Efter några års skönlitterärt skrivande och en hel drös med kurser, är kanske min största insikt att det aldrig riktigt går att förutse hur mitt skrivande kommer att fungera. Ibland flyter det på utan problem och hybrisen växer sig stor: Det här kommer bli riktigt bra. Jag är den nya Astrid Lindgren, Emma Hamberg, Johanna Thydell. Fingrarna flyger över tangenterna och karaktärerna lever egna liv. De skrattar, pratar i perfekt pitchade dialoger, och gestaltar sig fram över sidorna. Miljöbeskrivningarna målar upp sig lika självklara som om boken var illustrerad i de mest briljanta färger, och inte bestod av simpel svart text mot en ljust grå, lätt flimrande sida. Dramaturgin böljar genom kapitlen och de framtida läsarna kommer att gråta och skratta sig fördärvade medan de vältrar sig i känslor, överraskningar och skickligt utformade vändpunkter. Sedan kommer verkligheten ikapp och varje ord ligger djupt begravt under sekler av ny bebyggelse och måste sprängas fram innan det borstas av bit för bit med de finaste av arkeologiska penslar. Hybrisen spricker som den såpbubbla den alltid varit och – beroende på dess storlek, hur länge den har tillåtits växa – skvätter den antingen ner mig med vemod eller dränker mig i självförakt.
   Jag slutar skriva.
   Ser på instagram hur framgångsrika alla andra är. Hen som skriver tio tusen ord om dagen i en vecka och har sitt nya råmanus klart, som hen sedan kommer att redigera på någon månad och publicera inom ett halvår medan de lyckliga fansen jublar.
   De där två som aldrig gått en endaste skrivkurs och träffades av en slump över grönsaksdisken, bestämde sig för att skriva tillsammans och nu slänger ur sig bästsäljare efter bästsäljare, och ja, jag har läst de flesta av böckerna och de ÄR bra.
   Eller hen som kommer ut med en bejublad och prisad debutroman i en ålder när jag själv åkte som au pair till Genève för att förbättra min franska och inte hade en tanke på att författare faktiskt var ett yrke och inte en gudagiven förmåga.
   Jag jämför mig trots att jag vet att sociala medier inte visar hela sanningen. Sjunker djupare ner i det mörka hål jag själv grävt. Tänker, vem tror jag att jag är, och varför skulle jag, och visst är det dags att skaffa ett ordentligt jobb nu och begrava dessa orealistiska drömmar en gång för alla. Bli vuxen. Igen.

​En dag går. Kanske två. Möjligen tre.
   Texten pockar på uppmärksamhet. Karaktärerna bråkar och stångas i hjärnan. De vill inte vara där längre, de vill glida över skärmen natten lång och in i den tidiga morgonen. Sömnen försakas ännu en gång, men själen myser. Det spelar ingen roll att bokstäverna måste värkas fram, att meningarna inte vill infoga sig i helheten, att slutmålet skimrar längre och längre bort för varje ord som bankas ut.
   Jag älskar det här. Har aldrig känt mig lika levande som när jag skriver. Jag må sitta inklämd mellan köksbordet och köksfönstret, med ett svalt drag i ryggen, dålig belysning och en axel som helst skulle köra yoga dagligen – jag har ändå aldrig varit lika tillfreds som nu.
   Carl-Johan Vallgren svarade i en intervju med Maria Küchen att han skulle ta livet av sig ifall han inte skrev. Lika drastisk är inte jag, men sedan jag skriver på allvar har jag insett att livet utan berättandets härliga konst helt klart vore mycket mindre brinnande, mindre intressant, mindre allting.
   Futtigt. Livet vore futtigt.
   Och en sak har han rätt i, Carl-Johan Vallgren, ”vi författare fortsätter att skriva mot alla
odds”.

Citat tagna ur Maria Küchens intervju med Carl-Johan Vallgren, publicerad i Küchen, Maria
Att skriva börjar här – Version 2.0, Ordfront, Stockholm, 2007, s. 113-116.

I dag går det att läsa om Nattkrigaren i Vasabladet. Har du inte e-tidningen går det att se artikeln även här. Stort tack för en fin artikel! (Passar på att förtydliga att kritiken riktar sig mot systemet – inte mot de som jobbar inom psykvården, som ofta är överarbetade och gör det bästa de kan med de resurser de har. Huvudkaraktären Ella är också väldigt nöjd med sitt vårdteam i boken och upplever att de stöttar henne så gott de kan.)

Ja! Det blir en ny bok! Den tjugonde publiceringen sedan jag fick det allra första positiva beskedet i februari 2020 (nu räknar jag in noveller och veckotidningsnoveller, bara för att det känns stort).

Den här gången är det frågan om ännu en bilderbok och förstås testar jag återigen en helt ny målgrupp, nämligen barn 0–3 år. Boken ges ut av Kikkuli förlag, ett förlag som nischat sig på bland annat samhällsutmaningar – dit mitt manus kan räknas. Det handlar nämligen om samtycke och gränssättning, viktiga saker vi behöver träna redan från det att vi är små. Som illustratör fungerar den fantastiska Emelie Wiklund, jag är så glad att hon är med på tåget och hon har redan tagit fram några helt underbara karaktärskisser. Detta blir bra!

Jag kommer att berätta mer om boken vartefter och kan börja med att avslöja vad som sporrade mig att skicka i väg just det här manuset till förlag (idén hade jag fått redan innan, men det här var droppen). Du minns väl den galna snippadomen? Det gör i varje fall jag, och jag vill absolut inte att kommande generationer ska behöva slåss om ett ords betydelse i domstolen. Samtycke och gränssättning måste vara något helt normalt, något lika naturligt som att andas. Håll ögonen öppna efter min bok om du känner detsamma.

Nu firar vi. Skål!
​

Förra lördagen ordnade jag drop in release/signering vid Gros bokhandel i Vasa och till min hjälp hade jag rollspelsföreningen Eloria som gjorde ett fantastiskt fint jobb med att tolka den värld vi möter i Nattkrigaren. Tusen tack till Eloria, Gros och till alla som kikade in för att säga hej (det betyder massor att ni ville göra det en solig lördag i maj när det finns så mycket annat som lockar).

Härunder några bilder vi tog innan eventet började. Den första är tagen med min telefon, men de övriga har jag lånat av Eloria.
​

Det är releasevecka för Nattkrigaren och mycket på gång, men jag vill ändå hinna dela några solglimtar från förra helgen när jag deltog i den första versionen av Österbottens bokmässa, ett härligt evenemang som samlade en massa österbottniska författare och förlag. Det var väldigt trevligt att få träffa andra författarsjälar IRL, särskilt de jag hängt med online. Som vanligt tog jag ytterst få bilder, så jag har lånat av släkt och vänner, mässans egen kanal på Instagram @osterbottens_bokmassa, bokrecensenten @frostromsbokhylla, författarna Annika Åman och Helena Jeppe samt min bordskamrat Lena Lindgård. Tillsammans med Lena och Lotta Frantz bildade vi "Sverigebordet", österbottniska författare utgivna hos rikssvenska förlag. Två scensamtal hann jag med också.

Tack till sällskapet och arrangörerna!
​

10.5 är det boksläpp för Nattkrigaren, min mörka urban fantasy med rötterna i norra Sverige. Ännu hinner du förboka, antingen via mig (Finland) eller förlaget (Sverige), och du är varmt välkommen med på någon av releasefesterna.

ONLINERELEASEFEST
När: 11.5 kl. 20 (21 finsk tid).
Var: Instagram live hos Seraf förlag @seraf_forlag.
Vad: Boksnack tillsammans med fantasydrottningen Lovisa Wistrand @lovisa_wistrand och Seraf förlags ambassadör Stina @a.fantasy.life, samt eventuella överraskningar.

FYSISK RELEASEFEST
När: 13.5 kl. 12–14.
Var: Gros bokhandel, på sin gamla plats intill apoteket, Vasaesplanaden i Vasa (se bild nedan).
Vad: Boksnack, -försäljning och -signering. Rollspelsföreningen Eloria gästar. Drop in.
​

Jag skriver historisk romance. När jag var liten och såg öppningsscenen i den cheesiga filmen Romancing the Stone där en Romance-författarinna skriver sin bok, tänkte jag ”Så vill jag skriva!”, detta gjorde sig påmint när jag flera år senare läste Simona Ahrnstedts debutroman Överenskommelser. Hon hade skrivit något jag alltid velat läsa men som jag inte vetat att jag saknat.

Men hur skriver en historiskt? Om en inte råkar vara historiker?
Jag tänkte dela med mig av lite tips på hur jag genomför research, något jag gärna velat ha hjälp med när jag började skriva. Istället fick jag utveckla min egen metod. Jag hoppas den kan hjälpa dig med din research. Inte för att säga att mitt sätt är det enda eller korrekta sättet utan det är tekniker som fungerar för mig, testa dig fram och ta endast till dig de tips som resonerar med dig och ditt sätt att arbeta.

När jag börjar arbeta med ett manus vet jag redan från början vilket århundrade jag vill skriva om, det gör antagligen du också. Min första bok Aurora – konstnärinnan på slottet, utspelas till exempel under slutet av 1700-talet. 
Jag var väldigt sträng mot mig själv till en början och läste igenom enorma historieböcker om hela århundradet, men du kan göra det enklare för dig själv genom att följa tipsen nedan.

• Låna böcker på biblioteket 

Det hjälpte mig att bara strosa runt bland historieböckerna på det lokala stadsbiblioteket för att hitta vad jag sökte. Det är också onödigt att köpa hem en massa litteratur som du endast kommer att läsa för manusets skull.

• Lista vilka områden du kommer skriva om och undersök sedan hur de fungerade under just ditt århundrade

Min bok handlar om en konstnärinna som arbetar på ett slott, där möter hon en kartograf från Kanada. Därför behövde jag läsa på om akvarellmålning, arkitektur, kartografi och Kanadas historia för att kunna skriva. Dock ingick mycket mer research för att få ihop hela boken, jag läste om dräkthistoria, mathistoria, knölpåkning, musikhistoria, ostindiska kompaniet, historiska skepp osv. Bli inte förskräckt, all research görs inte på en gång utan jag börjar med grunderna som jag är medveten om att jag behöver kunna, sedan dyker det upp överraskningar längs vägen.

• Välj hur ”historiskt korrekt” du vill vara

Ska dina karaktärer petas in i den exakta världen som existerade just då? Eller hittar du på vem som styr landet eller den politiska situationen?
Jag gillar att smussla in verkliga människor och händelser i mina berättelser, till exempel letade jag upp en juvelerare vid namn Hafverin som bodde i Göteborg på 1700-talet och även en läkare som arbetade på Sahlgrenska, men jag hade lika gärna kunnat hitta på dem. Det är helt upp till dig hur mycket du vill grotta ner dig. 

Verktyg för att genomföra din research
​

• Låna böcker på biblioteket, även om du letar efter en specifik bok som de kanske inte har tillgänglig kan du alltid be om ett fjärrlån eller föreslå att de köper in boken.
• Se på tidstypiska filmer, serier, dokumentärer.
• Besök museum, historiska miljöer, trädgårdar, slott – allt som kan väcka inspirationen till just din berättelse.
• Kontakta experter men respektera deras tid. Vi har helt fantastiska arkivarier, museipedagoger och historiker i Sverige som gärna hjälper till att svara på frågor. Jag har endast stött på ett par som var mindre entusiastiska, men överlag blir jag alltid glatt överraskad av hur villiga de är att hjälpa till (glöm bara inte att nämna dem på Tack-sidan i manuset i gengäld och om din bok blir tryckt kan du skicka dem ett exemplar). 
• Res. Om ditt manus tar plats någon annanstans än där du bor uppmuntrar jag dig att resa om du har möjligheten. När jag skrev mitt andra manus reste jag till Irland och fick se platserna i verkligheten, jag såg saker som annars aldrig skulle hamnat i mitt manus och min absoluta favoritscen hade jag inte ens kunnat drömma ihop om jag inte råkat gå på just den aktiviteten. Missa inte den chansen till överraskningar.

Jag hoppas detta hjälper dig att komma igång, och tack så hjärtligt för att du ville läsa mitt gästblogginlägg! Skicka gärna ett meddelande på instagram om du har fler tips på hur du genomför din research.
​

Hitta Malin!
Instagram > https://www.instagram.com/malinlocke_romance

Just nu befinner sig Skogshäxans skatter på sin första mässa, SciFiWorld i Malmö, inte så pjåkigt! Jag har också fått en drös med läsarhälsningar från en klass i mellersta Sverige som precis börjat jobba med min bok (kunde tyvärr inte ta med alla hälsningar på bilden härunder, men jag har läst vartenda meddelande). Roligt att få svara på frågor, och roligt med barn som läser och funderar på det de läser!

Glad valborg och första maj till alla därute! (Det kommer ett gästbloggsinlägg i morgon också om jag inte missminner mig, håll ögonen öppna.)

Tusen tack till Solf bibliotek för en riktigt trevlig kväll! Jag högläste ur min bok Gåblin och de vilda dammråttorna (som några av barnen redan hört eftersom de tydligen läst den på dagis samma dag, haha – men det gick bra att höra den igen) och sedan pysslade vi. Det blev många fina teckningar. Gåblin ritade ett självporträtt medan de andra tacklade bl.a. skattkartor, spöken och taxar. Det här gör vi om, tycker jag!

Här hittar du mig i vår:

27.4 kl. 18–19 blir det sagostund med pyssel vid Solf bibliotek. Jag högläser ur min bok Gåblin och de vilda dammråttorna. För barn 3–6 år med familj.

6–7.5 deltar jag i Österbottens bokmässa, bokförsäljning samt boksamtal (dels modererar jag feelgoodförfattaren Lena Lindgårds samtal, men du hittar mig även på scen söndag 7.5 kl. 13.30 när jag diskuterar hur det är att lyfta tunga ämnen med hjälp av barnlitteraturen).

13.5 kl. 12–14 blir det releasefest inkl. boksignering av Nattkrigaren vid Gros bokhandel i Vasa, i samarbete med rollspelsföreningen Eloria. Kom och fira med mig! (Det lär också bli ett onlinesläpp, mer om det i ett senare skede.)

Kanske ses vi? Roligt och pirrigt är det hursomhelst! Spännande med nya utmaningar.
​

Hej! Ville bara kika in och berätta att jag blev superglad över det fina betyg Skogshäxans skatter fick av BTJ (Bibliotekstjänst). Hela 4/5!

​"Boken sträckläses enkelt och tilltalar barns fantasi. Stora och viktiga ämnen så som ilska och ensamhet berörs på ett naturligt och genuint sätt och väcker ett intresse för att läsa seriens framtida delar." – ​Sanne Persson, BTJ-häftet nr. 10, 2023

Nu har det blivit dags att förboka min nästa bokbebis. Nattkrigaren är en urban fantasy för unga vuxna och vuxna som utspelar sig på en fiktiv ort i norra Sverige. Den kommer att dela boxbox med fantasydrottningen Lovisa Wistrands fristående dystopi Blodskymning.
​
Boxen släpps i morgon, den 22 april kl. 9 svensk tid och heads up att de brukar sälja slut fort. Den skickas ut i mitten av maj i samband med boksläpp och innehåller så klart en massa fina goodies utöver de två böckerna.

Vill du bara köpa min Nattkrigaren inkl. goodies, så kommer du att kunna göra det efter släpp 10.5.

Förboka bokboxen (via förlagets webbshop, skrolla ner för att hitta boxen). 
Mer info om boken här.

Planen var att bok nummer två skulle vara färdig nu. Eftersom jag skriver en serie (om än med fristående delar) så hade jag tidigt en ambition om att få ut böckerna med ungefär ett års mellanrum. Tajt tidsplan, jag vet, men eftersom jag redan halvvägs in i råmanusskrivandet av första boken hade detaljerade synopsis för både bok två och tre så borde det ändå fungera! Tills livet kommer emellan ...

Alla har väl hört talas om andra boks-ångesten vid det här laget, och jag vet inte riktigt om det är det jag känner. Jag är inte orolig för om bok nummer två kommer bli väl emottagen (det borde förmodligen göra mig nervös, men vi lyfter inte på den stenen just idag). Jag är inte heller orolig för vad bok nummer två ska handla om, pga ovan nämnda synopsis. I stället är jag orolig för när jag ska hitta min skrivtid. För när livet kommer emellan och man tvingas prioritera så går ju familjen givetvis först. Kanske räknas det ändå som andra boks-ångest?

Skrivtid kan förstås alltid vara svårt att hitta, även om man inte har mycket annat som händer runt omkring. Av någon anledning är det så lätt att nedprioritera skrivtiden, prokrastinera och skjuta upp – göra annat som känns viktigare. Jag läste nyligen ett skrivtips av Fredrik Backman som gick ut på att tänka på sitt skrivande som ett ”jag ska bara ...”. Det tror jag på! Jag ska bara skriva ner den här dialogen innan jag bär ut soporna. Den där ”jag ska bara ...”-skrivtiden blir därmed dels av, men blir också gärna förlängd till ännu ett ”jag ska bara ...” och plötsligt har man skrivit betydligt längre tid än man planerat för.

Ett annat sätt att sno åt sig lite skrivtid är att utnyttja annan tid som ibland uppstår. Härom veckan satt jag utanför en bokhandel och signerade min debutbok. Det var första gången jag befann mig i en sådan situation, och eftersom bara tanken på att sitta där ensam och övergiven i två timmar gav mig ångest så kom jag förberedd med anteckningsbok och penna. Att se en ensam författare med näsan i mobilen gör väl ingen människa sugen på att köpa hens bok, men en författare som sitter och skriver – det känns ju till och med trovärdigt! Sagt och gjort.

Så vad skrev jag på då? Nästa bok? Inte alls. I stället spann hjärnan i gång på tanken att skriva en historia mellan böckerna. Om första boken är nummer 1 och andra boken är nummer 2, så ville jag nu skriva en 1,5. Något kort och lättsamt, en liten brygga mellan de två böckerna.

Om jag sålde några böcker? Ja vars, en och annan. Målet med att sitta där utanför bokhandeln var främst att synas, och att öva på att befinna mig i en sådan situation. Men den stora vinsten med den stunden var att jag gick därifrån med synopsis till en novell. Jag har ännu inte börjat skriva på den, men så fort råmanus för bok två är på plats och skickats till testläsare så kommer jag kunna sysselsätta mig med novellen. Och eftersom jag vet vad bok tre ska handla om, så har jag ett embryo till en idé för en novell 2,5 också – bryggan mellan bok två och tre.

​Här alltså några tips på vad man kan göra mellan boksläppen: försöka kränga böcker, synas i olika forum och inte minst skriva på nästa bok. Och förstås allt annat som hör livet till, för livet stannar – tyvärr, samt hör och häpna – inte upp bara för att man råkat bli författare.

Hitta ​Annelie!
Instagram: https://www.instagram.com/anneliemannerstrom/
Facebook: https://www.facebook.com/mannerstromannelie

I söndags firade vi den internationella barnboksdagen med en familjevänlig läsfest vid Folkhälsanhuset i Vasa! Jag och artisten samt numera även ljudboksförfattaren Fredrik Furu högläste ur våra nya böcker medan projektet Läsväskan bl.a. tipsade om böcker för olika åldrar. Dessutom lekte vi bokrelaterade lekar, pysslade bokstavsarmband (med reflexpärlor!) och letade ledtrådar i en sagolik skattjakt. Hur kul som helst! Jag är jätteglad över att så många ville delta, där kring 50 tappade i varje fall jag räkningen, och jag hoppas att vi tillsammans skapat massor med härlig läsglädje!
​

Det blev visst en novell i år i alla fall, på påsktema dessutom så här lagom inför högtiden (trots att jag officiellt har novellstopp och fokuserar på mina boksläpp). Men nu är den här. Min novell Älska, glömma och förlåta, utgiven i Kurirens "bygga och bo"-nummer. Du kan läsa novellen i sin helhet här.
​