Hurra! Äntligen går det att boka mig för författarbesök via en officiell kanal, nämligen Läscentrum (arbetar för läsning och läskompetens i Finland, motsvarar typ Författarcentrum i Sverige).
0 Comments
Hurra! Skogshäxans skatter har blivit med lärarhandledning! Förhoppningsvis innebär detta att massvis med skolelever i åk 3–6 får möjlighet att ta del av boken så fort den finns tillgänglig, och att lärarna har glädje av handledningen. (Lärarhandledningen är naturligtvis korrläst av just lärare, så att den verkligen ska komma till nytta.)
Skogshäxans skatter, den första delen i serien om Portvärlden, är en spännande och fartfylld portalfantasy som utkommer 23.3.2023. Författaren Elisabeth Lendelund skriver fiktion på allvar, driver flera olika företag och bor naturskönt i Skåne. I det här inlägget bjuder hon på tankar om skrivkonsten, livet och friheten. När du skriver finns inga begränsningar, du är fullkomligt fri och kan spränga alla fördämningar, öppna alla lås, bygga vilka hus och vilka världar som helst. Du målar med vilka färger du vill, och du är inte längre instängd eller begränsad. Likt en konstnär som målar det omöjliga kan du skriva det omöjliga! Vad du inte kan åstadkomma med ord, ligger enbart hos dig! Glöm aldrig det! Det skulle kunna vara mina sista ord till någon närstående som har skrivandet inom sig. Vem är jag och varför ser jag skrivandet som en nyckel till en oändlighet av dörrar? Jag heter Elisabeth Lendelund och så kommer vi till det där med vem man är. Är man sin profession, sin talang, sina sår och ärr, sin hudfärg eller bakgrund, eller är vi bara ljus innerst inne, likt chokladpraliner med fyllning. Är fyllningen kärlek? Själv kände jag verkligen hur jag fann en skatt då jag lärde mig skriva. Det var mitt rätta element, mitt effortless som sedermera gav energi utan att ta energi och så är det fortfarande. Jag är sannerligen inte den enda som fem år gammal sa: Jag ska bli författare. Lite tjatigt, jag vet, men så var det. Olika bemötanden har hållit mig tillbaka, fått mig att skjuta upp och glömma bort en stor del av mig. Modet behövde få tid att växa till sig. Ibland tar det ett bra tag. Om jag är min bakgrund så har den varit brokig och utmanande. Jag adopterades från Indien i början av sjuttiotalet och kom till en Malmöförort där jag blev den där apan som alla har sett, den annorlunda, ett främmande inslag. Jag är kreativ och har en stark entreprenörsanda, går vilse och fastnar i min gamla karta ibland men ser att livet är en resa mot att bli hel och hitta tillbaka till den inre kärnan, vår skatt. Det som också hållit mig tillbaka i skrivandet och från att satsa på det, har varit avsaknaden av form och struktur. Jag hade svårt att se helheten, hitta stommen till huset. Det blir inget hus med bara fönsterbläck, färg, snickarglädje och vackra spaljéer med stockrosor. Det är lite lustigt för min pappa här i Sverige var byggnadsingenjör och framhöll ständigt vikten av bjälklag och en bärande konstruktion, och jag förundrades över att han kunde slösa tid på något så oerhört trist. Men en bok blir så mycket lättare att skriva när stommen är uppskissad om än med stora penseldrag så med en form som håller och bär hela vägen. För mig är det den som får mig att bli klar, nå målet. Strukturen till min första bokserie damp verkligen ner i mig med tyngd och beslutsamhet, och för mig var det bara att följa. Underbart trots att det tog sin lilla tid! Bokserien om Älvaliv skulle ligga på en ö och handla om elva kvinnor vars vägar korsas där på ett autentiskt sätt. Var och en av dem skulle få vara huvudpersonen i varsin bok och bara några dagar senare hamnade jag på en plats som jag kände direkt var stället att utgå ifrån. Vad vardera bok skulle ha för huvudtema var också helt självklart. Förundrande! Det jag på många sätt vill förmedla är berättelser om människor som vill bli hela och därmed fria. Människor som inser att läkt smärta blir till visdom. Likt Kintsugi, som betyder något i stil med gyllene snickeri, kan vi lära oss konstarten att laga vackert med lim och guldstoff. Låta varje guldskarv synas, som ett skönhetens tecken som speglar varje sår och själsskada som den styrka och visdom du besitter, istället för att skämmas för dina ärr och sår och gömma dem. Att framhäva, inte dölja, och förstå att vi blir vackrare med åren. När livet ger oss ovanligt tuffa utmaningar kan vi tänka att det kan tyda på att vi är ovanligt starka! Det kan faktiskt vara en korrekt slutsats att dra även om det kanske inte riktigt känns så när vi krälar längst ner på bottnen med ångest och smärta som enda sällskap. Att skriva ser jag som en väg både ut, in och fram till det som är jag. Vad livet gjort med mig, ärr och skavanker, tillkortakommanden och issues, alltsammans försvinner i en känsla av att vara fri och det ihop med den som är jag, så som jag skulle varit utan rädsla. På skrivarflödets tåg mår jag oförskämt bra. Står du där ibland och ser det där tåget åka förbi utan att våga hoppa på? Vill du verkligen in i skrivarvärlden? Isåfall, vad är det som hindrar dig egentligen? Om det du upplevt eller det som spirar i din fantasi kan bli till genuin nytta för någon annan, vad kan då bli fel? En fråga som ofta ställs; vad är det bästa med skrivandet? Jag svarar mellanrummet! Mellanrummet mellan författarens och läsarens ord. Att som författare ha haft en tanke bakom skrivandet och få höra en läsare tala om ens bok med sina egna ord och tolkningar och dra paralleller till egna erfarenheter är ren magi! Varma kårar sipprar genom mig. Det är fantastiskt när något blir så mycket större i och med mottagandet av orden. När ett plus ett blir hundra eller tusen eller ännu mer. Att få läsaren att bli berörd och känna livet skimra inom sig är mitt kall. I mina böcker finns ett mer eller mindre outtalat mantra inbäddat och det vill jag också fånga i mina omslag: Ljuset skimrar klarare mot mörker. Ett nytt år har startat och det är så fantastiskt fint att se hur min bilderbok "Gåblin och de vilda dammråttorna" fortfarande lever, trots att den funnits ute sedan augusti ifjol. Läsare hör troget av sig, vissa barn vill fortsättningsvis bara läsa om Gåblin och som synes på bilden härunder har boken hittat till olika bibliotek över hela Sverige (och är dessutom utlånad, de gula cirklarna). Tack! allabibliotek.se
I dagens Vasabladet kan du läsa mina och andra österbottniska litteraturprofilers tankar om litteraturåret som gått. Roligt att få vara med i ett sådant eminent sällskap! (Artikeln finns även sparad här.) God fortsättning på det gamla året, och snart på det nya!
Det närmar sig jul och jag hoppas att du får en härlig långhelg vare sig du firar eller ej. Själv varvar jag ner och lägger som vanligt mer fokus på familj och egentid (med lite tur har tomten en ny bok i säcken). Kanske dyker jag upp innan årsskiftet, kanske blir det inga nya texter förrän på nästa års sida. (En sak vet jag redan nu och det är att det kommer nya gästbloggare 2023, hurra!)
Jag vill tacka alla som stöttat mitt författarskap under det gångna året. Eftersom jag inte har möjlighet att dela ut julklappar till er alla får det bli en symbolisk klapp i form av en annorlunda gåva: skola och trygghet till katastrofdrabbade barn, via Kyrkans Utlandshjälp. Sköt om dig och må gott! Jag brukar vara rätt dålig på att blicka tillbaka, oftast är siktet redan inställt på framtiden, men det är trots allt viktigt att stanna upp och glädjas åt det man åstadkommit. I det här inlägget ska jag därför försöka summera mitt författarår.
Så vad hände egentligen under 2022? Mycket, kan jag konstatera. Om jag prövar att ta det i någorlunda kronologisk ordning ser det ut ungefär så här:
Saker att se fram emot 2023?
Fler punkter vågar jag inte lista i nuläget, livet har en tendens att överraska en ändå ... Vad ser du fram emot ett nytt år? Linnéa Engman är 19 år och bor i Stockholm. Hon spenderar dagarna med att studera och drömma sig bort till antingen hennes egna världar eller de i romanerna hon läser. År 2023 debuterar hon med den mörka fantasy romance-boken Gudar av Röta och Undergång på Seraf förlag. Likt många skrivande personer började jag skriva i tidig ålder och började även bli seriös med skrivandet tidigt. Jag spenderade min gymnasietid både med att plugga och skriva mina första böcker (varav en är min debutroman). Jag började skriva seriöst när jag var sjutton år och redan då hade jag planer på att ge ut böcker. Därför vänder sig den här texten framför allt till unga aspirerande författare för att ge konkreta tips så att du kan nå dina mål. Att skriva som ung eller vara ny i skrivandet kommer med en massa hinder. Inte nog med att berättelsen ofta lägger krokben om sig själv utan det är nu som du ska lära dig allting. Och då menar jag ALLT. Du ska lära dig att följa en dramaturgisk kurva och skapa trovärdiga miljöer och karaktärer. Du ska veta hur man redigerar boken, skriver en pitch och följebrev till ett förlag. Allt detta ofta utan några medel att nå målet. När jag tog upp min plan om att vilja skriva, med publicering som mål, för nära och kära så var svaret ett av två alternativ: 1. Författare är inget yrke, fokusera på något annat istället. 2. Fortsätt skriv, det är det enda du kan göra. Skriv mer och öva. Det förstnämnda är helt enkelt inte sant, men det finns sanning i att fortsätta skriva, för man blir bättre ju mer man övar. Men om det är det enda man får höra? Vad gör man då? För att jag var ung och fortfarande gick på gymnasiet kände jag mig ofta nedvärderad. Jag tror alla skrivande personer stöter på något av dessa svar eller något liknande när de berättar om sina drömmar, men att vara ung ses ofta som “oerfaren” och “outvecklad”, vilket i samband med författardrömmar ofta får en negativ respons (i alla fall i mitt fall). Därför vill jag dela med mig av konkreta tips om hur jag kunde gå från att vara ung aspirerande författare till att få min bok utgiven av ett traditionellt förlag. PS. Det här är inte ett magiskt recept som garanterar någonting utan det här är den artikel jag själv hade velat läsa när jag började skriva. DS I början vände jag mig till Google för att ställa mina frågor om dramaturgi, strukturer, synopsis eller redigering, men det var som om jag stötte på en vägg. Det engelska uttrycket “gatekeeping” passar rätt bra här. Det innebär att någon kontrollerar om ifall någon kan hitta, läsa eller lära sig av viss typ av information. Överallt stod det om denna dramaturgiska kurva mm. men det var aldrig någon som förklarade hur den fungerade. Det var som om andra författare ville hålla det hemligt från mig så att jag inte kunde skriva min bok och bli en av dem. Innan jag fann ett “skrivarcommunity” på Instagram behövde jag vända mig till andra kunniga författare och därför vill jag dela med mig om var jag lärde mig om dramaturgi, karaktärsutveckling och att skriva pitch till förlag: - Abbie Emmons på YouTube öppnade upp en helt ny värld för mig om dramaturgi, om att följa de tre akterna och skriva trovärdiga karaktärer. Även fast du inte planerar din berättelse med sådan precision som jag gör är det viktigt att lära sig om det. Tack vare hennes tips färdigställde jag mitt första manus. - Brandon Sandersons videokurs på YouTube. Detta riktar sig främst till dig som vill skriva fantasy då han är en av de större amerikanska författarna inom den genren. Denna kurs är helt gratis och jag har sett varenda avsnitt. - Om du har tillgång till ett proffs, ställ en fråga. Jag har ofta varit helt öppen och frågat personer på Instagram. Till exempel om att skriva en pitch och hur man väljer förlag att skicka till. Alla dessa medel gjorde att jag planerade för min berättelse, skrev den, skickade till testläsare varpå jag redigerade boken. Andra klipp hjälpte mig att få reda på hur man skriver en pitch och jag fick exempelvis reda på vad som fångar intresse i en pitch. Just din karaktär - vad de vill ha och vad det är som hindrar dem från att få det. En anledning till varför jag skriver detta är för att jag inte vill att andra unga, aspirerande författare ska stöta på den väggen som jag gjorde. Om du har ambitioner ska du kunna hitta medlen för att nå dem oavsett om du är ung eller etablerad i samhället. Därför ville jag berätta om hur jag gick från att vara en ung författare med stora ambitioner till att få min bok publicerad år 2023. Jag hoppas att det hjälper dig att nå dina mål. Vill tipsa om M. W. Bjelvenmarks julkalender som finns på Facebook, Instagram och TikTok samt som blogginlägg (här). Lucka 8 är tillägnad min novell Vidundrets löfte, en retelling av Skönheten och odjuret som finns publicerad i Jul igen 2022 av Nohiding förlag. Härunder hittar du en härlig högläsningsvideo där vi får ta del av novellens början. Sugen på att köpa Jul igen? Kolla in olika köpställen via den här länken. Äntligen är det min tur att gästa kontot @a.fantasy.life på Instagram och köra en livesändning tillsammans med fantastiska Stina (som bland annat fungerar som ambassadör för Seraf förlag). Kan varmt rekommendera hennes livesamtal överlag, men vill förstås puffa lite extra för mitt eget snack som kommer att ske 14.12 via hennes Instagramkanal. Jättepirrigt är det! Ser fram emot att få avslöja mer om mina kommande böcker!
För en gångs skull drar jag inte skrivkurser via jobbet, eftersom jag är tjänstledig under hösten för att skriva på heltid. Det här öppnar upp för nya möjligheter, tid och ork att fortbilda mig inom skrivkonsten, and I like it! Äntligen har jag chansen att gå en avancerad författar- och lektörutbildning, fortsättningen på den utbildning jag gick 2019-20. Så kul! Dessutom är jag sugen på en längre kurs i att skriva historisk skönlitteratur som jag kommer att haka på efter årsskiftet. Det här med skola och utbildning är guld, definitivt något vi får vara tacksamma över.
Är du sugen på att testa en skrivkurs? Du är varmt välkommen att ladda ner någon av mina gratiskurser och -guider, eller varför inte kolla in Skrivguidernas gratismaterial? Här är nästa cover reveal, min kapitelbok för mellanåldern! En fartfylld portalfantasy där vi får följa högkänsliga Alex äventyr i den magiska Portvärlden. Utkommer hos Nohiding förlag våren 2023.
⭐⭐⭐ Alex mamma bara jobbar och pappa har rest till Kos med sin nya flickvän. Vilken urusel början på sommarlovet! Men en natt öppnar sig vägen till den mystiska Portvärlden och Alex får veta att hon är en stjärnriddare. Bakom varje port väntar en farlig uppgift som bara hon kan lösa. Den första dörren leder till en plats full av monster, rövare och magiska skatter – men där finns också vänner som katten Tara och trollkarlslärlingen Kevin. Tillsammans måste de klara av stjärnriddaruppdraget. Annars kan Alex aldrig mer återvända hem ... Skogshäxans skatter är den första boken i serien om Portvärlden. ⭐⭐⭐ Jag hoppas att du ska gilla omslaget, lämna gärna en kommentar här eller på min Instagram/Facebook (@authorsabinem). Du kan också kolla in en rolig introvideo på min TikTok (@authorsabinem). Trevlig helg! Mitt namn är Marie Ek Lipanovska. Jag är författare och illustratör. I mitt arbete finner du berättelsen om en inre och yttre resa med Gud. ”Vid senaste röntgen fann de tio metastaser i hjärnan”, hör jag min bästa vän säga i lurarna jag har intryckta i öronen. Cancern har spridit sig. Läget är allvarligt. Min gråt kommer efteråt, när samtalet är över. Floder av tårar som om en inre damm just brast. Om jag inte hade ord skulle jag drunkna i mina egna känslor. Att kunna sätta ord på livet när det är utmanande är som att kliva ner i en livbåt då tillvaron förliser. Att teckna är som att ha en frälsarkrans när livbåten tar in vatten och jag måste överge den. Jag är tvåspråkig. Jag har mitt modersmål som är ord och det universella språket som är bilder. I skrift och i tal sätter jag ord på livet sådant det är. När jag blir stum och mållös, av eufori eller av sorg, då tecknar jag. Förenade blir de båda språken till liknelser och metaforer. Sedan jag började blogga i augusti 2007 har jag använt mitt skrivande till att berätta om hur livet faktiskt är. Den oredigerade versionen. Råkopian. För femton år sedan var det inte många människor som visste vad en blogg var och än färre som ville visa upp livet innanför hemmets väggar och bakom den fasad vi alla har. Idag ser världen helt annorlunda ut. Vi lever i en mer transparent värld och delar med oss av mer än vad andra kanske orkar bry sig om och ta in. Jag tänker att vi ibland borde urskilja och också censurera oss själva, nu när vi har en möjlighet att göra våra röster hörda med enkelhet. För ord kan bygga upp eller bryta ner en människa. Både hur vi talar till andra och hur vi talar om om själv. Att spy galla i människors kommentarsfält är att skräpa ner i en värld som snarare behöver städas upp. Att sprida hat i en värld som behöver kärlek är inte heller en mogen och ansvarsfull handling. När jag själv var en hårsmån från döden fann jag en dold skatt. Den att livet är heligt. Livet i Skapelsen och livet i människan. Människan är värdefull. Människan är älskad. Människan är sökt och efterlängtad, av Gud. Den skatten är okränkbar men samtidigt mycket sårbar. Den behöver värnas och vårdas som en skör planta. Då kan den växa upp och bli till ett livets träd. Ett att luta sig mot, som ger skugga, som blommar och bär mycket god frukt. Och där även bladen som släpper taget blir till läkedom för andra. Jag har funnit tro, hopp och kärlek i djupet av mig själv, under min självtillräcklighet. Den skatten finns inom oss alla. Den är som ett frö till en fridfull och fredlig värld. Den är något ursprungligt som måste bevaras. Liksom det finns en global genbank med nedfrusna fröer på Svalbard, bär jag och du inom oss ett frö som innehåller Guds avbild, den hela och heliga människan. En människa som är gemenskap och enighet, jämlikhet och kärlek. Dagen innan samtalet med min vän Carina startade hon och jag en ny serie på min Youtube där vi samtalar om livet som det är just nu. Det är skarpt läge och vi vill visa upp vår underbara vänskap. Vi vill också dela med oss av all visdom och ge röst åt livet medan tid ännu finns. Så får sjukdom och lidande en mening och kan vara till välsignelse för andra. Det är att använda sociala medier på ett kärleksfullt sätt som kan bygga upp eller hjälpa andra människor. Successivt trappar jag också ner mitt bloggande. Min inre människa behöver mig och jag vill vara närvarande med den som bär mitt liv. När döden kommer nära blir ofta närvaron av livet desto starkare. Jag har dröjt länge med att göra något nytt för min tecknade lilla tjej Sötnosen och hennes bästa vän Anden. Visserligen finns Veckans Sötnosen på Instagram, men nu har jag beslutat mig för att trycka upp en väggalmanacka med de båda vännerna. Jag vet att Carina älskar Sötnosen, så den glädjen vill jag gärna ge henne. Och med tanke på hur omvärlden ser ut just nu kan det vara skönt att ha en kärleksfull och glad liten tjej att fästa blicken på varje månad under hela nästa år. Livet är här och nu. Naturen klär sig i höstens färger innan hon står helt naken inför oss. Min vän kämpar för livet hon fått i gåva. Jag drar upp blixtlåset på kappan och omsluter det liv som nedlagts i mig. Vintern nalkas. Vi tänder levande ljus i mörkret. Jag förväntar mig Guds kärlek i julklapp och ett välsignat nådens år. För oss alla. Vill tipsa om att hålla koll på Fantastiska berättelser, en podd om svensk fantastik som drivs av författarna Linda Andersson och Malin V. Olsson. Där kommer lilla jag att göra podd-debut, vilket förstås är rysligt spännande. Det blir boksnack och kanske en och annan hemslis som kryper fram i ljuset, se till att lyssna! Finns där poddar finns! (Själv lyssnar jag på den på Spotify. Det går också bra att följa dem på Instagram.)
Fick en trevlig överraskning för ett tag sedan, Seraf förlag vill göra ljudbok av min långnovell Bergtagen på temat historisk paranormal romance (som du även hittar i antologin Vintergnista som utkommer inom kort). Ljudboken blir en del av utgivningen 2023, längtar! Obs! Det här är bara ett hemmasnickrat omslag, inget officiellt! (Den uppmärksamma noterar kanske att det finns en karta bakom titeln som visar både Strandgatan och Kyrkoesplanaden i Vasa, platser som huvudkaraktären besöker.)
|
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
Maj 2024
KATEGORIER
Alla
|