Skrivguiderna, som jag driver tillsammans med Elin och Sandra, fyller två år nu i höst. Tänk att tiden gått så fort? Det känns som att vi precis startade upp vår verksamhet. Visst, vi är fortfarande nya i branschen ... men oj, vad mycket som hunnit hända!

• Jag har fortsatt att fortbilda mig inom skrivande.
• Jag har i genomsnitt haft 2.5 uppdrag per månad, vid sidan av mitt arbete som fritidsledare och mitt författarskap. En lagom arbetsmängd. Jag har inte behövt jaga uppdrag, utan de har löpande kommit till mig.
• Jag har fått äran att arbeta med både privatpersoner och förlag, och även fått anställning som lektör hos BTJ.
• Jag har fått jobba med alla möjliga intressanta genrer och texter för olika målgrupper. Varierande och kul!
• Jag trivs fortfarande otroligt bra med mina underbara kollegor. Vi kompletterar varandra väl och har superkul under våra månatliga möten.

Framtiden då? Tja, just nu vill jag tuffa på i samma takt som förut (kan inte ta på mig mer jobb än jag redan har då jag även vill hinna skriva eget vid sidan av andras manus). Men Skrivguiderna utvecklas så klart. Vi erbjuder nu också bland annat skrivkurser, utöver våra vanliga lektör-, redaktör- och språktjänster. Spännande tider!

Är så glad över att jag har ett jobb som ger så mycket energi!

(Bilden lånad från vår Instagram @skrivguiderna – det är alltid glada miner under våra distansmöten.)
​

Författaren heter Mikael Lejdeby, bor i Solna utanför Stockholm och blir nybliven pensionär i september 2024. Äntligen kan jag börja skriva på heltid, som jag längtat. Under de senaste fem åren har jag skrivit på min trilogi om vargpojken Airikr som levde för 5,000 år sedan i norra Europa. Första boken är färdig till 2/3.
​

​Mitt skrivande har varit en lång resa. Jag skrev torrt och fattigt i början. Fanns inte mycket liv i texten, mest fakta. Mitt stora problem under skrivandets resa har alltid varit gestaltning och miljö. Det har utvecklats under de senaste fem åren. Långsamt men allt bättre med tiden. Någon tanke på målgruppen har jag inte haft. Jag skriver en bok jag själv skulle vilja läsa. Det var först när jag skickade mitt manus till lektör som jag förstod vad jag skrev. Hon tyckte boken var en bok för 9–12 år eller 12–15 år. Att jag skriver så beror nog på att jag älskar sagor och gamla myter.
 
Jag har en förmåga att fastna i researchen, därför att jag tycker det är intressant och lärorikt att lära mig om den tid jag ska skriva om. Hittar alltid nya saker och nya grepp att använda i texten. I skrivandet har jag använt mig av Word. Ett dokument för varje kapitel jag kommer på. Vet inte hur många kapitel jag dumpat i en mapp? Dessa dokument har kastats fram och tillbaka i bokens ordning och skrivits om minst 50 gånger per dokument.
 
Synopsis började jag skriva när jag fick ett hum om vad boken skulle handla om. I ett sent skede av boken upptäckte jag ett nytt slut. Det ledde till att jag var tvungen att skriva om både första och sista kapitlet.
 
Struktur har jag svårt för, eftersom jag kommer på nya scener hela tiden som jag lägger till och lägger till. Det är först när jag har ett överflöd av scener och kan börja sålla som jag upptäcker strukturen.
 
Jag har använt hjältens resa som modell för min bok. Den passar in naturligt eftersom huvudpersonen Airikr är i målbrottet när boken börjar. Första boken handlar om hans resa in i den tidens vuxenvärld som han befinner sig i. Hur han genomgår traumatiska initiationer för att bli en vuxen krigare. Förr var det viktigt att tonåringen fick ett trauma av initiationen. För efter den skulle det inte finnas någon tvekan om att pojken blivit vuxen. Flickans trauma är den första menstruationen. Det är typiskt att den manliga initiationen (ofta blodiga) skapats för att efterlikna den kvinnliga menstruationen. Kvinnan är originalet.
 
I mitt skrivande tänker jag i scener. Jag skriver ständigt ned nya scener och även idéer till noveller. Fantasi har jag ingen brist på, däremot brist på tid att förverkliga alla mina uppslag. När jag skriver drömmer jag mig bort i en annan värld. Jag befinner mig i skogen, i grottan, på isen, bland kor som betar m.m.
 
Jag skriver fantasy som har historisk anknytning. Det jag personligen saknar i mycket fantasy är religionsutövning. Då menar jag inte präster eller schamaner, utan den vardagliga religionsutövningen som karaktärerna utför under en vanlig dag i deras liv. Jag har försökt att införa detta i min bok. De ber till olika gudar i olika situationer under vardagen. De monoteistiska religionerna har funnits under en kort tid av människans historia. Under den största delen av människans historia har världen varit andlig och det har funnits många gudar.
 
När jag ser på min bokhylla inser jag att när det gäller fantasy/scifi-romaner är alla mina tre favoritförfattare kvinnor: Ursula K. Le Guin, Nnedi Okorafor och Nahoko Uehashi.
 
Nu när jag blivit pensionär ska jag skriva klart min trilogi om vargpojken Airikrs väg till en fullvärdig krigare, en varulv.

Vågade jag verkligen tro på ännu fler bokavtal under 2024? Svar, ja. Eller ... jag vågade i varje fall drömma, och nu har drömmen gått i uppfyllelse.

Ett av mina förlag har nämligen  meddelat att de vill satsa på ett av mina "tyngre" projekt, en bilderbok där huvudkaraktären Alvar är så ledsen att han kanske dör av ledsnad. Det är ett tufft men viktigt ämne och jag hoppas att slutprodukten ska kunna stöda barn och familjer som har det tungt. För boken slutar hoppfullt. Det finns ljus bortom mörkret.

(Jag kommer dela mer info så småningom om Alvars öde och eventuella samarbetspartners. Men just nu nöjer jag mig med att fira det positiva beskedet. ❤️)

Emma Kanckos är finlandssvensk och bosatt i Jakobstad. I höst utges hennes debutdiktsamling De jordbundna på rikssvenska Vendels förlag.

Jag trodde verkligen att jag hade något speciellt. Jag kände det i hjärtat, i själen. Bekräftelsen hade jag ju fått från andra – andra pris i Arvid Mörne-tävlingen, ett hedersomnämnande i Solveig von Schoultz-tävlingen, ett år på Författarskolan med Monika Fagerholm och Mia Franck vid Västra Nylands folkhögskola, stipendier som rasslade in och uppmuntran från alla håll. Ändå, eller kanske på grund av det här, gjorde refuseringarna så ont att jag övervägde att sluta skriva.

Det är väl rätt vanligt, egentligen? Att ge upp när refuseringarna dimper ner i inkorgen?

Men det här kändes annorlunda. Jag hade skrivit en diktsamling som jag bara visste hörde hemma i någons bokhylla. Jag trodde på mina ord mer än jag trodde på något annat. Så varför såg inte förlagen diktsamlingens potential?

Min debutdiktsamling är nischad. Det vet jag nu. Jag ser problematiken: Inte nog med att jag skriver poesi, så skriver jag också science fiction. Rymdpoesi, spekulativ lyrik, ett dystopiskt diktepos … Det är inte alla som klarar av att ge ut en sådan bok, och det är ju det som är en av förlagens viktigaste uppgifter: att ge ut böcker. Med en så nischad bok med två olika genrer är det som att jag försöker sitta på två stolar samtidigt.

Som om det här inte var nog så är jag dessutom finlandssvensk. Finlandssvensk science fiction är redan en smal genre, men finlandssvensk science fiction-poesi? Kanske kan man till och med kategorisera det som finlandssvensk science fiction-poesi skriven av en kvinna?

Kanske är det för många kategorier att hålla reda på? Det verkade ju som att en del förlag tyckte det. Därför mitt manus låg i skrivbordslådan i flera månader efter refuseringarna. Jag hade tänkt ge upp. Men en skrivkompis manade mig att skicka in till svenska förlag. Tanken var skrämmande. Vad skulle jag ha att göra i Sverige? Jag kunde ju ingenting om bokmarknaden där. Jag är finlandssvensk, jag drömde om ett finlandssvenskt förlag …

Men något hände. Kanske var det universum som lyckades ruska om mig och ge manuset en chans till. Kanske var det graviditetsdepressionen som gjorde mig både sorgsen över att mitt författarskap tog slut innan det ens börjat och lite av en galenpanna som tänkte ”YOLO, det värsta som kan hända är att det kommer fler refuseringar”.

Ni som läser fattar ju att det slutade lyckligt. Vendels förlag – ett litet traditionellt förlag som ger ut poesi, essäistik och dramatik – nappade på mitt nischade manus. Ja, de var till och med ivriga att ge ut min bok. Det visade sig nämligen att flera som jobbade på förlaget hade en förkärlek till – just det! – science fiction. Ibland är det svårt att inte tro på ödet. Tajmingen för manuset blev 100 % rätt.

Och i stället för att försöka sitta på två stolar hade folket på Vendels en annan syn på min bok. De tyckte inte att det handlade om en ytterst smal marknad, utan att boken hade två marknader. Istället för att försöka sitta på två stolar kände jag hur jag plötsligt kunde ställa mig upp – och stå med en fot på vardera stol.

Man ser rätt långt då man ställer sig upp. Ännu längre när man står på en stol. Det känns som en bra metafor för var jag är just nu i mitt skrivande. Som att jag verkligen kan omfamna mina nischer och se det som fördelar. Jag är stolt över det jag skapat och är otroligt glad att det blir en publicerad bok. Den kommer i mitten/slutet av oktober och jag är både förväntansfull och ivrig.

Jag har skrivit en bok som jag själv skulle älska att läsa (och jag hade nog blivit avundsjuk på författaren om det inte varit så att jag är författaren), och det är säkert mitt bästa tips: att skriva det man själv vill läsa. Att skriva ens egen favoritbok, oberoende hur nischat det blir:

Finlandssvensk science fiction-poesi skriven av en kvinna och utgiven i Sverige – Absolut! Det kommer bli så bra!

Nu ska jag fortsätta att skriva på nästa diktsamling med rymdpoesi.

​Allt gott,
Emma

Tusen tack till Vasabladet och Isa Muotio som skrivit en så nyanserad och fin bokrecension! Du kan läsa hela recensionen inne hos Vasabladet eller klicka på artikeln via den här sidan.

(Kom ihåg att du även kan ladda ner gratis symbolstöd till boken här.)

Jag heter Anette Althén och är 58 år. Jag är född och uppvuxen i Jämshög i Blekinge, men bor i Linköping och tillbringar somrarna i Värmland. Jag arbetar som lärare på Anders Ljungstedts Gymnasium och jag har även skrivit ett antal läromedel i sfi och svenska som andraspråk. I maj 2024 gav jag ut romanen “Flyg fjäril, flyg” tillsammans med min medförfattare Reza Mousavi.
​

När jag en kall februaridag 2016 kliver in i mitt klassrum på Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping för att möta en grupp nyanlända tonåringar, har jag ingen aning om att jag åtta år senare ska ge ut en roman tillsammans med en av eleverna. Jag vet inte heller att mina frågor kring barndomen och uppväxten som skvalpar omkring inom mig, ska komma upp till ytan med hjälp av en annan persons berättelse.
​
I klassrummet sitter en afghansk pojke som heter Reza. Han har precis kommit till Sverige och kan bara några ord svenska. Han är född och uppvuxen i en flyktingförläggning i Iran, dit hans föräldrar kom innan han föddes. Nu har han tagit sig hela vägen till Sverige, eftersom viljan att få leva fritt, på egna villkor, är så stark att han lämnat allt.

Efter fem veckors kartläggning ska klassen splittras och eleverna flyttas till andra gymnasieskolor för fortsatt undervisning. Reza vill hålla kontakt med sin första lärare, vilket inte alls är ovanligt. Flera gånger kommer han tillbaka på besök och jag märker att han har behov av att prata med en vuxen. Eftersom han inte längre är min elev, bjuder jag hem honom till min familj.
​
När han berättar om sin barndom i en miljö där hedern är viktig, där han inte fått bestämma över sitt eget liv, där han inte fått svar på varför vissa saker är tillåtna och andra förbjudna, men att han måste följa reglerna för att vara en god muslim och så småningom komma till paradiset, väller frågorna kring min egen uppväxt upp.

Jag föds 1966 i en familj som tillhör Betelförsamlingen i Olofström i Blekinge. Mina föräldrar är aktiva medlemmar och jag och mina två äldre bröder får lära oss hur man ska leva efter den kristna läran. I söndagsskolan får vi veta att man ska be Jesus om förlåtelse för sina synder så att man får följa med till himlen på den yttersta dagen. Vi får klart för oss att dans, kortspel och andra nöjen är syndiga aktiviteter. Varför får vi inte svar på.

När jag är i 25-årsåldern väljer jag, efter en dramatisk konflikt med kyrkans pastor, att lämna församlingen och livet som kristen, men det ska alltså dröja ända tills Reza ställer sina frågor om sin uppväxt innan jag helt kan känna mig fri.

Efter många långa samtal om barndomen, uppväxten, livet, och om vad det innebär att vara människa, börjar vi fundera på att skriva en bok. Först skojar vi om det. Sedan gör vi det. Under skrivprocessen funderar vi över våra föräldrars livsval. Speciellt våra mammors. Hur var deras liv? Varför blev deras liv som de blev? Hur tänkte de i sina livsval? Eller hade de inte någon möjlighet att välja väg?

De frågorna får vi tyvärr aldrig riktigt svar på, då våra mammor inte längre finns i livet. Det vi  kan göra är att spekulera och fantisera. En sak som vi båda är helt övertygade om, är att våra föräldrar valde den väg de trodde var bäst för oss barn. Men vi ville något annat med våra liv.
​
Så lika vi är vi människor. Trots att vi till synes är så olika. Vi längtar efter att få leva det liv vi själva önskar. Att få flyga fritt.
​

HItta Anette!
Facebook >> Althén Lär
Instagram >> althenlar

Har du kämpat med din text tills du känner att du inte kommer längre på egen hand? Behöver du hjälp med texten, någon som kan ge dig konstruktiv, professionell och upplyftande feedback?

Då är jag kanske rätt person för dig.

Nu när hösten är här och semestrarna förbi, öppnar jag återigen schemat för nya lektörsläsningar inne hos Skrivguiderna.

VAD ÄR EN LEKTÖR?
Här och här hittar du mer info om detta. Men kortfattat hjälper jag dig att se textens styrkor samt lyfter sådant du kan göra för att vässa den ytterligare ett snäpp (ex. inför inskick till förlag).

HAR JAG RÄTT ERFARENHET/UTBILDNING?
Det skulle jag vilja påstå, eftersom jag har fortbildat mig inom området under flera års tid (är bland annat utbildad lektör och certifierad redaktör samt diplomerad coach och utgiven författare).

HAR JAG REFERENSER?
Ja, det har jag! Kundrecensioner hittar du här. Jag arbetar även för ett par mindre förlag samt för BTJ (f.d. Bibliotekstjänst).

VILKA TYPER AV TEXTER LÄSER JAG?
Jag läser det mesta inom skönlitteratur, men brinner lite extra för:

• barnböcker
• fantasy
• feelgood
• historiskt
• romance.

Jag läser inte fackböcker eller poesi, men har en kollega (Elin) som har kompetens att ta sig an den typen av uppdrag.

Lät detta intressant? Hör av dig via Skrivguiderna så funderar vi vidare. (Jag är fullbokad i augusti och september, men oktober och framåt finns det fortfarande ett par luckor.)

Visste du att min "Nelly säger nej!", en bilderbok om samtycke för barn 0–3 år, förärats med symbolstöd? Via länken härunder kan du enkelt ladda ner en pekkarta alldeles gratis, som stöd när du läser tillsammans med ditt barn.

Själva materialet är gjort i samarbete med Folkhälsan (Språk och samspel), med stöd från STEA.
​

Nu i juni har jag fått flera anmälningar till mina skrivkurser och av någon anledning verkar inte mina svarsmejl gå fram. Har jag kanske fastnat i något skräpfilter? Jag försöker nu nå alla tänkta kursdeltagare på olika sätt.

Vad kan du göra om du anmält dig till en kurs och inte fått svar?

• Kolla din skräppost.
• Kolla om jag kontaktat dig ex. via Messenger.
• Mejla mig på nytt, på min direktmejl authorsabinem(@)gmail(.)com.

Jag ser jättemycket fram emot att få dela mitt kursmaterial med dig!

Mer info om mina kurser hittar du här (jag lovar, de brukar vanligtvis löpa ytterst smärtfritt ^^). Där finns också ett gäng gratiskurser och -guider du kan ladda ner med en gång.

Hoppsan, precis när jag tagit sommarpaus fick jag en anledning att kika in och berätta en stor nyhet. Jag har nämligen skrivit på mitt första tvåboksavtal, vllket betyder att Skuggriket definitivt får en fortsättning. Den andra boken i serien, Ormprästinnan, är redo för finslip och tryck. Den tredje delen ska jag fortsätta att skriva på nu i sommar och höst. Hoppas att du ser fram emot fortsättningen lika mycket som jag gör!

Trevlig midsommar!
​

Nu tar jag en liten sommarpaus från bloggen, men det går jättebra att kontakta mig (jag läser mejlen) och eventuellt kikar jag in här om jag har något spännande att berätta. Önskar dig en riktigt härlig sommartid!

Om författaren Christina Henricson: Linköpingsbo sedan 2008. Student dagtid, författare övrig tid. Nervös väntan inför boksläppet den 25 juni. Håller tankarna sysselsatta med redigering av barnboksmanuset Sagan om älvklockan. Även aktuell som medförfattare i Write together 2023.

Vi är på jorden en försvinnande kort stund. Ur ett fågelperspektiv ter sig våra ursäkter futtiga för att inte göra det vi längtar efter. Häromveckan stod jag i det gamla vattentornet i Linköping och såg ut över staden. Den blå himlen välvde sig över hustaken och jag kunde se långt, ända till sjön Roxen och skogen bortanför. Människorna på gatorna såg små ut, upptagna av sina liv. Då slog det mig: vi är som små kryp, sysselsatta med att leva.
 
Vi har fötts till våra liv här på jorden. Det är ett under att var och en av oss alls finns. Det är ett ännu större mirakel att just du bär på historier som du vill få ut i världen. Det är därför viktigt att hålla det enkelt för att de här berättelserna ska få en chans att komma ut i världen.
 
Otroligt många människor önskar att de hade modet och disciplinen och framförallt tiden att skriva de här berättelserna som skvalpar omkring i deras inre. Problemet är att de flesta låter sig luras av ursäkten ”jag har inte tid”.  Men då ska jag upplysa dig om något. Alla. Precis alla har 24 timmar att förfoga över. Inga undantag. Och det som är avgörande för de som faktiskt får sina berättelser skrivna, det är hur de väljer att disponera sina 24 timmar. Det är alltså upp till dig hur du prioriterar.

Om du tycker att du har för lite tid, ge dig ut på skattjakt. Betrakta ditt liv utifrån. När på dygnet såsar du på sociala medier? Skulle du kunna använda någon av de stunderna till att skriva istället? När på dygnet slökollar du TV när du egentligen skulle kunna skriva istället?

När jag talar om skattjakt, då menar jag att hitta de där stunderna av dötid (slösurfartid?). Förvandla dötiden i ditt liv till (magisk) skrivtid. Och det är det som är skatten. Jag sätter magisk i parantes för de är inte alltid just det. Blir de magiska så grattis till dig. Men det är inte målet med skrivstunderna. Målet är att du får ur dig text regelbundet. Punkt. Och nu menar jag inte att du ska ha med dig laptopen överallt. Det räcker med mobilen. Eller anteckningsboken, om du föredrar det.

Då kommer vi till nästa uppgift. Bryt ner din berättelse i små, små steg. Tipset för att komma vidare med berättelsen är att bryta ner den i så löjligt små enheter så du känner: ”Men det här fixar jag. Ska jag bara skriva en mening om dagen? Är det allt?". Med den här inställningen blir det enkelt. Om du gillar att använda en tracker – perfekt! Tillfredsställelsen av att bocka av en mening per dag i kalendern är magisk. Efter en månad har du skrivit minst trettioen meningar. Med små, regelbundna steg kommer du se att de bildar en berättelse. Det är häpnadsväckande.

När funkar det för dig att skriva? Vi pratar inte om en halvtimme, utan om fem till femton minuter. Du kan åstadkomma mycket på den stunden.  Tricket är att ha stora drag av stommen i berättelsen klar för dig; början, mitt, slut, och sen skriver du på någon scen som pockar på. Och det måste inte vara perfekt. Det ska inte vara perfekt. Tvärtom. Det viktiga är att du skriver, inte kvaliteten på det.

Få fatt i dina döstunder, de är en viktig pusselbit och en av nycklarna till att få din berättelse skriven. Ge inte upp utan ge dig istället ut på skattjakt i ditt eget liv. När jag skriver det här är det mindre än en månad till min barnbok Simons äventyr släpps som pappersbok. Om jag längtar? Ja. Om jag fick kämpa med att få färdigt boken? Eh … ja. Slösurfa är en väldigt lockande undanflykt. Det som fick mig att prioritera var insikten att när jag ligger inför döden, då vill jag inte ångra att jag inte ens försökte skriva. Jag vill inte tänka tillbaka på ett liv med näsan i mobilen.
​

Hitta Christina!
​Hemsida >> https://christinasharmoni.blogspot.com/
Instagram >> https://www.instagram.com/christina_henricson_author
Länkträd >> https://linktr.ee/christina_henricson_author

Påminner om att du kan läsa min somriga novell Hemligviken helt gratis via fantastiska Fantastikbokklubben. Får du en stund över nu när maj övergår i juni – kika gärna in där.
​

Det finns mycket svensk fantasy, och med det menar jag fantasy skriven på svenska, alltså inte översatt. Men den är svår att hitta.

Hur gör du om du vill hitta något i dagens läge? Du googlar.
​
Om du googlar på svensk fantasy så får du upp lite blandade träffar. Några artiklar, några förlag som ger ut fantasy, och ganska högt upp får du länkar till Bokus och Adlibris. 

Klickar du på Bokus-länken i din sökning får du upp deras böcker som är sorterade under Skönlitteratur > Fantasy och taggade #svenska, vilket betyder att språket i boken är svenska, men det säger inget om bokens originalspråk. Majoriteten av böckerna som listas har andra språk än svenska som originalspråk. Samma sak gäller hos Adlibris. Det finns ingen möjlighet att sortera böcker på ursprungsspråk.

Liknande resultat ger sökningar inne hos de olika ljudbokstjänsterna. Det går att få fram fantasy på språket svenska, men inte specifikt skriven på svenska. Hos storytel finns en tagg #nordiskfantasy men den innehåller väldigt lite. 

På det hela taget är det huvudsakligen så att svensk fantasy, alltså fantasy skriven av svenskspråkiga författare, hittar du bara om du redan vet vad du letar efter. Du behöver känna till författaren eller bokens titel, annars måste du scrolla igenom långa resultatlistor för att hitta det som göms där. 

Så vad gör det för skillnad för läsaren då? Räcker det inte att de hittar något att läsa? Är det inte protektionistiskt att vilja att de ska hitta böcker av svenskspråkiga författare? 

Tja, det kan man förstås tycka. Man kan också tycka att det är synd att de ska missa så många böcker. Och att det faktiskt är märkligt att importera så mycket utländsk litteratur när det skrivs så mycket på svenska.

När du gör en sökning på Adlibris, Storytel eller något av de andra ställena ovan, så rankas böckerna oftast utifrån popularitet. Popularitet utgår från hur många som läser, lyssnar eller söker efter. Det i sin tur utgår från tidigare synlighet. En bok som redan är välkänd utomlands blir lättare synlig även i Sverige. 

Det är lättare att leta efter något du hört talas om. Och det är också lättare att sälja in något som mottagaren redan har hört talas om. 

Men för den som faktiskt skulle vilja upptäcka svenskskriven fantasy, så finns det faktiskt en liten sak som skulle göra skillnad: om kategorin alls fanns.

Tänk om nätbokhandlarna och bokstreamingtjänsterna erbjöd möjligheten att filtrera på originalspråk! Ja, eller hur de nu vill uttrycka det. Vilken möjlighet att lyfta fram svenska författare! Vilken möjlighet för läsare att upptäcka böcker de aldrig hade hittat annars!

Det finns förstås andra bra effekter. Ibland kan man ju faktiskt vilja hitta författare från något specifikt annat land. För att man vill se om det finns likheter eller skillnader, för att man ska besöka ett visst land, eller bara för att man är nyfiken i största allmänhet. Att läsa är ju som bekant att resa – och det gäller även för den som läser fantasy.

Vad tror ni, skulle vi kunna få "jättarna" – nätbokhandlarna och streamingtjänsterna – att också se poängen med att lyfta fram, eller åtminstone kategorisera, "originalspråk: svenska"?
​

​
​Hitta Sanne!
Hemsida>> www.elsinorien.se
Facebook >> https://www.facebook.com/forfattarSanne
Instagram >> https://www.instagram.com/forfattarsanne/
Tiktok >> https://www.tiktok.com/@forfattarsanne
Youtube >> https://www.youtube.com/@forfattarsanne 
Goodreads >> https://www.goodreads.com/author/show/21198403.Sanne_berg 

Tänk att det redan gått ett år sedan min vuxenromandebut, min urban fantasy Nattkrigaren, första delen i serien om Skuggriket. Tänk så mycket kul den boken fått vara med om: releasefest, tidningsintervju, radiointervju, montersamtal på Nordens största bokmässa etc. Dessutom har den blivit talbok samt letat sig in hos diverse bibliotek i Sverige och Finland, plus hittat till olika bokhandlarhyllor (kändes stort att se den i hyllan hos Science Fiction Bokhandeln i Göteborg). Härunder hittar du den snyggt på display hos lokala bokaffären Gros, som jag varmt rekommenderar. Några ströexemplar finns kvar!

(Just nu jobbar jag också på uppföljaren, mer info om dess öde så snart som möjligt.)