Yes! Äntligen har jag tagit itu med att uppdatera mina skrivkurser så att de får en förhoppningsvis både snyggare och mer överskådlig design!

Vill du ladda ner en skrivkurs kan du göra det via min kurssida. De flesta kurserna borde vid det här laget ha fått den uppdaterade designen, men även om du råkar ladda ner en gammal version så är innehållet precis lika matigt oavsett utseende. 🤎
​

Dags att sammanfatta året som  gått och sätta upp nya mål!

2024 innebar:

• ​1 bokrelease ("Nelly säger nej!" som även blev utnämnd till årets bästa barnbok och fick chans att möta +500 000 barn).
• 3 bokavtal (egentligen 4, men det sista är inte påskrivet än så det räknas inte).
• 26 lektör- och redaktöruppdrag via Skrivguiderna (8 för BTJ, vad gäller resterande 18 har jag hört att åtminstone 9 ska bli böcker –  håller tummarna för att resten också får avtal inom kort).
• Flera författarbesök, bokmässor och övriga mässor (har tyvärr hunnit förtränga exakt hur många, men alla var roliga).

Dessutom har jag hunnit få mina första tidningsrecensioner samt första biblioteksersättningen, smygkika på min första engelska översättning och snacka lite med en agentur!

Däremot blev det tyvärr inte fler än ett boksläpp i år. Dels på grund av livet (en nära anhörigs tidigare bortgång som gjorde det svårt att fokusera på en tajt deadline), dels för att det uppstod oförutsedda fnurror i förlagets utgivningsschema. Men du, får jag sikta på minst två boksläpp under 2025 som kompensation?

2025 innebär:

• Förhoppningsvis de där ovannämnda boksläppen, Skuggriket 2 och Portvärlden 2, och självklart också den engelska översättningen av "Nelly säger nej!".
• Jag ska även skriva klart Skuggriket 3, som behöver några sista kapitel för att hålla hela vägen.
• Ett hemligt bokprojekt ska till förlag!
• En illustratör ska ta fram illustrationer för kommande bilderboken som jag hintade om förra hösten.
• Fler Skrivguiderna-uppdrag. Är uppbokad januari och februari, men vill du knipa en plats senare under våren – hör av dig!

Det sagt så vill jag också passa på att önska dig som läser detta ett riktigt gott nytt år! Som bilden härunder så käckt säger, varje ny dag innebär en nystart. Nu kör vi!
​

En härlig jul till dig som firar och skön långhelg till dig som inte gillar julen!

Jag sänker som vanligt tempot här på bloggen inför det nya året, men återkommer eventuellt med en liten sammanfattning av 2024. En sak är jag i varje fall säker på och det är att jag är otroligt tacksam, 2024 innebar såväl utmaningar som nya äventyr vad gäller mitt författarskap. Jag har utvecklats både som skribent och lektör, fått möta läsare och skriva på nya bokavtal. Som sagt, jag är tacksam.

Hoppas att du också haft många glädjestunder under året som gått och att du ännu hinner njuta av sådant som ger dig energi och glädje. Och behöver du lite extra skrivpepp under julhelgen är det bara att ladda ner några av mina eller Skrivguidernas (där jag arbetar som lektör) gratisguider. Se det som en tidig juklapp.

Allt gott!
Sabine
​

Nu är det klart, min bilderbok om samtycke "Nelly säger nej!" utkommer nu även på engelska. Titeln blir naturligtvis "Nelly Says No!". Det här känns så klart spännande och en aning överväldigande. Min första bok som tar sig ut i vida världen! Mer info kommer vartefter saker klarnar ...
​

Vaknade upp till en otroligt härlig överraskning: "Nelly säger nej!" är vald till årets bästa barnbok! Tack Vasabladet för att ni uppmärksammar min bilderbok om samtycke och gränssättning!

Hela artikeln kan du läsa här.
​

Tack alla som kom och lyssnade till fantasypanelsamtalet 16.11 vid Tempus i Jakobstad! Ett mycket trevligt och välorganiserat event. Vi hade hela två timmar på oss och kunde grotta ner oss rejält i fantastikens dimensioner. Själv var jag en strömming bland valarna (superförfattarna) Karin Erlandsson och Maria Turtschaninoff. Kändes jättefint att få dela scen med dem och lyssna till deras kloka tankar. Som moderator fungerar Ted Forsström, som naturligtvis gjorde ett snyggt jobb.

Missade du samtalet? Ingen fara! Du kan fortfarande ta del av själva utställningen, Imaginarium, som du skymtar härunder. Passar för såväl fantasy- och sci-fi-entusiasten som den nyfikna. Rekommenderas varmt!
​

Att lära sig nya saker har alltid varit en kantsten i mitt liv. Om det är något nytt spel, en ny sport eller vad det nu kan vara så är jag alltid den som satsar 110%. Jag är den som googlar “Vem är den äldsta Padelspelaren i VM?” direkt efter mitt första padelpass. Bara för att direkt kunna se ungefär var taket är. Sen är det plattan i mattan och jag blir oftast ganska bra väldigt fort. Jag minns en gång när min syster sa “du ser ut som en sån som skulle kunna äga ett bowlingklot” och mycket riktigt, inte lång tid senare vann vi Korpenserien i Eskilstuna första gången jag tävlade i bowling. Givetvis med mina egna klot. Sen började jag spela i lag och slutade någonstans mellan B-A-lag. Och det brukar vara en trend. Fram tills nu.

Vanligtvis går det snabbt upp till 90 på skalan 1-100. Men de sista 10, som kräver mest tid och kämparglöd, fisslar det oftast ut. Något annat fångar mitt intresse och så är det full fart där istället. Många gånger har jag fått med mig vänner och bekanta i diverse upptåg, som sedan blivit kvar när jag drar vidare. Vilket har varit det mindre roliga i det här. Listan kan göras lång på saker genom åren. Från korttrick, StarCraft och andra diverse spel, padel, bowling, YouTube/content creation, Rubiks kub, programmering, skapa hemsidor, språk, springa, discgolf och mycket mer. Oftast är det impulsivt vart energierna tar mig. Jag minns en livestream jag hade där en skrev i chatten att “du borde läsa in sagor eller nåt”. Många hade under årens lopp sagt att dom gillar att lyssna på min röst för den är rogivande och visst hade jag lekt med tanken men aldrig kommit till skott. Men det chattmeddelandet satte nästa sak i rörelse.

Jag började tänka på hur det skulle kunna gå till och kom fram till att en podd där jag läser några kapitel borde kunna vara något. Jag har läst mycket fantasy när jag var ung och min content creator-ådra flaggade för att man ska vara nischad, så fantasy fick det bli. Jag började söka efter svenska fantasyverk och hittade massor med författare som jag försökte kontakta. Det var lite svårt i början att få någon som nappade då jag inte hade ett första avsnitt än, men det var 2 stycken som tyckte det lät som en kul grej och hade det inte varit författarna Mattias Lönnebo och Björn Swendsén så vet jag inte hur det hade sett ut idag. Genom podden En Fantasy-Stund har jag kommit i kontakt med många fantastiska personer som gett mig möjligheten att läsa från deras verk. Därifrån var det många som ville att jag skulle läsa in deras böcker. Och på den vägen är det. Idag finns det tre romaner och en handfull noveller på olika ljudboksplattformar och en drös i pipelinen på väg ut, och kontrakt på romaner att läsa in. För första gången drar inte energierna mig åt något annat håll, tvärtom. Otroligt vad ett chattmeddelande kan åstadkomma om man väljer att följa energin.

Hitta Mathias!
Instagram >> enfantasystund
YouTube >> En Fantasy-Stund

Här kommer också den officiella flyern för evenemanget som går av stapeln 28.11, med start kl. 17.30, vid Folkhälsans hus i Smedsby. Arrangörerna bjuder på fika och det är gratis inträde!

Höstens författarbesök:

L Ö R D A G  16.11  kl. 18
Galleri Tempus i Jakobstad
Panelsamtal om fantasy tillsammans med författarna Karin Erlandsson och Maria Turtschaninoff.

---

T O R S D A G  28.11  kl. 17.30
Folkhälsanhuset i Smedsby
Folkhälsan i Korsholm ordnar en författarkväll. Det blir högläsning, boksnack, signering och försäljning.

---

F R E D A G  6.12  &  S Ö N D A G  15.12
Kvinnornas julmässa och Ritz julbasar i Vasa
Bokförsäljning enligt arrangörernas öppettider. (6.12 har du också möjlighet att träffa feelgoodförfattaren Lena Lindgård eftersom vi delar bord.)

​---

Ses vi? Jag vill jättegärna träffa dig! (Kom och säg hej även om du inte tänkt skaffa några böcker, inget köptvång.)

Ett år har gått sedan jag debuterade med min roman och jag har sakta börjat reflektera över mitt debutantår. Förutom att jag fått viktiga erfarenheter från bokbranschen, förlag och inte minst haft många fina samtal med läsare, var det mycket som inträffade samtidigt som min bok släpptes. Vi flyttade till en ny stad och jag fick ett nytt jättespännande jobb. Samtidigt var jag nybliven mamma med en liten bebis därhemma och skrivandet fick plötsligt stå tillbaka. Ett nytt liv tog sin början där skrivandet som alltid varit och är mitt andningshål sakta krympte vilket gjorde mig astmatisk. Medicinen blev att gå in i författarrollen och året har därför handlat om att kombinera de två nya rollerna som författare och mamma.

Karolina Ramqvist skriver i sin essä ”Det är natten” om hur hon skiljer på författarrollen och modersrollen genom att ha en författarkavaj som hon bara tar på sig vid författarframträdanden. Så oerhört behändigt tänkte jag. Ungefär som en superhjälte som gör sig redo att stå i strålkastarljuset. Fast i detta fall, en författare som är redo att möta sin publik. Sagt och gjort. Jag valde ut några kavajer ur min garderob som enbart skulle bäras i författarsammanhang och hängde dem i ordning. När pressbilderna skulle tas var det bara att kränga på sig en av kavajerna och efter det fortsatte jag bära min superhjältekostym vid mina författaråtaganden och var mycket stolt över att jag hittat ett sätt att urskilja författaren från morgonrocksmamman.

Men så hände någonting. En av kavajerna började plötsligt dyka upp på mitt jobb, och när vi gick ut för att äta hela familjen fann jag till min förvåning mig själv sittandes i min kavaj med min tvååriga son i knät och med fickorna fulla av triceratops. Gränserna började suddas ut vilket inte var ett resultat av att jag desperat ville påminna mig själv att jag också är författare, utan för att kavajerna var de enda klädesplagg som inte låg i tvättkorgen.

Kan man verkligen vara en produktiv författare genom småbarnsåren har jag frågat mig själv många gånger under året. Enligt mitt Instagramflöde kan man det. Jag pådyvlas massor av bilder på glada pappor och mammor som skriver när barnen sover eller leker. Bilderna skaver i mig för jag kan inte känna igen mig och genast får jag dåligt samvete för att jag inte hinner skriva så mycket som jag vill. För när jag leker med min son vill jag vara närvarande, och när han sover är jag oftast för trött för att få ur mig någonting eftersom jag ska jobba dagen efter. I en önskevärld hade jag klagat på min man, men han ger mig all skrivtid jag vill ha och om han kunde skulle han vara hemmapappa på heltid. Så varifrån kommer skrivstressen ifrån?

Har det kanske någonting att göra med det manliga respektive kvinnliga författarskapet? Många av mina författarkollegor på sociala medier som lägger ut skrivrelaterade bilder under småbarnsåren är faktiskt pappor. Virginia Woolf sa redan 1931 att ”de som blev betydande romanförfattare i England under 1800-talet var kvinnor som inte hade barn.” Men idag är det väl annorlunda, man ska inte behöva välja tänker jag. Kanske har det ändå inte så mycket med kön att göra utan mer med klass? Att få barn innebär ändrade prioriteringar och fokus skiftas till att alltid se till att det finns mat på bordet för familjen. Det är naturligt att skrivandet får stå tillbaka. Mer priviligierade författare kanske har råd att frigöra skrivtid i större utsträckning medan många andra får slita för att hinna med barn, hem och jobb?

När Stephen King, som alltid varit produktiv i sitt författarskap, skrev sin debutroman ”Carrie” bodde han i en liten trailer med fru och barn. När han i en intervju fick frågan hur han hade tid till skrivandet samtidigt som han jobbade på det lokala tvätteriet och tog hand om sina tre små barn, svarade han: ”jag satte dem framför tv:n när jag skrev, den lille fick sitta i sin lekhage och titta”.

Jag tänker att det nog finns många pappor där ute som är som jag, som inte heller får tid till skrivandet under småbarnsåren. För att inte tala om alla ensamstående mammor. Men de syns inte för de lägger inte ut bild eller text och beklagar sig över detta i sociala medier. Att sakna något innebär också att man insett hur livsviktigt det är för en. Min son har mitt hjärta och själ men skrivandet är min luft. Samtidigt som jag tänker detta går jag förbi en vägg i vår stad med barnvagnen framför mig där en gatukonstnär sprayat med stora svarta bokstäver: Mammor är superhjältar för att de måste. Kanske, tänker jag, är kavajerna ändå överflödiga.

Hitta Therése!
Instagram >> sandskrifter
Mejl>> [email protected]​

Snart är det dags för fantasypanelsamtal i Jakobstad, närmare bestämt 17.11 kl. 18–20. Plats: Galleri Tempus. I panelen sitter undertecknad tillsammans med Karin Erlandsson och Maria Turtschaninoff. Som moderator fungerar Ted Forsström.

Panelsamtalet är en del av en utställning som handlar om fantasy och sci fi i Österbotten.
​

Fick en positiv överraskning när mitt förlag hörde av sig angående min bilderbok "Nelly säger nej!", att Polyglutt valt att publicera den på sin plattform.

Vad är då Polyglutt? Jo, en flerspråkig bilderbokstjänst för förskolan som främjar läsglädje och språkutveckling. Tack vare deras tjänster har "Nelly säger nej!" nu chans att nå ut till +500 000 barn i såväl Finland som Sverige.

Använder du Polyglutt i arbetet? Ge "Nelly säger nej!" en chans!" 💜

Annica Östlund är född 1974 i Sandviken, där hon fortfarande bor och arbetar som Business Controller på stadens stora stålindustri. Att det skulle bli ekonomi var inte helt solklart då just skrivandet och läsandet upptagit en större del av hennes liv. Men matte föll sig naturligt och företagsekonomi helt logiskt, och där började den resan. Samtidigt som studierna på CVL och högskola, utökades familjen med tre söner. Att läsa och skriva hamnade i skymundan och först i januari i år återupptogs drömmen.
​

Jag tror det är många som känner igen sig i att fastna i hamsterhjulet, att fortsätta springa för glatta livet bara för att. Oavsett vad livet bjudit på har jag fortsatt att springa, så kastades jag av, blev sjukskriven men rätt så snart var jag tillbaka i hjulet. Inte ens den andra sjukskrivningen blev en tillräckligt stor röd flagga. Men någonstans såddes ett långsamt groende frö, som efter lång väntan började kika upp ur jorden och sända mig små signaler. För första gången började jag ta min hälsa på riktigt allvar, en resa som fortfarande pågår och som till min stora glädje fick mig att skriva de där första orden i ett tomt Word-dokument.

Strax före jul började den första tanken poppa upp, kanske skulle jag skriva ner alla de där historierna som höll mig vaken om nätterna. Från början var det en spännande historia som hela tiden återkom, sedan dök det upp en till idé och sedan ytterligare en. Ja, ni förstår. Men den 20 januari 2024 gjorde jag slag i saken. Ett webbinarium om skrivandet pushade mig att ta det sista steget, att våga börja, samt att berätta för andra om mitt skrivande. Eld och lågor startade jag ett Instagramkonto och öppnade upp ett tomt ark i Word, som blev till flera allt eftersom jag tankade min hjärna på berättelser. Sex manus ligger nu i mitt moln och väntar på att bli skrivna, eller numera sju för i somras kom en ny idé. Min sömn är betydligt bättre då det är lite mindre aktivitet där uppe om nätterna.

I alla år har jag drömt om att skriva deckare, men både mitt eget liv och omvärldsläget har fått mig att tänka om. Jag behöver inte mer ondska, elände och tråkigheter, jag behöver grotta ner mig i kärlek, omtanke och medmänsklighet. Så det manus jag först började skriva är en feelgood i tre delar, den utspelar sig i min barndomsby och det första utkastet var väldigt sockersött och gulligt. Men ju mer jag gått ner i djupet på mina karaktärer dyker jobbiga händelser i deras liv upp. Händelser skrivna direkt från mitt liv och hjärta. Att skriva är en del i min läkprocess och spridandet av kunskap gällande psykisk ohälsa är något jag brinner för. Manuset är en feelgood med en stor portion mörker men med ett lyckligt slut, för annars hade det väl inte varit en feelgood =)

Att flödesskriva är min grej, orden flyter fritt rakt ut på pappret, att komma till avslut är desto svårare. Mitt första utkast låg på 83 tusen ord, efter redigeringsrunda två hade det utökats med 20 tusen ord och nu, mitt i runda fyra, har hälften av denna ökning arbetats bort. Målet är att landa strax över där jag började min redigering. Jag har helt ärligt ingen aning om vad jag pysslar med, men jag ÄLSKAR varje stund. Jag har nappat på alla gratiswebbinarium och lektörsanalyser och sakta men säkert snappat upp ett och annat. Innan sommaren beslutade jag att unna mig en skrivarkurs och går just nu en romankurs, det känner jag att jag är värd.

Den här resan har bjudit mig på så mycket glädje, tillfredställelse och möten med så många helt fantastiska människor. Jag har en lång resa kvar till att må bättre i min utmattning, men skrivandet läker mig sakta bit för bit. I december fyller jag 50 år, lagom till dess hoppas jag att del 1 i min serie om Morfarshagen ska kunna landa i lektörens knä. Då tänker jag unna mig en välförtjänt vila från del 1 och skriva vidare på fortsättningen, vars råmanus i somras nådde 40 tusen ord. I somras kom jag även en bra bit på mitt senaste projekt som går under arbetsnamnet Manus 7 … Ibland är fantasin inte bättre än så.

Går du och bär på en dröm om att skriva? Våga ta steget! Om hamsterhjulet för stunden snurrar för fort, vilket det lätt kan göra mitt i karriären och småbarnslivet, stolpa i alla fall ner dina tankar i ett dokument. Öppna dem ibland, bara för att läsa det du skrivit eller kanske skriva ner några rader till. När tiden är mogen kommer orden att flöda. Jag hejar på dig! Och hoppas din skrivresa ska bli lika njutbar som min.

Hitta Annica!
Instagram >> annicaostlund_forfattare
Blogg >> Det grå huset på kullen

Som rubriken säger, vad händer med Nattkrigaren?

Mycket är på gång både vad gäller min vuxendebut och seriens fortsättning.
​

• Nattkrigaren har redan ett bra tag varit slutsåld och rättigheterna är överflyttade till ett annat förlag, som ger ut en nyutgåva av boken.
• Uppföljaren Ormprästinnan är skriven och redigerad, och cover reval är på gång. Håll ögonen öppna vad gäller släppdatum!
• Seriens tredje och avslutande del är snart färdigskriven och går därefter till förlagets redaktör.
• Det finns också planer på att göra ljudbok av Nattkrigaren – något jag ser väldigt mycket fram emot, om det lyckas.
• Dessutom funderas det kring utlandsrättigheter ... Den som lever får se.

​
Tack alla som läst, köpt, rekommenderat till bibliotek och till och med sett till att Nattkrigaren fått bli talbok! Ni är guld värda!

Mitt förlag mejlade för ett tag sedan över en härlig tidningsrecension som lyfte Nelly säger NEJ! och nu vill jag så klart dela den även här på bloggen.

Viktigt för de yngsta

NELLY HAR FÖDELSEDAGSKALAS med tårta och presenter. Allt är bra tills gästerna ber henne tacka
med pussar och kramar. Men Nelly säger nej. Hon sätter gränser som de vuxna måste respektera.

Nelly säger NEJ! är en bra och viktig bok i sin enkelhet. Den innehåller mycket bilder och korta texter
på rim.

Målgruppen är barn 0-3 år och deras föräldrar. Författaren vill ge de allra yngsta verktyg för att säga
ifrån och bli hörda. Bakgrunden är den uppmärksammade snippadomen från 2023 och Stiftelsen
Allmänna Barnhusets rapport från samma år som avslöjar att nästan ett av tre barn råkat ut för
sexuella övergrepp.

Nelly har inte autism men många barn, både med och utan autism, kan känna igen sig i att inte vilja
bli fysiskt berörda.

Hanna Danmo
​
​TIDNINGEN AUTISM NR 3 2024