Med det här inlägget vill jag bjuda dig att delta i till min releasefest på Vasa stadsbibliotek 11.8 under Konstens Natt. Vi firar att Gåblin och de vilda dammråttorna äntligen är här! Den som förbokar och hämtar under kvällen får också chans att köpa loss boken till releasefestpris. (Förhoppningsvis blir det även en digital release där du kan delta oavsett var i världen du befinner dig.)

Bilderboken har kommit från tryck och den är bara sååå fin! Nu kan du boka den till releasepris 129 SEK (12.50 euro) fram till 11.8.2022. Goodies ingår! Därefter blir den 139 SEK (13.50 euro) i min webbshop. Jag postar boken, eller så kan du hämta den från Vasa stadsbibliotek (barnavdelningen, sagorummet) under Konstens Natt 11.8 kl. 17.30-18.30.

(Tusen tack till alla som redan bokat! Största delen av hemmalagret är taget tack vare er.)

Nu är det officiellt, tillsammans med Elin Edberg (redaktör och författare) och Sandra Holmqvist (språkgranskare, korrläsare och poet) lanserar vi Skrivguiderna, en paraplyverksamhet där vi erbjuder hjälp till såväl aspirerande som etablerade författare. Till att börja med blir det främst lektör-, redaktör- och språktjänster, men vi hoppas kunna bygga ut så småningom. Vi har också laddat upp en massa gratis skrivguider! Guiderna kan du ladda ner redan nu, men uppdrag tar vi emot först med start 1.9.2022.

Den som vill kan följa oss på Instagram där vi kort och gott heter @skrivguiderna.
​Vår sida hittar du här.
​

​Jag hade ingen aning om hur stor ljudboksmarknaden verkligen var innan jag erbjöds ett ljudbokskontrakt för min debutroman MYTOMANEN PÅ MADEIRA förra året. Det här är riktigt förmätet av mig att erkänna, men min första tanke var: ”VA? BARA EN LJUDBOK?” Få av er har säkert missat debatten om ljudbokens vara eller inte vara, ersättningar och det här med att berättelserna stöps i samma form för att skapa modern underhållning har blossat upp. Jag ska inte fördjupa mig i den här debatten i det här inlägget. Men det kan vara bra att veta att många av de nyligen etablerade författarna som finns på marknaden i dag började med ett eller flera ljudboksverk innan de plockades upp och senare erbjöds rättigheter i alla former (dvs. både tryck och digitala rättigheter) av andra mer kända mellan- eller storförlag.

När jag erbjöds ljudbokskontrakt gjorde jag alltså ordentliga efterforskningar. Och jodå, genren som jag skriver i just nu (feelgood) fungerar utmärkt för ljud och går rentav rätt bra i ljudbokstjänsterna. Ljudboken har dessutom inneburit att fler författare än tidigare får möjlighet att debutera och således testas på en läsarkrets utan att förlaget behöver betala skjortan. Missförstå mig rätt. Det kostar att anlita inläsare och korrekturlyssnare (japp, du läste rätt, seriösa förlag anlitar korrlyssnare) samt tillverka en omslagsillustration, men det handlar om långt ifrån så mycket som förlag betalar för att trycka upp en utgåva inbundna böcker.

Ljudboken är också en möjlighet för en författare som är ny på marknaden att skaffa sig läsare och nå ut. Det här borde väl vara en win-win för alla. Eller?

Många författare säger sig inte vilja skriva för ljud över sin döda kropp. Andra välkomnar ett nytt medium för att nå ut med sitt författarskap. Jag tror att man kanske får försöka se till skrivarlandskapet i dag och anpassa sig efter det. Vi som är nya på marknaden har kanske inte samma möjligheter att idogt stångas med sådana åsikter som att en riktig bok är en tryckt bok. Speciellt inte som ljudboken redan i dag står för 50 % av den totala försäljningen av böcker. WHAT? Så kände i alla fall jag när jag fick höra siffran. Men jo, det stämmer. Hälften av alla böcker som säljs är ljudböcker berättade förläggaren då jag skrev mitt senaste ljudbokskontrakt för en feelgoodtrilogi.

Behöver texten anpassas om du skriver för ljud? Tja… En berättelse som gör sig bra i ljud ska gärna ha en välvässad röd tråd, perspektiv som är enkla att följa och gärna dialog där det tydligt framgår vem som säger vad för att lyssnaren inte ska villa bort sig. Av naturliga skäl passar därför inte alla genrer lika bra för ljudformatet. Men erbjuds du ett ljudbokskontrakt är det bra att försöka se över och förenkla för läsaren i din redigeringsprocess därefter.

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det bara är att acceptera att ljudboken kommit för att stanna. Jag tror rentav att marknaden kommer fortsätta uppåt i och med att en ännu mer mobil- och plattberoende generation växer upp. Vidare kräver en så stor publik (jag menar

50 % av marknaden, det är en hel del) att inte heller bli förbisedda av de författare som numer är vana vid tryckta upplagor.

Det här är några av de reflektioner jag själv har fått göra när jag erbjudits ljudbokskontrakt för mina första feelgoodromaner. Kanske är det ett sätt att hitta tröst åt att jag inte nådde fram till ett tryck den här gången heller. Eller kanske är det här, enligt ett uttryck som ligger i tiden, helt enkelt det nya normala.

Men oavsett så kvarstår frågan, är det verkligen ”bara” en ljudbok som erbjuds av förlagen?

Hitta Jenny!
Instagram > @jennyviolahansson
Skrivblogg hemsida > www.midgardsormen.nu
Författarhemsida > www.jennyhansson.se

Det finns antagligen lika många vägar att bli författare som det finns författare. Varje resa är personlig och ingen annan lik.
​
Min författarresa är definitivt en trasslig härva som började med Tummen tittar på påsk, en episk fan fic-berättelse jag skapade när jag var ca fem år gammal.

Fantasi har det med andra ord aldrig varit någon brist på. Jag skrev och skrev och skrev. Någon gång i början av gymnasiet föddes en tegelstensfantasy ur ett rollspel jag byggde upp tillsammans med min bästa kompis. Det här manuset skickade jag in till olika förlag och fick en del positiva refuseringar, trots att jag bara var 19 år. Jag hittar tyvärr inte de här refuseringarna längre. De kom per brev på den tiden, men jag minns att ett stort svenskt förlag skrev att de gillade storyn även om mina karaktärer kändes för platta.

Jag har faktiskt skickat in två manus till, ännu ett vuxenfantasymanus samt en barnbok för mellanåldern. Även de fick positiva refuser, till exempel:
​

​
Egentligen skickade jag in bilderboksmanuset mest på skoj, även om jag självklart trodde på storyn (Gåblin har trots allt bott hemma hos mig sedan ca 2006). Dels var det lite läskigt att skriva för en helt ny målgrupp och jag visste inte riktigt om jag vågade ta det på allvar, även om jag kände att jag hade ett viktigt tema. Dels väntade jag ännu på de sista svaren för tidigare nämnda mellanåldersmanus, det som fick en handfull positiva refuseringar, och kände mig lite "mittemellan" vad jag ville göra. Skulle jag vänta klart eller börja skriva på ett nytt, längre projekt? Det blev till sist så att jag knåpade ihop Gåblin och de vilda dammråttorna samt ännu en mellanåldernbok, om spöken den här gången, och jag var precis i färd med att redigera dem när ett av mina drömförlag öppnade upp för nya manus i mars 2021. Och jag tappade allt.

Jag kastade mig över chansen, skrev en mastodontpitch och skickade in alltsammans. 40 minuter senare svarade de att de gillade pitchen och bad mig återkomma med ett fullständigt manus för bedömning. Jag fick lov att lägga tillbaka spökmanuset i skrivbordslådan och pausa bilderboksprocessen några månader. Nu var det bara att köra. Precis som när jag var liten. Jag skrev och skrev och skrev tills jag hade ett råmanus att skicka in i skiftet maj–juni. Och så började den jobbiga biten, att vänta. Till midsommar hade jag mitt svar. De ville satsa! Men först arbetade jag om manuset hela tre gånger innan redaktören ens fick röra vid det och nu under hösten fortsätter redigeringen. Den första delen i urban fantasy-serien om Skuggriket utkommer hos Seraf förlag i maj 2023.
​

Wilma Sjökvist är en bokbloggare som förra året äntligen debuterade som författare med sin
bok Elementens Hjärta. Hon medverkar även i novellantologierna Jul Igen 2020 och Amor
Infinitus och är nu aktuell med den fristående novellen I Ljuset av Månen. Just nu skriver hon
på sin nya roman, Järnfödd. En blivande episk fantasy med grund i den gamla världen. År
2021 grundade hon även Sveriges första digitala bokklubb för fantasyälskare, Drömmarnas
Bokklubb.

Under mitt första år som publicerad författare har jag märkt att det är en fråga som är väldigt
viktig, för den ställs om och om igen. Vad fick dig att börja skriva?

I början var jag väldigt blyg, speciellt inför släkten. Faktum är att jag faktiskt fortfarande är lite
blyg att prata med släkt och vänner utanför bookstagram om mitt skrivande, just för att det är
så personligt. Att skriva och släppa en bok var något av det mest personliga och självklara
jag någonsin gjort.

Men varför? Vad var det som fick mig att börja skriva egentligen? Den första tanken att börja
skriva kom när jag var 14 år gammal. Egentligen, så var det för då ville jag verkligen bli helt
uppslukad av min fantasi, jag praktiskt taget bad den att få mig att glömma omvärlden för en
stund. Jag minns att jag till och med satt på bildlektionen och började skissa på ett omslag.
Nu i efterhand har jag insett att det var för att jag undermedvetet ville göra min röst hörd. Att
viljan att skriva föddes då jag mådde som värst i min ångest och social fobi, till den grad att
jag knappt vågade öppna munnen längre. Istället började jag drömma. Drömma om att våga
göra mig själv hörd, för egentligen så ville jag ju det så gärna, med det gick inte. Jag ville
hitta ett sätt som kunde hjälpa mig, rädda mig. Både att må bättre och att kunna berätta
allting som pågick i mitt huvud.

Så jag började skriva. För jag var så desperat över att få ut alla känslor, alla ord, som kvävde
mig om och om igen genom att vara inlåst i kroppen. Jag började skriva dikter, vissa alldeles
för råa, ärliga och sorgsna att jag eldade upp de i rädsla över att någon skulle se. Men att
bara få skriva ner orden, göra känslorna äkta och något fysiskt genom bläcket som man
faktiskt kunde ta bort, var helande.

Några år senare mötte jag Ledina. Huvudkaraktären i min debutbok Elementens Hjärta. När
folk frågar mig vad som inspirerade mig till att skriva henne svarar jag; “Hon är född ur min
ångest.” Och det är sant, all ångest och trauma som hon upplever är en spegel mot vad lilla
14 åriga jag kände. Även fast hon är en egen person med en annan historia. Genom åren
som har gått har skrivandet, de små stunderna av frihet, varit helande för mig. Precis som
Ledina behövde hitta ett sätt att ta sig igenom sin ångest, så behövde jag göra det med. Och
det gjorde jag. För nu står jag här, 8 år senare, friskförklarad från psykisk ohälsa och social
fobi och med fyra egna verk i handen.

Så när du får den där kluriga frågan, Vad fick dig att börja skriva?, var inte för blyg för att
berätta sanningen. Men kom också ihåg att det är okej att vara för blyg och svara “Idéen
bara poof! kom till mig!”. Med min lilla text här så vill jag uppmuntra alla er där ute, som
drömmer om att bli författare eller som inte vågar skriva för att man inte känner sig tillräckligt
duktig på det, låt skrivandet bli din röst. Låt den bära dig, låt den hela dig och tillåt dig själv
den friheten att släppa loss. Var inte rädd för att använda dig av de jobbiga känslorna, istället
skriv ner dem och låt din huvudkaraktär känna det med dig.

Och kom ihåg en till sak; allt det hemska kan bli till någonting vackert. Till slut.

Instagram > wilmasjokvist
TikTok > wilmasjokvist
Drömmarnas bokklubb > Discord
​

Hurra! Firar trippelvinst med Jul igen, att min novell Vidundrets löfte kom med i årets antologi! Den här novellen är faktiskt en gammal skrivövning jag hittade i skrivbordslådan, en retelling av Skönheten och odjuret med en modern twist, och jag fixade till den redan kring nyår i samband med att jag skickade in Sommarsjälar-novellen. Tack Nohiding för ert fortsatta förtroende!
​

​I Hellédonia lider folket av en evig vinter och lotten faller på den fattiga Anaséra att blidka snöguden Boréas. Vägen till hans hemvist är lång och farlig, men frostulvarna som stryker bland bergen är en barnlek i jämförelse med gudens krav. Inget är vad det verkar innanför palatsets isväggar ... och vem kan man lita på när allt är lögn?
​

Som författare har du bara en chans att få synas med ditt debutantporträtt hos Svensk Bokhandel och äntligen är det min tur. Porträttet hittar du i Höstens böcker 2022 (eller läs onlineversionen här). Det här låter kanske som en liten grej, men det känns fantastiskt stort. På något vis markerar det mitt författarskap, att det är på riktigt, att jag ska debutera med min allra första, egna bok!

Tack till Christina Öhman som fotade porträttet åt mig. Hon medverkar i samma katalog med sin debutroman Under svart himmel.

 Söker du efter lite fantastisk sommarläsning som dessutom råkar vara gratis ? Då kan jag rekommendera att kika in hos Fantastikbokklubben, eftersom de kommer att ladda upp somriga noveller i sin blogg och först ut är min Hemligviken (tidigare publicerad i Sommarmystik av Nohiding förlag, här i lätt redigerad form).

I Hemligviken träffar vi Elias som är 17 år och ensammast i världen. Det vill säga, tills han träffar den mystiska tjejen som badar i strömvattnet vid den hemliga viken. Tjejen med de syrenfärgade ögonen. Vem är hon egentligen? Och vilket pris hade du varit beredd att betala för att inte längre behöva vara ensam?

Direktlänk till Fantastikbokklubbens blogg hittar du här.
​

Jag har funderat ett tag på det här, hur privat får man bli?

Du förstår, jag har ett författarjag (vilket många andra författare också har, det finns rentav de som skriver under pseudonym) och ett privat jag.

Jag älskar mitt författarjag, det är jag, det är ärligt, det är rakt på sak. Jag börjar inte ljuga hejvilt genast jag "tar på" mitt författarjag. Tvärtom. Men det är mitt professionella jag, den bild jag visar utåt, den som hör ihop med själens innersta: skrivandet.

Mitt privata jag är betydligt tråkigare än mitt färgglada författarjag. Visst, båda är jag, jag är båda. Men författarjaget är kreativt, skriver böcker, bloggar, hänger med de fantastiska läsarna osv. Mitt privata jag myser i soffan med två underbara hundar. Mitt privata jag har också en familj och vänner som vill förbli privata.

Ibland smälter jagen samman. Till exempel när jag delar bilder på Instagram (authorsabinem). Det är ju mitt liv du får en glimt av, författarjaget som dricker örtte ur privata jagets koppar, författarjaget som står vid privata jagets skrivbord och redigerar texter. Visst, jag har två "personligheter", men jag är båda personligheterna. Det du ser är det du får.

Hur tänker du när du läst det här inlägget? Känns det okej att höra att en författare har flera "personligheter"? Kanske har du också flera olika jag (ett hemma, ett i skolan/på jobbet, ett på nätet osv.)?

Bilder från mina olika liv:
​

Tack alla ni som deltagit i någon av mina skrivkurser nu i vår, ni är underbara! Mina onlinekurser ligger kvar på nätet, öppna för alla, precis som vanligt. Däremot är det tack och hej för vårens skrivkurser för unga, de jag ordnar via jobbet, men jag hoppas på att vi kan återvända som vi brukar till hösten. Eller till ett nytt år. Kanske rentav ordna fysiska träffar? Älskar att få vara en pytteliten del av så många olika förtfattarresor, lyssna till unika skrivröster och heja på. Önskar alla mina skrivkursdeltagare stort lycka till med skrivandet! (Så tyst det blir utan er.)
​

Hur skriver man en barnbok? Tja, det är väl bara att skriva några rader så är det klart, för en barnbok behöver ju inte vara lika lång som en vuxenroman? Njah ...

Några konkreta tips på hur man (kan) gör(a, om man vill):

1. Välj målgrupp! Ofta kategoriseras barnböcker enligt olika åldrar (0–3, 3–6, 6–9, 9–12, 12–15, 15+ eller unga vuxna). Det är enormt stor skillnad på ett barn som just fyllt nio och ett som är tolv och närmar sig tretton! Även om du skriver för ex. 9–12-åringar, var uppmärksam på ifall din ton riktar sig mer till en yngre eller äldre publik. En 11–12-åring kan lika gärna läsa böcker som har ett relationsbaserat t(w)eentema, medan en 9-åring kanske intresserar sig mer för ett händelsedrivet mysterium. Bara som exempel (det är självklart individuellt).
2. Apropå ålder: Din huvudkaraktärs ålder kommer att bestämma hur förlaget och bokhandeln kategoriserar din bok. Skriver du om en 11-åring, då placerar man boken i kategorin 9–12. 7-åring? Då blir det 6–9. 13? 12–15. Och så vidare. Men Harry Potter då, kanske du undrar? Varför placeras de böckerna under 9–12 när han är betydligt äldre i den sista boken? Det här är undantaget som bekräftar regeln. Eftersom Harry åldras och tonen blir mörkare vartefter riktar sig de sista böckerna i serien snarare till läsare 15+. Men hela serien står oftast på samma hylla i enlighet med Harrys ålder i bok 1. Alltså i hyllan för 9–12-åringar.
3. Lär känna din målgrupp! Träffa barn, prata med dem, lek med dem, lyssna till dem. Vilka intressen har de? Vad är aktuellt just nu? (För det hjälper inte att veta vad du gillade som barn. Visst, vissa saker förändras långsamt eller aldrig, men i mångt och mycket är världen en annan plats än när du var liten.)
4. Läs massor med böcker i olika genrer och för alla åldrar. Bekanta dig särskilt med de böcker som riktar sig till den åldersgrupp du vill skriva för. Även här kommer du antagligen att märka hur bokmarknaden för barn förändrats och att berättarstilen ser annorlunda ut i dag jämfört med för bara några decennier sedan.
   
5. Jobba på din text och ton. Det kanske låter enkelt att skriva för barn och unga, men det kan tvärtom faktiskt vara svårare. Språket behöver vara drivet, men välgestaltat. Det får gärna vara lättläst, men ändå utmana (läs och lär). Självklart ska själva grundstoryn vara intressant och du behöver se till att den röda tråden håller. Barn vill ha, och förtjänar, en god berättelse! 
6. Hitta testläsare. Låt några barn läsa din text, kanske tillsammans med en vuxen (beroende på ålder). Be att de feedbackar din berättelse. Obs! Det räcker gott med ett par testläsare, annars kan det bli knepigt att hålla åsikterna isär.
7. Bonustips! Skriver du på en bilderbok, kom ihåg att den har flera dimensioner. Text och bild blir starkare tillsammans än var för sig och det är sannolikt att du som författare behöver gå in och redigera när illustrationerna väl är klara. Ofta kan du stryka en hel del ord, eftersom bilderna hjälper till att förklara handlingen.
8. Bonustips 2! Om du jobbar på en bilderbok, använd uppslagen (en vänster- och högersida i en öppen bok) för att skapa spänning. I en bilderbok finns inga kapitel, men i stället kan du se varje gång du vänder blad som en potentiell cliffhanger. Vad sker på höger sida av uppslaget som kan locka läsaren att bläddra vidare?

Lycka till!
​

Helena Jauhiainen är hortonom och arbetar till vardags på plantskola. Trädgård och träd har hon älskat sedan hon var barn, likaså att skriva. Tidigare har Helena skrivit främst tidningsartiklar i sitt ämne, bland annat i Hemträdgården och Viola. Nu är hon i slutfasen med arbetet med sin första bok, en faktabok inom ämnet trädgårdshistoria som har arbetstiteln Växternas namn avslöjar – historier om växtjägare och plantskolister.

Plötsligt satt jag där med tre kapitel
Egentligen hade jag inte tänkt skriva en faktabok. Jag försökte bara bli en bättre skönlitterär skribent genom att skriva om ett ämne jag kunde, när researchen jag gjort liksom tog över. Min romanidé, som jag kanske tar tag i igen någon gång, var en steampunkhistoria som handlade om växtjägare. Jag letade reda på ett par biografier om berömda växtjägare och plöjde dem. Det jag ville åt var bra beskrivningar på hur det var att klättra i kinesiska berg eller vandra i tropiska djungler.

Efter ett tag insåg jag att jag hade åtminstone tre faktatexter färdiga i huvudet. De skrev jag ned, mest för min egen skull. Kanske kunde det bli en eller annan tidningsartikel av det. Det hade kanske inte blivit mer än så. Men när jag sedan letade upp en biografi till, och den också var på engelska, insåg jag att det inte fanns någon bok om växtjägare på svenska. Faktum är att det helt saknas litteratur om växternas introduktionshistoria i Sverige. Med tanke på de intressanta berättelser jag precis läst, tyckte jag det var väldigt synd. Fler borde få läsa om det här! När jag väl insåg det, blev det tydligt att mina texter inte skulle bli artiklar. Det var ju klara kapitel! Jag hade redan tre, hur svårt kunde det vara att få fram fler?

Till en början var det inte svårt alls. Det var lätt att göra research och skrivandet flöt. Nio kapitel tog kortare tid att skriva än de sista fyra som jag sen verkligen fått kämpa med. Visserligen har flera av de första kapitlen fått skrivas om för att allt ska passa ihop. Men att ha nio klara kapitel gjorde att jag aldrig lade projektet på hyllan. Anledningen till att jag fick kämpa med de sista kapitlen hade oftast med källmaterial att göra. Utan bra källor blev texterna fulla med antaganden och helt enkelt urkassa. Jag fick skippa ett kapitel om en tysk-rysk växtjägare, även om det hade givit ett intressant perspektiv, bara för att jag inte hittade tillräckligt med litteratur om honom. Jag har också suttit otaliga kvällar med tyska texter och Google Translate för att kunna förstå unika böcker som inte funnits översatta. (Jag läste franska som andraspråk, vilket inte var till någon större nytta i det här projektet!)

Steal with pride
Jag har självklart tvivlat och misströstat emellanåt. Ofta har jag tänkt att det vore bra att gå en skrivkurs i facklitterärt skrivande. Men till skillnad från kurser i kreativt skrivande, har jag inte hittat någon som går att läsa på högskolenivå. Det finns kurser i journalistik men inte i hur man faktiskt skriver en fackbok. Jag har fått lita på den journalistik jag har erfarenhet av att skriva och sett till så att varje kapitel berättar en egen historia. När jag varit rådvill har jag tagit mig an det bästa skrivtipset någonsin: steal with pride. Det vill säga, jag behöver inte komma på allt själv. Jag kan kolla hur andra har skrivit sina inledningar och lagt upp sina kapitel. Men bra tips på kurser och böcker om hur man blir en bra fackboksförfattare tar jag ändå gärna emot! Den bok i ämnet som givit mig mest, är Lotte Mjöbergs Ett, två, tre, fackbok! som jag varmt kan rekommendera.

Härnäst
En del personer jag stött på under arbetets gång har säkert tyckt jag varit tokig som lagt ned så mycket jobb utan att ha utgivning klar. Här tycker jag att det är en stor skillnad i bemötande jämfört med om jag skrivit skönlitterärt! Hade jag suttit med ett färdigt skönlitterärt råmanus, hade ingen förutsatt att jag redan hade klart med förlag. Jag har dock pratat utgivning med mindre förlag, så jag vet att det finns ett intresse. Men med allt som pågår i livet är det lätt att tappa fokus vid minsta motgång. Jag har därför valt att få klart manuset i första hand för att nu kunna koncentrera mig helt på nästa del: att få boken utgiven. Jag är redo att pitcha, presentera och övertyga! Nästa skrivprojekt då? Inget bestämt just nu, men definitivt skönlitterärt. Min fantasi behöver få rusa fritt ett slag. Den har varit tyglad alltför länge.

Blev för ett tag sedan taggad i en utmaning på Instagram som gick ut på att visa sitt manus i bilder. Eftersom jag redan pratat en del om min kommande vuxenfantasy, tänkte jag att det kanske kunde vara kul att få en tjuvtitt på vad uppföljaren kommer att innehålla (jobbar just nu med råmanuset). I stället för att avslöja alltför mycket av handlingen, väljer jag att dela ett litet collage. Hoppas att det väcker intresse!
​

Strax före påsk gav jag mig in i en allmän diskussion på Instagram med Nohiding förlag, där jag av någon anledning nämnde att jag hade ett barnboksmanus som sökte sitt förlag. Nohiding bad mig skicka över det och sex dagar senare, på självaste påskafton, hade jag ett positivt svar. De ville ge ut boken! Och visst känns det extra härligt när ansvarig redaktör säger att hen verkligen tror på min text. Att berättelsen påminde om hens favoritböcker. Att manuset var så bra att det inte gick att lägga ifrån sig.

Skogshäxans skatter, första delen i serien om Portvärlden, blir min debutbok för mellanåldern (9–12). Det är ett spännande och fartfyllt äventyr fullspäckat av magi och mytiska varelser. Underliggande teman är bland annat högkänslighet, samt att läsaren får lära sig mer om olika platsers legender.
​
Fråga: Varför käkar jag Fazers Gröna kulor och dricker mintgrön virgin mojito iklädd knallgrönt linne och rosett? Kan det ha något med boken att göra?
Svar: Självklart! Du kommer att förstå ...