så är chansen större att de går dit av egen maskin när de har blivit äldre.
​

Hitta Lena!
Hemsida >> Lyckhälls universum
Instagram >> Lenalyckhall_skriver_och_laser
Instagram (hantverk) >> Lyckhallshantverk
Facebook >> Lyckhallshantverk

Förra helgen var det Österbottens bokmässa igen samt bokrelease för Ormprästinnan, uppföljaren till Nattkrigaren. Här kommer därför några bilder från mässan. Stort tack till alla som kom och sa hej, köpte böcker samt utbytte tankar! Blev dessutom firad av nära och kära med sushi, skumpa och rosor. En toppenhelg med andra ord!
​

Nu på lördag 26.4 blir det officiell release för Ormprästinnan under Österbottens bokmässa vid Academill i Vasa. Kom gärna förbi och säg hej! Annars kan du också boka ett eget ex via den här länken, bokrelaterade goodies ingår!
​

Kikar in för att önska dig en glad påsk och ge dig en rolig pyntutmaning! Är du en sådan som brukar måla ägg? Varför inte pynta äggen med ett favoritcitat ur en bok, eller en diktrad, eller ett peppande skrivcitat (uppmuntrande citat kan du exempelvis låna från min skrivdagbok, som kan laddas ner alldeles gratis via min kurssida)?
​