Nu i juni har jag fått flera anmälningar till mina skrivkurser och av någon anledning verkar inte mina svarsmejl gå fram. Har jag kanske fastnat i något skräpfilter? Jag försöker nu nå alla tänkta kursdeltagare på olika sätt.
Vad kan du göra om du anmält dig till en kurs och inte fått svar?
Jag ser jättemycket fram emot att få dela mitt kursmaterial med dig! Mer info om mina kurser hittar du här (jag lovar, de brukar vanligtvis löpa ytterst smärtfritt ^^). Där finns också ett gäng gratiskurser och -guider du kan ladda ner med en gång.
0 Comments
Hoppsan, precis när jag tagit sommarpaus fick jag en anledning att kika in och berätta en stor nyhet. Jag har nämligen skrivit på mitt första tvåboksavtal, vllket betyder att Skuggriket definitivt får en fortsättning. Den andra boken i serien, Ormprästinnan, är redo för finslip och tryck. Den tredje delen ska jag fortsätta att skriva på nu i sommar och höst. Hoppas att du ser fram emot fortsättningen lika mycket som jag gör!
Trevlig midsommar! Nu tar jag en liten sommarpaus från bloggen, men det går jättebra att kontakta mig (jag läser mejlen) och eventuellt kikar jag in här om jag har något spännande att berätta. Önskar dig en riktigt härlig sommartid!
Om författaren Christina Henricson: Linköpingsbo sedan 2008. Student dagtid, författare övrig tid. Nervös väntan inför boksläppet den 25 juni. Håller tankarna sysselsatta med redigering av barnboksmanuset Sagan om älvklockan. Även aktuell som medförfattare i Write together 2023. Vi är på jorden en försvinnande kort stund. Ur ett fågelperspektiv ter sig våra ursäkter futtiga för att inte göra det vi längtar efter. Häromveckan stod jag i det gamla vattentornet i Linköping och såg ut över staden. Den blå himlen välvde sig över hustaken och jag kunde se långt, ända till sjön Roxen och skogen bortanför. Människorna på gatorna såg små ut, upptagna av sina liv. Då slog det mig: vi är som små kryp, sysselsatta med att leva. Vi har fötts till våra liv här på jorden. Det är ett under att var och en av oss alls finns. Det är ett ännu större mirakel att just du bär på historier som du vill få ut i världen. Det är därför viktigt att hålla det enkelt för att de här berättelserna ska få en chans att komma ut i världen. Otroligt många människor önskar att de hade modet och disciplinen och framförallt tiden att skriva de här berättelserna som skvalpar omkring i deras inre. Problemet är att de flesta låter sig luras av ursäkten ”jag har inte tid”. Men då ska jag upplysa dig om något. Alla. Precis alla har 24 timmar att förfoga över. Inga undantag. Och det som är avgörande för de som faktiskt får sina berättelser skrivna, det är hur de väljer att disponera sina 24 timmar. Det är alltså upp till dig hur du prioriterar. Om du tycker att du har för lite tid, ge dig ut på skattjakt. Betrakta ditt liv utifrån. När på dygnet såsar du på sociala medier? Skulle du kunna använda någon av de stunderna till att skriva istället? När på dygnet slökollar du TV när du egentligen skulle kunna skriva istället? När jag talar om skattjakt, då menar jag att hitta de där stunderna av dötid (slösurfartid?). Förvandla dötiden i ditt liv till (magisk) skrivtid. Och det är det som är skatten. Jag sätter magisk i parantes för de är inte alltid just det. Blir de magiska så grattis till dig. Men det är inte målet med skrivstunderna. Målet är att du får ur dig text regelbundet. Punkt. Och nu menar jag inte att du ska ha med dig laptopen överallt. Det räcker med mobilen. Eller anteckningsboken, om du föredrar det. Då kommer vi till nästa uppgift. Bryt ner din berättelse i små, små steg. Tipset för att komma vidare med berättelsen är att bryta ner den i så löjligt små enheter så du känner: ”Men det här fixar jag. Ska jag bara skriva en mening om dagen? Är det allt?". Med den här inställningen blir det enkelt. Om du gillar att använda en tracker – perfekt! Tillfredsställelsen av att bocka av en mening per dag i kalendern är magisk. Efter en månad har du skrivit minst trettioen meningar. Med små, regelbundna steg kommer du se att de bildar en berättelse. Det är häpnadsväckande. När funkar det för dig att skriva? Vi pratar inte om en halvtimme, utan om fem till femton minuter. Du kan åstadkomma mycket på den stunden. Tricket är att ha stora drag av stommen i berättelsen klar för dig; början, mitt, slut, och sen skriver du på någon scen som pockar på. Och det måste inte vara perfekt. Det ska inte vara perfekt. Tvärtom. Det viktiga är att du skriver, inte kvaliteten på det. Få fatt i dina döstunder, de är en viktig pusselbit och en av nycklarna till att få din berättelse skriven. Ge inte upp utan ge dig istället ut på skattjakt i ditt eget liv. När jag skriver det här är det mindre än en månad till min barnbok Simons äventyr släpps som pappersbok. Om jag längtar? Ja. Om jag fick kämpa med att få färdigt boken? Eh … ja. Slösurfa är en väldigt lockande undanflykt. Det som fick mig att prioritera var insikten att när jag ligger inför döden, då vill jag inte ångra att jag inte ens försökte skriva. Jag vill inte tänka tillbaka på ett liv med näsan i mobilen. Hitta Christina! Hemsida >> https://christinasharmoni.blogspot.com/ Instagram >> https://www.instagram.com/christina_henricson_author Länkträd >> https://linktr.ee/christina_henricson_author Påminner om att du kan läsa min somriga novell Hemligviken helt gratis via fantastiska Fantastikbokklubben. Får du en stund över nu när maj övergår i juni – kika gärna in där.
Sanne Åberg bor på landsbygden i Skåne. Hon skriver karaktärsdriven fantasy (som uppskattas även av läsare som inte brukar läsa just fantasy) och lyfter tunga frågor som utanförskap och psykisk ohälsa i sina böcker. Andra stora intressen är natur och miljö, och kärleken till vilda blommor och bokskogar letar sig ofta in i texterna. Sanne Åberg har haft författarambitioner åtminstone sedan tonåren, men prioriterat annat under många år. Vid 45 års ålder släppte hon sin första bok – nu består serien Elsinorien av tre utgivna böcker: Lysande klot tvenne, Knutar och band, och Viddernas väv. Sanne Åberg efter en lång försäljningsdag på SciFiWorld. Mässor och liknande är nödvändiga försäljningskanaler för många svenska fantasyförfattare. Foto: Kristoffer Raneflod. Det finns mycket svensk fantasy, och med det menar jag fantasy skriven på svenska, alltså inte översatt. Men den är svår att hitta. Hur gör du om du vill hitta något i dagens läge? Du googlar. Om du googlar på svensk fantasy så får du upp lite blandade träffar. Några artiklar, några förlag som ger ut fantasy, och ganska högt upp får du länkar till Bokus och Adlibris. Klickar du på Bokus-länken i din sökning får du upp deras böcker som är sorterade under Skönlitteratur > Fantasy och taggade #svenska, vilket betyder att språket i boken är svenska, men det säger inget om bokens originalspråk. Majoriteten av böckerna som listas har andra språk än svenska som originalspråk. Samma sak gäller hos Adlibris. Det finns ingen möjlighet att sortera böcker på ursprungsspråk. Liknande resultat ger sökningar inne hos de olika ljudbokstjänsterna. Det går att få fram fantasy på språket svenska, men inte specifikt skriven på svenska. Hos storytel finns en tagg #nordiskfantasy men den innehåller väldigt lite. På det hela taget är det huvudsakligen så att svensk fantasy, alltså fantasy skriven av svenskspråkiga författare, hittar du bara om du redan vet vad du letar efter. Du behöver känna till författaren eller bokens titel, annars måste du scrolla igenom långa resultatlistor för att hitta det som göms där. Så vad gör det för skillnad för läsaren då? Räcker det inte att de hittar något att läsa? Är det inte protektionistiskt att vilja att de ska hitta böcker av svenskspråkiga författare? Tja, det kan man förstås tycka. Man kan också tycka att det är synd att de ska missa så många böcker. Och att det faktiskt är märkligt att importera så mycket utländsk litteratur när det skrivs så mycket på svenska. När du gör en sökning på Adlibris, Storytel eller något av de andra ställena ovan, så rankas böckerna oftast utifrån popularitet. Popularitet utgår från hur många som läser, lyssnar eller söker efter. Det i sin tur utgår från tidigare synlighet. En bok som redan är välkänd utomlands blir lättare synlig även i Sverige. Det är lättare att leta efter något du hört talas om. Och det är också lättare att sälja in något som mottagaren redan har hört talas om. Men för den som faktiskt skulle vilja upptäcka svenskskriven fantasy, så finns det faktiskt en liten sak som skulle göra skillnad: om kategorin alls fanns. Tänk om nätbokhandlarna och bokstreamingtjänsterna erbjöd möjligheten att filtrera på originalspråk! Ja, eller hur de nu vill uttrycka det. Vilken möjlighet att lyfta fram svenska författare! Vilken möjlighet för läsare att upptäcka böcker de aldrig hade hittat annars! Det finns förstås andra bra effekter. Ibland kan man ju faktiskt vilja hitta författare från något specifikt annat land. För att man vill se om det finns likheter eller skillnader, för att man ska besöka ett visst land, eller bara för att man är nyfiken i största allmänhet. Att läsa är ju som bekant att resa – och det gäller även för den som läser fantasy. Vad tror ni, skulle vi kunna få "jättarna" – nätbokhandlarna och streamingtjänsterna – att också se poängen med att lyfta fram, eller åtminstone kategorisera, "originalspråk: svenska"? Tre fantasyböcker på svenska som du sannolikt inte sett till i "de vanliga kanalerna".
Hitta Sanne! Hemsida>> www.elsinorien.se Facebook >> https://www.facebook.com/forfattarSanne Instagram >> https://www.instagram.com/forfattarsanne/ Tiktok >> https://www.tiktok.com/@forfattarsanne Youtube >> https://www.youtube.com/@forfattarsanne Goodreads >> https://www.goodreads.com/author/show/21198403.Sanne_berg Tänk att det redan gått ett år sedan min vuxenromandebut, min urban fantasy Nattkrigaren, första delen i serien om Skuggriket. Tänk så mycket kul den boken fått vara med om: releasefest, tidningsintervju, radiointervju, montersamtal på Nordens största bokmässa etc. Dessutom har den blivit talbok samt letat sig in hos diverse bibliotek i Sverige och Finland, plus hittat till olika bokhandlarhyllor (kändes stort att se den i hyllan hos Science Fiction Bokhandeln i Göteborg). Härunder hittar du den snyggt på display hos lokala bokaffären Gros, som jag varmt rekommenderar. Några ströexemplar finns kvar!
(Just nu jobbar jag också på uppföljaren, mer info om dess öde så snart som möjligt.) Jag heter Camilla Karlsson och bor i de småländska skogarna tillsammans med min sambo, våra döttrar, 3 hundar och 2 katter. Till vardags jobbar jag som busschaufför där jag kör mestadels barn. Utöver att skriva och umgås med familjen gillar jag att träna och skjuta luftgevär. Den 25.01.2024 debuterade jag med min ungdomsdeckare Mollys Mysterier – Piren och en dröm som jag har haft sedan barnsben gick i uppfylles. Att bli författare är något som har funnits som en dröm hos mig ända sedan jag var yngre men som så många gånger kommer livet emellan, vilket resulterar i att man slutar skriva. Jag tog upp mitt skrivande när jag gick mammaledig med min äldsta dotter men det jag skrev på då är inte samma som manuset som blev en bok. Mitt manus som är publicerat är inspirerat av mina döttrar. De hade en idé om vad jag skulle skriva om men resultatet blev något helt annat för mitt manus ändrades och utvecklades under resans gång. Resan från att ha börjat skriva mitt manus till att det blev en färdig bok tog tid. Det fanns alltid något annat som kom emellan och därmed tillät jag mig aldrig att ta tid till skrivandet men när pandemin slog till och alla sociala tillställningar ställdes in passade jag på att söka efter digitala skrivarkurser att gå. Det här blev min vändpunkt och för att kunna komma ihåg allt man lärde sig fick jag se till så att skrivandet fick den tiden som behövdes. Efter att ha gått första kursen kände jag glädje och inspiration men samtidigt kom rädslan och osäkerheten krypande. Var det jag skrev verkligen tillräckligt bra eller inbillar jag mig bara det hela? Jag fortsatte med nästa kurs och kände att självförtroendet ökade lite och efter ytterligare en kurs var jag ivrig att fortsätta och ge min dröm en chans. Om inte annat ville jag känna att jag kom i mål med att ha skrivit klart manuset. Under dessa kurser träffade jag människor som alla gillade att skriva men kanske hade lite olika slutmål men under en av kurserna var det en som frågade om några ville vara med på en utmaning som heter novemberutmaningen. Den innebar att man skulle skriva ett visst antal ord per dag i 30 dagar, om jag inte minns fel. Vi blev till slut fem som antog den här utmaningen och även om det gick lite sådär med skrivuppgiften blev vi vänner och fortsätter än idag att prata med varandra. Det bästa med vår grupp är att vi alltid finns där för varandra, oavsett vad det gäller. Vi stöttar varandra, peppar och ger råd men vi läser även varandras texter och den feedbacken är verkligen guld värd. Att någon med nya ögon kan titta på ens text och se om det fungerar, om det saknas något någonstans eller om det helt enkelt inte ens fungerar är så fantastiskt. Att vi nu också är utgivna allihop är otroligt roligt. Den lärdomen jag tar med mig av det här i resten av mitt liv är att om man inte vågar försöka så är risken stor att man inte kommer att förverkliga sina drömmar heller. I mitt fall blev kursen det bästa valet jag har gjort och det gav mig den knuffen som jag behövde för att komma i gång och verkligen ge det en chans. Nu är jag en utgiven författare och min dröm har gått i uppfyllelse så nu går vi vidare med nästa dröm, att fortsätta skriva böcker och har roligt under resans gång. Jag ska inte heller glömma allt stöd jag har fått från min sambo och mina döttrar. De ha alltid pushat mig, lyssnat och hjälpt mig framåt när jag ha kommit till ett stopp och inte kunnat ta mig vidare. Vilken fantastiskt fin helg det blev under Österbottens bokmässa. Tack alla som kom och hälsade på och firade "Nelly säger nej!" – att ni stöder en lokal författare betyder otroligt mycket. ❤️ Så roligt att få träffa andra författare också, tänk så många bra böcker det finns i Österbotten! FREDAG På fredagen var mässan inte öppen för allmänheten. Då fick i stället olika förskole- och familjedagvårdsgrupper besöka Academills dramasal där flera författare, inklusive undertecknad, högläste ur sina alster. Det ordnades också en ljudworkshop. Efter högläsningen besökte jag även en förskola som inte fått plats i dramasalen och läste för deras barn. Bästa citaten? Efter att man lyssnat till sagan om Gåblin och stod och klädde på sig regnkläderna, och fick syn på dockan: "Den där pojken har vi träffat!". Och, efter att man lyssnat på sagan tillsammans med sin grupp: "Han är så tjock. Man kan riktigt känna bullarna i hans mage." (De första två bilderna är lånade av Österbottens bokmässa. Den sista är från förskolebesöket.) |
BloggHär postar jag bl.a. kalenderhändelser, nyheter, skrivtips och annat smått och gott. ARKIV
Juni 2024
KATEGORIER
Alla
|